Stäng
Meny

Arkiv

70 konserter

2013-06-06 14:00 Slottsskogen

Göteborgs Symfoniker

2012-08-21 17:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Dirigenten Johannes Gustavsson är uppvuxen i Arvika och inledde sin musikaliska bana som violaspelare. Han tog sitt dirigentdiplom på Norges musikhögskola efter studier för Lars Anders Tomter, Ole Kristian Ruud och Olav Anton Thommessen. Därefter kompletterade han med studier för Simon Streatfeild och Jorma Panula. Nu är han en av Sveriges ledande unga dirigenter. Han förfogar över ett brett register och dirigerar både symfonisk repertoar och operarepertoar tillsammans med flera av de ledande skandinaviska orkestrarna och operahusen. Han dirigerar regelbundet orkestrar över hela Sverige, Norge och Finland. Som ivrare för nutida musik har Johannes Gustavsson dirigerat över 30 uruppföranden av nyskrivna nordiska orkesterverk. Johannes Gustavsson är chefdirigent hos Wermland Opera och för Uleåborgs Symfoniorkester samt konstnärlig ledare för Norska Ungdomssymfonikerne. Tidigare har han varit Västerås sinfoniettas förste gästdirigent, konstnärlig rådgivare för Nordiska kammarorkestern i Sundsvall samt en av Österbottens kammarorkesters huvuddirigenter. Johannes Gustavsson har mottagit flera utnämningar och priser. Han var den förste mottagaren av både Svenska dirigentpriset och Herbert Blomstedts stipendium. Han har även vunnit priser i Soltitävlingen samt Frankfurt- och Toscaninitävlingarna i Parma och Taormina i Italien.


2001-10-19 11:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Olof Boman Dirigent


Niclas Fransson Presentatör


Anci Hjulström Presentatör


2001-10-19 09:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Olof Boman Dirigent


Niclas Fransson Presentatör


Anci Hjulström Presentatör


2001-10-18 13:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Olof Boman Dirigent


Niclas Fransson Presentatör


Anci Hjulström Presentatör


2001-10-18 11:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Olof Boman Dirigent


Niclas Fransson Presentatör


Anci Hjulström Presentatör


2001-10-18 09:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Olof Boman Dirigent


Niclas Fransson Presentatör


Anci Hjulström Presentatör


2001-10-17 13:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Olof Boman Dirigent


Niclas Fransson Presentatör


Anci Hjulström Presentatör


2001-10-17 11:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Olof Boman Dirigent


Niclas Fransson Presentatör


Anci Hjulström Presentatör


2001-10-17 09:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Olof Boman Dirigent


Niclas Fransson Presentatör


Anci Hjulström Presentatör


2001-10-16 11:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Olof Boman Dirigent


Niclas Fransson Presentatör


Anci Hjulström Presentatör


2001-10-16 09:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Olof Boman Dirigent


Niclas Fransson Presentatör


Anci Hjulström Presentatör


1999-11-20 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1999-11-20 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1999-11-18 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1995-10-26 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program









JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 2 D-DUR OP 43 Allegretto Tempo andante ma rubato Vivacissimo Finale: Allegro moderato (satserna tre och fyra spelas i en följd) Efter de avslutande högre studierna i Berlin och Wien skrev Sibelius, vid återkomsten till Helsingfors, körverket Kullervo. Verkets framgång gav honom ställningen som Finlands ledande kompositör, en position han behöll livet ut. En rad symfoniska dikter byggda på ämnen ur den finska mytologin följde och Sibelius kom att spela en viktig roll i formandet av den finska nationella identiteten. Han blev också den drivande kraften i utvecklingen av den nordiska symfonin. Sibelius hade sedan barndomen dyrkat Tjajkovskij men hans skolning hade tvingat in honom i en mera germansk tradition. Tjajkovskijs inflytande är ändå fullt hörbart, inte minst i de båda första symfonierna. Särskilt i den andra bygger han likt idolen upp höjdpunkter med breda melodiska linjer och långsamt skiftande harmonik, och låter musiken växa organiskt. Motiven byggs ofta upp gradvis, där temat upprepar sig mot sitt slutmål. Denna metod kom han att utveckla, och behärskade den till fullo i den senare tredje symfonin. Likt Beethoven så förnyar han sin personliga kompositionsteknik och stil för varje nytt verk. Andra symfonin påbörjades våren 1901 under ett års vistelse med familjen i Rapallo utanför Genua, Italien. Den är delvis inspirerad av Dantes gudomliga komedi men även av Don Giovannis öde i Mozarts opera med samma namn. Detta ger den en dramatiskheroisk karaktär, som är tydligt hörbar inte minst i sista satsen. I den långsamma andra satsen lånar han till och med direkt Kommendörens tema ur Don Giovanni och använder också samma mörka tonart som är operans grundtonart, d-moll. Men symfonin bär också i sitt tonspråk spår av Italiens värme och sol och man kan med lite fantasi även förnimma en underton av längtan till hemlandet Finland, till de ljusa sommarnätterna och den livslånga kärleken till naturen i Norden. Trots Sibelius vana att bryta ner sina teman i mindre beståndsdelar, något som lät ovant till en början för samtidens lyssnare, mottogs ändå symfonin med stor entusiasm. Verkets underliggande drag av fosterländskt patos tilltalade finnarna som törstade efter frihet från den tsarryska överheten. Vännen och dirigenten Robert Kajanus sa om verket att han hörde "den mest hjärtekrossande protesten mot alla orättvisor som hotar vår tid" men också att den lovade nya möjligheter i framtiden. Officiellt motsatte sig Sibelius denna tolkning, möjligtvis av rädsla för censur och repressalier, men det är mycket möjligt att den intentionen ändå fanns. I finalen hörs nämligen ett eko från Mussorgskijs opera Boris Godunov i viola- och cellostämman, ur scenen där munken Pimen räknar upp Tsar Boris förbrytelser. Slutet präglas av glans och hänryckning, och musiken lyfts mot ljusa höjder - ett slut som har få musikaliska motsvarigheter. ANDREAS KONVICKA


1992-06-27 19:30 Köpenhamn, Tivolis konsertsal

Göteborgs Symfoniker

1992-06-14 15:00 Trädgårdsföreningen

Göteborgs Symfoniker

1984-10-05 19:30 Smyrnakyrkan

1973-11-18 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1966-07-01 00:00 Ängelholm

Göteborgs Symfoniker

1959-05-01 20:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1955-03-20 19:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 2 D-DUR OP 43 Allegretto Tempo andante ma rubato Vivacissimo Finale: Allegro moderato (satserna tre och fyra spelas i en följd) Efter de avslutande högre studierna i Berlin och Wien skrev Sibelius, vid återkomsten till Helsingfors, körverket Kullervo. Verkets framgång gav honom ställningen som Finlands ledande kompositör, en position han behöll livet ut. En rad symfoniska dikter byggda på ämnen ur den finska mytologin följde och Sibelius kom att spela en viktig roll i formandet av den finska nationella identiteten. Han blev också den drivande kraften i utvecklingen av den nordiska symfonin. Sibelius hade sedan barndomen dyrkat Tjajkovskij men hans skolning hade tvingat in honom i en mera germansk tradition. Tjajkovskijs inflytande är ändå fullt hörbart, inte minst i de båda första symfonierna. Särskilt i den andra bygger han likt idolen upp höjdpunkter med breda melodiska linjer och långsamt skiftande harmonik, och låter musiken växa organiskt. Motiven byggs ofta upp gradvis, där temat upprepar sig mot sitt slutmål. Denna metod kom han att utveckla, och behärskade den till fullo i den senare tredje symfonin. Likt Beethoven så förnyar han sin personliga kompositionsteknik och stil för varje nytt verk. Andra symfonin påbörjades våren 1901 under ett års vistelse med familjen i Rapallo utanför Genua, Italien. Den är delvis inspirerad av Dantes gudomliga komedi men även av Don Giovannis öde i Mozarts opera med samma namn. Detta ger den en dramatiskheroisk karaktär, som är tydligt hörbar inte minst i sista satsen. I den långsamma andra satsen lånar han till och med direkt Kommendörens tema ur Don Giovanni och använder också samma mörka tonart som är operans grundtonart, d-moll. Men symfonin bär också i sitt tonspråk spår av Italiens värme och sol och man kan med lite fantasi även förnimma en underton av längtan till hemlandet Finland, till de ljusa sommarnätterna och den livslånga kärleken till naturen i Norden. Trots Sibelius vana att bryta ner sina teman i mindre beståndsdelar, något som lät ovant till en början för samtidens lyssnare, mottogs ändå symfonin med stor entusiasm. Verkets underliggande drag av fosterländskt patos tilltalade finnarna som törstade efter frihet från den tsarryska överheten. Vännen och dirigenten Robert Kajanus sa om verket att han hörde "den mest hjärtekrossande protesten mot alla orättvisor som hotar vår tid" men också att den lovade nya möjligheter i framtiden. Officiellt motsatte sig Sibelius denna tolkning, möjligtvis av rädsla för censur och repressalier, men det är mycket möjligt att den intentionen ändå fanns. I finalen hörs nämligen ett eko från Mussorgskijs opera Boris Godunov i viola- och cellostämman, ur scenen där munken Pimen räknar upp Tsar Boris förbrytelser. Slutet präglas av glans och hänryckning, och musiken lyfts mot ljusa höjder - ett slut som har få musikaliska motsvarigheter. ANDREAS KONVICKA




1953-02-08 19:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1951-02-05 17:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1949-04-04 12:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1947-10-12 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1945-06-06 20:15 Lisebergshallen

Göteborgs Symfoniker

Program







JEAN SIBELIUS (1865-1957) VALSE TRISTE I själva verket är Valse triste ett mycket tragiskt stycke musik. Det skrevs till skådespelet Kuolema (Döden), författat av Sibelius svåger Arvid Järnefelt. I inledningsscenen vakar Paavali över sin döende mor. Han är trött och somnar. Ett strålsken materialiseras i rummet; det hörs från fjärran en tvekande musik som kommer närmare och närmare. Snart är vi medvetna om rytmen och melodin till en vals. Modern reser sig ur sin dödskoma, först haltande, sedan med svepande rörelser, med sin långa vita svepning fladdrande som en balklänning dansar hon vals som en vålnad i det underliga ljuset. Hon bjuder upp osynliga partners, men ingen vill titta henne i ögonen. Hon sjunker tillbaka på sängen, andfådd och utmattad; reser sig upp igen och dansar med ökad energi. Det knackar hårt på dörren, som om beniga nävar anfaller den. Plötsligt försvinner de spöklika dansarna, musiken dör bort, och när kvinnan vänder sig mot den öppnade dörren, ger hon ifrån sig ett skrik, som om hon tittat in i Dödens ansikte. Sonen vaknar upp och finner sin mor död. STIG JACOBSSON






1945-04-18 14:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1945-04-18 12:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!