Stäng
Meny

Arkiv

76 konserter

2018-10-03 19:30 Stora salen

2017-01-19 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2014-01-29 19:30 Stora salen

2013-09-12 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



ALBAN BERG (1885-1935) VIOLINKONSERT "TILL MINNET AV EN ÄNGEL" Andante. Allegretto Allegro. Adagio Alban Berg är den som överlevt bäst av trojkan i Nya Wienskolan. Minns ni den? Modernisterna som i början av 1900-talet lanserade nya teorier som skulle möjliggöra framtidens musik. Arnold Schönberg var 1920-talets store musikteoretiker, Anton Webern efterkrigstidens serialistiske profet (en mästare i koncentration), och Alban Berg den som under alla år faktiskt spelades i konserthus och på operascener. Han var mönsterelev i Schönbergs skola och anammade till fullo sin lärares teorier där dur och moll kastades bort och ersattes av ett demokratiskt system där skalans alla tolv toner fick komma till tals. I Bergs båda operor Wozzeck och Lulu finns det mängder av intrikata exempel på avancerade tolvtonskonstruktioner men de är aldrig direkt uppenbara. Tekniken underkastar sig alltid konsten, och det är i detta faktum vi finner Alban Bergs storhet. Violinkonserten har gäckat många analytiker. Den är inte uppbyggd efter ett specifikt system eller någon bestämd princip. Den övergripande konstnärliga visionen fick styra utformningen. Alban Berg fick i januari 1935 beställning på en violinkonsert av den amerikanske violinisten Louis Krasner. Tonsättaren var då fullt upptagen med att orkestrera operan Lulu. Den 22 april inträffade dock en tragedi i vänskapskretsen. Den 18-åriga Manon Gropius, dotter till Gustav Mahlers änka Alma och hennes andre man Walther Gropius - känd funktionalistisk arkitekt - avled av polio. Berg avbröt omedelbart arbetet med Lulu och påbörjade violinkonserten som en hyllning till Manon Gropius. Därav undertiteln. Konserten fullbordades på fyra månader vilket var ovanligt snabbt för Berg. Första satsen är i grunden långsam och rytmiskt svävande med en rytmisk, ländlerlik folkvisa som kontrast. Andra satsen inleds livligt men blir efter hand allt lugnare, liksom sökande efter försoning, och den nås i en 1600-talskoral av Rudolf Ahle som sjunger evighetens lov - här räds ingen döden. I detta avsnitt imiterar Berg skickligt ett ålderdomligt harmonium med fyra klarinetter. Melodin hämtade han från Bachkantaten O Ewigkeit du Donnerwort (BWV 60). I sluttakterna stiger violinstämman till stratosfäriska höjder, men försiktigt och lugnt, utan oro. Hela konserten utgörs av ett antal tillstånd som avlöser varandra. En bild följs av ett intryck, en reflektion, en association - ett klangflöde i ständig förändring. I så måtto kan konserten liknas vid en inre monolog, en musikalisk motsvarighet till James Joyces litterära teknik. Alban Berg fick aldrig höra sin violinkonsert. Fyra månader efter fullbordandet dog han av en infektion, orsakad av ett insektsbett. STEFAN NÄVERMYR


25 min



2013-09-11 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



ALBAN BERG (1885-1935) VIOLINKONSERT "TILL MINNET AV EN ÄNGEL" Andante. Allegretto Allegro. Adagio Alban Berg är den som överlevt bäst av trojkan i Nya Wienskolan. Minns ni den? Modernisterna som i början av 1900-talet lanserade nya teorier som skulle möjliggöra framtidens musik. Arnold Schönberg var 1920-talets store musikteoretiker, Anton Webern efterkrigstidens serialistiske profet (en mästare i koncentration), och Alban Berg den som under alla år faktiskt spelades i konserthus och på operascener. Han var mönsterelev i Schönbergs skola och anammade till fullo sin lärares teorier där dur och moll kastades bort och ersattes av ett demokratiskt system där skalans alla tolv toner fick komma till tals. I Bergs båda operor Wozzeck och Lulu finns det mängder av intrikata exempel på avancerade tolvtonskonstruktioner men de är aldrig direkt uppenbara. Tekniken underkastar sig alltid konsten, och det är i detta faktum vi finner Alban Bergs storhet. Violinkonserten har gäckat många analytiker. Den är inte uppbyggd efter ett specifikt system eller någon bestämd princip. Den övergripande konstnärliga visionen fick styra utformningen. Alban Berg fick i januari 1935 beställning på en violinkonsert av den amerikanske violinisten Louis Krasner. Tonsättaren var då fullt upptagen med att orkestrera operan Lulu. Den 22 april inträffade dock en tragedi i vänskapskretsen. Den 18-åriga Manon Gropius, dotter till Gustav Mahlers änka Alma och hennes andre man Walther Gropius - känd funktionalistisk arkitekt - avled av polio. Berg avbröt omedelbart arbetet med Lulu och påbörjade violinkonserten som en hyllning till Manon Gropius. Därav undertiteln. Konserten fullbordades på fyra månader vilket var ovanligt snabbt för Berg. Första satsen är i grunden långsam och rytmiskt svävande med en rytmisk, ländlerlik folkvisa som kontrast. Andra satsen inleds livligt men blir efter hand allt lugnare, liksom sökande efter försoning, och den nås i en 1600-talskoral av Rudolf Ahle som sjunger evighetens lov - här räds ingen döden. I detta avsnitt imiterar Berg skickligt ett ålderdomligt harmonium med fyra klarinetter. Melodin hämtade han från Bachkantaten O Ewigkeit du Donnerwort (BWV 60). I sluttakterna stiger violinstämman till stratosfäriska höjder, men försiktigt och lugnt, utan oro. Hela konserten utgörs av ett antal tillstånd som avlöser varandra. En bild följs av ett intryck, en reflektion, en association - ett klangflöde i ständig förändring. I så måtto kan konserten liknas vid en inre monolog, en musikalisk motsvarighet till James Joyces litterära teknik. Alban Berg fick aldrig höra sin violinkonsert. Fyra månader efter fullbordandet dog han av en infektion, orsakad av ett insektsbett. STEFAN NÄVERMYR


25 min



2013-02-08 19:00 Vara Konserthus

Göteborgs Symfoniker

2013-02-07 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



2013-02-06 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2009-06-17 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2008-04-17 19:30 Stora salen

2003-05-16 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2003-05-15 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2000-11-30 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


DANSER FRÅN GALÁNTA Urgammal ungersk bondemusik, då oförändrad ute i byarna, började upptecknas av Kodály och Bartók omkring 1905. Båda tonsättarna fängslades också av den egenartade romska verbunkosmusiken. Bartók experimenterade tidigt med att kombinera sådan med tyskinfluerad konstmusik. Kodálys Danser från Galánta är direkt formade efter denna verbunkos- eller värvningsmusik, ur uppteckningar runt 1800, som han kom över under sin sjuåriga barndom i den nu slovakiska småstaden Galánta, fem mil från Bratislava, invid tåglinjen mellan Wien och Budapest. I staden fanns ett berömt romskt kapell som gav honom hans tidigaste smak för orkesterklang. Verbunkos var en musikstil, snarlik csárdás, som användes för att värva rekryter till den österrikisk-ungerska armén innan nya värvningssystem infördes 1849. Det hela gick tidigare till så att ett dussintal dansanta kavallerister, ledda av en sergeant, under sent 1700- eller tidigt 1800-tal sändes ut, ofta på den ungerska landsbygden, för att med en färgstark show med romska ackompanjatörer ge en lustfylld bild av militärlivet. Systemet var effektivt och nya rekryter strömmade till. Sergeanten dansade före i en långsammare inledning, varpå de mer eller mindre akrobatiska dansarna successivt ökade musikens tempo och intensitet. Kodálys Danser från Galánta, i fem delar i ett liknande mönster, skrevs 1933 till 80-årsjubileet för Budapests filharmoniker. Instrumentationen för dubbelbesatta flöjter (plus piccolo), oboer, A-klarinetter, fagotter, därtill fyra horn, pukor, virveltrumma, klockspel, triangel och stråkar efterbildade ett sådant verbunkosband med soloklarinett i huvudroll som romernas tárogáto. Till historien hör att Galántastyckena i original tillkom under Ungerns kurucztid, i självständighetskampen under turkisk ockupation. Verbunkosmusik började ges ut i noter under sent 1700-tal, inte minst i Wien, där både Mozart och Schubert tog starka intryck av den. Kodály använder den långsamma verbunkosinledningen som rondotema i följande fyra danser liksom i den stora slutcodan. Bara den upptar mer än styckets halva längd. Kodály skulle som aktad professor vid Budapests Musikhögskola och president för den ungerska vetenskapsakademien senare hedersdoktor i Oxford och Berlin, verka för en spontan folkmusiks betydelse. Denna frihetliga inriktning genomsyrade också centrala tidigare verk som Háry János-sviten 1927 och Danserna från Marosszék 1933, båda jämte Galántadanserna hans oftast spelade verk. Den folkloristiska traditionen förs fortfarande vidare av Kodály-institutet i hans hemstad Kecskemét, där vi med stolthet erfar att svensken Lars Edlunds läroböcker i gehörsutbildning än i dag har minst sagt en hedersplats. Rolf Haglund




2000-11-29 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1998-12-12 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1998-12-10 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1997-10-29 19:00 Stora salen

1996-09-05 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1996-09-04 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1994-02-25 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1994-02-24 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1989-09-29 18:00 Stora salen

1988-04-29 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) PIANOKONSERT NR 2 F-DUR OP 102 Allegretto Andantino Allegretto 19 min Sjostakovitj var en rastlös herre. Folk i hans bekantskapskrets har berättat att han alltid hade en cigarett i mungipan, log, lyssnade, nickade, vaggade på fötterna och inte sällan gav intryck av att vara på språng. Bakom sina starka glasögon hade han förmodligen tankarna på nästa takt. Om man säger så här: socialt umgänge och övriga sysslor stal bara tid från komponerandet. Så tänkte och levde han. Till och med för sina hustrur (han var gift tre gånger) och barn var han något av en gåta. Vad kan man säga om en sådan människa? Ett otal kritiker, musiker, politiker, musikvetare, journalister och författare har känt sig kallade att förklara Sjostakovitj och hans musik men de har ofta lämnat tomt skramlande haverier bakom sig. För Sjostakovitj var frågeställningen i sig ointressant - han var helt enkelt konstnär och såg däri sin mission (ordet är medvetet valt) och uppgift. Goethes ord till Schiller känns relevanta: "Konstnär, snacka inte - skapa!" De tyngst vägande kollina i Sjostakovitjs musikaliska bagage är de 15 symfonierna och de 15 stråkkvartetterna. Men han var också en lysande pianist som i tonåren försörjde familjen som stumfilmspianist. Hans produktion för det egna instrumentet är inte omfångsrik men dess densitet hög: de monumentala 24 preludierna och fugorna, pianotrion, pianokvintetten. Samt de två pianokonserterna, komponerade med 24 års mellanrum men lika som syskon: till kynnet livliga och rastlösa med utpräglad känsla för skönhet. Den yngre av dem (från 1957) är desto mer erfaren - världsvan och elegant med en osentimentalt romantisk mellansats som det absolut är tillåtet att älska. Och vem dras inte med i den avslutande satsens virvlande kosackdans i sjutakt? En av mycket få bilder där Sjostakovitj ler - oftast ser han med sina naturligt slokande mungipor dyster ut - togs i Paris 1958. Vid hans sida står den belgiske dirigenten André Cluytens som just dirigerat Europapremiären (alltså utanför Sovjet) av elfte symfonin. Undra på att Sjostakovitj var glad - Paris-konserterna med hans musik hade gått strålande och han fick själv agera pianolejon i sina konserter. Både symfonin och pianokonserterna spelades in med Sjostakovitj, Cluytens och Franska radions nationalorkester i högform. Jag säger bara: skaffa!* STEFAN NÄVERMYR *Pianokonserterna EMI 56264625, elfte symfonin Testament SBT 1099.



1988-04-28 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) PIANOKONSERT NR 2 F-DUR OP 102 Allegretto Andantino Allegretto 19 min Sjostakovitj var en rastlös herre. Folk i hans bekantskapskrets har berättat att han alltid hade en cigarett i mungipan, log, lyssnade, nickade, vaggade på fötterna och inte sällan gav intryck av att vara på språng. Bakom sina starka glasögon hade han förmodligen tankarna på nästa takt. Om man säger så här: socialt umgänge och övriga sysslor stal bara tid från komponerandet. Så tänkte och levde han. Till och med för sina hustrur (han var gift tre gånger) och barn var han något av en gåta. Vad kan man säga om en sådan människa? Ett otal kritiker, musiker, politiker, musikvetare, journalister och författare har känt sig kallade att förklara Sjostakovitj och hans musik men de har ofta lämnat tomt skramlande haverier bakom sig. För Sjostakovitj var frågeställningen i sig ointressant - han var helt enkelt konstnär och såg däri sin mission (ordet är medvetet valt) och uppgift. Goethes ord till Schiller känns relevanta: "Konstnär, snacka inte - skapa!" De tyngst vägande kollina i Sjostakovitjs musikaliska bagage är de 15 symfonierna och de 15 stråkkvartetterna. Men han var också en lysande pianist som i tonåren försörjde familjen som stumfilmspianist. Hans produktion för det egna instrumentet är inte omfångsrik men dess densitet hög: de monumentala 24 preludierna och fugorna, pianotrion, pianokvintetten. Samt de två pianokonserterna, komponerade med 24 års mellanrum men lika som syskon: till kynnet livliga och rastlösa med utpräglad känsla för skönhet. Den yngre av dem (från 1957) är desto mer erfaren - världsvan och elegant med en osentimentalt romantisk mellansats som det absolut är tillåtet att älska. Och vem dras inte med i den avslutande satsens virvlande kosackdans i sjutakt? En av mycket få bilder där Sjostakovitj ler - oftast ser han med sina naturligt slokande mungipor dyster ut - togs i Paris 1958. Vid hans sida står den belgiske dirigenten André Cluytens som just dirigerat Europapremiären (alltså utanför Sovjet) av elfte symfonin. Undra på att Sjostakovitj var glad - Paris-konserterna med hans musik hade gått strålande och han fick själv agera pianolejon i sina konserter. Både symfonin och pianokonserterna spelades in med Sjostakovitj, Cluytens och Franska radions nationalorkester i högform. Jag säger bara: skaffa!* STEFAN NÄVERMYR *Pianokonserterna EMI 56264625, elfte symfonin Testament SBT 1099.



1987-11-28 15:00 Stora salen

1986-02-14 19:00 Åmål, Karlbergsteatern

Göteborgs Symfoniker

1986-02-13 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1986-02-12 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1981-03-27 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1981-03-26 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!