Stäng
Meny

Arkiv

8 konserter

2018-09-29 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


RICHARD STRAUSS (1864-1949) BORGAREN SOM ADELSMAN, SVIT OP 60 Uvertyr till akt I Menuett Fäktmästaren Skräddarens dans Menuett av Lully Courante Cleontes scen Förspel till akt II (Intermezzo) Middagen (Taffelmusik och kökspojkens dans) När Richard Strauss och hans textförfattare Hugo von Hofmannsthal 1911 började intressera sig för Molières gamla pjäs Borgaren som adelsman visade det sig inte vara så lätt. Till och från arbetade de med text och musik i olika former under sju års tid, och gjorde inte mindre än tre olika versioner av pjäsen. Operan Ariadne på Naxos blev en biprodukt och scenmusiken blev något som tonsättaren själv satte stort värde på. Mest känd har musiken blivit som den nu aktuella konsertsviten, uruppförd i Salzburg den 31 januari 1920. Här har Richard Strauss på ett synnerligen konstfärdigt sätt skapat mästerliga genrebilder som är mycket raffinerade och klangligt varierade, trots att han använder sig av en förhållandevis liten orkester. Det börjar med en något komisk, klumpig uvertyr som ironiskt porträtterar den nyrike och skrytsamme borgaren Jourdain, spelets huvudperson. Menuetten är också humoristisk när den avslöjar Jourdain i en svettig och föga graciös dans. I Fäktmästaren ingår en virtuos pianostämma som tydligt visar hur Jourdain misslyckas även i den ädla fäktkonsten. Skräddarens dans är snarare som en violinkonsert, där han provar nya kläder - som inte passar. Den franske barockmästaren Lully komponerade redan 1670 en menuett till Molières pjäs och den har Strauss påpassligt återanvänt. Couranten är också en dansform från barocken, men musiken är helt och hållet Strauss egen. Musiken till Cleontes scen (Cleonte är den lika skrytsamme, blivande svärsonen) bygger däremot åter på Lully. Förspelet till andra akten är en förfinad, aristokratisk musik, och slutligen hamnar vi i middagsmusiken som är svitens längsta sats och ett riktigt mästerverk. De olika rätterna bärs in och till slut kommer en "omelette surprise" - en väldig anrättning vars överraskning är en kökspojke som plötsligt hoppar fram ur dess inre och dansar en allt vildare dans, som i en väldig stegring för sviten till ett glansfullt slut. STIG JACOBSSON


RICHARD STRAUSS (1864-1949) BURLESK FÖR PIANO OCH ORKESTER D-MOLL Med en far som var förstehornist i Münchens hovorkester är det inte märkligt att Richard Strauss med sådana anor samt gynnsamma sociala förutsättningar snabbt kom in på musikens bana. Han spelade violin och piano, spelade upp sig till violinernas förstapult i faderns halvprofessionella orkester och började snart också komponera. Han lärde sig mycket när han bevistade hovorkesterns repetitioner med dirigenten Hermann Levi och skapade sig snart ett rykte som ung begåvning i München. Strauss Serenad för 13 blåsare (1881) imponerade så på den berömde pianisten och dirigenten Hans von Bülow att han dirigerade det med hovorkestern i Meiningen, Europas då främsta orkester. Kontakten med von Bülow blev avgörande för Richard Strauss framtid. Sommaren 1885 erbjöds Strauss tjänsten som assisterande dirigent för Meiningen-orkestern vid sidan av von Bülow och bara några månader senare tog Strauss över som orkesterns förstedirigent. Tonsättaren skrev långt senare i sina memoarer: "För den som hört von Bülow spela Beethoven eller dirigera Wagner, som varit med på någon av hans pianolektioner eller sett honom vid orkesterrepetitioner, framstår han onekligen som modell för en artists främsta dygder, och hans rörande sympati för mig, hans inflytande på utvecklingen av min konstnärliga förmåga, var avgörande faktorer i min karriär." Stycket hade ursprungligen titeln Scherzo i d-moll och skrevs 1885-1886 för mentorn Hans von Bülow - som inte var övertygad om verkets kvalitéer. Han kallade stycket "Lisztskt" och "ospelbart", kanske för att hans små händer inte räckte till. Richard Strauss repeterade stycket med orkestern i Meiningen där han både dirigerade och spelade solostämman, men ställde det sedan åt sidan. Några år senare visade pianisten Eugene d'Albert (som spelade med Göteborgs Symfoniker 1906!) stort intresse för stycket och föreslog några ändringar. Strauss gjorde vissa bearbetningar och gav det reviderade stycket titeln Burlesk ("narrspel", "gäckeri"). Virtuosen d'Albert uruppförde Burlesk vid tonsättarfestivalen i Eisenach 21 juni 1890 med tonsättaren som dirigent. Långt senare kom Strauss att räkna Burlesk till sina favoritverk. Med sin originalitet, energi och dynamiska växelgång mellan blixtrande passager och finstämda motiv är Burlesk något av en dold skatt bland 1800-talets pianokonserter. STEFAN NÄVERMYR


25 min


BÉLA BARTÓK (1881-1945) MUSIK FÖR STRÅKAR, SLAGVERK OCH CELESTA (1936) Andante tranquillo - Allegro - Adagio - Allegro molto Under flera år av sitt liv hade Béla Bartók ägnat mycket tid åt studier av den ungerska folkmusiken och tillsammans med Zoltán Kodály bland annat påvisat att det som tidigare ansetts vara ungersk folkmusik var en stark förvanskning genom uppblandning av zigenarmusik. De båda tonsättarna kunde konstatera att det faktiskt fanns en ren, ungersk folkmusik i landet och detta resulterade i tiotusentals uppteckningar och grammofonupptagningar. Denna forskning påverkade naturligtvis Bartóks eget komponerande i hög grad samtidigt som han gärna blandade in sina egna speciella tonfall i det mesta. Till ett av hans märkligaste verk från slutet av 1930-talet hörde hans fyrsatsiga Musik för stråkar, slagverk och celesta, som han skrev på beställning från dirigenten Paul Sacher och dennes kammarorkester i Basel, 1936 med uruppförande året därpå, när kammarorkestern firade tio år. Det är ett speciellt verk på många sätt med en fantastisk blandning av tonala ungerska rytmiska folkmusikinslag och de mest personliga tolkningar av både stråkstämmor uppdelade i två ensembler och allehanda slagverksinstrument som piano, harpa, celesta, pukor, stor och liten trumma, bäcken, tam-tam och xylofon. Verkets första sats, Andante tranquillo, är en långsam fuga över ett starkt kromatiskt tema som introduceras av sordinerade violiner, vilket skapar en mystisk stämning. Satsen växer alltmera, men avtar igen mot slutet. Andra satsen, Allegro, är livlig med folkmusikantiska melodier och Bartók använder här mycket slagverk samtidigt som han delar upp stråkarna i två olika delar, en smula barockinfluerat faktiskt, samtidigt som pianot har solistiska inpass. Tredje satsen, Adagio, är speciellt mycket Bartók, från hans så kallade "nattmusikstil" med märkliga ljud i en slags expressionistisk nocturne. Här har han använt allehanda ljudinslag, som vanligtvis inte spelas på instrumenten. Det hela kulminerar och satsen avslutas som den började med ett ödsligt solo i xylofonen. Fjärde satsen, Allegro molto, är ungersk och rytmisk och lidelsefull. Den blir alltmera upphetsad särskilt när fugatemat från första satsen dyker upp, men dansen tar över och plötsligt är musiken slut! Femtio framföranden upplevde denna musik under dess första spelår, överallt, i både Europa och på andra sidan Atlanten. Ett av Béla Bartóks mästerliga verk, som också fick uppleva sin storhet under tonsättarens liv. GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Kent Nagano Dirigent

Amerikanen Kent Nagano blev 2006 chefdirigent för Montreals symfoniorkester och 2015 konstnärlig ledare för Hamburgs statsopera och filharmoniska orkester. 2013-2019 var han förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker och tillsammans genomförde de projekt som en turné till Kina samt framförandet av Sibelius sju symfonier vid firandet av tonsättarens 150-årsdag. 2006-2013 var Kent Nagano konstnärlig ledare för Bayerska statsoperan i München. Tillsammans med Montreals symfoniorkester har han bland annat framfört Mahlers och Beethovens symfonier, operor av Wagner samt konsertserier med musik av Dutilleux och Boulez. Som gästdirigent har Kent Nagano framträtt med flera av världens ledande orkestrar. Bland aktuella orkestrar han samarbetat med finns Münchens filharmoniker, Bayerska Radions symfoniorkester, London Symphony Orchestra, Tonhalle-orkestern i Zürich och Santa Cecilia-orkestern i Rom. En viktig period i Kent Naganos karriär var hans tid som konstnärlig ledare och chefdirigent för Deutsches Symphonie-Orchester Berlin 2000-2006. Han utsågs sedan till orkesterns hedersdirigent. Kent Nagano har också varit chefdirigent för operan i Los Angeles. Han tillbringade sin första yrkesverksamma tid i Boston där han arbetade vid operan och som assisterande dirigent till Seiji Ozawa hos Bostons symfoniorkester. Kent Naganos framgångar i USA ledde till europeiska utnämningar: konstnärlig ledare för Nationaloperan i Lyon (1988-1998) och för Halléorkestern i Manchester (1991-2000). Kent Nagano har gjort ett stort antal skivinspelningar med orkestrarna i Montreal och Berlin. Tillsammans med Göteborgs Symfoniker har han spelat in Richard Strauss En alpsymfoni, Ein Heldenleben och Tod und Verklärung på två cd (Farao Classics) och vokalverk av Hillborg, Gefors och Boldemann med Anne Sofie von Otter som solist (DG). I höstas kom den kritikerrosade utgåvan av Musorgskijs opera Boris Godunov som spelades in live med Göteborgs Symfoniker, Göteborgs Symfoniska Kör och ryska sångsolister (BIS).


Ryske Yury Favorin var fem år när han började spela piano och tre år senare antogs han vid Gnesin-skolan i Moskva och tog lektioner för professor Lidiya Gregorieva. Studierna fortsatte 2004 för professor Mikhail Voskresensky vid Tjajkovskij-konservatoriet där han tog examen 2009. Yury Favorin studerade under sin ungdom också klarinett, komposition och kammarmusik. Bland dirigenter han samarbetat med finns Pierre Boulez, Marin Alsop och Paul Goodwin. Yury Favorin har framträtt vid ett flertal festivaler i Frankrike, Japan, Kina och Ryssland. Bland musiker han samarbetat med finns violinisten Gérard Caussé, pianisten Boris Berezovsky och cellisten Marc Coppey. Yury Favorin har framträtt i flera prestigefyllda konserthus, bland dem Tjajkovskijsalen och musikkonservatoriets stora konsertsal i Moskva, Cité de la musique i Paris, Palais de beauxarts i Bryssel och Pekings konserthus.


2018-09-28 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


RICHARD STRAUSS (1864-1949) BORGAREN SOM ADELSMAN, SVIT OP 60 Uvertyr till akt I Menuett Fäktmästaren Skräddarens dans Menuett av Lully Courante Cleontes scen Förspel till akt II (Intermezzo) Middagen (Taffelmusik och kökspojkens dans) När Richard Strauss och hans textförfattare Hugo von Hofmannsthal 1911 började intressera sig för Molières gamla pjäs Borgaren som adelsman visade det sig inte vara så lätt. Till och från arbetade de med text och musik i olika former under sju års tid, och gjorde inte mindre än tre olika versioner av pjäsen. Operan Ariadne på Naxos blev en biprodukt och scenmusiken blev något som tonsättaren själv satte stort värde på. Mest känd har musiken blivit som den nu aktuella konsertsviten, uruppförd i Salzburg den 31 januari 1920. Här har Richard Strauss på ett synnerligen konstfärdigt sätt skapat mästerliga genrebilder som är mycket raffinerade och klangligt varierade, trots att han använder sig av en förhållandevis liten orkester. Det börjar med en något komisk, klumpig uvertyr som ironiskt porträtterar den nyrike och skrytsamme borgaren Jourdain, spelets huvudperson. Menuetten är också humoristisk när den avslöjar Jourdain i en svettig och föga graciös dans. I Fäktmästaren ingår en virtuos pianostämma som tydligt visar hur Jourdain misslyckas även i den ädla fäktkonsten. Skräddarens dans är snarare som en violinkonsert, där han provar nya kläder - som inte passar. Den franske barockmästaren Lully komponerade redan 1670 en menuett till Molières pjäs och den har Strauss påpassligt återanvänt. Couranten är också en dansform från barocken, men musiken är helt och hållet Strauss egen. Musiken till Cleontes scen (Cleonte är den lika skrytsamme, blivande svärsonen) bygger däremot åter på Lully. Förspelet till andra akten är en förfinad, aristokratisk musik, och slutligen hamnar vi i middagsmusiken som är svitens längsta sats och ett riktigt mästerverk. De olika rätterna bärs in och till slut kommer en "omelette surprise" - en väldig anrättning vars överraskning är en kökspojke som plötsligt hoppar fram ur dess inre och dansar en allt vildare dans, som i en väldig stegring för sviten till ett glansfullt slut. STIG JACOBSSON


RICHARD STRAUSS (1864-1949) BURLESK FÖR PIANO OCH ORKESTER D-MOLL Med en far som var förstehornist i Münchens hovorkester är det inte märkligt att Richard Strauss med sådana anor samt gynnsamma sociala förutsättningar snabbt kom in på musikens bana. Han spelade violin och piano, spelade upp sig till violinernas förstapult i faderns halvprofessionella orkester och började snart också komponera. Han lärde sig mycket när han bevistade hovorkesterns repetitioner med dirigenten Hermann Levi och skapade sig snart ett rykte som ung begåvning i München. Strauss Serenad för 13 blåsare (1881) imponerade så på den berömde pianisten och dirigenten Hans von Bülow att han dirigerade det med hovorkestern i Meiningen, Europas då främsta orkester. Kontakten med von Bülow blev avgörande för Richard Strauss framtid. Sommaren 1885 erbjöds Strauss tjänsten som assisterande dirigent för Meiningen-orkestern vid sidan av von Bülow och bara några månader senare tog Strauss över som orkesterns förstedirigent. Tonsättaren skrev långt senare i sina memoarer: "För den som hört von Bülow spela Beethoven eller dirigera Wagner, som varit med på någon av hans pianolektioner eller sett honom vid orkesterrepetitioner, framstår han onekligen som modell för en artists främsta dygder, och hans rörande sympati för mig, hans inflytande på utvecklingen av min konstnärliga förmåga, var avgörande faktorer i min karriär." Stycket hade ursprungligen titeln Scherzo i d-moll och skrevs 1885-1886 för mentorn Hans von Bülow - som inte var övertygad om verkets kvalitéer. Han kallade stycket "Lisztskt" och "ospelbart", kanske för att hans små händer inte räckte till. Richard Strauss repeterade stycket med orkestern i Meiningen där han både dirigerade och spelade solostämman, men ställde det sedan åt sidan. Några år senare visade pianisten Eugene d'Albert (som spelade med Göteborgs Symfoniker 1906!) stort intresse för stycket och föreslog några ändringar. Strauss gjorde vissa bearbetningar och gav det reviderade stycket titeln Burlesk ("narrspel", "gäckeri"). Virtuosen d'Albert uruppförde Burlesk vid tonsättarfestivalen i Eisenach 21 juni 1890 med tonsättaren som dirigent. Långt senare kom Strauss att räkna Burlesk till sina favoritverk. Med sin originalitet, energi och dynamiska växelgång mellan blixtrande passager och finstämda motiv är Burlesk något av en dold skatt bland 1800-talets pianokonserter. STEFAN NÄVERMYR


25 min


BÉLA BARTÓK (1881-1945) MUSIK FÖR STRÅKAR, SLAGVERK OCH CELESTA (1936) Andante tranquillo - Allegro - Adagio - Allegro molto Under flera år av sitt liv hade Béla Bartók ägnat mycket tid åt studier av den ungerska folkmusiken och tillsammans med Zoltán Kodály bland annat påvisat att det som tidigare ansetts vara ungersk folkmusik var en stark förvanskning genom uppblandning av zigenarmusik. De båda tonsättarna kunde konstatera att det faktiskt fanns en ren, ungersk folkmusik i landet och detta resulterade i tiotusentals uppteckningar och grammofonupptagningar. Denna forskning påverkade naturligtvis Bartóks eget komponerande i hög grad samtidigt som han gärna blandade in sina egna speciella tonfall i det mesta. Till ett av hans märkligaste verk från slutet av 1930-talet hörde hans fyrsatsiga Musik för stråkar, slagverk och celesta, som han skrev på beställning från dirigenten Paul Sacher och dennes kammarorkester i Basel, 1936 med uruppförande året därpå, när kammarorkestern firade tio år. Det är ett speciellt verk på många sätt med en fantastisk blandning av tonala ungerska rytmiska folkmusikinslag och de mest personliga tolkningar av både stråkstämmor uppdelade i två ensembler och allehanda slagverksinstrument som piano, harpa, celesta, pukor, stor och liten trumma, bäcken, tam-tam och xylofon. Verkets första sats, Andante tranquillo, är en långsam fuga över ett starkt kromatiskt tema som introduceras av sordinerade violiner, vilket skapar en mystisk stämning. Satsen växer alltmera, men avtar igen mot slutet. Andra satsen, Allegro, är livlig med folkmusikantiska melodier och Bartók använder här mycket slagverk samtidigt som han delar upp stråkarna i två olika delar, en smula barockinfluerat faktiskt, samtidigt som pianot har solistiska inpass. Tredje satsen, Adagio, är speciellt mycket Bartók, från hans så kallade "nattmusikstil" med märkliga ljud i en slags expressionistisk nocturne. Här har han använt allehanda ljudinslag, som vanligtvis inte spelas på instrumenten. Det hela kulminerar och satsen avslutas som den började med ett ödsligt solo i xylofonen. Fjärde satsen, Allegro molto, är ungersk och rytmisk och lidelsefull. Den blir alltmera upphetsad särskilt när fugatemat från första satsen dyker upp, men dansen tar över och plötsligt är musiken slut! Femtio framföranden upplevde denna musik under dess första spelår, överallt, i både Europa och på andra sidan Atlanten. Ett av Béla Bartóks mästerliga verk, som också fick uppleva sin storhet under tonsättarens liv. GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Kent Nagano Dirigent

Amerikanen Kent Nagano blev 2006 chefdirigent för Montreals symfoniorkester och 2015 konstnärlig ledare för Hamburgs statsopera och filharmoniska orkester. 2013-2019 var han förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker och tillsammans genomförde de projekt som en turné till Kina samt framförandet av Sibelius sju symfonier vid firandet av tonsättarens 150-årsdag. 2006-2013 var Kent Nagano konstnärlig ledare för Bayerska statsoperan i München. Tillsammans med Montreals symfoniorkester har han bland annat framfört Mahlers och Beethovens symfonier, operor av Wagner samt konsertserier med musik av Dutilleux och Boulez. Som gästdirigent har Kent Nagano framträtt med flera av världens ledande orkestrar. Bland aktuella orkestrar han samarbetat med finns Münchens filharmoniker, Bayerska Radions symfoniorkester, London Symphony Orchestra, Tonhalle-orkestern i Zürich och Santa Cecilia-orkestern i Rom. En viktig period i Kent Naganos karriär var hans tid som konstnärlig ledare och chefdirigent för Deutsches Symphonie-Orchester Berlin 2000-2006. Han utsågs sedan till orkesterns hedersdirigent. Kent Nagano har också varit chefdirigent för operan i Los Angeles. Han tillbringade sin första yrkesverksamma tid i Boston där han arbetade vid operan och som assisterande dirigent till Seiji Ozawa hos Bostons symfoniorkester. Kent Naganos framgångar i USA ledde till europeiska utnämningar: konstnärlig ledare för Nationaloperan i Lyon (1988-1998) och för Halléorkestern i Manchester (1991-2000). Kent Nagano har gjort ett stort antal skivinspelningar med orkestrarna i Montreal och Berlin. Tillsammans med Göteborgs Symfoniker har han spelat in Richard Strauss En alpsymfoni, Ein Heldenleben och Tod und Verklärung på två cd (Farao Classics) och vokalverk av Hillborg, Gefors och Boldemann med Anne Sofie von Otter som solist (DG). I höstas kom den kritikerrosade utgåvan av Musorgskijs opera Boris Godunov som spelades in live med Göteborgs Symfoniker, Göteborgs Symfoniska Kör och ryska sångsolister (BIS).


Ryske Yury Favorin var fem år när han började spela piano och tre år senare antogs han vid Gnesin-skolan i Moskva och tog lektioner för professor Lidiya Gregorieva. Studierna fortsatte 2004 för professor Mikhail Voskresensky vid Tjajkovskij-konservatoriet där han tog examen 2009. Yury Favorin studerade under sin ungdom också klarinett, komposition och kammarmusik. Bland dirigenter han samarbetat med finns Pierre Boulez, Marin Alsop och Paul Goodwin. Yury Favorin har framträtt vid ett flertal festivaler i Frankrike, Japan, Kina och Ryssland. Bland musiker han samarbetat med finns violinisten Gérard Caussé, pianisten Boris Berezovsky och cellisten Marc Coppey. Yury Favorin har framträtt i flera prestigefyllda konserthus, bland dem Tjajkovskijsalen och musikkonservatoriets stora konsertsal i Moskva, Cité de la musique i Paris, Palais de beauxarts i Bryssel och Pekings konserthus.


2014-11-02 18:00 Stora salen

Program




25 min


RICHARD STRAUSS (1864-1949) BORGAREN SOM ADELSMAN, SVIT OP 60 Uvertyr till akt I Menuett Fäktmästaren Skräddarens dans Menuett av Lully Courante Cleontes scen Förspel till akt II (Intermezzo) Middagen (Taffelmusik och kökspojkens dans) När Richard Strauss och hans textförfattare Hugo von Hofmannsthal 1911 började intressera sig för Molières gamla pjäs Borgaren som adelsman visade det sig inte vara så lätt. Till och från arbetade de med text och musik i olika former under sju års tid, och gjorde inte mindre än tre olika versioner av pjäsen. Operan Ariadne på Naxos blev en biprodukt och scenmusiken blev något som tonsättaren själv satte stort värde på. Mest känd har musiken blivit som den nu aktuella konsertsviten, uruppförd i Salzburg den 31 januari 1920. Här har Richard Strauss på ett synnerligen konstfärdigt sätt skapat mästerliga genrebilder som är mycket raffinerade och klangligt varierade, trots att han använder sig av en förhållandevis liten orkester. Det börjar med en något komisk, klumpig uvertyr som ironiskt porträtterar den nyrike och skrytsamme borgaren Jourdain, spelets huvudperson. Menuetten är också humoristisk när den avslöjar Jourdain i en svettig och föga graciös dans. I Fäktmästaren ingår en virtuos pianostämma som tydligt visar hur Jourdain misslyckas även i den ädla fäktkonsten. Skräddarens dans är snarare som en violinkonsert, där han provar nya kläder - som inte passar. Den franske barockmästaren Lully komponerade redan 1670 en menuett till Molières pjäs och den har Strauss påpassligt återanvänt. Couranten är också en dansform från barocken, men musiken är helt och hållet Strauss egen. Musiken till Cleontes scen (Cleonte är den lika skrytsamme, blivande svärsonen) bygger däremot åter på Lully. Förspelet till andra akten är en förfinad, aristokratisk musik, och slutligen hamnar vi i middagsmusiken som är svitens längsta sats och ett riktigt mästerverk. De olika rätterna bärs in och till slut kommer en "omelette surprise" - en väldig anrättning vars överraskning är en kökspojke som plötsligt hoppar fram ur dess inre och dansar en allt vildare dans, som i en väldig stegring för sviten till ett glansfullt slut. STIG JACOBSSON


2002-03-13 19:30 Stora salen

Program


LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) SYMFONI NR 1 Adagio molto - Allegro con brio Andante cantabile con moto Menuetto: Allegro molto e vivace Finale: Adagio - Allegro molto e vivace Ludwig van Beethovens första symfoni, skriven år 1799-1800, är förvisso inget trevande försök av någon orutinerad och omogen tonsättare. Nej, Beethoven var redan sedan länge känd som en av sin tids främsta pianister och improvisatörer, och hans kompositioner hade redan uppmärksammats ordentligt. Han hade hunnit skriva två pianokonserter, elva pianosonater och sex stråkkvartetter - för att nu nämna några. Men å andra sidan måste man nog erkänna att han inte lade ner så värst stor skaparmöda på sin första symfoni, och inte var han heller så djärv som han tordes vara i några av kammarmusikverken. Detta var nu inte tecken på ovilja eller okunskap, utan tvärtom på stor insikt i de praktiska omständigheterna. Det fanns vid den här tiden inga fasta orkestrar annat än vid några få operateatrar och furstehov. Han visste att han själv skulle vara tvungen att kalla samman enskilda musiker för detta speciella tillfälle, och han visste att det skulle bli mycket ont om tid för repetition. Att då komma med nymodigheter som krävde mycket övning var värre än han trodde. Urpremiären leddes av den i och för sig förträfflige böhmiske tonsättaren Pavel Vranicky men just den här konserten har gått till historien som en riktigt dålig tillställning. Till dirigentens försvar kan dock sägas att han fick uppdraget mycket sent, efter att erbjudandet bollats fram och tillbaka mellan många musikprofiler i Wien. Kritikerna tyckte trots allt att symfonin i stort sett var bra och att den bjöd på många nyheter och "en hel värld av idéer". "Men alltför många blåsinstrument kom till användning, så det lät mer som en blåskår än en orkester". Så här 200 år senare tycker vi att symfonin är både tydlig och klar, konventionell och starkt besläktad med Mozarts och Haydns symfonier. Men vi märker också att här finns något mer - ett starkt personligt drag. Den framåtdrivande andan är inte utlånad, den är Beethovens eget signum. Det inledande adagiot tvekar över sin tonartstillhörighet, och det var något som chockerade de samtida kritikerna. Men sedan lugnade de ner sig när de kände igen den trygga sonatformen som ju också återkommer i andra och fjärde satsen. I menuetten är Beethoven på väg mot nästa stora nyhet: den är redan något annat än en liten hövisk dans. Den bär embryot till ett beethovenskt scherzo. STIG JACOBSSON


RICHARD STRAUSS (1864-1949) BURLESK FÖR PIANO OCH ORKESTER D-MOLL Med en far som var förstehornist i Münchens hovorkester är det inte märkligt att Richard Strauss med sådana anor samt gynnsamma sociala förutsättningar snabbt kom in på musikens bana. Han spelade violin och piano, spelade upp sig till violinernas förstapult i faderns halvprofessionella orkester och började snart också komponera. Han lärde sig mycket när han bevistade hovorkesterns repetitioner med dirigenten Hermann Levi och skapade sig snart ett rykte som ung begåvning i München. Strauss Serenad för 13 blåsare (1881) imponerade så på den berömde pianisten och dirigenten Hans von Bülow att han dirigerade det med hovorkestern i Meiningen, Europas då främsta orkester. Kontakten med von Bülow blev avgörande för Richard Strauss framtid. Sommaren 1885 erbjöds Strauss tjänsten som assisterande dirigent för Meiningen-orkestern vid sidan av von Bülow och bara några månader senare tog Strauss över som orkesterns förstedirigent. Tonsättaren skrev långt senare i sina memoarer: "För den som hört von Bülow spela Beethoven eller dirigera Wagner, som varit med på någon av hans pianolektioner eller sett honom vid orkesterrepetitioner, framstår han onekligen som modell för en artists främsta dygder, och hans rörande sympati för mig, hans inflytande på utvecklingen av min konstnärliga förmåga, var avgörande faktorer i min karriär." Stycket hade ursprungligen titeln Scherzo i d-moll och skrevs 1885-1886 för mentorn Hans von Bülow - som inte var övertygad om verkets kvalitéer. Han kallade stycket "Lisztskt" och "ospelbart", kanske för att hans små händer inte räckte till. Richard Strauss repeterade stycket med orkestern i Meiningen där han både dirigerade och spelade solostämman, men ställde det sedan åt sidan. Några år senare visade pianisten Eugene d'Albert (som spelade med Göteborgs Symfoniker 1906!) stort intresse för stycket och föreslog några ändringar. Strauss gjorde vissa bearbetningar och gav det reviderade stycket titeln Burlesk ("narrspel", "gäckeri"). Virtuosen d'Albert uruppförde Burlesk vid tonsättarfestivalen i Eisenach 21 juni 1890 med tonsättaren som dirigent. Långt senare kom Strauss att räkna Burlesk till sina favoritverk. Med sin originalitet, energi och dynamiska växelgång mellan blixtrande passager och finstämda motiv är Burlesk något av en dold skatt bland 1800-talets pianokonserter. STEFAN NÄVERMYR


RICHARD STRAUSS (1864-1949) BORGAREN SOM ADELSMAN, SVIT OP 60 Uvertyr till akt I Menuett Fäktmästaren Skräddarens dans Menuett av Lully Courante Cleontes scen Förspel till akt II (Intermezzo) Middagen (Taffelmusik och kökspojkens dans) När Richard Strauss och hans textförfattare Hugo von Hofmannsthal 1911 började intressera sig för Molières gamla pjäs Borgaren som adelsman visade det sig inte vara så lätt. Till och från arbetade de med text och musik i olika former under sju års tid, och gjorde inte mindre än tre olika versioner av pjäsen. Operan Ariadne på Naxos blev en biprodukt och scenmusiken blev något som tonsättaren själv satte stort värde på. Mest känd har musiken blivit som den nu aktuella konsertsviten, uruppförd i Salzburg den 31 januari 1920. Här har Richard Strauss på ett synnerligen konstfärdigt sätt skapat mästerliga genrebilder som är mycket raffinerade och klangligt varierade, trots att han använder sig av en förhållandevis liten orkester. Det börjar med en något komisk, klumpig uvertyr som ironiskt porträtterar den nyrike och skrytsamme borgaren Jourdain, spelets huvudperson. Menuetten är också humoristisk när den avslöjar Jourdain i en svettig och föga graciös dans. I Fäktmästaren ingår en virtuos pianostämma som tydligt visar hur Jourdain misslyckas även i den ädla fäktkonsten. Skräddarens dans är snarare som en violinkonsert, där han provar nya kläder - som inte passar. Den franske barockmästaren Lully komponerade redan 1670 en menuett till Molières pjäs och den har Strauss påpassligt återanvänt. Couranten är också en dansform från barocken, men musiken är helt och hållet Strauss egen. Musiken till Cleontes scen (Cleonte är den lika skrytsamme, blivande svärsonen) bygger däremot åter på Lully. Förspelet till andra akten är en förfinad, aristokratisk musik, och slutligen hamnar vi i middagsmusiken som är svitens längsta sats och ett riktigt mästerverk. De olika rätterna bärs in och till slut kommer en "omelette surprise" - en väldig anrättning vars överraskning är en kökspojke som plötsligt hoppar fram ur dess inre och dansar en allt vildare dans, som i en väldig stegring för sviten till ett glansfullt slut. STIG JACOBSSON


Medverkande


Med sitt unika tonspråk och ambition att hela tiden tänja gränser har Svenska kammarorkestern, med chefdirigent Thomas Dausgaard i spetsen tagit en självklar plats på den internationella arenan. Svenska kammarorkestern bildades 1995 i Örebro med ambitionen att bli just Sveriges bästa kammarorkester. Hösten 1997 blev Thomas Dausgaard chefdirigent och han fortsätter i den befattningen till och med våren 2019. Han satte en krävande och ambitiös plan i verket: att spela in alla Beethovens orkesterverk. Det var under de inspelningarna som orkestern hittade sitt unika tonspråk och "sound" - det är många som blir överraskade av att en så pass liten ensemble (39 personer) kan spela så att det låter som en hel symfoniorkester. Hösten 2019 efterträds Thomas Dausgaard av klarinettisten och dirigenten Martin Fröst som chefdirigent för Svenska kammarorkestern. Sedan 2004 har orkestern turnerat regelbundet världen över och har under resorna erhållit lysande recensioner. Listan över länder de framträtt i kan göras lång: Japan, USA, Storbritannien, Tyskland, Österrike och Frankrike är bara några av dem. Och scenerna har varit några av de mest kända: BBC Proms i London, Lincoln Center i New York och festspelen i Salzburg. Det långsiktiga samarbetet med Thomas Dausgaard har lett till en allt bredare repertoar med inspelningar av kompositörer som Schumann, Schubert, Brahms, Bruckner, Tjajkovskij, Dvorák och Wagner. Det nära samarbetet med tonsättare som H K Gruber och Brett Dean har gjort orkestern till en av de mest ambitiösa samtidsensemblerna i Europa. Och det intensiva samarbetet med Andrew Manze har befäst orkesterns trygghet i barocken och klassicismen.


Danske Thomas Dausgaard är chefdirigent för Svenska kammarorkestern säsongen ut, sedan blir han orkesterns hedersdirigent. Han är också chefdirigent för BBC Scottish Symphony Orchestra och från och med säsongen 2019-2020 för Seattle Symphony där han för närvarande är förste gästdirigent. Thomas Dausgaard har av The Daily Telegraph beskrivits som "en dirigent med sällsynt övertygelse och insikt". Han är känd för sina varma och intensiva tolkningar, sin omfattande diskografi och de anmärkningsvärda resultat han åstadkommit som chefdirigent för Svenska kammarorkestern och Danska Radions symfoniorkester vars hedersdirigent han utsetts till. Som chefdirigent för Svenska kammarorkestern har Thomas Dausgaard sedan 1997 haft ett betydande inflytande i orkesterns konstnärliga utveckling och samtidigt utvecklat sitt personliga, professionella uttryck vilket lett till att han i dag är en mycket eftertraktad dirigent hos orkestrar världen över. Ett konstnärligt projekt som har haft särskilt stor betydelse för denna utveckling är den kritikerrosade serien av Beethovens kompletta orkestermusik som utkommit i tio volymer på Simax. Som gästdirigent samarbetar han bland annat med Clevelandorkestern, Boston Symphony Orchestra, Los Angeles Philharmonic, Gewandhausorkestern i Leipzig, Staatskapelle Dresden och London Symphony Orchestra. Thomas Dausgaard har gjort fler än 50 skivinspelningar. Med Svenska kammarorkestern har han utöver Beethovens orkestermusik spelat in symfonier av Schumann, Bruckner, Dvorák och Schubert. Med Danska Radions symfoniorkester har han bland annat spelat in orkestermusik av Nielsen och Langgaard samt en dvd med Langgaards opera Antikrist.



1993-11-04 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



RICHARD STRAUSS (1864-1949) BORGAREN SOM ADELSMAN, SVIT OP 60 Uvertyr till akt I Menuett Fäktmästaren Skräddarens dans Menuett av Lully Courante Cleontes scen Förspel till akt II (Intermezzo) Middagen (Taffelmusik och kökspojkens dans) När Richard Strauss och hans textförfattare Hugo von Hofmannsthal 1911 började intressera sig för Molières gamla pjäs Borgaren som adelsman visade det sig inte vara så lätt. Till och från arbetade de med text och musik i olika former under sju års tid, och gjorde inte mindre än tre olika versioner av pjäsen. Operan Ariadne på Naxos blev en biprodukt och scenmusiken blev något som tonsättaren själv satte stort värde på. Mest känd har musiken blivit som den nu aktuella konsertsviten, uruppförd i Salzburg den 31 januari 1920. Här har Richard Strauss på ett synnerligen konstfärdigt sätt skapat mästerliga genrebilder som är mycket raffinerade och klangligt varierade, trots att han använder sig av en förhållandevis liten orkester. Det börjar med en något komisk, klumpig uvertyr som ironiskt porträtterar den nyrike och skrytsamme borgaren Jourdain, spelets huvudperson. Menuetten är också humoristisk när den avslöjar Jourdain i en svettig och föga graciös dans. I Fäktmästaren ingår en virtuos pianostämma som tydligt visar hur Jourdain misslyckas även i den ädla fäktkonsten. Skräddarens dans är snarare som en violinkonsert, där han provar nya kläder - som inte passar. Den franske barockmästaren Lully komponerade redan 1670 en menuett till Molières pjäs och den har Strauss påpassligt återanvänt. Couranten är också en dansform från barocken, men musiken är helt och hållet Strauss egen. Musiken till Cleontes scen (Cleonte är den lika skrytsamme, blivande svärsonen) bygger däremot åter på Lully. Förspelet till andra akten är en förfinad, aristokratisk musik, och slutligen hamnar vi i middagsmusiken som är svitens längsta sats och ett riktigt mästerverk. De olika rätterna bärs in och till slut kommer en "omelette surprise" - en väldig anrättning vars överraskning är en kökspojke som plötsligt hoppar fram ur dess inre och dansar en allt vildare dans, som i en väldig stegring för sviten till ett glansfullt slut. STIG JACOBSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.



1993-11-03 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



RICHARD STRAUSS (1864-1949) BORGAREN SOM ADELSMAN, SVIT OP 60 Uvertyr till akt I Menuett Fäktmästaren Skräddarens dans Menuett av Lully Courante Cleontes scen Förspel till akt II (Intermezzo) Middagen (Taffelmusik och kökspojkens dans) När Richard Strauss och hans textförfattare Hugo von Hofmannsthal 1911 började intressera sig för Molières gamla pjäs Borgaren som adelsman visade det sig inte vara så lätt. Till och från arbetade de med text och musik i olika former under sju års tid, och gjorde inte mindre än tre olika versioner av pjäsen. Operan Ariadne på Naxos blev en biprodukt och scenmusiken blev något som tonsättaren själv satte stort värde på. Mest känd har musiken blivit som den nu aktuella konsertsviten, uruppförd i Salzburg den 31 januari 1920. Här har Richard Strauss på ett synnerligen konstfärdigt sätt skapat mästerliga genrebilder som är mycket raffinerade och klangligt varierade, trots att han använder sig av en förhållandevis liten orkester. Det börjar med en något komisk, klumpig uvertyr som ironiskt porträtterar den nyrike och skrytsamme borgaren Jourdain, spelets huvudperson. Menuetten är också humoristisk när den avslöjar Jourdain i en svettig och föga graciös dans. I Fäktmästaren ingår en virtuos pianostämma som tydligt visar hur Jourdain misslyckas även i den ädla fäktkonsten. Skräddarens dans är snarare som en violinkonsert, där han provar nya kläder - som inte passar. Den franske barockmästaren Lully komponerade redan 1670 en menuett till Molières pjäs och den har Strauss påpassligt återanvänt. Couranten är också en dansform från barocken, men musiken är helt och hållet Strauss egen. Musiken till Cleontes scen (Cleonte är den lika skrytsamme, blivande svärsonen) bygger däremot åter på Lully. Förspelet till andra akten är en förfinad, aristokratisk musik, och slutligen hamnar vi i middagsmusiken som är svitens längsta sats och ett riktigt mästerverk. De olika rätterna bärs in och till slut kommer en "omelette surprise" - en väldig anrättning vars överraskning är en kökspojke som plötsligt hoppar fram ur dess inre och dansar en allt vildare dans, som i en väldig stegring för sviten till ett glansfullt slut. STIG JACOBSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.



1974-04-18 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



RICHARD STRAUSS (1864-1949) BORGAREN SOM ADELSMAN, SVIT OP 60 Uvertyr till akt I Menuett Fäktmästaren Skräddarens dans Menuett av Lully Courante Cleontes scen Förspel till akt II (Intermezzo) Middagen (Taffelmusik och kökspojkens dans) När Richard Strauss och hans textförfattare Hugo von Hofmannsthal 1911 började intressera sig för Molières gamla pjäs Borgaren som adelsman visade det sig inte vara så lätt. Till och från arbetade de med text och musik i olika former under sju års tid, och gjorde inte mindre än tre olika versioner av pjäsen. Operan Ariadne på Naxos blev en biprodukt och scenmusiken blev något som tonsättaren själv satte stort värde på. Mest känd har musiken blivit som den nu aktuella konsertsviten, uruppförd i Salzburg den 31 januari 1920. Här har Richard Strauss på ett synnerligen konstfärdigt sätt skapat mästerliga genrebilder som är mycket raffinerade och klangligt varierade, trots att han använder sig av en förhållandevis liten orkester. Det börjar med en något komisk, klumpig uvertyr som ironiskt porträtterar den nyrike och skrytsamme borgaren Jourdain, spelets huvudperson. Menuetten är också humoristisk när den avslöjar Jourdain i en svettig och föga graciös dans. I Fäktmästaren ingår en virtuos pianostämma som tydligt visar hur Jourdain misslyckas även i den ädla fäktkonsten. Skräddarens dans är snarare som en violinkonsert, där han provar nya kläder - som inte passar. Den franske barockmästaren Lully komponerade redan 1670 en menuett till Molières pjäs och den har Strauss påpassligt återanvänt. Couranten är också en dansform från barocken, men musiken är helt och hållet Strauss egen. Musiken till Cleontes scen (Cleonte är den lika skrytsamme, blivande svärsonen) bygger däremot åter på Lully. Förspelet till andra akten är en förfinad, aristokratisk musik, och slutligen hamnar vi i middagsmusiken som är svitens längsta sats och ett riktigt mästerverk. De olika rätterna bärs in och till slut kommer en "omelette surprise" - en väldig anrättning vars överraskning är en kökspojke som plötsligt hoppar fram ur dess inre och dansar en allt vildare dans, som i en väldig stegring för sviten till ett glansfullt slut. STIG JACOBSSON



Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




1925-11-01 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Program






RICHARD STRAUSS (1864-1949) BORGAREN SOM ADELSMAN, SVIT OP 60 Uvertyr till akt I Menuett Fäktmästaren Skräddarens dans Menuett av Lully Courante Cleontes scen Förspel till akt II (Intermezzo) Middagen (Taffelmusik och kökspojkens dans) När Richard Strauss och hans textförfattare Hugo von Hofmannsthal 1911 började intressera sig för Molières gamla pjäs Borgaren som adelsman visade det sig inte vara så lätt. Till och från arbetade de med text och musik i olika former under sju års tid, och gjorde inte mindre än tre olika versioner av pjäsen. Operan Ariadne på Naxos blev en biprodukt och scenmusiken blev något som tonsättaren själv satte stort värde på. Mest känd har musiken blivit som den nu aktuella konsertsviten, uruppförd i Salzburg den 31 januari 1920. Här har Richard Strauss på ett synnerligen konstfärdigt sätt skapat mästerliga genrebilder som är mycket raffinerade och klangligt varierade, trots att han använder sig av en förhållandevis liten orkester. Det börjar med en något komisk, klumpig uvertyr som ironiskt porträtterar den nyrike och skrytsamme borgaren Jourdain, spelets huvudperson. Menuetten är också humoristisk när den avslöjar Jourdain i en svettig och föga graciös dans. I Fäktmästaren ingår en virtuos pianostämma som tydligt visar hur Jourdain misslyckas även i den ädla fäktkonsten. Skräddarens dans är snarare som en violinkonsert, där han provar nya kläder - som inte passar. Den franske barockmästaren Lully komponerade redan 1670 en menuett till Molières pjäs och den har Strauss påpassligt återanvänt. Couranten är också en dansform från barocken, men musiken är helt och hållet Strauss egen. Musiken till Cleontes scen (Cleonte är den lika skrytsamme, blivande svärsonen) bygger däremot åter på Lully. Förspelet till andra akten är en förfinad, aristokratisk musik, och slutligen hamnar vi i middagsmusiken som är svitens längsta sats och ett riktigt mästerverk. De olika rätterna bärs in och till slut kommer en "omelette surprise" - en väldig anrättning vars överraskning är en kökspojke som plötsligt hoppar fram ur dess inre och dansar en allt vildare dans, som i en väldig stegring för sviten till ett glansfullt slut. STIG JACOBSSON


RICHARD WAGNER (1813-1883) FÖRSPEL TILL MÄSTERSÅNGARNA I NÜRNBERG Mästersångarna i Nürnberg står ganska ensam bland Wagners alla operor. Den är för all del lika lång - ja, faktiskt bland de allra längsta - och den kräver minst lika stora resurser såväl av orkester som av sångare. Som vanligt svarade han också själv för librettot. Men den behandlar inte mytiska ämnen utan är mer jordnära och har till och med många lustiga poänger. Detta är nämligen Wagners enda komiska opera och den tog honom 23 år att fullborda. 1845 påbörjade han skisserna till Mästersångarna i Nürnberg men först 1861 hade han texten färdig, och året därpå började han skriva uvertyren. Inte förrän 1868 var hela operan fullbordad. Premiären ägde rum den 21 juni i München. Vi behöver här inte gå in på hela intrigen. Den är fylld av 1500-talets riddarpoesi och trubadursång men också av skråväsendets virrvarr av regler och förordningar - vilka även gällde för sångare! Wagner komponerade förspelet i mars 1862. Musiken speglar operans huvudroller och de melodier mästersångarna förknippas med, med en flerstämmig mittdel. Förspelet avslutas med samma ståtliga teman som inlett den, men nu med än mer prakt och glans. STIG JACOBSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.



Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!