Stäng
Meny

Arkiv

8 konserter

2019-02-28 19:30 Salzburg, Felsenreitschule

Göteborgs Symfoniker

Program


DANIEL NELSON (f 1965) STEAMPUNK BLIZZARD Jag har länge fascinerats av Steampunk-rörelsen med dess retrofuturistiska hyllning av den viktorianska eran. Även om den har sitt ursprung i vetenskapliga äventyrsromaner av författare som Jules Verne, H G Wells och Albert Robida så är den i dag mest en visuell konstform kännetecknad av sin blandning av fiktiv teknologi och en estetiska formgivning inspirerad av 1800-talsindustrins ångmaskiner. Den gemensamma inspirationskällan för Steampunkens litterära förfäder var det urbana samhällets utveckling, vetenskapens framsteg, de nya maskiner som drev den industriella revolutionen samt framväxten av en ny maskinell värld. Dessa författare såg världen förändras och de beskrev en möjlig framtid till följd av förändringen. Det är som kontrast intressant att notera att deras samtida inom musiken, erans stora kompositörer, ofta vände sig i motsatt riktning , till folklivet och landsbygden som sina huvudsakliga inspirationskällor. Jag fick beställningen av orkesterverket från Orchestre National d'île-de-France till en konsert med rubriken Snöprinsen där Griegs pianokonsert och Tjajkovskijs femte symfoni skulle framföras. Dessa två giganter i den nationalromantiska skolan inspirerades starkt av naturen och landsbygden. Jag ville med musik hylla dessa mästerverk och även fullfölja vintertemat och samtidigt uppmärksamma skillnaden mellan det högteknologiska 2000-talet där jag befinner mig och den viktorianska eran som Grieg och Tjajkovskij levde i. I detta sammanhang är det lätt att se att Steampunk-estetiken är det perfekta fordonet för en återresa till det förflutna. Tänk, hypotetiskt, om Tjajkovskij och Grieg liksom Verne, Wells och Robida hade inspirerats av vetenskapen och teknologin i stället för lantliga teman; hur skulle deras fiktiva framtid klinga? Och hur kan man överföra vad som till stor del är en litterär och visuell rörelse till en klingande händelse? Min ambition var att stycket skulle ha rötterna i den nationalromantiska erans kompositionshantverk men jag ville varken arbeta om Grieg och Tjajkovskij eller försöka att skriva i deras respektive stil. Nej, min idé var i stället att granska min egen musikaliska röst genom dessa två stora kompositörers ögon. DANIEL NELSON


MAURICE RAVEL (1875-1937) PIANOKONSERT G-DUR Allegramente Adagio assai Presto Ravel skrev sin pianokonsert i G-dur 1930-1931 efter en pianistturné i USA där han lyssnat mycket till jazzmusik. Han ville själv spela solopartiet i sin nya konsert men allt övande under turnén och en beställning på ytterligare en pianokonsert - för den enarmade pianisten Wittgenstein - blev för mycket. Konserten för vänster hand i en sats skulle uruppföras i Wien i november 1931 och G-durkonserten i Paris två månader senare. De båda konserterna skrevs samtidigt men är helt olika. "G-durkonserten är en konsert i ordets egentliga mening", skriver Ravel, "skapad i samma anda som Mozarts och Saint-Saëns konserter. Jag tycker verkligen att en konsert kan få vara glad och briljant musik utan att nödvändigtvis sträva efter djupsinne och dramatiska effekter." Vänsterhandskonserten är mörkare och mera dramatisk och följer inte alls utgångspunkterna ovan. Redan i G-durkonsertens första sats hör man influenser från jazzrytmer, George Gershwin, Stravinsky och baskisk folkmusik som blandas med lugnare, mer mystiska avsnitt. Andra satsen inleds av en andlöst vacker melodi i pianistens högerhand över en långsam, motsträvig vals i basen. Träblåsare tar vid och fortsätter den lugna, meditativa stämningen. Den korta tredje satsen är virtuost solistisk i spännande kromatik och rytmer med anspelningar på första satsen. Ravels erkänt skickliga instrumentationskonst når en höjdpunkt i denna konsert med flera solistiska inslag i orkestern. Vid uruppförandet var Marguerite Long solist och Ravel stod på dirigentpulten. GUNILLA PETERSÉN


25 min


IGOR STRAVINSKY (1882-1971) PETRUSJKA (1947) Marknad vid fastlagstiden Hos Petrusjka Hos moren Moren och Petrusjkas död "Jag har talat ryska i hela mitt liv, jag tänker på ryska, mitt sätt att uttrycka mig är ryskt… i min musik finns det latent, det är en del av dess innersta natur" förklarade Igor Stravinsky vid 80 års ålder. Ändå hade han uttryckt förakt för folkmusik under en stor del av sitt liv. Om Bartók sa han till exempel att det var synd att en så stor tonsättare skulle ägna sig åt sådant. Observera! Detta sa han till Robert Craft i en av dessa böcker Conversations with Igor Stravinsky som man ska ta med en så stor dos salt att en nypa absolut inte räcker, snarare en skottkärra. Jag kan få för mig att Stravinskys kommentar om sin urryska själ efter 60 år i exil är ett tonårstrots riktat mot Craft som styrde och ställde med Stravinskys musik, familj, vänner och åsikter från 1948 och fram till tonsättarens död 1971. Petrusjka, som är ett exempel på Stravinskys känsla för rysk folklore, kommer egentligen från Stravinskys första år som tonsättare. Den unge juridikstudenten som tog privatlektioner i orkestrering hade fått balettimpressarion Djagilevs ögon på sig efter några orkesterstycken som framfördes hemma i Ryssland. Djagilev var på jakt efter något musikaliskt nytt och intressant. Pariskritikerna gillade den ryska balettens påhittiga dekor och koreografi men tyckte musiken var tråkig. Efter Stravinskys Våroffer var det inga kritiker som skrev så mera. Men detta låg flera år fram i tiden, först lockade Djagilev Stravinsky till Frankrike. Baletten Eldfågeln blev Stravinskys definitiva genombrott och kanske det verk som fick honom själv att verkligen tro på sitt yrkesval. Balett nummer två, Petrusjka, blev lika populär som Eldfågeln. Petrusjka handlar om tre dockor som framträder på ryska marknader och musiken är lika full av färger och infall som man kan tänka sig att en sådan marknad skulle kunna vara. Den fantastiske dansaren Nijinskij gjorde huvudrollen på Théâtre du Châtelet 13 juni 1911. Över 30 år senare, 1947, gjorde Stravinsky en ny version i USA med vissa bearbetningar, med största säkerhet för att han inte hade copyright till sin tidigare version och måste skriva om för att få inkomst när verket framfördes. Jag är nog inte ensam om att tycka att musiken till Petrusjka är bland det vackraste Stravinsky skrev. Gång på gång framkallar musiken leenden. Här finns karuseller, kärlek, positivhalare, romantik, slapstick. Blundar man kommer både dofter och bilder till. KATARINA A KARLSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Förra säsongen turnerade han framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åkte han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första volymen av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.


Den tysk-japanska pianisten Alice Sara Ott (f 1988) är en av den klassiska musikscenens mest efterfrågade artister. Hon framträder regelbundet med många av världens allra främsta dirigenter, som Gustavo Dudamel, Antonio Pappano, Sakari Oramo, Myung-Whun Chung, Hannu Lintu och orkestrar som Los Angeles Philharmonic, London Symphony Orchestra, Chicagos symfoniorkester, Berlins radiosymfoniker och Wiener Symphoniker, för att nämna några. Hon är sedan tio år exklusiv artist på Deutsche Grammophon. På sitt senaste album, Nightfall, framför hon musik av Erik Satie, Debussy och Ravel, bland annat Gaspard de la Nuit, en av pianolitteraturens största utmaningar. Den här säsongen gör hon även en recitalturné med musiken från albumet, men ger också konserter tillsammans med bland andra NHK Symphony Orchestra i Tokyo, Londonsymfonikerna, BBC Scottish Symphony Orchestra och Göteborgs Symfoniker. Alice Sara Ott är mycket aktiv kammarmusiker och har en konsertserie i samarbete med Londonsymfonikerna där hon framträder med musiker som violinisterna Ray Chen och Nemanja Radulovic, klarinettisten Dimitri Ashkenazy och cellisterna Pablo Ferrández och Alexey Stadler. Vid sidan av sin verksamhet som konsertpianist är hon dessutom designer och samarbetar med flera kända internationella varumärken.


2019-02-19 20:00 Berlin, Philharmonie

Göteborgs Symfoniker

Program


DANIEL NELSON (f 1965) STEAMPUNK BLIZZARD Jag har länge fascinerats av Steampunk-rörelsen med dess retrofuturistiska hyllning av den viktorianska eran. Även om den har sitt ursprung i vetenskapliga äventyrsromaner av författare som Jules Verne, H G Wells och Albert Robida så är den i dag mest en visuell konstform kännetecknad av sin blandning av fiktiv teknologi och en estetiska formgivning inspirerad av 1800-talsindustrins ångmaskiner. Den gemensamma inspirationskällan för Steampunkens litterära förfäder var det urbana samhällets utveckling, vetenskapens framsteg, de nya maskiner som drev den industriella revolutionen samt framväxten av en ny maskinell värld. Dessa författare såg världen förändras och de beskrev en möjlig framtid till följd av förändringen. Det är som kontrast intressant att notera att deras samtida inom musiken, erans stora kompositörer, ofta vände sig i motsatt riktning , till folklivet och landsbygden som sina huvudsakliga inspirationskällor. Jag fick beställningen av orkesterverket från Orchestre National d'île-de-France till en konsert med rubriken Snöprinsen där Griegs pianokonsert och Tjajkovskijs femte symfoni skulle framföras. Dessa två giganter i den nationalromantiska skolan inspirerades starkt av naturen och landsbygden. Jag ville med musik hylla dessa mästerverk och även fullfölja vintertemat och samtidigt uppmärksamma skillnaden mellan det högteknologiska 2000-talet där jag befinner mig och den viktorianska eran som Grieg och Tjajkovskij levde i. I detta sammanhang är det lätt att se att Steampunk-estetiken är det perfekta fordonet för en återresa till det förflutna. Tänk, hypotetiskt, om Tjajkovskij och Grieg liksom Verne, Wells och Robida hade inspirerats av vetenskapen och teknologin i stället för lantliga teman; hur skulle deras fiktiva framtid klinga? Och hur kan man överföra vad som till stor del är en litterär och visuell rörelse till en klingande händelse? Min ambition var att stycket skulle ha rötterna i den nationalromantiska erans kompositionshantverk men jag ville varken arbeta om Grieg och Tjajkovskij eller försöka att skriva i deras respektive stil. Nej, min idé var i stället att granska min egen musikaliska röst genom dessa två stora kompositörers ögon. DANIEL NELSON


MAURICE RAVEL (1875-1937) PIANOKONSERT G-DUR Allegramente Adagio assai Presto Ravel skrev sin pianokonsert i G-dur 1930-1931 efter en pianistturné i USA där han lyssnat mycket till jazzmusik. Han ville själv spela solopartiet i sin nya konsert men allt övande under turnén och en beställning på ytterligare en pianokonsert - för den enarmade pianisten Wittgenstein - blev för mycket. Konserten för vänster hand i en sats skulle uruppföras i Wien i november 1931 och G-durkonserten i Paris två månader senare. De båda konserterna skrevs samtidigt men är helt olika. "G-durkonserten är en konsert i ordets egentliga mening", skriver Ravel, "skapad i samma anda som Mozarts och Saint-Saëns konserter. Jag tycker verkligen att en konsert kan få vara glad och briljant musik utan att nödvändigtvis sträva efter djupsinne och dramatiska effekter." Vänsterhandskonserten är mörkare och mera dramatisk och följer inte alls utgångspunkterna ovan. Redan i G-durkonsertens första sats hör man influenser från jazzrytmer, George Gershwin, Stravinsky och baskisk folkmusik som blandas med lugnare, mer mystiska avsnitt. Andra satsen inleds av en andlöst vacker melodi i pianistens högerhand över en långsam, motsträvig vals i basen. Träblåsare tar vid och fortsätter den lugna, meditativa stämningen. Den korta tredje satsen är virtuost solistisk i spännande kromatik och rytmer med anspelningar på första satsen. Ravels erkänt skickliga instrumentationskonst når en höjdpunkt i denna konsert med flera solistiska inslag i orkestern. Vid uruppförandet var Marguerite Long solist och Ravel stod på dirigentpulten. GUNILLA PETERSÉN


25 min


JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 5 ESS-DUR OP Tempo molto moderato. Allegro moderato Andante mosso, quasi allegretto Allegro molto Jämförd med den fjärde symfonin är Sibelius femte symfoni färgrik och levande, heroisk och tillgänglig. Men likafullt krävde den mer arbete än den grubblande och inåtvända fyran. Inget annat verk vållade honom så mycket bekymmer. Första gången han nämnde den nya symfonin i sin dagbok var 1912, och 1915 uruppfördes den första versionen. Men när man sent omsider fått ta del av denna version på nytt, visade sig skillnaderna vara himmelsvida. I första versionen hade den fyra satser, och var inte alls lika tät och laddad. Sibelius lyckades inte förmedla sitt budskap, och drog därför in musiken för revidering. Året därpå framfördes en andra version men tonsättaren var fortfarande inte nöjd. Han bearbetade den ännu en gång, och först 1919 fullbordade han det definitiva partituret. "Promenerade i kall vårsol. Haft en våldsam impression av symfoni nr 5. Den nya!" "Såg idag (21 april 1915) tio före elva 16 svanor. Ett av de största intrycken i mitt liv! … Lätet av samma träblåsartyp som tranornas, men utan tremolo. Svanornas närmar sig mer trumpeten ehuru sarrusofonklangen är tydlig. Naturmystik och livsve! Femte symfonins finaltema." Första satsen består av två delar. Den första av dessa börjar med en sann herdeidyll, med signalartade hornmotiv och svarande träblåsare. I hela denna del är naturupplevelsen stark, men i satsens andra del får musiken en mer scherzoartad karaktär. I den långsamma satsen återkommer det idylliska, den här gången med en graciös, nästan rokokoartad elegans. "I bakgrunden vandrar klarinetternas, fagotternas och hornens ständigt växlande molnformationer." Finalens huvudtema lyser fram över ett impressionistiskt stråkskimmer, som kontrasterar mot trumpeternas svantema. Och så de ödesmättade, strängt isolerade ackorden som avslutar detta arkitektoniska mästarbygge. STIG JACOBSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Förra säsongen turnerade han framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åkte han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första volymen av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.


Den tysk-japanska pianisten Alice Sara Ott (f 1988) är en av den klassiska musikscenens mest efterfrågade artister. Hon framträder regelbundet med många av världens allra främsta dirigenter, som Gustavo Dudamel, Antonio Pappano, Sakari Oramo, Myung-Whun Chung, Hannu Lintu och orkestrar som Los Angeles Philharmonic, London Symphony Orchestra, Chicagos symfoniorkester, Berlins radiosymfoniker och Wiener Symphoniker, för att nämna några. Hon är sedan tio år exklusiv artist på Deutsche Grammophon. På sitt senaste album, Nightfall, framför hon musik av Erik Satie, Debussy och Ravel, bland annat Gaspard de la Nuit, en av pianolitteraturens största utmaningar. Den här säsongen gör hon även en recitalturné med musiken från albumet, men ger också konserter tillsammans med bland andra NHK Symphony Orchestra i Tokyo, Londonsymfonikerna, BBC Scottish Symphony Orchestra och Göteborgs Symfoniker. Alice Sara Ott är mycket aktiv kammarmusiker och har en konsertserie i samarbete med Londonsymfonikerna där hon framträder med musiker som violinisterna Ray Chen och Nemanja Radulovic, klarinettisten Dimitri Ashkenazy och cellisterna Pablo Ferrández och Alexey Stadler. Vid sidan av sin verksamhet som konsertpianist är hon dessutom designer och samarbetar med flera kända internationella varumärken.


2019-02-16 15:00 Sthlms konserthus

Göteborgs Symfoniker

Program


DANIEL NELSON (f 1965) STEAMPUNK BLIZZARD Jag har länge fascinerats av Steampunk-rörelsen med dess retrofuturistiska hyllning av den viktorianska eran. Även om den har sitt ursprung i vetenskapliga äventyrsromaner av författare som Jules Verne, H G Wells och Albert Robida så är den i dag mest en visuell konstform kännetecknad av sin blandning av fiktiv teknologi och en estetiska formgivning inspirerad av 1800-talsindustrins ångmaskiner. Den gemensamma inspirationskällan för Steampunkens litterära förfäder var det urbana samhällets utveckling, vetenskapens framsteg, de nya maskiner som drev den industriella revolutionen samt framväxten av en ny maskinell värld. Dessa författare såg världen förändras och de beskrev en möjlig framtid till följd av förändringen. Det är som kontrast intressant att notera att deras samtida inom musiken, erans stora kompositörer, ofta vände sig i motsatt riktning , till folklivet och landsbygden som sina huvudsakliga inspirationskällor. Jag fick beställningen av orkesterverket från Orchestre National d'île-de-France till en konsert med rubriken Snöprinsen där Griegs pianokonsert och Tjajkovskijs femte symfoni skulle framföras. Dessa två giganter i den nationalromantiska skolan inspirerades starkt av naturen och landsbygden. Jag ville med musik hylla dessa mästerverk och även fullfölja vintertemat och samtidigt uppmärksamma skillnaden mellan det högteknologiska 2000-talet där jag befinner mig och den viktorianska eran som Grieg och Tjajkovskij levde i. I detta sammanhang är det lätt att se att Steampunk-estetiken är det perfekta fordonet för en återresa till det förflutna. Tänk, hypotetiskt, om Tjajkovskij och Grieg liksom Verne, Wells och Robida hade inspirerats av vetenskapen och teknologin i stället för lantliga teman; hur skulle deras fiktiva framtid klinga? Och hur kan man överföra vad som till stor del är en litterär och visuell rörelse till en klingande händelse? Min ambition var att stycket skulle ha rötterna i den nationalromantiska erans kompositionshantverk men jag ville varken arbeta om Grieg och Tjajkovskij eller försöka att skriva i deras respektive stil. Nej, min idé var i stället att granska min egen musikaliska röst genom dessa två stora kompositörers ögon. DANIEL NELSON


KALEVI AHO (f 1949) SIEIDI, KONSERT FÖR SLAGVERK OCH ORKESTER I maj 2009 var slagverksvirtuosen Colin Currie solist med Tapiola Sinfonietta i James MacMillans slagverkskonsert Veni, veni Emmanuel. Vid sitt besök framförde han en önskan om att träffa mig, och när vi möttes förklarade han varför - han ville att jag skulle skriva en slagverkskonsert. Jag lovade att göra det och senare blev det en sambeställning från tre institutioner: Londons filharmoniker, Luosto Classic-festivalen i norra Finland och Göteborgs Symfoniker. Det faktum att spelplatsen i Luosto skiljer sig markant från konserthusen i London och Göteborg utgjorde ytterligare en utmaning i planeringen av verket. Ty framförandet i Luosto skulle bli en friluftskonsert med den naturliga akustiken i Luostos kalfjäll i finska Lappland, fjärran från stora städer. Jag fick därför ta särskild hänsyn till dess speciella akustiska förutsättningar när jag skrev slagverkskonserten. Och eftersom jag visste att min tolfte symfoni (2003) - även den komponerad till denna festival och med utomhusakustiken i beaktande - också skulle spelas vid samma konsert, så måste slagverkskonserten vara förenlig med "Luosto-symfonin". I en slagverkskonsert är solisten vanligtvis omgiven av ett väldigt batteri instrument, ofta bakom orkestern. I Sieidi använder han bara nio instrument, och han är placerad framför orkestern under hela stycket. Instrumenten är placerade i en rad framför solisten, med en djembe placerad längst till höger från publiken sett och med en tam-tam längst till vänster. Solisten spelar bara ett instrument åt gången. Konserten inleds med ett djembesolo, vilket följs av en övergång på darbukan. Solisten fortsätter sedan från de handspelade instrumenten till membranofoner spelade med stockar, de fem pukorna och virveltrumman. Dessa följs av slagverken i trä: den femoktaviga marimban, träblock och tempelblock. Slutligen anländer solisten till metall-instrumenten: vibrafon och tam-tam på scenens vänstersida. En kadens för tam-tam innebär en vändpunkt; därifrån arbetar sig solisten tillbaka över podiet i motsatt riktning, och slutar med den djembe han började med. Lyssnaren kan också följa spåret visuellt genom slagverkskonserten. Orkestern har också tre slagverkare som liksom solisten spelar på olika instrument. En av dem står bakom orkestern och de två andra i mitten av salen, ansikte mot ansikte på var sida. Jag har på detta sätt försökt att också skapa musikaliska rymdeffekter. Konsertens titel, Sieidi, är samisk. Den betecknar en uråldrig kultplats, till exempel en ovanligt formad sten, ibland också en klippsida eller till och med ett fjäll. Det mäktiga Luostofjället som dominerar Luosto-området kan möjligen ha varit en sådan sieidi för äldre tiders samer. Djemben och darbukan som smattrar i början och slutet är av naturen shamanistiska, och lyssnaren kan mycket väl föreställa sig att det skett vid foten av just en sådan sieidi. Sieidi-konserten är ensatsig men uppdelad i flera sektioner som är snabba och långsamma, vilt rytmiska, lyriska och mer stillastående. Den är extremt krävande för solisten eftersom han ständigt måste byta från ett spelsätt till ett annat - att spela med händerna på djemben och darbukan skiljer sig avsevärt från att spela med stockar på pukorna eller att spela stämda instrument som marimba och vibrafon med klubbor. KALEVI AHO


25 min


JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 5 ESS-DUR OP Tempo molto moderato. Allegro moderato Andante mosso, quasi allegretto Allegro molto Jämförd med den fjärde symfonin är Sibelius femte symfoni färgrik och levande, heroisk och tillgänglig. Men likafullt krävde den mer arbete än den grubblande och inåtvända fyran. Inget annat verk vållade honom så mycket bekymmer. Första gången han nämnde den nya symfonin i sin dagbok var 1912, och 1915 uruppfördes den första versionen. Men när man sent omsider fått ta del av denna version på nytt, visade sig skillnaderna vara himmelsvida. I första versionen hade den fyra satser, och var inte alls lika tät och laddad. Sibelius lyckades inte förmedla sitt budskap, och drog därför in musiken för revidering. Året därpå framfördes en andra version men tonsättaren var fortfarande inte nöjd. Han bearbetade den ännu en gång, och först 1919 fullbordade han det definitiva partituret. "Promenerade i kall vårsol. Haft en våldsam impression av symfoni nr 5. Den nya!" "Såg idag (21 april 1915) tio före elva 16 svanor. Ett av de största intrycken i mitt liv! … Lätet av samma träblåsartyp som tranornas, men utan tremolo. Svanornas närmar sig mer trumpeten ehuru sarrusofonklangen är tydlig. Naturmystik och livsve! Femte symfonins finaltema." Första satsen består av två delar. Den första av dessa börjar med en sann herdeidyll, med signalartade hornmotiv och svarande träblåsare. I hela denna del är naturupplevelsen stark, men i satsens andra del får musiken en mer scherzoartad karaktär. I den långsamma satsen återkommer det idylliska, den här gången med en graciös, nästan rokokoartad elegans. "I bakgrunden vandrar klarinetternas, fagotternas och hornens ständigt växlande molnformationer." Finalens huvudtema lyser fram över ett impressionistiskt stråkskimmer, som kontrasterar mot trumpeternas svantema. Och så de ödesmättade, strängt isolerade ackorden som avslutar detta arkitektoniska mästarbygge. STIG JACOBSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Förra säsongen turnerade han framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åkte han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första volymen av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.


Österrikaren Martin Grubinger är en av världens i särklass främsta multi-slagverkare. Hans repertoar är både omfattande och stilistiskt bred och spänner från soloverk och kammarmusik till slagverkskonserter. Han framträder ofta tillsammans med sin egen slagverksensemble, Percussive Planet Ensemble, men även med framstående kammarensembler och symfoniorkestrar. Hans oerhörda teknik och musikaliska mångsidighet gör hans konserter till något extra. Den här säsongen ger han konserter i Wiens konserthus, ett multi-slagverksprogram med rubriken The Bernstein Experience. Han framträder även tillsammans med pianisten Yuja Wang och Percussive Planet Ensemble i Carnegie Hall i New York och Hill Auditorium i Ann Arbor. Förutom konserter och turné med Göteborgs Symfoniker innefattar säsongen även hans debut med Berlinfilharmonikerna och framträdanden med Tonhalleorkestern i Zürich, Dresdens filharmoniker och Italienska Schweiz orkester bland många andra. Martin Grubinger har fått en rad verk komponerade direkt för sig, bland annat Frozen in Time av Avner Dorman, Konsert för slagverk och orkester av Friedrich Cerha och Tears of Nature, Tan Duns slagverkskonsert. 2014 uruppförde han även Peter Eötvös Speaking Drums med Mahler Chamber Orchestra. Under våren 2019 uruppför han en ny slagverkskonsert av den turkiske pianisten och tonsättaren Fazil Say.


2019-02-15 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


DANIEL NELSON (f 1965) STEAMPUNK BLIZZARD Jag har länge fascinerats av Steampunk-rörelsen med dess retrofuturistiska hyllning av den viktorianska eran. Även om den har sitt ursprung i vetenskapliga äventyrsromaner av författare som Jules Verne, H G Wells och Albert Robida så är den i dag mest en visuell konstform kännetecknad av sin blandning av fiktiv teknologi och en estetiska formgivning inspirerad av 1800-talsindustrins ångmaskiner. Den gemensamma inspirationskällan för Steampunkens litterära förfäder var det urbana samhällets utveckling, vetenskapens framsteg, de nya maskiner som drev den industriella revolutionen samt framväxten av en ny maskinell värld. Dessa författare såg världen förändras och de beskrev en möjlig framtid till följd av förändringen. Det är som kontrast intressant att notera att deras samtida inom musiken, erans stora kompositörer, ofta vände sig i motsatt riktning , till folklivet och landsbygden som sina huvudsakliga inspirationskällor. Jag fick beställningen av orkesterverket från Orchestre National d'île-de-France till en konsert med rubriken Snöprinsen där Griegs pianokonsert och Tjajkovskijs femte symfoni skulle framföras. Dessa två giganter i den nationalromantiska skolan inspirerades starkt av naturen och landsbygden. Jag ville med musik hylla dessa mästerverk och även fullfölja vintertemat och samtidigt uppmärksamma skillnaden mellan det högteknologiska 2000-talet där jag befinner mig och den viktorianska eran som Grieg och Tjajkovskij levde i. I detta sammanhang är det lätt att se att Steampunk-estetiken är det perfekta fordonet för en återresa till det förflutna. Tänk, hypotetiskt, om Tjajkovskij och Grieg liksom Verne, Wells och Robida hade inspirerats av vetenskapen och teknologin i stället för lantliga teman; hur skulle deras fiktiva framtid klinga? Och hur kan man överföra vad som till stor del är en litterär och visuell rörelse till en klingande händelse? Min ambition var att stycket skulle ha rötterna i den nationalromantiska erans kompositionshantverk men jag ville varken arbeta om Grieg och Tjajkovskij eller försöka att skriva i deras respektive stil. Nej, min idé var i stället att granska min egen musikaliska röst genom dessa två stora kompositörers ögon. DANIEL NELSON


KALEVI AHO (f 1949) SIEIDI, KONSERT FÖR SLAGVERK OCH ORKESTER I maj 2009 var slagverksvirtuosen Colin Currie solist med Tapiola Sinfonietta i James MacMillans slagverkskonsert Veni, veni Emmanuel. Vid sitt besök framförde han en önskan om att träffa mig, och när vi möttes förklarade han varför - han ville att jag skulle skriva en slagverkskonsert. Jag lovade att göra det och senare blev det en sambeställning från tre institutioner: Londons filharmoniker, Luosto Classic-festivalen i norra Finland och Göteborgs Symfoniker. Det faktum att spelplatsen i Luosto skiljer sig markant från konserthusen i London och Göteborg utgjorde ytterligare en utmaning i planeringen av verket. Ty framförandet i Luosto skulle bli en friluftskonsert med den naturliga akustiken i Luostos kalfjäll i finska Lappland, fjärran från stora städer. Jag fick därför ta särskild hänsyn till dess speciella akustiska förutsättningar när jag skrev slagverkskonserten. Och eftersom jag visste att min tolfte symfoni (2003) - även den komponerad till denna festival och med utomhusakustiken i beaktande - också skulle spelas vid samma konsert, så måste slagverkskonserten vara förenlig med "Luosto-symfonin". I en slagverkskonsert är solisten vanligtvis omgiven av ett väldigt batteri instrument, ofta bakom orkestern. I Sieidi använder han bara nio instrument, och han är placerad framför orkestern under hela stycket. Instrumenten är placerade i en rad framför solisten, med en djembe placerad längst till höger från publiken sett och med en tam-tam längst till vänster. Solisten spelar bara ett instrument åt gången. Konserten inleds med ett djembesolo, vilket följs av en övergång på darbukan. Solisten fortsätter sedan från de handspelade instrumenten till membranofoner spelade med stockar, de fem pukorna och virveltrumman. Dessa följs av slagverken i trä: den femoktaviga marimban, träblock och tempelblock. Slutligen anländer solisten till metall-instrumenten: vibrafon och tam-tam på scenens vänstersida. En kadens för tam-tam innebär en vändpunkt; därifrån arbetar sig solisten tillbaka över podiet i motsatt riktning, och slutar med den djembe han började med. Lyssnaren kan också följa spåret visuellt genom slagverkskonserten. Orkestern har också tre slagverkare som liksom solisten spelar på olika instrument. En av dem står bakom orkestern och de två andra i mitten av salen, ansikte mot ansikte på var sida. Jag har på detta sätt försökt att också skapa musikaliska rymdeffekter. Konsertens titel, Sieidi, är samisk. Den betecknar en uråldrig kultplats, till exempel en ovanligt formad sten, ibland också en klippsida eller till och med ett fjäll. Det mäktiga Luostofjället som dominerar Luosto-området kan möjligen ha varit en sådan sieidi för äldre tiders samer. Djemben och darbukan som smattrar i början och slutet är av naturen shamanistiska, och lyssnaren kan mycket väl föreställa sig att det skett vid foten av just en sådan sieidi. Sieidi-konserten är ensatsig men uppdelad i flera sektioner som är snabba och långsamma, vilt rytmiska, lyriska och mer stillastående. Den är extremt krävande för solisten eftersom han ständigt måste byta från ett spelsätt till ett annat - att spela med händerna på djemben och darbukan skiljer sig avsevärt från att spela med stockar på pukorna eller att spela stämda instrument som marimba och vibrafon med klubbor. KALEVI AHO


25 min


JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 5 ESS-DUR OP Tempo molto moderato. Allegro moderato Andante mosso, quasi allegretto Allegro molto Jämförd med den fjärde symfonin är Sibelius femte symfoni färgrik och levande, heroisk och tillgänglig. Men likafullt krävde den mer arbete än den grubblande och inåtvända fyran. Inget annat verk vållade honom så mycket bekymmer. Första gången han nämnde den nya symfonin i sin dagbok var 1912, och 1915 uruppfördes den första versionen. Men när man sent omsider fått ta del av denna version på nytt, visade sig skillnaderna vara himmelsvida. I första versionen hade den fyra satser, och var inte alls lika tät och laddad. Sibelius lyckades inte förmedla sitt budskap, och drog därför in musiken för revidering. Året därpå framfördes en andra version men tonsättaren var fortfarande inte nöjd. Han bearbetade den ännu en gång, och först 1919 fullbordade han det definitiva partituret. "Promenerade i kall vårsol. Haft en våldsam impression av symfoni nr 5. Den nya!" "Såg idag (21 april 1915) tio före elva 16 svanor. Ett av de största intrycken i mitt liv! … Lätet av samma träblåsartyp som tranornas, men utan tremolo. Svanornas närmar sig mer trumpeten ehuru sarrusofonklangen är tydlig. Naturmystik och livsve! Femte symfonins finaltema." Första satsen består av två delar. Den första av dessa börjar med en sann herdeidyll, med signalartade hornmotiv och svarande träblåsare. I hela denna del är naturupplevelsen stark, men i satsens andra del får musiken en mer scherzoartad karaktär. I den långsamma satsen återkommer det idylliska, den här gången med en graciös, nästan rokokoartad elegans. "I bakgrunden vandrar klarinetternas, fagotternas och hornens ständigt växlande molnformationer." Finalens huvudtema lyser fram över ett impressionistiskt stråkskimmer, som kontrasterar mot trumpeternas svantema. Och så de ödesmättade, strängt isolerade ackorden som avslutar detta arkitektoniska mästarbygge. STIG JACOBSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Förra säsongen turnerade han framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åkte han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första volymen av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.


Österrikaren Martin Grubinger är en av världens i särklass främsta multi-slagverkare. Hans repertoar är både omfattande och stilistiskt bred och spänner från soloverk och kammarmusik till slagverkskonserter. Han framträder ofta tillsammans med sin egen slagverksensemble, Percussive Planet Ensemble, men även med framstående kammarensembler och symfoniorkestrar. Hans oerhörda teknik och musikaliska mångsidighet gör hans konserter till något extra. Den här säsongen ger han konserter i Wiens konserthus, ett multi-slagverksprogram med rubriken The Bernstein Experience. Han framträder även tillsammans med pianisten Yuja Wang och Percussive Planet Ensemble i Carnegie Hall i New York och Hill Auditorium i Ann Arbor. Förutom konserter och turné med Göteborgs Symfoniker innefattar säsongen även hans debut med Berlinfilharmonikerna och framträdanden med Tonhalleorkestern i Zürich, Dresdens filharmoniker och Italienska Schweiz orkester bland många andra. Martin Grubinger har fått en rad verk komponerade direkt för sig, bland annat Frozen in Time av Avner Dorman, Konsert för slagverk och orkester av Friedrich Cerha och Tears of Nature, Tan Duns slagverkskonsert. 2014 uruppförde han även Peter Eötvös Speaking Drums med Mahler Chamber Orchestra. Under våren 2019 uruppför han en ny slagverkskonsert av den turkiske pianisten och tonsättaren Fazil Say.


2019-02-14 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


DANIEL NELSON (f 1965) STEAMPUNK BLIZZARD Jag har länge fascinerats av Steampunk-rörelsen med dess retrofuturistiska hyllning av den viktorianska eran. Även om den har sitt ursprung i vetenskapliga äventyrsromaner av författare som Jules Verne, H G Wells och Albert Robida så är den i dag mest en visuell konstform kännetecknad av sin blandning av fiktiv teknologi och en estetiska formgivning inspirerad av 1800-talsindustrins ångmaskiner. Den gemensamma inspirationskällan för Steampunkens litterära förfäder var det urbana samhällets utveckling, vetenskapens framsteg, de nya maskiner som drev den industriella revolutionen samt framväxten av en ny maskinell värld. Dessa författare såg världen förändras och de beskrev en möjlig framtid till följd av förändringen. Det är som kontrast intressant att notera att deras samtida inom musiken, erans stora kompositörer, ofta vände sig i motsatt riktning , till folklivet och landsbygden som sina huvudsakliga inspirationskällor. Jag fick beställningen av orkesterverket från Orchestre National d'île-de-France till en konsert med rubriken Snöprinsen där Griegs pianokonsert och Tjajkovskijs femte symfoni skulle framföras. Dessa två giganter i den nationalromantiska skolan inspirerades starkt av naturen och landsbygden. Jag ville med musik hylla dessa mästerverk och även fullfölja vintertemat och samtidigt uppmärksamma skillnaden mellan det högteknologiska 2000-talet där jag befinner mig och den viktorianska eran som Grieg och Tjajkovskij levde i. I detta sammanhang är det lätt att se att Steampunk-estetiken är det perfekta fordonet för en återresa till det förflutna. Tänk, hypotetiskt, om Tjajkovskij och Grieg liksom Verne, Wells och Robida hade inspirerats av vetenskapen och teknologin i stället för lantliga teman; hur skulle deras fiktiva framtid klinga? Och hur kan man överföra vad som till stor del är en litterär och visuell rörelse till en klingande händelse? Min ambition var att stycket skulle ha rötterna i den nationalromantiska erans kompositionshantverk men jag ville varken arbeta om Grieg och Tjajkovskij eller försöka att skriva i deras respektive stil. Nej, min idé var i stället att granska min egen musikaliska röst genom dessa två stora kompositörers ögon. DANIEL NELSON


KALEVI AHO (f 1949) SIEIDI, KONSERT FÖR SLAGVERK OCH ORKESTER I maj 2009 var slagverksvirtuosen Colin Currie solist med Tapiola Sinfonietta i James MacMillans slagverkskonsert Veni, veni Emmanuel. Vid sitt besök framförde han en önskan om att träffa mig, och när vi möttes förklarade han varför - han ville att jag skulle skriva en slagverkskonsert. Jag lovade att göra det och senare blev det en sambeställning från tre institutioner: Londons filharmoniker, Luosto Classic-festivalen i norra Finland och Göteborgs Symfoniker. Det faktum att spelplatsen i Luosto skiljer sig markant från konserthusen i London och Göteborg utgjorde ytterligare en utmaning i planeringen av verket. Ty framförandet i Luosto skulle bli en friluftskonsert med den naturliga akustiken i Luostos kalfjäll i finska Lappland, fjärran från stora städer. Jag fick därför ta särskild hänsyn till dess speciella akustiska förutsättningar när jag skrev slagverkskonserten. Och eftersom jag visste att min tolfte symfoni (2003) - även den komponerad till denna festival och med utomhusakustiken i beaktande - också skulle spelas vid samma konsert, så måste slagverkskonserten vara förenlig med "Luosto-symfonin". I en slagverkskonsert är solisten vanligtvis omgiven av ett väldigt batteri instrument, ofta bakom orkestern. I Sieidi använder han bara nio instrument, och han är placerad framför orkestern under hela stycket. Instrumenten är placerade i en rad framför solisten, med en djembe placerad längst till höger från publiken sett och med en tam-tam längst till vänster. Solisten spelar bara ett instrument åt gången. Konserten inleds med ett djembesolo, vilket följs av en övergång på darbukan. Solisten fortsätter sedan från de handspelade instrumenten till membranofoner spelade med stockar, de fem pukorna och virveltrumman. Dessa följs av slagverken i trä: den femoktaviga marimban, träblock och tempelblock. Slutligen anländer solisten till metall-instrumenten: vibrafon och tam-tam på scenens vänstersida. En kadens för tam-tam innebär en vändpunkt; därifrån arbetar sig solisten tillbaka över podiet i motsatt riktning, och slutar med den djembe han började med. Lyssnaren kan också följa spåret visuellt genom slagverkskonserten. Orkestern har också tre slagverkare som liksom solisten spelar på olika instrument. En av dem står bakom orkestern och de två andra i mitten av salen, ansikte mot ansikte på var sida. Jag har på detta sätt försökt att också skapa musikaliska rymdeffekter. Konsertens titel, Sieidi, är samisk. Den betecknar en uråldrig kultplats, till exempel en ovanligt formad sten, ibland också en klippsida eller till och med ett fjäll. Det mäktiga Luostofjället som dominerar Luosto-området kan möjligen ha varit en sådan sieidi för äldre tiders samer. Djemben och darbukan som smattrar i början och slutet är av naturen shamanistiska, och lyssnaren kan mycket väl föreställa sig att det skett vid foten av just en sådan sieidi. Sieidi-konserten är ensatsig men uppdelad i flera sektioner som är snabba och långsamma, vilt rytmiska, lyriska och mer stillastående. Den är extremt krävande för solisten eftersom han ständigt måste byta från ett spelsätt till ett annat - att spela med händerna på djemben och darbukan skiljer sig avsevärt från att spela med stockar på pukorna eller att spela stämda instrument som marimba och vibrafon med klubbor. KALEVI AHO


25 min


JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 5 ESS-DUR OP Tempo molto moderato. Allegro moderato Andante mosso, quasi allegretto Allegro molto Jämförd med den fjärde symfonin är Sibelius femte symfoni färgrik och levande, heroisk och tillgänglig. Men likafullt krävde den mer arbete än den grubblande och inåtvända fyran. Inget annat verk vållade honom så mycket bekymmer. Första gången han nämnde den nya symfonin i sin dagbok var 1912, och 1915 uruppfördes den första versionen. Men när man sent omsider fått ta del av denna version på nytt, visade sig skillnaderna vara himmelsvida. I första versionen hade den fyra satser, och var inte alls lika tät och laddad. Sibelius lyckades inte förmedla sitt budskap, och drog därför in musiken för revidering. Året därpå framfördes en andra version men tonsättaren var fortfarande inte nöjd. Han bearbetade den ännu en gång, och först 1919 fullbordade han det definitiva partituret. "Promenerade i kall vårsol. Haft en våldsam impression av symfoni nr 5. Den nya!" "Såg idag (21 april 1915) tio före elva 16 svanor. Ett av de största intrycken i mitt liv! … Lätet av samma träblåsartyp som tranornas, men utan tremolo. Svanornas närmar sig mer trumpeten ehuru sarrusofonklangen är tydlig. Naturmystik och livsve! Femte symfonins finaltema." Första satsen består av två delar. Den första av dessa börjar med en sann herdeidyll, med signalartade hornmotiv och svarande träblåsare. I hela denna del är naturupplevelsen stark, men i satsens andra del får musiken en mer scherzoartad karaktär. I den långsamma satsen återkommer det idylliska, den här gången med en graciös, nästan rokokoartad elegans. "I bakgrunden vandrar klarinetternas, fagotternas och hornens ständigt växlande molnformationer." Finalens huvudtema lyser fram över ett impressionistiskt stråkskimmer, som kontrasterar mot trumpeternas svantema. Och så de ödesmättade, strängt isolerade ackorden som avslutar detta arkitektoniska mästarbygge. STIG JACOBSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Förra säsongen turnerade han framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åkte han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första volymen av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.


Österrikaren Martin Grubinger är en av världens i särklass främsta multi-slagverkare. Hans repertoar är både omfattande och stilistiskt bred och spänner från soloverk och kammarmusik till slagverkskonserter. Han framträder ofta tillsammans med sin egen slagverksensemble, Percussive Planet Ensemble, men även med framstående kammarensembler och symfoniorkestrar. Hans oerhörda teknik och musikaliska mångsidighet gör hans konserter till något extra. Den här säsongen ger han konserter i Wiens konserthus, ett multi-slagverksprogram med rubriken The Bernstein Experience. Han framträder även tillsammans med pianisten Yuja Wang och Percussive Planet Ensemble i Carnegie Hall i New York och Hill Auditorium i Ann Arbor. Förutom konserter och turné med Göteborgs Symfoniker innefattar säsongen även hans debut med Berlinfilharmonikerna och framträdanden med Tonhalleorkestern i Zürich, Dresdens filharmoniker och Italienska Schweiz orkester bland många andra. Martin Grubinger har fått en rad verk komponerade direkt för sig, bland annat Frozen in Time av Avner Dorman, Konsert för slagverk och orkester av Friedrich Cerha och Tears of Nature, Tan Duns slagverkskonsert. 2014 uruppförde han även Peter Eötvös Speaking Drums med Mahler Chamber Orchestra. Under våren 2019 uruppför han en ny slagverkskonsert av den turkiske pianisten och tonsättaren Fazil Say.


2019-02-13 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


DANIEL NELSON (f 1965) STEAMPUNK BLIZZARD Jag har länge fascinerats av Steampunk-rörelsen med dess retrofuturistiska hyllning av den viktorianska eran. Även om den har sitt ursprung i vetenskapliga äventyrsromaner av författare som Jules Verne, H G Wells och Albert Robida så är den i dag mest en visuell konstform kännetecknad av sin blandning av fiktiv teknologi och en estetiska formgivning inspirerad av 1800-talsindustrins ångmaskiner. Den gemensamma inspirationskällan för Steampunkens litterära förfäder var det urbana samhällets utveckling, vetenskapens framsteg, de nya maskiner som drev den industriella revolutionen samt framväxten av en ny maskinell värld. Dessa författare såg världen förändras och de beskrev en möjlig framtid till följd av förändringen. Det är som kontrast intressant att notera att deras samtida inom musiken, erans stora kompositörer, ofta vände sig i motsatt riktning , till folklivet och landsbygden som sina huvudsakliga inspirationskällor. Jag fick beställningen av orkesterverket från Orchestre National d'île-de-France till en konsert med rubriken Snöprinsen där Griegs pianokonsert och Tjajkovskijs femte symfoni skulle framföras. Dessa två giganter i den nationalromantiska skolan inspirerades starkt av naturen och landsbygden. Jag ville med musik hylla dessa mästerverk och även fullfölja vintertemat och samtidigt uppmärksamma skillnaden mellan det högteknologiska 2000-talet där jag befinner mig och den viktorianska eran som Grieg och Tjajkovskij levde i. I detta sammanhang är det lätt att se att Steampunk-estetiken är det perfekta fordonet för en återresa till det förflutna. Tänk, hypotetiskt, om Tjajkovskij och Grieg liksom Verne, Wells och Robida hade inspirerats av vetenskapen och teknologin i stället för lantliga teman; hur skulle deras fiktiva framtid klinga? Och hur kan man överföra vad som till stor del är en litterär och visuell rörelse till en klingande händelse? Min ambition var att stycket skulle ha rötterna i den nationalromantiska erans kompositionshantverk men jag ville varken arbeta om Grieg och Tjajkovskij eller försöka att skriva i deras respektive stil. Nej, min idé var i stället att granska min egen musikaliska röst genom dessa två stora kompositörers ögon. DANIEL NELSON


MAURICE RAVEL (1875-1937) PIANOKONSERT G-DUR Allegramente Adagio assai Presto Ravel skrev sin pianokonsert i G-dur 1930-1931 efter en pianistturné i USA där han lyssnat mycket till jazzmusik. Han ville själv spela solopartiet i sin nya konsert men allt övande under turnén och en beställning på ytterligare en pianokonsert - för den enarmade pianisten Wittgenstein - blev för mycket. Konserten för vänster hand i en sats skulle uruppföras i Wien i november 1931 och G-durkonserten i Paris två månader senare. De båda konserterna skrevs samtidigt men är helt olika. "G-durkonserten är en konsert i ordets egentliga mening", skriver Ravel, "skapad i samma anda som Mozarts och Saint-Saëns konserter. Jag tycker verkligen att en konsert kan få vara glad och briljant musik utan att nödvändigtvis sträva efter djupsinne och dramatiska effekter." Vänsterhandskonserten är mörkare och mera dramatisk och följer inte alls utgångspunkterna ovan. Redan i G-durkonsertens första sats hör man influenser från jazzrytmer, George Gershwin, Stravinsky och baskisk folkmusik som blandas med lugnare, mer mystiska avsnitt. Andra satsen inleds av en andlöst vacker melodi i pianistens högerhand över en långsam, motsträvig vals i basen. Träblåsare tar vid och fortsätter den lugna, meditativa stämningen. Den korta tredje satsen är virtuost solistisk i spännande kromatik och rytmer med anspelningar på första satsen. Ravels erkänt skickliga instrumentationskonst når en höjdpunkt i denna konsert med flera solistiska inslag i orkestern. Vid uruppförandet var Marguerite Long solist och Ravel stod på dirigentpulten. GUNILLA PETERSÉN


25 min


IGOR STRAVINSKY (1882-1971) PETRUSJKA (1947) Marknad vid fastlagstiden Hos Petrusjka Hos moren Moren och Petrusjkas död "Jag har talat ryska i hela mitt liv, jag tänker på ryska, mitt sätt att uttrycka mig är ryskt… i min musik finns det latent, det är en del av dess innersta natur" förklarade Igor Stravinsky vid 80 års ålder. Ändå hade han uttryckt förakt för folkmusik under en stor del av sitt liv. Om Bartók sa han till exempel att det var synd att en så stor tonsättare skulle ägna sig åt sådant. Observera! Detta sa han till Robert Craft i en av dessa böcker Conversations with Igor Stravinsky som man ska ta med en så stor dos salt att en nypa absolut inte räcker, snarare en skottkärra. Jag kan få för mig att Stravinskys kommentar om sin urryska själ efter 60 år i exil är ett tonårstrots riktat mot Craft som styrde och ställde med Stravinskys musik, familj, vänner och åsikter från 1948 och fram till tonsättarens död 1971. Petrusjka, som är ett exempel på Stravinskys känsla för rysk folklore, kommer egentligen från Stravinskys första år som tonsättare. Den unge juridikstudenten som tog privatlektioner i orkestrering hade fått balettimpressarion Djagilevs ögon på sig efter några orkesterstycken som framfördes hemma i Ryssland. Djagilev var på jakt efter något musikaliskt nytt och intressant. Pariskritikerna gillade den ryska balettens påhittiga dekor och koreografi men tyckte musiken var tråkig. Efter Stravinskys Våroffer var det inga kritiker som skrev så mera. Men detta låg flera år fram i tiden, först lockade Djagilev Stravinsky till Frankrike. Baletten Eldfågeln blev Stravinskys definitiva genombrott och kanske det verk som fick honom själv att verkligen tro på sitt yrkesval. Balett nummer två, Petrusjka, blev lika populär som Eldfågeln. Petrusjka handlar om tre dockor som framträder på ryska marknader och musiken är lika full av färger och infall som man kan tänka sig att en sådan marknad skulle kunna vara. Den fantastiske dansaren Nijinskij gjorde huvudrollen på Théâtre du Châtelet 13 juni 1911. Över 30 år senare, 1947, gjorde Stravinsky en ny version i USA med vissa bearbetningar, med största säkerhet för att han inte hade copyright till sin tidigare version och måste skriva om för att få inkomst när verket framfördes. Jag är nog inte ensam om att tycka att musiken till Petrusjka är bland det vackraste Stravinsky skrev. Gång på gång framkallar musiken leenden. Här finns karuseller, kärlek, positivhalare, romantik, slapstick. Blundar man kommer både dofter och bilder till. KATARINA A KARLSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Förra säsongen turnerade han framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åkte han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första volymen av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.


Den tysk-japanska pianisten Alice Sara Ott (f 1988) är en av den klassiska musikscenens mest efterfrågade artister. Hon framträder regelbundet med många av världens allra främsta dirigenter, som Gustavo Dudamel, Antonio Pappano, Sakari Oramo, Myung-Whun Chung, Hannu Lintu och orkestrar som Los Angeles Philharmonic, London Symphony Orchestra, Chicagos symfoniorkester, Berlins radiosymfoniker och Wiener Symphoniker, för att nämna några. Hon är sedan tio år exklusiv artist på Deutsche Grammophon. På sitt senaste album, Nightfall, framför hon musik av Erik Satie, Debussy och Ravel, bland annat Gaspard de la Nuit, en av pianolitteraturens största utmaningar. Den här säsongen gör hon även en recitalturné med musiken från albumet, men ger också konserter tillsammans med bland andra NHK Symphony Orchestra i Tokyo, Londonsymfonikerna, BBC Scottish Symphony Orchestra och Göteborgs Symfoniker. Alice Sara Ott är mycket aktiv kammarmusiker och har en konsertserie i samarbete med Londonsymfonikerna där hon framträder med musiker som violinisterna Ray Chen och Nemanja Radulovic, klarinettisten Dimitri Ashkenazy och cellisterna Pablo Ferrández och Alexey Stadler. Vid sidan av sin verksamhet som konsertpianist är hon dessutom designer och samarbetar med flera kända internationella varumärken.


2018-10-11 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


DANIEL NELSON (f 1965) STEAMPUNK BLIZZARD Jag har länge fascinerats av Steampunk-rörelsen med dess retrofuturistiska hyllning av den viktorianska eran. Även om den har sitt ursprung i vetenskapliga äventyrsromaner av författare som Jules Verne, H G Wells och Albert Robida så är den i dag mest en visuell konstform kännetecknad av sin blandning av fiktiv teknologi och en estetiska formgivning inspirerad av 1800-talsindustrins ångmaskiner. Den gemensamma inspirationskällan för Steampunkens litterära förfäder var det urbana samhällets utveckling, vetenskapens framsteg, de nya maskiner som drev den industriella revolutionen samt framväxten av en ny maskinell värld. Dessa författare såg världen förändras och de beskrev en möjlig framtid till följd av förändringen. Det är som kontrast intressant att notera att deras samtida inom musiken, erans stora kompositörer, ofta vände sig i motsatt riktning , till folklivet och landsbygden som sina huvudsakliga inspirationskällor. Jag fick beställningen av orkesterverket från Orchestre National d'île-de-France till en konsert med rubriken Snöprinsen där Griegs pianokonsert och Tjajkovskijs femte symfoni skulle framföras. Dessa två giganter i den nationalromantiska skolan inspirerades starkt av naturen och landsbygden. Jag ville med musik hylla dessa mästerverk och även fullfölja vintertemat och samtidigt uppmärksamma skillnaden mellan det högteknologiska 2000-talet där jag befinner mig och den viktorianska eran som Grieg och Tjajkovskij levde i. I detta sammanhang är det lätt att se att Steampunk-estetiken är det perfekta fordonet för en återresa till det förflutna. Tänk, hypotetiskt, om Tjajkovskij och Grieg liksom Verne, Wells och Robida hade inspirerats av vetenskapen och teknologin i stället för lantliga teman; hur skulle deras fiktiva framtid klinga? Och hur kan man överföra vad som till stor del är en litterär och visuell rörelse till en klingande händelse? Min ambition var att stycket skulle ha rötterna i den nationalromantiska erans kompositionshantverk men jag ville varken arbeta om Grieg och Tjajkovskij eller försöka att skriva i deras respektive stil. Nej, min idé var i stället att granska min egen musikaliska röst genom dessa två stora kompositörers ögon. DANIEL NELSON


KAROL SZYMANOWSKI (1882-1937) VIOLINKONSERT NR 1 OP 35 Szymanowskis Violinkonsert nr 1 från 1916 uruppfördes dock först 1 november 1922 i Warszawa och publicerades 1923. Den var tillägnad tonsättarens nära vän, violinisten Paul Kochanski, liksom en andra konsert 1933, (då ett av tonsättarens allra sista verk). Kochanski, också redan svårt sjuk liksom Szymanowski, spelade nr 2 bara en gång och dog snart efter uruppförandet. Med sitt tonala och harmoniska nytänkande jämförs konserten nr 1 numera med både Skrjabins och Debussys impressionism, jämte en viss "orientalism" i ett nästan glödande klangfärgskaleidoskop kring en rentav extatisk solostämma. Båda konserterna är ensatsiga med nr 2 som mera återhållen, utan ornament och i andan närmare folkmusiken i de polska högländerna. Att som nu ställa Bruckner och Szymanowski vid sidan av varandra skulle nästan kunna vara som att återgå till konflikten mellan Brahms/Wagner, eller, med filosofen Nietzsches ordval, "mellan apolliniskt och dionysiskt i konsten". Men är de två varandras motpoler? Också Szymanowski hamnar för örat idag i ett nytt perspektiv. Han växte upp i snarast godsägarmiljö i Ukraina, där hans dragning till musik delvis motarbetades. Men det blev han som främst förde Chopins glansfulla arv vidare, nog särskilt i den inåtvända violinkomserten med all dess lyrik och kromatik. En av Szymanowskis betydande efterföljare i den polska musiken, Tadeusz Baird, fann hur han här slår en bro mellan Chopin och den polska musikens då helt ovissa framtid, från stillastående och provinsialism ut på europeiska nivåer. Samtidigt påminner han om att Polen när Szymanowskis tid kom var slitet mellan tre ockupationsmakter occh inte kunde agera som självständig stat. Då landet äntligen blev oavhängigt var det svårt härjat av första världskriget, och lika illa blev det under nästa storkrig. "För mig", säger Baird, "betydde Szymanowskis musik själva konstens mål, spontanitet och känsla liksom en romantisk tendens så typisk för polsk konst." Konserten skrevs i augusti 1916 på vännen Józef Jaroszynskis gods, där violinisten Kochanski även vistades. Musiken betydde hans återgång till en absolut musik. Den ensatsiga formen till trots kan man i början urskilja både ett klassiskt Allegro och ett Andante, båda av programmatisk karaktär. Kochanskis närvaro anas i den då senaste violintekniken, liksom kadensen i slutet helt var hans. ROLF HAGLUND


25 min


PJOTR TJAJKOVSKIJ (1840-1893) SYMFONI NR 6 H-MOLL OP 74 "PATHÉTIQUE" Adagio. Allegro non troppo Allegro con grazia Allegro molto vivace Finale: Adagio lamentoso Jag tror att Pjotr Tjajkovskij var lycklig när han stod på dirigentpulten i konsertsalen i S:t Petersburg den 28 oktober 1893. Han hade flera gånger under komponerandet av den sjätte symfonin skrivit till sina vänner och släktingar om hur nöjd han var med verket och hur stolt han var att han hade kunnat skriva något så bra. Visserligen hade orkestermusikerna haft synpunkter på form och innehåll - vilken symfoni slutade med en så plågsamt allvarlig och långsam sats med en galet uppsluppen marsch dessförinnan och en andra sats i ett slags haltande 5/4-delsvals och med en första sats som också andas ängslan och hot i sin inledning? Visserligen hade publiken inte applåderat så entusiastiskt som han önskat. Den verkade snarare konfunderad, och ändå tagen. Men jag tror att Tjajkovskij var lycklig. För i dag när vi hör hans sjätte symfoni med tidens facit i hand så kan vi uppleva ett slags komprimering av tonsättarens livsverk i musiken. Här finns hans dramatiska, ömsinta och lustiga musik i Svansjön och andra baletter, hans storslagna sorge- och kärleksmusik i Eugen Onegin och andra operor, hans ryska vemod i första pianokonserten och andra konserter, symfonier, sonater och sånger. I nya toner och melodier, men med samma känslor. Då kan man kanske förstå varför han berättade för sin nära vän, den unge systersonen Vladimir Davidov, att den här symfonin verkligen innehöll ett program, men att han aldrig, aldrig ville avslöja det. Det var för personligt. Men han berättade att han gråtit mycket när han skrev den. Nio dagar efter uruppförandet var Tjajkovskij död, 53 år gammal, efter några dagars magsjukdom. Troligen kolera som gick i staden. Man vet inte säkert. Spekulationernas vågor gick höga. Den sjätte symfonin har fått utstå det mesta vad gäller varför och hur och därför den låter som den låter. Men även om Tjajkovskij var deprimerad och rädd att hamna i fängelset för att han var homosexuell, inte hade lika lätt för att komponera längre eller var trött på att resa runt i världen och ta emot hyllningar och längtade till lugnet i Klin utanför Moskva, så har den sjätte symfonin gått sina egna vägar och är en av de mest älskade och spelade symfonierna över huvud taget. När brodern Modest kom på namnet Pathétique dagen efter det första framförandet skrev Tjajkovskij genast ner det på partituret. Inte vårt svenska nedsättande ord "patetisk", utan dess franska och ryska betydelse: passionerad, fylld av känslor och lidande. Därför talar symfonin till oss alla. och därför tror jag att Tjajkovskij var lycklig när han stod där på dirigentpulten omsluten av den musik som är den ärligaste och mest smärtsamma han skrivit. GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Förra säsongen turnerade han framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åkte han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första volymen av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.


Violinisten Janine Jansen samarbetar regelbundet med världens främsta orkestrar och dirigenter och har av New York Times beskrivits som lika "fängslande i tystnad som i klingande ton". 2018-2019 är hon Artist in Residence hos Göteborgs Symfoniker och Tonhalle-orkestern i Zürich då hon framför både konserter och kammarmusik under säsongen. Hon är också utvald artist vid Mozartwoche Salzburg där hon framträder med Wiens filharmoniker och Bernard Haitink. Bland hennes engagemang 2018-2019 finns framträdanden med Concertgebouworkestern och Valery Gergiev, Bayerska Radions symfoniorkester och Iván Fischer, Orchestre de Paris och Daniel Harding, Gewandhausorkestern och Semyon Bychkov samt London Philharmonic och Vladimir Jurowski. Hon kommer också att turnera i Japan och Korea med London Symphony Orchestra och Sir Simon Rattle och i Europa med Sveriges Radios symfoniorkester och Daniel Harding samt med Chamber Orchestra of Europe med Sir Antonio Pappano. Tillsammans med pianisten Alexander Gavrylyuk ger hon också en rad kammarkonserter i Europa. Janine Jansen har ett exklusivt skivkontrakt med Decca Classics och sedan debuten med Vivaldis De fyra årstiderna 2003 har hon varit mycket framgångsrik på de digitala topplistorna. Bland hennes inspelningar finns Bartóks Violinkonsert nr 1 med London Symphony och Brahms violinkonsert med Santa Cecilia-orkestern under ledning av Sir Antonio Pappano. Hon har också spelat in konserter av Prokofjev, Britten, Beethoven, Mendelssohn och Bach samt flera kammarmusikprogram. Janine Jansen spelar på en Stradivariusviolin från 1707, Rivaz - Baron Gutmann, som lånas ut av den norska stiftelsen Dextra Musica.


2018-10-10 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


DANIEL NELSON (f 1965) STEAMPUNK BLIZZARD Jag har länge fascinerats av Steampunk-rörelsen med dess retrofuturistiska hyllning av den viktorianska eran. Även om den har sitt ursprung i vetenskapliga äventyrsromaner av författare som Jules Verne, H G Wells och Albert Robida så är den i dag mest en visuell konstform kännetecknad av sin blandning av fiktiv teknologi och en estetiska formgivning inspirerad av 1800-talsindustrins ångmaskiner. Den gemensamma inspirationskällan för Steampunkens litterära förfäder var det urbana samhällets utveckling, vetenskapens framsteg, de nya maskiner som drev den industriella revolutionen samt framväxten av en ny maskinell värld. Dessa författare såg världen förändras och de beskrev en möjlig framtid till följd av förändringen. Det är som kontrast intressant att notera att deras samtida inom musiken, erans stora kompositörer, ofta vände sig i motsatt riktning , till folklivet och landsbygden som sina huvudsakliga inspirationskällor. Jag fick beställningen av orkesterverket från Orchestre National d'île-de-France till en konsert med rubriken Snöprinsen där Griegs pianokonsert och Tjajkovskijs femte symfoni skulle framföras. Dessa två giganter i den nationalromantiska skolan inspirerades starkt av naturen och landsbygden. Jag ville med musik hylla dessa mästerverk och även fullfölja vintertemat och samtidigt uppmärksamma skillnaden mellan det högteknologiska 2000-talet där jag befinner mig och den viktorianska eran som Grieg och Tjajkovskij levde i. I detta sammanhang är det lätt att se att Steampunk-estetiken är det perfekta fordonet för en återresa till det förflutna. Tänk, hypotetiskt, om Tjajkovskij och Grieg liksom Verne, Wells och Robida hade inspirerats av vetenskapen och teknologin i stället för lantliga teman; hur skulle deras fiktiva framtid klinga? Och hur kan man överföra vad som till stor del är en litterär och visuell rörelse till en klingande händelse? Min ambition var att stycket skulle ha rötterna i den nationalromantiska erans kompositionshantverk men jag ville varken arbeta om Grieg och Tjajkovskij eller försöka att skriva i deras respektive stil. Nej, min idé var i stället att granska min egen musikaliska röst genom dessa två stora kompositörers ögon. DANIEL NELSON


KAROL SZYMANOWSKI (1882-1937) VIOLINKONSERT NR 1 OP 35 Szymanowskis Violinkonsert nr 1 från 1916 uruppfördes dock först 1 november 1922 i Warszawa och publicerades 1923. Den var tillägnad tonsättarens nära vän, violinisten Paul Kochanski, liksom en andra konsert 1933, (då ett av tonsättarens allra sista verk). Kochanski, också redan svårt sjuk liksom Szymanowski, spelade nr 2 bara en gång och dog snart efter uruppförandet. Med sitt tonala och harmoniska nytänkande jämförs konserten nr 1 numera med både Skrjabins och Debussys impressionism, jämte en viss "orientalism" i ett nästan glödande klangfärgskaleidoskop kring en rentav extatisk solostämma. Båda konserterna är ensatsiga med nr 2 som mera återhållen, utan ornament och i andan närmare folkmusiken i de polska högländerna. Att som nu ställa Bruckner och Szymanowski vid sidan av varandra skulle nästan kunna vara som att återgå till konflikten mellan Brahms/Wagner, eller, med filosofen Nietzsches ordval, "mellan apolliniskt och dionysiskt i konsten". Men är de två varandras motpoler? Också Szymanowski hamnar för örat idag i ett nytt perspektiv. Han växte upp i snarast godsägarmiljö i Ukraina, där hans dragning till musik delvis motarbetades. Men det blev han som främst förde Chopins glansfulla arv vidare, nog särskilt i den inåtvända violinkomserten med all dess lyrik och kromatik. En av Szymanowskis betydande efterföljare i den polska musiken, Tadeusz Baird, fann hur han här slår en bro mellan Chopin och den polska musikens då helt ovissa framtid, från stillastående och provinsialism ut på europeiska nivåer. Samtidigt påminner han om att Polen när Szymanowskis tid kom var slitet mellan tre ockupationsmakter occh inte kunde agera som självständig stat. Då landet äntligen blev oavhängigt var det svårt härjat av första världskriget, och lika illa blev det under nästa storkrig. "För mig", säger Baird, "betydde Szymanowskis musik själva konstens mål, spontanitet och känsla liksom en romantisk tendens så typisk för polsk konst." Konserten skrevs i augusti 1916 på vännen Józef Jaroszynskis gods, där violinisten Kochanski även vistades. Musiken betydde hans återgång till en absolut musik. Den ensatsiga formen till trots kan man i början urskilja både ett klassiskt Allegro och ett Andante, båda av programmatisk karaktär. Kochanskis närvaro anas i den då senaste violintekniken, liksom kadensen i slutet helt var hans. ROLF HAGLUND


25 min


PJOTR TJAJKOVSKIJ (1840-1893) SYMFONI NR 6 H-MOLL OP 74 "PATHÉTIQUE" Adagio. Allegro non troppo Allegro con grazia Allegro molto vivace Finale: Adagio lamentoso Jag tror att Pjotr Tjajkovskij var lycklig när han stod på dirigentpulten i konsertsalen i S:t Petersburg den 28 oktober 1893. Han hade flera gånger under komponerandet av den sjätte symfonin skrivit till sina vänner och släktingar om hur nöjd han var med verket och hur stolt han var att han hade kunnat skriva något så bra. Visserligen hade orkestermusikerna haft synpunkter på form och innehåll - vilken symfoni slutade med en så plågsamt allvarlig och långsam sats med en galet uppsluppen marsch dessförinnan och en andra sats i ett slags haltande 5/4-delsvals och med en första sats som också andas ängslan och hot i sin inledning? Visserligen hade publiken inte applåderat så entusiastiskt som han önskat. Den verkade snarare konfunderad, och ändå tagen. Men jag tror att Tjajkovskij var lycklig. För i dag när vi hör hans sjätte symfoni med tidens facit i hand så kan vi uppleva ett slags komprimering av tonsättarens livsverk i musiken. Här finns hans dramatiska, ömsinta och lustiga musik i Svansjön och andra baletter, hans storslagna sorge- och kärleksmusik i Eugen Onegin och andra operor, hans ryska vemod i första pianokonserten och andra konserter, symfonier, sonater och sånger. I nya toner och melodier, men med samma känslor. Då kan man kanske förstå varför han berättade för sin nära vän, den unge systersonen Vladimir Davidov, att den här symfonin verkligen innehöll ett program, men att han aldrig, aldrig ville avslöja det. Det var för personligt. Men han berättade att han gråtit mycket när han skrev den. Nio dagar efter uruppförandet var Tjajkovskij död, 53 år gammal, efter några dagars magsjukdom. Troligen kolera som gick i staden. Man vet inte säkert. Spekulationernas vågor gick höga. Den sjätte symfonin har fått utstå det mesta vad gäller varför och hur och därför den låter som den låter. Men även om Tjajkovskij var deprimerad och rädd att hamna i fängelset för att han var homosexuell, inte hade lika lätt för att komponera längre eller var trött på att resa runt i världen och ta emot hyllningar och längtade till lugnet i Klin utanför Moskva, så har den sjätte symfonin gått sina egna vägar och är en av de mest älskade och spelade symfonierna över huvud taget. När brodern Modest kom på namnet Pathétique dagen efter det första framförandet skrev Tjajkovskij genast ner det på partituret. Inte vårt svenska nedsättande ord "patetisk", utan dess franska och ryska betydelse: passionerad, fylld av känslor och lidande. Därför talar symfonin till oss alla. och därför tror jag att Tjajkovskij var lycklig när han stod där på dirigentpulten omsluten av den musik som är den ärligaste och mest smärtsamma han skrivit. GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Förra säsongen turnerade han framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åkte han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första volymen av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.


Violinisten Janine Jansen samarbetar regelbundet med världens främsta orkestrar och dirigenter och har av New York Times beskrivits som lika "fängslande i tystnad som i klingande ton". 2018-2019 är hon Artist in Residence hos Göteborgs Symfoniker och Tonhalle-orkestern i Zürich då hon framför både konserter och kammarmusik under säsongen. Hon är också utvald artist vid Mozartwoche Salzburg där hon framträder med Wiens filharmoniker och Bernard Haitink. Bland hennes engagemang 2018-2019 finns framträdanden med Concertgebouworkestern och Valery Gergiev, Bayerska Radions symfoniorkester och Iván Fischer, Orchestre de Paris och Daniel Harding, Gewandhausorkestern och Semyon Bychkov samt London Philharmonic och Vladimir Jurowski. Hon kommer också att turnera i Japan och Korea med London Symphony Orchestra och Sir Simon Rattle och i Europa med Sveriges Radios symfoniorkester och Daniel Harding samt med Chamber Orchestra of Europe med Sir Antonio Pappano. Tillsammans med pianisten Alexander Gavrylyuk ger hon också en rad kammarkonserter i Europa. Janine Jansen har ett exklusivt skivkontrakt med Decca Classics och sedan debuten med Vivaldis De fyra årstiderna 2003 har hon varit mycket framgångsrik på de digitala topplistorna. Bland hennes inspelningar finns Bartóks Violinkonsert nr 1 med London Symphony och Brahms violinkonsert med Santa Cecilia-orkestern under ledning av Sir Antonio Pappano. Hon har också spelat in konserter av Prokofjev, Britten, Beethoven, Mendelssohn och Bach samt flera kammarmusikprogram. Janine Jansen spelar på en Stradivariusviolin från 1707, Rivaz - Baron Gutmann, som lånas ut av den norska stiftelsen Dextra Musica.


Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!