Stäng
Meny

Arkiv

1 konserter

1962-01-18 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


ANTONÍN DVORÁK (1841-1904) CELLOKONSERT H-MOLL OP 104 Allegro Adagio ma non troppo Finale: Allegro moderato I själva verket är detta Dvoráks andra cellokonsert, men den första i A-dur (1865) var ett ungdomsverk som han aldrig orkestrerade. Inspiration till den nu aktuella konserten fick Dvorák efter att ha hört en cellokonsert av den berömde operettkomponisten Victor Herbert som också var firad cellist i New York Philharmonic. Men Herberts konsert var bara en tankeväckare, Dvorák gick så mycket längre, och fyllde sin konsert med en överväldigande romantik. Det är inte bara det uttrycksfulla användandet av soloinstrumentet som bidragit till detta, utan även den färgrika orkesterpaletten där blåsarna spelar så stor roll. Den kände förläggaren Simrock köpte rättigheterna för 6000 mark och meddelade tonsättaren att han ämnade trycka konserten med professor Hanuš Wihans kadens i sista satsens sluttakter. Dvorák reagerade ytterst kraftfullt på detta meddelande och trots att konserten tillägnats vännen Wihan, cellist i Tjeckiska kvartetten, skrev han till Simrock: "Jag måste insistera på att verket trycks så som jag skrivit det! Ni får verket endast om ni lovar att inte tillåta någon göra ändringar - vännen Wihan inte undantagen - utan min kännedom och mitt medgivande - och heller inte den kadens som Wihan lagt till sista satsen. Jag sade Wihan rent ut när han visade mig den, att det var omöjligt att lägga till ett sådant parti." Wihan, som tidigare uruppfört Dvoráks kortare verk Waldesruhe och Rondo för cello och orkester, tog illa vid sig och överlät uruppförandet i London den 19 mars 1896 till Leo Stern som solist och med tonsättaren själv som dirigent. Med tiden försonades Dvorák med Wihan och de framförde ofta konserten tillsammans. Skälet till att Dvorák inte ville ändra något i slutpartiet var rent personligt. Hemkommen till Böhmen hade han nåtts av budet att en kär svägerska avlidit. Han erinrade sig att han citerat en av hennes älsklingsmelodier i den andra av Fyra sånger op 82, Lämna mig ensam. Reminiscenser av sången lät han nu också ingå i codan och med denna personliga bakgrund kan vi lättare förstå varför han reagerade så skarpt mot Wihans säkert välmenande tillägg. För att betona verkets betydelse har man ibland kallat cellokonserten för "Dvoráks tionde symfoni". Och Brahms frågade sig: "Varför i all världen har jag inte vetat att man kunde skriva en sådan cellokonsert?" Den musikaliskt mogna och storslagna konserten är ett verkligt mästarprov för solisten. STIG JACOBSSON



PAUL HINDEMITH (1895-1963) MATHIS DER MALER, SYMFONI Engelkonzert (Ruhig bewegt. Ziemlich lebhaft) Grablegung (Sehr langsam) Versuchung des heiligen Antonius (Sehr langsam. Sehr lebhaft) Med operan Mathis der Maler från 1934 hade den tyske tonsättaren Paul Hindemith lagt fram sitt musikaliska testamente. Operan, vars text tonsättaren själv skrivit, låter oss möta konstnären Mathis Neidhart, alias Matthias Grünewald (1480-1529), när denne arbetar med sitt mästerverk Isenheimaltaret. Konstnärens dilemma i ett oroligt samhälle framstår tydligt när Mathis förnekar sin konst för att ställa sig i politikens tjänst och kämpa mot förtrycket under bondeupproret i Sydtyskland 1524. Han upptäcker dock att även böndernas levnadssätt är maktfullkomligt och återvänder till sin fria konstutövning. Hindemith upplevde samma konflikt i hemlandet. Han varken kunde eller ville välja sida vad gällde de politiska ytterlighetsinriktningarna. Han valde därför isolering, självständighet och så småningom emigration. Först till Turkiet och Schweiz, sedan till USA där han bosatte sig permanent, verksam som omtyckt kompositionslärare. Operan Mathis der Maler fick inte framföras i Tyskland, nazisterna var rädda för dess tydliga symboliska innehåll: revolt mot förtryck. Dirigenten Wilhelm Furtwängler kämpade hårt för dess urpremiär 1935 men misslyckades och blev bannlyst från Tysklands musikliv under ett år. 1938 uruppfördes dock operan i Zürich med stor framgång. På Kungliga Teatern i Stockholm gavs den 1950. Parallellt med operan komponerade Paul Hindemith sin symfoni med samma titel. Operans uvertyr blev symfonins första sats med titeln Änglakonsert efter den första målningen på Grünewalds altarskåp i Isenheim (Alsace). Här blandar Hindemith medeltida kyrkomusik med folkton till en festlig och glad musik. Välkänd är folkmelodin Es sungen drei Engel (Tre änglar sjöng) som först introduceras av tromboner. Satsens tre huvudmotiv ljuder och förändras i alla symfonins instrumentgrupper. Till sist förenas de med änglamelodin. Man kan se altarskåpets första bild framför sig med musicerande änglaskaror på molnbergen. Den andra satsen - och altarbilden - bär överskriften Gravläggning och består av musik ur operans sjätte scen, en långsam sats i en djupt tragisk stämning. Här klingar tomheten och saknaden efter någonting odefinierbart. Satsen anses bäst ge uttryck för tonsättarens egen känslomässiga problematik vad gällde viljan att följa sin vision i den nya musiken och hans situation i en rigid omvärld. Han har också lagt in typiska "suckmotiv" mot slutet av satsen, från 1600- och 1700-talens musikaliska affektlära som han ägnat många studier. Tredje satsen, Den helige Antonius frestelse, är hämtad ur intermezzot i operans sista scen. Antonius slitningar mellan det onda och goda utkämpas av olika klanggrupper i orkestern i omväxlande rytmer, melodier, harmonier och dynamiska ytterligheter. Man hör de plågades smärta i helvetet. Men förlossningen kommer till sist. Melodin till Tomas av Aquinos sakramentshymn från 1200-talet Lauda Sion Salvatorem - Sion, sjung till Frälsarens ära - ljuder plötsligt "med all kraft" i en kör av bleckblåsare. Symfonin Mathis der Maler, som blivit Hindemiths mest uppskattade och centrala verk, hann uruppföras i Berlin 1934 före bannlysningen av Furtwängler. Instrumentalmusik ansågs ju inte heller kunna påverka lyssnarna som en operatext, som får extra genomslagskraft av dess musik. Men det kan naturligtvis diskuteras! GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!