Stäng
Meny

Arkiv

5 konserter

2007-02-06 19:30 Stora salen

Program


ALBAN BERG (1885-1935) PIANOSONAT OP 1 (orkestrering Verbey) Mässig bewegt. Langsames Tempo. Quasi adagio Det är något av ett ödets ironi att Nya Wienskolan (Arnold Schönberg, Alban Berg och Anton Webern) allt som oftast identifieras med teori och avancerad teknik när tonsättarna i själva verket utgjorde romantikens sista utpost. Uttrycket och musikens känslopåverkande egenskaper var fortfarande det viktigaste. Ett kännetecken i deras musik var uppluckringen av symmetri och jämvikt. Sången och talrytmen blev oerhört viktiga. Vem talar i fyrtakt? Vem uttrycker sin mening på 16 takter jämnt? Vem berättar utan oregelbundna avbrott och betoningar? Alban Berg arbetade ofta med olika grader av rörelse och intensitet. Ett tillstånd övergår steglöst till ett annat, en klangfärg ändrar omärkligt nyans, ett staccato smälter ihop till ett legato, ett pianissimo sväller till ett forte. I denna process upptäckte Berg helt nya klangvärldar. Den tidiga pianosonaten från 1908 skrev Berg som avkoppling från kompositionsundervisningen för Arnold Schönberg där han just höll på med ett variationsverk för piano. Båda dessa verk är skrivna i den klassiska Wientraditionens anda. Det är högromantisk musik med rötter i Mahlers och Richard Strauss musik. Ursprungligen var pianosonaten tänkt som ett tresatsigt verk men inspirationen tröt och till slut fann Berg med Schönbergs hjälp att allt egentligen redan sagts i denna enda sats. För orkestreringen står den holländske tonsättaren Theo Verbey (f 1959) som utförde arbetet 1984 när han ännu studerade vid Kungliga konservatoriet i Haag. Orkesterversionen har nått stor spridning och bland annat spelats in av Concertgebouworkestern och Riccardo Chailly (Decca) samt Göteborgs Symfoniker och Mario Venzago (Chandos). STEFAN NÄVERMYR




Medverkande



2006-01-24 19:30 Stora salen

Program




20 min


ALBAN BERG (1885-1935) PIANOSONAT OP 1 (orkestrering Verbey) Mässig bewegt. Langsames Tempo. Quasi adagio Det är något av ett ödets ironi att Nya Wienskolan (Arnold Schönberg, Alban Berg och Anton Webern) allt som oftast identifieras med teori och avancerad teknik när tonsättarna i själva verket utgjorde romantikens sista utpost. Uttrycket och musikens känslopåverkande egenskaper var fortfarande det viktigaste. Ett kännetecken i deras musik var uppluckringen av symmetri och jämvikt. Sången och talrytmen blev oerhört viktiga. Vem talar i fyrtakt? Vem uttrycker sin mening på 16 takter jämnt? Vem berättar utan oregelbundna avbrott och betoningar? Alban Berg arbetade ofta med olika grader av rörelse och intensitet. Ett tillstånd övergår steglöst till ett annat, en klangfärg ändrar omärkligt nyans, ett staccato smälter ihop till ett legato, ett pianissimo sväller till ett forte. I denna process upptäckte Berg helt nya klangvärldar. Den tidiga pianosonaten från 1908 skrev Berg som avkoppling från kompositionsundervisningen för Arnold Schönberg där han just höll på med ett variationsverk för piano. Båda dessa verk är skrivna i den klassiska Wientraditionens anda. Det är högromantisk musik med rötter i Mahlers och Richard Strauss musik. Ursprungligen var pianosonaten tänkt som ett tresatsigt verk men inspirationen tröt och till slut fann Berg med Schönbergs hjälp att allt egentligen redan sagts i denna enda sats. För orkestreringen står den holländske tonsättaren Theo Verbey (f 1959) som utförde arbetet 1984 när han ännu studerade vid Kungliga konservatoriet i Haag. Orkesterversionen har nått stor spridning och bland annat spelats in av Concertgebouworkestern och Riccardo Chailly (Decca) samt Göteborgs Symfoniker och Mario Venzago (Chandos). STEFAN NÄVERMYR








Medverkande



1996-03-17 14:00 Stora salen

Program



ALBAN BERG (1885-1935) PIANOSONAT OP 1 (orkestrering Verbey) Mässig bewegt. Langsames Tempo. Quasi adagio Det är något av ett ödets ironi att Nya Wienskolan (Arnold Schönberg, Alban Berg och Anton Webern) allt som oftast identifieras med teori och avancerad teknik när tonsättarna i själva verket utgjorde romantikens sista utpost. Uttrycket och musikens känslopåverkande egenskaper var fortfarande det viktigaste. Ett kännetecken i deras musik var uppluckringen av symmetri och jämvikt. Sången och talrytmen blev oerhört viktiga. Vem talar i fyrtakt? Vem uttrycker sin mening på 16 takter jämnt? Vem berättar utan oregelbundna avbrott och betoningar? Alban Berg arbetade ofta med olika grader av rörelse och intensitet. Ett tillstånd övergår steglöst till ett annat, en klangfärg ändrar omärkligt nyans, ett staccato smälter ihop till ett legato, ett pianissimo sväller till ett forte. I denna process upptäckte Berg helt nya klangvärldar. Den tidiga pianosonaten från 1908 skrev Berg som avkoppling från kompositionsundervisningen för Arnold Schönberg där han just höll på med ett variationsverk för piano. Båda dessa verk är skrivna i den klassiska Wientraditionens anda. Det är högromantisk musik med rötter i Mahlers och Richard Strauss musik. Ursprungligen var pianosonaten tänkt som ett tresatsigt verk men inspirationen tröt och till slut fann Berg med Schönbergs hjälp att allt egentligen redan sagts i denna enda sats. För orkestreringen står den holländske tonsättaren Theo Verbey (f 1959) som utförde arbetet 1984 när han ännu studerade vid Kungliga konservatoriet i Haag. Orkesterversionen har nått stor spridning och bland annat spelats in av Concertgebouworkestern och Riccardo Chailly (Decca) samt Göteborgs Symfoniker och Mario Venzago (Chandos). STEFAN NÄVERMYR



1983-03-26 15:00 Stora salen

Program




ALBAN BERG (1885-1935) PIANOSONAT OP 1 (orkestrering Verbey) Mässig bewegt. Langsames Tempo. Quasi adagio Det är något av ett ödets ironi att Nya Wienskolan (Arnold Schönberg, Alban Berg och Anton Webern) allt som oftast identifieras med teori och avancerad teknik när tonsättarna i själva verket utgjorde romantikens sista utpost. Uttrycket och musikens känslopåverkande egenskaper var fortfarande det viktigaste. Ett kännetecken i deras musik var uppluckringen av symmetri och jämvikt. Sången och talrytmen blev oerhört viktiga. Vem talar i fyrtakt? Vem uttrycker sin mening på 16 takter jämnt? Vem berättar utan oregelbundna avbrott och betoningar? Alban Berg arbetade ofta med olika grader av rörelse och intensitet. Ett tillstånd övergår steglöst till ett annat, en klangfärg ändrar omärkligt nyans, ett staccato smälter ihop till ett legato, ett pianissimo sväller till ett forte. I denna process upptäckte Berg helt nya klangvärldar. Den tidiga pianosonaten från 1908 skrev Berg som avkoppling från kompositionsundervisningen för Arnold Schönberg där han just höll på med ett variationsverk för piano. Båda dessa verk är skrivna i den klassiska Wientraditionens anda. Det är högromantisk musik med rötter i Mahlers och Richard Strauss musik. Ursprungligen var pianosonaten tänkt som ett tresatsigt verk men inspirationen tröt och till slut fann Berg med Schönbergs hjälp att allt egentligen redan sagts i denna enda sats. För orkestreringen står den holländske tonsättaren Theo Verbey (f 1959) som utförde arbetet 1984 när han ännu studerade vid Kungliga konservatoriet i Haag. Orkesterversionen har nått stor spridning och bland annat spelats in av Concertgebouworkestern och Riccardo Chailly (Decca) samt Göteborgs Symfoniker och Mario Venzago (Chandos). STEFAN NÄVERMYR



1973-10-30 20:00 Stenhammarsalen

Program




ALBAN BERG (1885-1935) PIANOSONAT OP 1 (orkestrering Verbey) Mässig bewegt. Langsames Tempo. Quasi adagio Det är något av ett ödets ironi att Nya Wienskolan (Arnold Schönberg, Alban Berg och Anton Webern) allt som oftast identifieras med teori och avancerad teknik när tonsättarna i själva verket utgjorde romantikens sista utpost. Uttrycket och musikens känslopåverkande egenskaper var fortfarande det viktigaste. Ett kännetecken i deras musik var uppluckringen av symmetri och jämvikt. Sången och talrytmen blev oerhört viktiga. Vem talar i fyrtakt? Vem uttrycker sin mening på 16 takter jämnt? Vem berättar utan oregelbundna avbrott och betoningar? Alban Berg arbetade ofta med olika grader av rörelse och intensitet. Ett tillstånd övergår steglöst till ett annat, en klangfärg ändrar omärkligt nyans, ett staccato smälter ihop till ett legato, ett pianissimo sväller till ett forte. I denna process upptäckte Berg helt nya klangvärldar. Den tidiga pianosonaten från 1908 skrev Berg som avkoppling från kompositionsundervisningen för Arnold Schönberg där han just höll på med ett variationsverk för piano. Båda dessa verk är skrivna i den klassiska Wientraditionens anda. Det är högromantisk musik med rötter i Mahlers och Richard Strauss musik. Ursprungligen var pianosonaten tänkt som ett tresatsigt verk men inspirationen tröt och till slut fann Berg med Schönbergs hjälp att allt egentligen redan sagts i denna enda sats. För orkestreringen står den holländske tonsättaren Theo Verbey (f 1959) som utförde arbetet 1984 när han ännu studerade vid Kungliga konservatoriet i Haag. Orkesterversionen har nått stor spridning och bland annat spelats in av Concertgebouworkestern och Riccardo Chailly (Decca) samt Göteborgs Symfoniker och Mario Venzago (Chandos). STEFAN NÄVERMYR





Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!