Stäng
Meny

Arkiv

2 konserter

2018-02-03 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program









BELA BARTÓK (1881-1945) KONSERT FÖR ORKESTER Introduzione: Andante non troppo. Allegro vivace Giuco della coppie: Allegretto scherzando Elegia: Andante, non troppo Intermezzo interrotto: Allegretto Finale: Pesante. Presto När den här musiken skrevs 1943 hade Bela Bartók två år kvar att leva. Han hade kommit till USA på flykt från ett Europa i krig och hankat sig fram under några magra år i New York. Hedersdoktoratet vid Harvard gav ingen inkomst. Därtill blev han allt sjukare, det som tidigare verkat vara tuberkulos visade sig vara leukemi. Men han komponerade vidare som alltid. Arbetet var hans liv - och nöje också, om man så vill. Likt ett barn vilade han genom att göra andra saker. Han var först och främst musiketnolog, det vill säga nedtecknare och insamlare av folkmusik. Och det var bland annat detta omätliga bibliotek, mer än 13000 melodier, han var så mån om att rädda undan andra världskriget. Otaliga resor i Ungern, Rumänien, Bulgarien, Slovakien och Turkiet företogs med en fonograf som minneshjälp. Dessemellan komponerade han, ovanpå det en hel massa undervisning som inkomst och omväxling, och så förstås en omfattande verksamhet som konsertpianist i många länder. Dessutom var han intresserad av att samla växter, skalbaggar, att lära sig nya språk. Palestrinas musik låg alltid på pianot och han reste aldrig utan sitt tummade partitur av Stravinskys Våroffer under armen. Finns det en diagnos för detta? skulle vi fråga i dag. Musiken Bela Bartók skrev var i högsta grad påverkad av all musik han sett och hört på sina insamlingsresor, men i de senare verken hör man också hur fascinerad han var av barockmästarna. Konserten för orkester skrevs på beställning av Sergej Kussevitskijs musikstiftelse. Bartók själv har beskrivit musiken som en resa från stränghet via en dödsbådande sång till ett livsbejakande slut. Likt Mozart komponerade han oerhört snabbt, han hann inte få ur sig en idé förrän nästa dök upp. Med en sådan kakafoni inombords är det inte underligt att han genom hela livet uppsökte tysta platser. Insamlandet av folkmusik såg Bartok själv som sin största och viktigaste gärning av mer än ett skäl: "…folkens brödraskap, brödraskap trots alla krig och konflikter. Jag försöker - så gott jag kan - att tjäna den idén i min musik: därför avvisar jag inga influenser, vare sig slovakiska, rumänska, arabiska, eller från andra källor." (Bartók, 1931) KATARINA A KARLSSON



25 min




JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 5 D-DUR (BWV 1050) Allegro Affetuoso Allegro I den femte Brandenburgkonserten består concertinogruppen av flöjt, violin och cembalo. De hörs nästan alltid tillsammans i första satsen och det är gott om episoder där de får framträda. Till slut frigör sig cembalon i en magnifik, 65 takter lång solokadens (som kan sägas föregripa motsvarande partier i den moderna pianokonserten) innan satsen slutar med samma orkestertutti som den börjat. I andra satsen spelar concertino-gruppen ensam tillsammans med en generalbascello. Musiken bygger på ett tema som presenteras av violinen, och som får genomgå en hel del kontrapunktiskt arbete. Också finalens byggmaterial introduceras av violinen innan flöjt och cembalo tar vid. En bra bit in i musiken växer ett nytt tema naturligt fram ur det gamla, och med ett härligt musikanteri avslutas denna levnadsglada konsert. STIG JACOBSSON






Medverkande






Lene Juhl Videokonstnär & Rumsdesign



2018-02-02 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program









BELA BARTÓK (1881-1945) KONSERT FÖR ORKESTER Introduzione: Andante non troppo. Allegro vivace Giuco della coppie: Allegretto scherzando Elegia: Andante, non troppo Intermezzo interrotto: Allegretto Finale: Pesante. Presto När den här musiken skrevs 1943 hade Bela Bartók två år kvar att leva. Han hade kommit till USA på flykt från ett Europa i krig och hankat sig fram under några magra år i New York. Hedersdoktoratet vid Harvard gav ingen inkomst. Därtill blev han allt sjukare, det som tidigare verkat vara tuberkulos visade sig vara leukemi. Men han komponerade vidare som alltid. Arbetet var hans liv - och nöje också, om man så vill. Likt ett barn vilade han genom att göra andra saker. Han var först och främst musiketnolog, det vill säga nedtecknare och insamlare av folkmusik. Och det var bland annat detta omätliga bibliotek, mer än 13000 melodier, han var så mån om att rädda undan andra världskriget. Otaliga resor i Ungern, Rumänien, Bulgarien, Slovakien och Turkiet företogs med en fonograf som minneshjälp. Dessemellan komponerade han, ovanpå det en hel massa undervisning som inkomst och omväxling, och så förstås en omfattande verksamhet som konsertpianist i många länder. Dessutom var han intresserad av att samla växter, skalbaggar, att lära sig nya språk. Palestrinas musik låg alltid på pianot och han reste aldrig utan sitt tummade partitur av Stravinskys Våroffer under armen. Finns det en diagnos för detta? skulle vi fråga i dag. Musiken Bela Bartók skrev var i högsta grad påverkad av all musik han sett och hört på sina insamlingsresor, men i de senare verken hör man också hur fascinerad han var av barockmästarna. Konserten för orkester skrevs på beställning av Sergej Kussevitskijs musikstiftelse. Bartók själv har beskrivit musiken som en resa från stränghet via en dödsbådande sång till ett livsbejakande slut. Likt Mozart komponerade han oerhört snabbt, han hann inte få ur sig en idé förrän nästa dök upp. Med en sådan kakafoni inombords är det inte underligt att han genom hela livet uppsökte tysta platser. Insamlandet av folkmusik såg Bartok själv som sin största och viktigaste gärning av mer än ett skäl: "…folkens brödraskap, brödraskap trots alla krig och konflikter. Jag försöker - så gott jag kan - att tjäna den idén i min musik: därför avvisar jag inga influenser, vare sig slovakiska, rumänska, arabiska, eller från andra källor." (Bartók, 1931) KATARINA A KARLSSON



25 min




JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 5 D-DUR (BWV 1050) Allegro Affetuoso Allegro I den femte Brandenburgkonserten består concertinogruppen av flöjt, violin och cembalo. De hörs nästan alltid tillsammans i första satsen och det är gott om episoder där de får framträda. Till slut frigör sig cembalon i en magnifik, 65 takter lång solokadens (som kan sägas föregripa motsvarande partier i den moderna pianokonserten) innan satsen slutar med samma orkestertutti som den börjat. I andra satsen spelar concertino-gruppen ensam tillsammans med en generalbascello. Musiken bygger på ett tema som presenteras av violinen, och som får genomgå en hel del kontrapunktiskt arbete. Också finalens byggmaterial introduceras av violinen innan flöjt och cembalo tar vid. En bra bit in i musiken växer ett nytt tema naturligt fram ur det gamla, och med ett härligt musikanteri avslutas denna levnadsglada konsert. STIG JACOBSSON






Medverkande






Lene Juhl Videokonstnär & Rumsdesign



Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!