Stäng
Meny

Arkiv

62 konserter

2019-09-06 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JENNIFER HIGDON (f 1962) LOCO Jennifer Higdon föddes i Brooklyn, New York, nyårsafton 1962, men växte upp i Atlanta. På egen hand lärde hon sig spela flöjt, men det var först under collegestudierna som hon började med aktiva musikstudier. Efter avlagd examen blev intresset för komposition så starkt, och framgångarna så stora, att hon under de senaste decennierna på heltid ägnat sig åt att på beställning komponera en rad lyckosamma verk. Hennes musik utmärks av en glittrande skönhet och rytmisk lekfullhet, och hon räknas till vår tids trendsättare inom den seriösa musiken. Hon tilldelades Pulitzer Prize 2010. Hennes stycke Blue Cathedral är en av Amerikas oftast spelade samtida orkesterverk med över 600 framföranden världen över sedan premiären 2000. Titeln Loco på detta verk från 2004 skulle lika gärna ha varit Locomotive - recensenten i Boston Globe hörde vid uruppförandet med Chicago Symphony Orchestra "ett snabbt tåg komma inrusande i konserthallen". Ett fanfarliknande verk som fyllde alla vinklar och vrår med rytmisk puls och klangsjok. Loco skrevs för att fira att tåget till Ravinia firade 100-årsjubileum och beställdes av Festival of Highland Park, Illinois. Men genom att ta bort delen "motive" från loket kvarstod ordet Loco - som också betyder "galen", precis som hennes tanke med musiken. STIG JACOBSSON


EDVARD GRIEG (1843-1907) PIANOKONSERT A-MOLL Allegro molto moderato Adagio Allegro moderato e marcato Edvard Griegs förhållande till pianot var gott och långvarigt. Med undantag för ett förfärligt år på musikkonservatoriet i Leipzig med en tråkig pianolärare var pianot det instrument som gav honom mest idéer. Där kände han sig hemma och hans Lyriska stycken tillhör det bästa som skrivits för piano. Gudskelov lyckades Grieg byta pianolärare. Första året i Leipzig blev svårt av andra skäl också. Han var bara 15 år, hade svårt med språket och längtade hem. När han dessutom fick en form av tuberkulos som ledde till att vänster lunga kollapsade fick han åka hem, men återvände fyra år senare för att studera färdigt. Alla biografier och vittnesmål är överens om att Griegs begåvning slog ut i blom först när han på allvar tog in den norska folkmusiken. Norsk musik fann han, konstigt nog, i Danmark. Under sin uppväxt i Bergen hade han inte hört någon folkmusik som intresserade honom, men i Köpenhamn träffade han Rikard Nordraak som redan skrev folkmusikinspirerad konstmusik. Pianokonserten är skriven i sann romantisk stil, rentav storvulen ibland. Men man kan ändå säga att den är uppbyggd av små delar, första satsen innehåller inte mindre än sju tematiska idéer. Och det är nog detta som har gjort den så populär. När det glimtar till av någon drill som låter folkmusikalisk är det som att en fjällbäck glimmar till bakom trädstammarna, och så är det kanske också. Fjäll, dal, fjord och bäck måste Grieg ha runt sig för att kunna komponera. Han lät bygga en hytta med plats för stol, piano, bord och en liten ugn som hissades upp på ett berg i Hardanger. Hur det såg ut där kan man se i en film på YouTube. Och där fick jag äntligen veta hur lång Grieg var, något jag funderat på sedan jag läst att Grieg och hans hustru såg ut som porslinsstatyetter. Grieg var 154 cm, precis som Schubert. Men vid tiden för pianokonsertens födelse var ett eget hem inte på tal än. Grieg var bara 24 år och konserten blev hans definitiva genombrott som tonsättare. Han framförde den själv många gånger, både som dirigent och pianist. Därmed hittade han också förbättringar och reviderade konserten flera gånger. Den västerländska konstmusiken hade inte varit densamma utan Grieg. Den engelske tonsättaren Frederick Delius menade i början av förra århundradet att fransk musik, det är vad man får om man blandar Grieg och Wagner. KATARINA A KARLSSON


25 min


DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Förra säsongen turnerade Santtu-Matias Rouvali framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åkte han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första volymen av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.


New York Times har kallat Leif Ove Andsnes "en pianist med storartad elegans, styrka och insikt". Med sin fenomenala teknik och djuplodande tolkningar har Leif Ove Andsnes vunnit uppskattning i hela världen. 2019-2020 är han Artist in Residence hos Göteborgs symfoniker. Han kommer bland annat att spela Griegs pianokonsert samt Mozarts pianokonserter nr 20, 21 & 22 som en del av hans aktuella projekt "Mozart Momentum 1785/86". Leif Ove Andsnes gjorde redan 1989 sin första konsert med Göteborgs Symfoniker och under åren har det blivit ett tiotal konserter med orkestern, inklusive en turné till Las Palmas och Teneriffa. Leif Ove Andsnes ger varje säsong soloaftnar och framträder som solist i världens främsta konserthus med de ledande orkestrarna. 2017-2018 var han Artist in Residence hos New York Philharmonic. Han är också en flitig kammarmusiker och grundare av Rosendals kammarmusikfestival, delade under nära två decennier det konstnärliga ledarskapet för kammarmusikfestivalen i Risør och var 2012 konstnärlig ledare för Ojai-festivalen i Kalifornien. I juli förra året valdes han in i Gramophone Hall of Fame och han utsågs till hedersdoktor vid Juilliard i New York 2016 och vid högskolan i Bergen 2017. Leif Ove Andsnes har gjort över 30 inspelningar, den senaste musik för solopiano av Chopin, "Ballades & Nocturnes" (Sony Classics). Utgåvan av Beethovens fem pianokonserter har hyllats av kritikerna. Senaste säsongen har Leif Ove Andsnes bland annat samarbetat med Philharmonia Orchestra och Edward Gardner, Staatskapelle Dresden och Herbert Blomstedt samt turnerat med Berlins radiosymfoniker och Vladimir Jurowski i Asien samt med Mahler Chamber Orchestra i Europa.


2019-09-05 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JENNIFER HIGDON (f 1962) LOCO Jennifer Higdon föddes i Brooklyn, New York, nyårsafton 1962, men växte upp i Atlanta. På egen hand lärde hon sig spela flöjt, men det var först under collegestudierna som hon började med aktiva musikstudier. Efter avlagd examen blev intresset för komposition så starkt, och framgångarna så stora, att hon under de senaste decennierna på heltid ägnat sig åt att på beställning komponera en rad lyckosamma verk. Hennes musik utmärks av en glittrande skönhet och rytmisk lekfullhet, och hon räknas till vår tids trendsättare inom den seriösa musiken. Hon tilldelades Pulitzer Prize 2010. Hennes stycke Blue Cathedral är en av Amerikas oftast spelade samtida orkesterverk med över 600 framföranden världen över sedan premiären 2000. Titeln Loco på detta verk från 2004 skulle lika gärna ha varit Locomotive - recensenten i Boston Globe hörde vid uruppförandet med Chicago Symphony Orchestra "ett snabbt tåg komma inrusande i konserthallen". Ett fanfarliknande verk som fyllde alla vinklar och vrår med rytmisk puls och klangsjok. Loco skrevs för att fira att tåget till Ravinia firade 100-årsjubileum och beställdes av Festival of Highland Park, Illinois. Men genom att ta bort delen "motive" från loket kvarstod ordet Loco - som också betyder "galen", precis som hennes tanke med musiken. STIG JACOBSSON


EDVARD GRIEG (1843-1907) PIANOKONSERT A-MOLL Allegro molto moderato Adagio Allegro moderato e marcato Edvard Griegs förhållande till pianot var gott och långvarigt. Med undantag för ett förfärligt år på musikkonservatoriet i Leipzig med en tråkig pianolärare var pianot det instrument som gav honom mest idéer. Där kände han sig hemma och hans Lyriska stycken tillhör det bästa som skrivits för piano. Gudskelov lyckades Grieg byta pianolärare. Första året i Leipzig blev svårt av andra skäl också. Han var bara 15 år, hade svårt med språket och längtade hem. När han dessutom fick en form av tuberkulos som ledde till att vänster lunga kollapsade fick han åka hem, men återvände fyra år senare för att studera färdigt. Alla biografier och vittnesmål är överens om att Griegs begåvning slog ut i blom först när han på allvar tog in den norska folkmusiken. Norsk musik fann han, konstigt nog, i Danmark. Under sin uppväxt i Bergen hade han inte hört någon folkmusik som intresserade honom, men i Köpenhamn träffade han Rikard Nordraak som redan skrev folkmusikinspirerad konstmusik. Pianokonserten är skriven i sann romantisk stil, rentav storvulen ibland. Men man kan ändå säga att den är uppbyggd av små delar, första satsen innehåller inte mindre än sju tematiska idéer. Och det är nog detta som har gjort den så populär. När det glimtar till av någon drill som låter folkmusikalisk är det som att en fjällbäck glimmar till bakom trädstammarna, och så är det kanske också. Fjäll, dal, fjord och bäck måste Grieg ha runt sig för att kunna komponera. Han lät bygga en hytta med plats för stol, piano, bord och en liten ugn som hissades upp på ett berg i Hardanger. Hur det såg ut där kan man se i en film på YouTube. Och där fick jag äntligen veta hur lång Grieg var, något jag funderat på sedan jag läst att Grieg och hans hustru såg ut som porslinsstatyetter. Grieg var 154 cm, precis som Schubert. Men vid tiden för pianokonsertens födelse var ett eget hem inte på tal än. Grieg var bara 24 år och konserten blev hans definitiva genombrott som tonsättare. Han framförde den själv många gånger, både som dirigent och pianist. Därmed hittade han också förbättringar och reviderade konserten flera gånger. Den västerländska konstmusiken hade inte varit densamma utan Grieg. Den engelske tonsättaren Frederick Delius menade i början av förra århundradet att fransk musik, det är vad man får om man blandar Grieg och Wagner. KATARINA A KARLSSON


25 min


DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Förra säsongen turnerade Santtu-Matias Rouvali framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åkte han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första volymen av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.


New York Times har kallat Leif Ove Andsnes "en pianist med storartad elegans, styrka och insikt". Med sin fenomenala teknik och djuplodande tolkningar har Leif Ove Andsnes vunnit uppskattning i hela världen. 2019-2020 är han Artist in Residence hos Göteborgs symfoniker. Han kommer bland annat att spela Griegs pianokonsert samt Mozarts pianokonserter nr 20, 21 & 22 som en del av hans aktuella projekt "Mozart Momentum 1785/86". Leif Ove Andsnes gjorde redan 1989 sin första konsert med Göteborgs Symfoniker och under åren har det blivit ett tiotal konserter med orkestern, inklusive en turné till Las Palmas och Teneriffa. Leif Ove Andsnes ger varje säsong soloaftnar och framträder som solist i världens främsta konserthus med de ledande orkestrarna. 2017-2018 var han Artist in Residence hos New York Philharmonic. Han är också en flitig kammarmusiker och grundare av Rosendals kammarmusikfestival, delade under nära två decennier det konstnärliga ledarskapet för kammarmusikfestivalen i Risør och var 2012 konstnärlig ledare för Ojai-festivalen i Kalifornien. I juli förra året valdes han in i Gramophone Hall of Fame och han utsågs till hedersdoktor vid Juilliard i New York 2016 och vid högskolan i Bergen 2017. Leif Ove Andsnes har gjort över 30 inspelningar, den senaste musik för solopiano av Chopin, "Ballades & Nocturnes" (Sony Classics). Utgåvan av Beethovens fem pianokonserter har hyllats av kritikerna. Senaste säsongen har Leif Ove Andsnes bland annat samarbetat med Philharmonia Orchestra och Edward Gardner, Staatskapelle Dresden och Herbert Blomstedt samt turnerat med Berlins radiosymfoniker och Vladimir Jurowski i Asien samt med Mahler Chamber Orchestra i Europa.


2019-09-04 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JENNIFER HIGDON (f 1962) LOCO Jennifer Higdon föddes i Brooklyn, New York, nyårsafton 1962, men växte upp i Atlanta. På egen hand lärde hon sig spela flöjt, men det var först under collegestudierna som hon började med aktiva musikstudier. Efter avlagd examen blev intresset för komposition så starkt, och framgångarna så stora, att hon under de senaste decennierna på heltid ägnat sig åt att på beställning komponera en rad lyckosamma verk. Hennes musik utmärks av en glittrande skönhet och rytmisk lekfullhet, och hon räknas till vår tids trendsättare inom den seriösa musiken. Hon tilldelades Pulitzer Prize 2010. Hennes stycke Blue Cathedral är en av Amerikas oftast spelade samtida orkesterverk med över 600 framföranden världen över sedan premiären 2000. Titeln Loco på detta verk från 2004 skulle lika gärna ha varit Locomotive - recensenten i Boston Globe hörde vid uruppförandet med Chicago Symphony Orchestra "ett snabbt tåg komma inrusande i konserthallen". Ett fanfarliknande verk som fyllde alla vinklar och vrår med rytmisk puls och klangsjok. Loco skrevs för att fira att tåget till Ravinia firade 100-årsjubileum och beställdes av Festival of Highland Park, Illinois. Men genom att ta bort delen "motive" från loket kvarstod ordet Loco - som också betyder "galen", precis som hennes tanke med musiken. STIG JACOBSSON


EDVARD GRIEG (1843-1907) PIANOKONSERT A-MOLL Allegro molto moderato Adagio Allegro moderato e marcato Edvard Griegs förhållande till pianot var gott och långvarigt. Med undantag för ett förfärligt år på musikkonservatoriet i Leipzig med en tråkig pianolärare var pianot det instrument som gav honom mest idéer. Där kände han sig hemma och hans Lyriska stycken tillhör det bästa som skrivits för piano. Gudskelov lyckades Grieg byta pianolärare. Första året i Leipzig blev svårt av andra skäl också. Han var bara 15 år, hade svårt med språket och längtade hem. När han dessutom fick en form av tuberkulos som ledde till att vänster lunga kollapsade fick han åka hem, men återvände fyra år senare för att studera färdigt. Alla biografier och vittnesmål är överens om att Griegs begåvning slog ut i blom först när han på allvar tog in den norska folkmusiken. Norsk musik fann han, konstigt nog, i Danmark. Under sin uppväxt i Bergen hade han inte hört någon folkmusik som intresserade honom, men i Köpenhamn träffade han Rikard Nordraak som redan skrev folkmusikinspirerad konstmusik. Pianokonserten är skriven i sann romantisk stil, rentav storvulen ibland. Men man kan ändå säga att den är uppbyggd av små delar, första satsen innehåller inte mindre än sju tematiska idéer. Och det är nog detta som har gjort den så populär. När det glimtar till av någon drill som låter folkmusikalisk är det som att en fjällbäck glimmar till bakom trädstammarna, och så är det kanske också. Fjäll, dal, fjord och bäck måste Grieg ha runt sig för att kunna komponera. Han lät bygga en hytta med plats för stol, piano, bord och en liten ugn som hissades upp på ett berg i Hardanger. Hur det såg ut där kan man se i en film på YouTube. Och där fick jag äntligen veta hur lång Grieg var, något jag funderat på sedan jag läst att Grieg och hans hustru såg ut som porslinsstatyetter. Grieg var 154 cm, precis som Schubert. Men vid tiden för pianokonsertens födelse var ett eget hem inte på tal än. Grieg var bara 24 år och konserten blev hans definitiva genombrott som tonsättare. Han framförde den själv många gånger, både som dirigent och pianist. Därmed hittade han också förbättringar och reviderade konserten flera gånger. Den västerländska konstmusiken hade inte varit densamma utan Grieg. Den engelske tonsättaren Frederick Delius menade i början av förra århundradet att fransk musik, det är vad man får om man blandar Grieg och Wagner. KATARINA A KARLSSON


25 min


DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Förra säsongen turnerade Santtu-Matias Rouvali framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åkte han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första volymen av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.


New York Times har kallat Leif Ove Andsnes "en pianist med storartad elegans, styrka och insikt". Med sin fenomenala teknik och djuplodande tolkningar har Leif Ove Andsnes vunnit uppskattning i hela världen. 2019-2020 är han Artist in Residence hos Göteborgs symfoniker. Han kommer bland annat att spela Griegs pianokonsert samt Mozarts pianokonserter nr 20, 21 & 22 som en del av hans aktuella projekt "Mozart Momentum 1785/86". Leif Ove Andsnes gjorde redan 1989 sin första konsert med Göteborgs Symfoniker och under åren har det blivit ett tiotal konserter med orkestern, inklusive en turné till Las Palmas och Teneriffa. Leif Ove Andsnes ger varje säsong soloaftnar och framträder som solist i världens främsta konserthus med de ledande orkestrarna. 2017-2018 var han Artist in Residence hos New York Philharmonic. Han är också en flitig kammarmusiker och grundare av Rosendals kammarmusikfestival, delade under nära två decennier det konstnärliga ledarskapet för kammarmusikfestivalen i Risør och var 2012 konstnärlig ledare för Ojai-festivalen i Kalifornien. I juli förra året valdes han in i Gramophone Hall of Fame och han utsågs till hedersdoktor vid Juilliard i New York 2016 och vid högskolan i Bergen 2017. Leif Ove Andsnes har gjort över 30 inspelningar, den senaste musik för solopiano av Chopin, "Ballades & Nocturnes" (Sony Classics). Utgåvan av Beethovens fem pianokonserter har hyllats av kritikerna. Senaste säsongen har Leif Ove Andsnes bland annat samarbetat med Philharmonia Orchestra och Edward Gardner, Staatskapelle Dresden och Herbert Blomstedt samt turnerat med Berlins radiosymfoniker och Vladimir Jurowski i Asien samt med Mahler Chamber Orchestra i Europa.


2016-03-03 19:00 Sthlms konserthus

Göteborgs Symfoniker

Program



SERGEJ RACHMANINOV (1873-1943) PIANOKONSERT NR 3 D-MOLL OP 30 Allegro ma non troppo Intermezzo: Adagio Finale: Alla breve Sergej Rachmaninov var en lysande pianist. Han turnerade från ungdomsåren flitigt i Europa och senare även i USA och gjorde en rad skivinspelningar av såväl egna solostycken för piano som av de fyra pianokonserterna. Han komponerade åtskillig musik för piano: preludier, sonater, karaktärsstycken liksom kammarmusik och sånger. Av pianokonserterna är det den andra som blivit mest älskad, kanske för att den så flitigt använts som filmmusik. Men även den tredje konserten har använts i filmsammanhang, i den kända Shine från 1996. Nog är det den tredje konserten som är krönet på hans kompositioner med piano. Det tyckte i alla fall han själv! Att den kanske inte blivit lika ofta spelad som den andra beror mest på att den är så mycket svårare för solisten att spela. I själva verket tillägnades tredje pianokonserten Josef Hofmann, vilken ansåg den vara så svårspelad att han aldrig framförde den offentligt. Även andra pianister har närmat sig konserten med fruktan. Samtidigt som musiken är hållen i mycket sträng form tillåter den solisten att briljera. Det är vital och spänstig musik som inte för en sekund förfaller i rutin och allmängods. I oktober 1909 gav sig Rachmaninov ut på sin första amerikaturné. Han skrev till sina vänner i hemlandet att han fann USA främmande och otrevligt men fullt av lysande symfoniorkestrar. Om han inte så starkt känt behovet av dollar som kunde uppfylla den länge närda drömmen om att köpa en bil så hade han kanske aldrig lämnat sitt älskade Ryssland - åtminstone inte innan den sociala och politiska situationen blivit ohållbar. Men till USA, detta ogästvänliga land, skulle han ironiskt nog återvända och mot slutet av sitt liv bosätta sig där för gott. Men han kom aldrig att trivas där. Till amerikaturnén 1909 hade Rachmaninov under sommaren skrivit ett nytt verk, just den tredje pianokonserten, fullbordad den 23 september. På grund av många andra engagemang hade han inte hunnit öva på solostämman utan fick ägna båtresan över Atlanten åt detta. Han hade tagit med sig en ljudlös övningsklaviatur. Uruppförandet ägde rum den 28 november vid en konsert med nybildade New York Symphony Society dirigerad av Walter Damrosch. Ett andra framförande ägde rum ett par månader senare med Gustav Mahler som dirigent, den ende dirigent Rachmaninov satte i nivå med tidens främste dirigent Arthur Nikisch. STIG JACOBSSON


25 min


DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Alexander Shelley är Music Director för National Arts Centre Orchestra och förste biträdande dirigent för Royal Philharmonic Orchestra i London. 2009-2017 var han chefdirigent för Nürnbergs symfoniker. Sedan han tog över ledarskapet för National Arts Centre Orchestra har den beskrivits som "en helt förvandlad orkester… hungrig, djärv och frisläppt" (Ottawa Citizen) och Alexander Shelleys programsättning har berömts för att ha transformerat orkestern " till en av de djärvaste orkestrarna i Nordamerika" (Maclean's Magazine). Bland orkestrar han samarbetat med finns Göteborgs Symfoniker, Gewandhausorkestern i Leipzig, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Orchestre de la Suisse Romande, Kungliga filharmonikerna, Hong Kong Philharmonic, Sao Paulo Symphony samt symfoniorkestrarna i Melbourne och Nya Zeeland.


"Alexander Gavrylyuk är en av de största upptäckterna det senaste decenniet. Varje gång förtrollar han publiken med sin otroliga virtuositet och sitt tankeväckande spel." (De Telegraaf, juni 2015) Pianisten Alexander Gavrylyuk började sina studier när han var sju år och två år senare spelade han sin första pianokonsert offentligt. Han har vunnit förstapriser i Horowitztävlingen 1999 och Hamamatsu-tävlingen i Japan 2000 där han hyllades som "den mest begåvade 16-åringen under andra hälften av 1900-talet". Efter debuten med Concertgebouworkestern 2010 är han ständigt efterfrågad av framstående orkestrar och dirigenter. Han har bland annat framträtt med New York Philharmonic Orchestra, Los Angeles Philharmonic Orchestra, Moskvas filharmoniker, NHK-orkestern i Tokyo samt Israels filharmoniska orkester. Bland dirigenter han samarbetat med finns Herbert Blomstedt, Vladimir Ashkenazy, Vladimir Jurowski, Alexander Lazarev, Vassily Petrenko, Osmo Vänskä och Neeme Järvi. Alexander Gavrylyuk återvänder med jämna mellanrum till hemlandet Ryssland där han framträtt med Ryska Nationalorkestern och Ryska statliga Svetlanov-orkestern. Bland hans inspelningar finns Prokofjevs fem pianokonserter med Vladimir Ashkenazy och Sydney Symphony Orchestra samt solomusik av Rachmaninov, Skrjabin och Prokofjev (Piano Classics). Hans senaste utgåva med Musorgskijs Tavlor på en utställning och Schumanns Kinderszenen har hyllats av kritikerna. Bland höjdpunkterna denna säsong finns framträdanden med Valerij Gergijev och Rotterdams filharmoniker, Orchestre de la Suisse Romande, Cincinnati Symphony Orchestra samt Göteborgs Symfoniker.


2016-03-02 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



SERGEJ RACHMANINOV (1873-1943) PIANOKONSERT NR 3 D-MOLL OP 30 Allegro ma non troppo Intermezzo: Adagio Finale: Alla breve Sergej Rachmaninov var en lysande pianist. Han turnerade från ungdomsåren flitigt i Europa och senare även i USA och gjorde en rad skivinspelningar av såväl egna solostycken för piano som av de fyra pianokonserterna. Han komponerade åtskillig musik för piano: preludier, sonater, karaktärsstycken liksom kammarmusik och sånger. Av pianokonserterna är det den andra som blivit mest älskad, kanske för att den så flitigt använts som filmmusik. Men även den tredje konserten har använts i filmsammanhang, i den kända Shine från 1996. Nog är det den tredje konserten som är krönet på hans kompositioner med piano. Det tyckte i alla fall han själv! Att den kanske inte blivit lika ofta spelad som den andra beror mest på att den är så mycket svårare för solisten att spela. I själva verket tillägnades tredje pianokonserten Josef Hofmann, vilken ansåg den vara så svårspelad att han aldrig framförde den offentligt. Även andra pianister har närmat sig konserten med fruktan. Samtidigt som musiken är hållen i mycket sträng form tillåter den solisten att briljera. Det är vital och spänstig musik som inte för en sekund förfaller i rutin och allmängods. I oktober 1909 gav sig Rachmaninov ut på sin första amerikaturné. Han skrev till sina vänner i hemlandet att han fann USA främmande och otrevligt men fullt av lysande symfoniorkestrar. Om han inte så starkt känt behovet av dollar som kunde uppfylla den länge närda drömmen om att köpa en bil så hade han kanske aldrig lämnat sitt älskade Ryssland - åtminstone inte innan den sociala och politiska situationen blivit ohållbar. Men till USA, detta ogästvänliga land, skulle han ironiskt nog återvända och mot slutet av sitt liv bosätta sig där för gott. Men han kom aldrig att trivas där. Till amerikaturnén 1909 hade Rachmaninov under sommaren skrivit ett nytt verk, just den tredje pianokonserten, fullbordad den 23 september. På grund av många andra engagemang hade han inte hunnit öva på solostämman utan fick ägna båtresan över Atlanten åt detta. Han hade tagit med sig en ljudlös övningsklaviatur. Uruppförandet ägde rum den 28 november vid en konsert med nybildade New York Symphony Society dirigerad av Walter Damrosch. Ett andra framförande ägde rum ett par månader senare med Gustav Mahler som dirigent, den ende dirigent Rachmaninov satte i nivå med tidens främste dirigent Arthur Nikisch. STIG JACOBSSON


25 min


DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Alexander Shelley är Music Director för National Arts Centre Orchestra och förste biträdande dirigent för Royal Philharmonic Orchestra i London. 2009-2017 var han chefdirigent för Nürnbergs symfoniker. Sedan han tog över ledarskapet för National Arts Centre Orchestra har den beskrivits som "en helt förvandlad orkester… hungrig, djärv och frisläppt" (Ottawa Citizen) och Alexander Shelleys programsättning har berömts för att ha transformerat orkestern " till en av de djärvaste orkestrarna i Nordamerika" (Maclean's Magazine). Bland orkestrar han samarbetat med finns Göteborgs Symfoniker, Gewandhausorkestern i Leipzig, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Orchestre de la Suisse Romande, Kungliga filharmonikerna, Hong Kong Philharmonic, Sao Paulo Symphony samt symfoniorkestrarna i Melbourne och Nya Zeeland.


"Alexander Gavrylyuk är en av de största upptäckterna det senaste decenniet. Varje gång förtrollar han publiken med sin otroliga virtuositet och sitt tankeväckande spel." (De Telegraaf, juni 2015) Pianisten Alexander Gavrylyuk började sina studier när han var sju år och två år senare spelade han sin första pianokonsert offentligt. Han har vunnit förstapriser i Horowitztävlingen 1999 och Hamamatsu-tävlingen i Japan 2000 där han hyllades som "den mest begåvade 16-åringen under andra hälften av 1900-talet". Efter debuten med Concertgebouworkestern 2010 är han ständigt efterfrågad av framstående orkestrar och dirigenter. Han har bland annat framträtt med New York Philharmonic Orchestra, Los Angeles Philharmonic Orchestra, Moskvas filharmoniker, NHK-orkestern i Tokyo samt Israels filharmoniska orkester. Bland dirigenter han samarbetat med finns Herbert Blomstedt, Vladimir Ashkenazy, Vladimir Jurowski, Alexander Lazarev, Vassily Petrenko, Osmo Vänskä och Neeme Järvi. Alexander Gavrylyuk återvänder med jämna mellanrum till hemlandet Ryssland där han framträtt med Ryska Nationalorkestern och Ryska statliga Svetlanov-orkestern. Bland hans inspelningar finns Prokofjevs fem pianokonserter med Vladimir Ashkenazy och Sydney Symphony Orchestra samt solomusik av Rachmaninov, Skrjabin och Prokofjev (Piano Classics). Hans senaste utgåva med Musorgskijs Tavlor på en utställning och Schumanns Kinderszenen har hyllats av kritikerna. Bland höjdpunkterna denna säsong finns framträdanden med Valerij Gergijev och Rotterdams filharmoniker, Orchestre de la Suisse Romande, Cincinnati Symphony Orchestra samt Göteborgs Symfoniker.


2016-02-02 19:30 Stora salen

Program



















25 min


DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


Musikerna i Västra Götalands Ungdomssymfoniker behärskar konsten att spela klassiskt på ett sätt som inte lämnar någon utanför. Orkestern gjorde förra säsongen sin turné Beethoven på utflykt som också inkluderade ett gästspel i Göteborgs Konserthus. Berömda stycken eller storslagna symfonier - allt framförs med den omisskännliga lusten och energin som blivit Vägus speciella kännetecken. Orkestern förnyas ständigt, bara dirigenten Simon Phipps har varit med sedan starten 2000, med unga musiker mellan 14 och 20 år.



2013-09-07 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



ANTONIN DVORÁK (1841-1904) CELLOKONSERT H-MOLL OP 104 Allegro Adagio ma non troppo Finale. Allegro moderato Under 1880- och 1890-talen stod Antonin Dvorák på höjden av sin karriär. Han bodde i Prag och försörjde sin familj som tonsättare, dirigent, organist och kompositionslärare vid Pragkonservatoriet. Han älskade hemlandets folkmusik, var redan Tjeckoslovakiens store nationaltonsättare som fick sin inspiration från just "folkets röst" i flera av sina verk och han uppskattades högt även i andra länder. Detta var ett av skälen till att den förmögna Jeanette M Thurber 1891 inbjöd honom att bli direktör för hennes nya National Conservatory of Music i New York (bilden). För hon hade en speciell önskan. Att Dvorák skulle hjälpa och uppmuntra skolans kompositionselever att skapa en amerikansk nationalmusik. Han var först oerhört tveksam till att lämna sitt hemland. Men den stora lönen avgjorde och familjen installerade sig i en lägenhet på Manhattan där man bodde 1892-1895. Snart förstod Dvorák vilken betydelse de amerikaska urinvånarnas och de svartas sånger kunde ha som grund för "en stor och ädel musikalisk tradition… de är Amerikas folksånger och era tonsättare måste ta dem i bruk." 1893 uruppfördes hans mest kända symfoni "Från nya världen", med inspiration från både amerikansk och tjeckisk folkmusik, i Carnegie Hall. Under många år hade Antonin Dvorák inte varit så intresserad av att komponera en hel konsert för cello och orkester. Men vid konservatoriet i New York fanns Victor Herbert som, förutom tonsättare och pedagog, var en välkänd solocellist och konsertmästare i New York Philharmonic Society. Dvorák hörde dennes egen cellokonsert i mars 1894 och insåg äntligen instrumentets många möjligheter. Under sina sista månader i Amerika skrev Dvorák sin cellokonsert som fortfarande är solocellisters och åhörares önskekonsert. Han fick hjälp av landsmannen, cellisten Hans Wihan, med instrumenttekniska detaljer, men avböjde dennes vidlyftiga förslag till solokadens, som Wihan helst själv velat spela. Men liksom Herbert ville Dvorák att solisten och orkestern skulle vara jämbördiga. Konserten börjar därför med ett långt orkesteravsnitt innan cellon kommer in. Det var mycket ovanligt! Den både högromantiska och klassiskt tresatsiga konserten uruppfördes i London i mars 1896 med Dvorák själv på dirigentpulten. Solist var den engelske cellisten Leo Stern. Därefter började dess segertåg över världen. Några hävdar att Dvoráks hemlängtan här speglas i enbart böhmiska influenser, andra hittar även amerikanska tonfall i exempelvis första satsens horntema, i andra satsens vemodiga melodi som citerar hans egen sång "Lämna mig ensam" från opus 82 och i den tredje satsens högtidliga marschinledning. Även mot slutet av finalsatsen kan man höra ett längre avsnitt av sångtemat som Dvorák lade till när han kommit tillbaka till hemlandet, en hyllning till hans just bortgångna svägerska Josefina som alltid tyckt om den sången. Hon som en gång var hans första, men obesvarade kärlek. Johannes Brahms, Dvoráks vän och mentor, lär ha yttrat när han fått se partituret: "Om jag bara hade vetat att man kunde skriva en cellokonsert på det här sättet, så skulle jag ha gjort det för längesedan!" GUNILLA PETERSÉN


25 min


DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.



Den amerikanska cellisten Alisa Weilerstein har med sin självklara virtuositet och sitt lidelsefulla spel tagit världen med storm. När hon spelade Dvoráks cellokonsert med Chicago Symphony häpnade kritikerna: "Hennes känslouttryck spände över hela registret, från skärpa och pregnans till ren hänförelse." (Chicago Tribune). Alisa Weilerstein har framträtt med ledande orkestrar i Europa och USA och samarbetat med dirigenter som Marin Alsop, Daniel Barenboim, Gustavo Dudamel, Lorin Maazel och Zubin Mehta. Hon framträder också regelbundet som solist och kammarmusiker på internationella musikfestivaler. Säsongen 2012-2013 var hon Artist in Residence hos Barcelonas symfoniorkester och framträdde bland annat med New York Philharmonic Orchestra, San Francisco Symphony Orchestra, Orchestre de Paris och Staatskapelle Berlin med Daniel Barenboim. 2009 bjöd Michelle Obama in Alisa Weilerstein till en konsert i Vita huset där hon medverkade i en workshop för studenter och spelade för president Barack Obama och inbjudna gäster. Alisa Weilerstein har ett exklusivt skivkontrakt med Decca och på debut-CD:n från 2012 spelade hon Carters och Elgars cellokonserter med Staatskapelle Berlin och Daniel Barenboim.


2013-09-06 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



ANTONIN DVORÁK (1841-1904) CELLOKONSERT H-MOLL OP 104 Allegro Adagio ma non troppo Finale. Allegro moderato Under 1880- och 1890-talen stod Antonin Dvorák på höjden av sin karriär. Han bodde i Prag och försörjde sin familj som tonsättare, dirigent, organist och kompositionslärare vid Pragkonservatoriet. Han älskade hemlandets folkmusik, var redan Tjeckoslovakiens store nationaltonsättare som fick sin inspiration från just "folkets röst" i flera av sina verk och han uppskattades högt även i andra länder. Detta var ett av skälen till att den förmögna Jeanette M Thurber 1891 inbjöd honom att bli direktör för hennes nya National Conservatory of Music i New York (bilden). För hon hade en speciell önskan. Att Dvorák skulle hjälpa och uppmuntra skolans kompositionselever att skapa en amerikansk nationalmusik. Han var först oerhört tveksam till att lämna sitt hemland. Men den stora lönen avgjorde och familjen installerade sig i en lägenhet på Manhattan där man bodde 1892-1895. Snart förstod Dvorák vilken betydelse de amerikaska urinvånarnas och de svartas sånger kunde ha som grund för "en stor och ädel musikalisk tradition… de är Amerikas folksånger och era tonsättare måste ta dem i bruk." 1893 uruppfördes hans mest kända symfoni "Från nya världen", med inspiration från både amerikansk och tjeckisk folkmusik, i Carnegie Hall. Under många år hade Antonin Dvorák inte varit så intresserad av att komponera en hel konsert för cello och orkester. Men vid konservatoriet i New York fanns Victor Herbert som, förutom tonsättare och pedagog, var en välkänd solocellist och konsertmästare i New York Philharmonic Society. Dvorák hörde dennes egen cellokonsert i mars 1894 och insåg äntligen instrumentets många möjligheter. Under sina sista månader i Amerika skrev Dvorák sin cellokonsert som fortfarande är solocellisters och åhörares önskekonsert. Han fick hjälp av landsmannen, cellisten Hans Wihan, med instrumenttekniska detaljer, men avböjde dennes vidlyftiga förslag till solokadens, som Wihan helst själv velat spela. Men liksom Herbert ville Dvorák att solisten och orkestern skulle vara jämbördiga. Konserten börjar därför med ett långt orkesteravsnitt innan cellon kommer in. Det var mycket ovanligt! Den både högromantiska och klassiskt tresatsiga konserten uruppfördes i London i mars 1896 med Dvorák själv på dirigentpulten. Solist var den engelske cellisten Leo Stern. Därefter började dess segertåg över världen. Några hävdar att Dvoráks hemlängtan här speglas i enbart böhmiska influenser, andra hittar även amerikanska tonfall i exempelvis första satsens horntema, i andra satsens vemodiga melodi som citerar hans egen sång "Lämna mig ensam" från opus 82 och i den tredje satsens högtidliga marschinledning. Även mot slutet av finalsatsen kan man höra ett längre avsnitt av sångtemat som Dvorák lade till när han kommit tillbaka till hemlandet, en hyllning till hans just bortgångna svägerska Josefina som alltid tyckt om den sången. Hon som en gång var hans första, men obesvarade kärlek. Johannes Brahms, Dvoráks vän och mentor, lär ha yttrat när han fått se partituret: "Om jag bara hade vetat att man kunde skriva en cellokonsert på det här sättet, så skulle jag ha gjort det för längesedan!" GUNILLA PETERSÉN


25 min


DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.



Den amerikanska cellisten Alisa Weilerstein har med sin självklara virtuositet och sitt lidelsefulla spel tagit världen med storm. När hon spelade Dvoráks cellokonsert med Chicago Symphony häpnade kritikerna: "Hennes känslouttryck spände över hela registret, från skärpa och pregnans till ren hänförelse." (Chicago Tribune). Alisa Weilerstein har framträtt med ledande orkestrar i Europa och USA och samarbetat med dirigenter som Marin Alsop, Daniel Barenboim, Gustavo Dudamel, Lorin Maazel och Zubin Mehta. Hon framträder också regelbundet som solist och kammarmusiker på internationella musikfestivaler. Säsongen 2012-2013 var hon Artist in Residence hos Barcelonas symfoniorkester och framträdde bland annat med New York Philharmonic Orchestra, San Francisco Symphony Orchestra, Orchestre de Paris och Staatskapelle Berlin med Daniel Barenboim. 2009 bjöd Michelle Obama in Alisa Weilerstein till en konsert i Vita huset där hon medverkade i en workshop för studenter och spelade för president Barack Obama och inbjudna gäster. Alisa Weilerstein har ett exklusivt skivkontrakt med Decca och på debut-CD:n från 2012 spelade hon Carters och Elgars cellokonserter med Staatskapelle Berlin och Daniel Barenboim.


2010-06-03 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



25 min


DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.



2006-09-22 18:00 Stora salen

Program


VIOLINKONSERT NR 1 A-MOLL OP 77 Nocturne Scherzo Passacaglia: Burlesque År 1948 kom Zjdanov-dekretet - en stalinistisk kritik av "formalism" i musiken - skriven av den ideologi- och kulturansvarige Andrej Zjdanov, en av Stalins nära medarbetare. Två år tidigare hade samma sak skett inom litteraturen. Formalismen var ingenting annat än den modernism som vuxit fram i väst, och den dömdes ut för att vara degenererat borgerlig. Återigen drogs tumskruvarna åt i Sovjetunionen. Dmitrij Sjostakovitj höll just då på att arbeta med finalsatsen i sin första violinkonsert. För honom innebar det ingenting annat än en katastrof. Ändå: vittnen har berättat att Sjostakovitj visade hur långt han kommit med violinkonserten när dekretet publicerades. Violinen spelade halvnoter före det stället - och fortsatte att göra det också efter. Ingenting hade förändrats. Men i Sjostakovitjs liv förändrades saker snabbt. På en tonsättarkongress fick han göra avbön offentligen, och han lovade att framöver skriva för folket och enligt partiviljan. Han sparkades från Leningradkonservatoriet samma år och förlorade möjligheter till försörjning - i stället fick han bland annat skriva musik till filmer som hyllade Stalin. Violinkonserten fick vila sju år innan den kunde plockas fram igen efter Stalins död (1953). David Ojstrach uruppförde den 1955. Det finns flera anledningar till att verket fick läggas undan. En har att göra med den "pessimism" som kännetecknar delar av verket, till exempel första satsens nattliga musik eller det envetna mönster i passacaglian som skapar en värld där allt tycks förutbestämt. En annan är inslagen av judiska teman, vilket återkommer också i andra verk från den här tiden - i skarp motsättning till den antisemitiska kampanj Stalin drog igång mot slutet av 1940-talet (just "formalism" har också varit en antisemitisk speglosa inom nationalsocialismen). Också den vassa ironin i andra och tredje satsen, scherzot och burlesken, bör ha varit djupt problematisk för den stalinistiska estetiken. Konserten är ett uthållighetsprov för solisten. Men det kunde ha varit ännu värre: Under repetitionerna inför uruppförandet ska Ojstrach ha bett Sjostakovitj att lägga in några takter utan soloinstrumentet i början av burlesken. Då kunde violinisten i alla fall få tid att torka bort svetten ur ansiktet. "Naturligtvis, naturligtvis, hur kommer det sig att jag inte tänkte på det?" blev svaret. Det Zjdanov inte lyckades med hade Ojstrach framgång med - att ändra på Sjostakovitjs komposition. Erik Wallrup, musikkritiker SvD


20 min


DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


Kungliga Filharmonikerna bildades 1902 och har sedan 1926 haft sitt hem i Konserthuset Stockholm. Orkestern arbetar aktivt med att förnya och bredda den traditionella symfoniska repertoaren, till exempel genom de världen över uppmärksammade och hyllade tonsättarfestivalerna, regelbundna uruppföranden av nyskriven musik samt nydanande arbeten med spelmusikkonserter. Orkestern medverkar även årligen vid högtidliga Nobelprisutdelningen. På den egna filmkanalen KonserthusetPlay kan man världen över, utan kostnad, se och höra Kungliga Filharmonikerna i en mängd konserter. Finländaren Sakari Oramo är sedan 2008 Kungliga Filharmonikernas chefdirigent och konstnärlige rådgivare. Oramos företrädare var amerikanen Alan Gilbert 2000-08, som numera är Kungliga Filharmonikernas hedersdirigent. Med turnéer har orkestern tillsammans med Sakari Oramo befäst sin ställning på den internationella arenan. Under de senaste åren har orkestern framträtt i bland annat Schweiz, Österrike, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Man har givit konserter i klassiska arenor som Musikverein i Wien och Concertgebouw i Amsterdam, och den tyska tidningen Die Welt har utnämnt Kungliga Filharmonikerna till "en av världens bästa orkestrar". Orkestern har även fått stor internationell uppmärksamhet för en rad skivinspelningar tillsammans med Sakari Oramo, som Carl Nielsen-cykeln - cd:n med Symfoni nr 1 och 3 tilldelades BBC Music Magazine Award - och Sirens med musik av Anders Hillborg som blev Grammisvinnare 2016. 2017 släpptes cd:n Distant Light (Decca), med Kungliga Filharmonikerna, Sakari Oramo och stjärnsopranen Renée Fleming. Fleming var därefter med Kungliga Filharmonikerna på sensommarturnén 2017 i Europa. Våren 2018 turnerade Kungliga Filharmonikerna i Spanien och Italien och i september 2018 gick resan till Japan och tre konserter i Suntory Hall i Tokyo. I vår väntar en turné i Schweiz.




2006-05-18 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2006-05-17 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2004-03-26 18:00 Vara Konserthus

Göteborgs Symfoniker

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2004-03-25 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2002-10-04 18:00 Stora salen

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


Varje år framför Sveriges Radios Symfoniorkester verk ur den klassiska repertoaren och ny musik av spännande samtida tonsättare som Victoria Borisova-Ollas, Magnus Lindberg och Unsuk Chin. Dessutom spelar de musik ur populära filmer och dator- och videospel och samarbetar med framstående jazz-, pop- och rockartister i en ständig strävan att utvecklas och bryta ny mark. 2007 tillträdde Daniel Harding som chefdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester och sedan dess har orkestern utvecklat nya samarbeten och uttryckssätt. Ett exempel är den gränsöverskridande konsertserien Interplay där publiken får möta musiken i nya och spännande sammanhang tillsammans med forskare, författare och professorer. I den årliga Östersjöfestivalen är Radiosymfonikerna en av festivalens hörnpelare. Bland tidigare dirigenter som varit viktiga för orkesterns utveckling finns Sten Frykberg, Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen. Ny förste gästdirigent för orkestern är Klaus Mäkelä som kommer att göra fyra konserter under säsongen. Sveriges Radios Symfoniorkester är också känd bland musikälskare för sina prisbelönta skivinspelningar. 2014 vann de BBC Music Magazine Award för sina tolkningar av Bartóks Violinkonserter nr 1 och 2 med stjärnsolisten Isabelle Faust och samma år utsågs inspelningen av Britta Byströms violakonsert A Walk After Dark med Ellen Nisbeth till årets bästa skiva av flera svenska tidningar. 2015 tilldelades orkestern en Gramophone Award för inspelningen av Beethovens Pianokonserter nr 3 och 4 med Maria João Pires. Andra uppmärksammade skivinspelningar är Jörg Widmanns Violinkonsert med Christian Tetzlaff och Berlioz L'enfance du Christ som lovordats i bland annat tidskriften Gramophone och Daily Telegraph. Radiosymfonikernas regelbundna turnéer har gjort deras högklassiga och omfångsrika musicerande känt runt om i världen och de får ofta inbjudningar av internationella festivaler och konserthus. Under våren 2016 turnerade de i Europa tillsammans med pianisten och Mozart-specialisten Maria João Pires samt den uppmärksammade unga violinisten Veronika Eberle. I augusti 2014 gästade de såväl Åbo Musikfestspel som BBC Proms i London och tidigare samma år öppnade de påskfestivalen i Aix-en-Provence. I maj 2017 gjorde orkestern sin största turné på många år med musik av bland andra Ravel, Dvorák och Mahler tillsammans med den Grammybelönade violinisten Joshua Bell. Den prestigefyllda Edinburgh International Festival avslutades i augusti 2018 med ett storartat gästspel av Radiosymfonikerna, Daniel Harding och det pärlband av solister som veckan innan öppnade den sextonde Östersjöfesti-valen med samma verk: Mahlers monumentala Symfoni nr 8. Säsongen 2018-2019 omfattar flera stora verk för kör och orkester där Radiosymfonikerna samarbetar med Radiokören. I november 2018 var Radiosymfonikerna på en omfattande Europaturné med konserter i bland annat Tyskland, Österrike och Schweiz. Dessutom gästade de Anima Mundi Festival i Pisa, Italien där orkesterns chefsdirigent Daniel Harding är Artistic Director.


Den österrikiske dirigenten Manfred Honeck är sedan 2008 Music Director för Pittsburgh Symphony Orchestra. Dirigent och orkester hyllas genomgående för sina framträdanden både i hemstaden och utomlands. De framträder på de stora internationella scenerna och festivalerna, bland dem BBC Proms, Musikfest Berlin, Luzerns festspel, musikfestivalen i Rheingau samt Lincoln Center och Carnegie Hall. 2012 framträdde de en vecka i Musikverein i Wien och återvände senare dit för tre konserter. Sommaren 2017 besökte de Europas ledande festivaler. Manfred Honeck och Pittsburgh Symphony Orchestra har gjort en rad framgångsrika inspelningar för skivbolagen Reference Recordings och Exton, bland annat symfonier av Bruckner (nr 4), Beethoven (nr 5 & 7) och senast Tjajkovskij (nr 6) som fått strålande recensioner. Manfred Honeck var 2000-2006 chefdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester och har i två treåriga perioder varit förste gästdirigent för Tjeckiska filharmonin. 2007-2011 var han chefdirigent vid Stuttgarts statsopera där han ledde premiärer av ett flertal operor, bland dem Berlioz Trojanerna, Verdis Aida, Mozarts Idomeneo, Richard Strauss Rosenkavaljeren, Poulencs Karmelitsystrarna och Wagners Lohengrin. Som gästdirigent har han samarbetat med flera av världens ledande orkestrar: Bayerska Radions symfoniorkester, Gewandhausorkestern i Leipzig, Staatskapelle Dresden, Concertgebouworkestern, London Symphony Orchestra, Wiens filharmoniker, Cleveland Orchestra, New York Philharmonic Orchestra, Chicago Symphony Orchestra, Boston Symphony Orchestra och Philadelphia Orchestra. Manfred Honecks framgångsrika debut med Berlins filharmoniker resulterade i en Dvorák-inspelning med Anne-Sophie Mutter. Denna säsong fortsätter han sina regelbundna samarbeten med orkestrarna i Bamberg, Stockholm, Oslo, Prag och Rom. Manfred Honeck har tidigare dirigerat Göteborgs Symfoniker vid 26 konserter, inklusive gästspel med Griegs Peer Gynt i Salzburg och London år 2001. Senaste konserten var 2016 då han dirigerade musik av Schnittke, Mozart och Tjajkovskij.




2001-02-08 20:30 Ferrara, Teatro Comunale

Göteborgs Symfoniker

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2001-02-07 20:30 Milano, Auditorio San Gottardo

Göteborgs Symfoniker

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2001-02-06 20:30 Turin, Il Lingotto

Göteborgs Symfoniker

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2001-02-03 15:00 Sthlms konserthus

Göteborgs Symfoniker

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2001-02-01 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2000-08-05 14:00 Trollhättan, N3

Göteborgs Symfoniker

Program



BELA BARTÓK (1881-1945) KONSERT FÖR ORKESTER Introduzione: Andante non troppo. Allegro vivace Giuco della coppie: Allegretto scherzando Elegia: Andante, non troppo Intermezzo interrotto: Allegretto Finale: Pesante. Presto När den här musiken skrevs 1943 hade Bela Bartók två år kvar att leva. Han hade kommit till USA på flykt från ett Europa i krig och hankat sig fram under några magra år i New York. Hedersdoktoratet vid Harvard gav ingen inkomst. Därtill blev han allt sjukare, det som tidigare verkat vara tuberkulos visade sig vara leukemi. Men han komponerade vidare som alltid. Arbetet var hans liv - och nöje också, om man så vill. Likt ett barn vilade han genom att göra andra saker. Han var först och främst musiketnolog, det vill säga nedtecknare och insamlare av folkmusik. Och det var bland annat detta omätliga bibliotek, mer än 13000 melodier, han var så mån om att rädda undan andra världskriget. Otaliga resor i Ungern, Rumänien, Bulgarien, Slovakien och Turkiet företogs med en fonograf som minneshjälp. Dessemellan komponerade han, ovanpå det en hel massa undervisning som inkomst och omväxling, och så förstås en omfattande verksamhet som konsertpianist i många länder. Dessutom var han intresserad av att samla växter, skalbaggar, att lära sig nya språk. Palestrinas musik låg alltid på pianot och han reste aldrig utan sitt tummade partitur av Stravinskys Våroffer under armen. Finns det en diagnos för detta? skulle vi fråga i dag. Musiken Bela Bartók skrev var i högsta grad påverkad av all musik han sett och hört på sina insamlingsresor, men i de senare verken hör man också hur fascinerad han var av barockmästarna. Konserten för orkester skrevs på beställning av Sergej Kussevitskijs musikstiftelse. Bartók själv har beskrivit musiken som en resa från stränghet via en dödsbådande sång till ett livsbejakande slut. Likt Mozart komponerade han oerhört snabbt, han hann inte få ur sig en idé förrän nästa dök upp. Med en sådan kakafoni inombords är det inte underligt att han genom hela livet uppsökte tysta platser. Insamlandet av folkmusik såg Bartok själv som sin största och viktigaste gärning av mer än ett skäl: "…folkens brödraskap, brödraskap trots alla krig och konflikter. Jag försöker - så gott jag kan - att tjäna den idén i min musik: därför avvisar jag inga influenser, vare sig slovakiska, rumänska, arabiska, eller från andra källor." (Bartók, 1931) KATARINA A KARLSSON



FELIX MENDELSSOHN (1809-1847) SYMFONI NR 4 A-DUR OP 90 "DEN ITALIENSKA" Allegro vivace Andante con moto Con moto moderato Saltarello Presto I eftervärldens ögon är Felix Mendelssohns "italienska symfoni" ett ovanligt lyckat och inspirerat mästerverk. Men trots att han här skrivit ner sina starkt positiva upplevelser från en italiensk resa 1830-1831 - inte minst tydliga i finalens härligt medryckande karnevalsstämning - så blev han själv aldrig riktigt nöjd. Han var visserligen bara några och tjugo år gammal vid den här tiden, men för Mendelssohns del betyder det att han redan skrivit flera av sina mest spelade och älskade verk, däribland den strålande uvertyren till En midsommarnattsdröm. Det hela började så glatt och lovande när han i februari 1830 skrev ett brev hem till sin likaså komponerande syster Fanny, där han berättade att "den italienska symfonin tar sig - den kommer att bli det lyckligaste verk jag hittills skrivit". Men tiden gick och i början av 1832 skrev han från Berlin att arbetet kostat honom de värsta ögonblick han någonsin upplevt. Symfonin fullbordades inte förrän i mars 1833 och några månader senare uruppförde han den som dirigent i London, närmare bestämt i Hanover Square Rooms (där Haydns Londonsymfonier introducerats på 1790-talet). Han lät symfonin räknas in bland de tre verk som London Philharmonic Society beställt av honom i november 1832. För en symfoni, en uvertyr och ett vokalverk erbjöds han 100 guineas. Framförandet blev en omedelbar succé, men tonsättaren var inte helt nöjd med symfonin. Trots att den genomgick en rad revideringar framfördes den aldrig i Tyskland under tonsättarens levnad. Inte förrän fyra år efter hans död publicerades symfonin och fick då opusnumret 90 trots att den kronologiskt sett borde ha ett nummer omkring 30. Mendelssohns symfonier skrevs faktiskt i följande ordning: nr 1 op 11 (1824), nr 5 "Reformation" op 107 (1832), nr 4 "Italienska" op 90 (1833), nr 2 "Lobgesang" op 52 (1840) och slutligen nr 3 "Skotska" op 56 (1842). I dag har vi svårt att förstå varför tonsättaren inte godkände denna ungdomligt vitala musik, som är så fylld av söderns glödande sol och dessutom rymmer ömhet och kärlek. Musiken är så spontan att man inte anar upphovsmannens möda. Den är genomskinligt instrumenterad och klassiskt klar i strukturen. Utan förberedande preludier bryter glädjefulla blåsarackord ut, sammanbundna av violinmelodier. Är andra satsen ett vykort från vandrande pilgrimer och är den tredje en lantlig, nattlig naturbild? Och vilken annan dursymfoni slutar med en sats i moll, om än aldrig så livfull? STIG JACOBSSON




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND



Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.



Sture Carlsson Presentatör


2000-06-04 14:00 Slottsskogen

Göteborgs Symfoniker

Program




BELA BARTÓK (1881-1945) KONSERT FÖR ORKESTER Introduzione: Andante non troppo. Allegro vivace Giuco della coppie: Allegretto scherzando Elegia: Andante, non troppo Intermezzo interrotto: Allegretto Finale: Pesante. Presto När den här musiken skrevs 1943 hade Bela Bartók två år kvar att leva. Han hade kommit till USA på flykt från ett Europa i krig och hankat sig fram under några magra år i New York. Hedersdoktoratet vid Harvard gav ingen inkomst. Därtill blev han allt sjukare, det som tidigare verkat vara tuberkulos visade sig vara leukemi. Men han komponerade vidare som alltid. Arbetet var hans liv - och nöje också, om man så vill. Likt ett barn vilade han genom att göra andra saker. Han var först och främst musiketnolog, det vill säga nedtecknare och insamlare av folkmusik. Och det var bland annat detta omätliga bibliotek, mer än 13000 melodier, han var så mån om att rädda undan andra världskriget. Otaliga resor i Ungern, Rumänien, Bulgarien, Slovakien och Turkiet företogs med en fonograf som minneshjälp. Dessemellan komponerade han, ovanpå det en hel massa undervisning som inkomst och omväxling, och så förstås en omfattande verksamhet som konsertpianist i många länder. Dessutom var han intresserad av att samla växter, skalbaggar, att lära sig nya språk. Palestrinas musik låg alltid på pianot och han reste aldrig utan sitt tummade partitur av Stravinskys Våroffer under armen. Finns det en diagnos för detta? skulle vi fråga i dag. Musiken Bela Bartók skrev var i högsta grad påverkad av all musik han sett och hört på sina insamlingsresor, men i de senare verken hör man också hur fascinerad han var av barockmästarna. Konserten för orkester skrevs på beställning av Sergej Kussevitskijs musikstiftelse. Bartók själv har beskrivit musiken som en resa från stränghet via en dödsbådande sång till ett livsbejakande slut. Likt Mozart komponerade han oerhört snabbt, han hann inte få ur sig en idé förrän nästa dök upp. Med en sådan kakafoni inombords är det inte underligt att han genom hela livet uppsökte tysta platser. Insamlandet av folkmusik såg Bartok själv som sin största och viktigaste gärning av mer än ett skäl: "…folkens brödraskap, brödraskap trots alla krig och konflikter. Jag försöker - så gott jag kan - att tjäna den idén i min musik: därför avvisar jag inga influenser, vare sig slovakiska, rumänska, arabiska, eller från andra källor." (Bartók, 1931) KATARINA A KARLSSON




FELIX MENDELSSOHN (1809-1847) SYMFONI NR 4 A-DUR OP 90 "DEN ITALIENSKA" Allegro vivace Andante con moto Con moto moderato Saltarello Presto I eftervärldens ögon är Felix Mendelssohns "italienska symfoni" ett ovanligt lyckat och inspirerat mästerverk. Men trots att han här skrivit ner sina starkt positiva upplevelser från en italiensk resa 1830-1831 - inte minst tydliga i finalens härligt medryckande karnevalsstämning - så blev han själv aldrig riktigt nöjd. Han var visserligen bara några och tjugo år gammal vid den här tiden, men för Mendelssohns del betyder det att han redan skrivit flera av sina mest spelade och älskade verk, däribland den strålande uvertyren till En midsommarnattsdröm. Det hela började så glatt och lovande när han i februari 1830 skrev ett brev hem till sin likaså komponerande syster Fanny, där han berättade att "den italienska symfonin tar sig - den kommer att bli det lyckligaste verk jag hittills skrivit". Men tiden gick och i början av 1832 skrev han från Berlin att arbetet kostat honom de värsta ögonblick han någonsin upplevt. Symfonin fullbordades inte förrän i mars 1833 och några månader senare uruppförde han den som dirigent i London, närmare bestämt i Hanover Square Rooms (där Haydns Londonsymfonier introducerats på 1790-talet). Han lät symfonin räknas in bland de tre verk som London Philharmonic Society beställt av honom i november 1832. För en symfoni, en uvertyr och ett vokalverk erbjöds han 100 guineas. Framförandet blev en omedelbar succé, men tonsättaren var inte helt nöjd med symfonin. Trots att den genomgick en rad revideringar framfördes den aldrig i Tyskland under tonsättarens levnad. Inte förrän fyra år efter hans död publicerades symfonin och fick då opusnumret 90 trots att den kronologiskt sett borde ha ett nummer omkring 30. Mendelssohns symfonier skrevs faktiskt i följande ordning: nr 1 op 11 (1824), nr 5 "Reformation" op 107 (1832), nr 4 "Italienska" op 90 (1833), nr 2 "Lobgesang" op 52 (1840) och slutligen nr 3 "Skotska" op 56 (1842). I dag har vi svårt att förstå varför tonsättaren inte godkände denna ungdomligt vitala musik, som är så fylld av söderns glödande sol och dessutom rymmer ömhet och kärlek. Musiken är så spontan att man inte anar upphovsmannens möda. Den är genomskinligt instrumenterad och klassiskt klar i strukturen. Utan förberedande preludier bryter glädjefulla blåsarackord ut, sammanbundna av violinmelodier. Är andra satsen ett vykort från vandrande pilgrimer och är den tredje en lantlig, nattlig naturbild? Och vilken annan dursymfoni slutar med en sats i moll, om än aldrig så livfull? STIG JACOBSSON



DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND




Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.



Göteborgs Symfoniska Kör firade nyligen sitt 100-årsjubileum. Kören grundades 1917 av Elsa Stenhammar med stöd av orkesterföreningens ordförande Peter Lamberg. Den 8 december 1917 debuterade kören i Beethovens Körfantasi med Wilhelm Stenhammar som solist vid flygeln. En del körmedlemmar har gedigna musikutbildningar medan andra har tagit privata sånglektioner. Kören repeterar regelbundet med kormästare Alexander Einarsson och Symfonikernas pianist Erik Risberg. Alexander Einarsson är utbildad organist och har solistexamen i kördirigering från det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Han har också ägnat sig åt studier i Paris för Laurence Equilbey och Denis Rouger samt deltagit i mästarklasser och kurser för dirigenter som Michael Gläser, Stefan Parkman, Stephen Cleobury och Helmut Rilling. Som dirigent har Alexander Einarsson bland annat arbetat med Uppsala akademiska kör, Lunds vokalensemble, Ars Nova Copenhagen, Gächinger Kantorei Stuttgart, Malmö kammarkör, Malmö symfoniorkester, Malmö barockorkester och Malmö sinfonietta. Vid Grand Prix-tävlingarna i körsång i Tours, Frankrike, fick Alexander Einarsson festivalens dirigentpris 2015.


Jasenko Selimovic Presentatör


1998-12-17 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


RICHARD WAGNER (1813-1883) FÖRSPEL TILL MÄSTERSÅNGARNA I NÜRNBERG Mästersångarna i Nürnberg står ganska ensam bland Wagners alla operor. Den är för all del lika lång - ja, faktiskt bland de allra längsta - och den kräver minst lika stora resurser såväl av orkester som av sångare. Som vanligt svarade han också själv för librettot. Men den behandlar inte mytiska ämnen utan är mer jordnära och har till och med många lustiga poänger. Detta är nämligen Wagners enda komiska opera och den tog honom 23 år att fullborda. 1845 påbörjade han skisserna till Mästersångarna i Nürnberg men först 1861 hade han texten färdig, och året därpå började han skriva uvertyren. Inte förrän 1868 var hela operan fullbordad. Premiären ägde rum den 21 juni i München. Vi behöver här inte gå in på hela intrigen. Den är fylld av 1500-talets riddarpoesi och trubadursång men också av skråväsendets virrvarr av regler och förordningar - vilka även gällde för sångare! Wagner komponerade förspelet i mars 1862. Musiken speglar operans huvudroller och de melodier mästersångarna förknippas med, med en flerstämmig mittdel. Förspelet avslutas med samma ståtliga teman som inlett den, men nu med än mer prakt och glans. STIG JACOBSSON



DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




1998-12-16 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


RICHARD WAGNER (1813-1883) FÖRSPEL TILL MÄSTERSÅNGARNA I NÜRNBERG Mästersångarna i Nürnberg står ganska ensam bland Wagners alla operor. Den är för all del lika lång - ja, faktiskt bland de allra längsta - och den kräver minst lika stora resurser såväl av orkester som av sångare. Som vanligt svarade han också själv för librettot. Men den behandlar inte mytiska ämnen utan är mer jordnära och har till och med många lustiga poänger. Detta är nämligen Wagners enda komiska opera och den tog honom 23 år att fullborda. 1845 påbörjade han skisserna till Mästersångarna i Nürnberg men först 1861 hade han texten färdig, och året därpå började han skriva uvertyren. Inte förrän 1868 var hela operan fullbordad. Premiären ägde rum den 21 juni i München. Vi behöver här inte gå in på hela intrigen. Den är fylld av 1500-talets riddarpoesi och trubadursång men också av skråväsendets virrvarr av regler och förordningar - vilka även gällde för sångare! Wagner komponerade förspelet i mars 1862. Musiken speglar operans huvudroller och de melodier mästersångarna förknippas med, med en flerstämmig mittdel. Förspelet avslutas med samma ståtliga teman som inlett den, men nu med än mer prakt och glans. STIG JACOBSSON



DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




1994-11-11 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.



Norske Truls Mørks fängslande framträdanden, där eldig intensitet förenas med integritet och känslighet, har etablerat honom som en av vår tids främsta cellister. Han är en hyllad artist som framträtt med ledande orkestrar som Orchestre de Paris, Berlins filharmoniker, Wiens filharmoniker, Concertgebouworkestern, Münchens filharmoniker, Philharmonia Orchestra, London Philharmonic Orchestra och Gewandhausorkestern i Leipzig. I Nordamerika har han bland annat samarbetat med New York Philharmonic, orkestrarna i Philadelphia och Cleveland, Los Angeles Philharmonic Orchestra och Boston Symphony Orchestra. Han samarbetar med vår tids främsta dirigenter, bland dem Myung-Whun Chung, Mariss Jansons, Esa-Pekka Salonen, Manfred Honeck, Gustavo Dudamel, Kent Nagano, Sir Simon Rattle, Yannick Nézet-Séguin och Christoph Eschenbach. Säsongen 2016-2017 är Truls Mørk Artist in Residence hos Göteborgs Symfoniker och han kommer också att turnera med Bergens filharmoniska orkester och Oslofilharmonin. Samtidigt fortsätter han att framträda på viktiga scener och festivaler i olika delar av världen. Han deltog i den internationella Piatigorsky-festivalen i Los Angeles samt vid BBC Proms och återvänder till Verbier-festivalen 2017. Truls Mørk har ett stort intresse för samtida musik och han har gjort fler än 30 uruppföranden, bland dem Rautavaaras Towards the Horizon med BBC Symphony Orchestra och John Storgårds, Pavel Haas cellokonsert med Wiens filharmoniker och Jonathan Nott, Pendereckis Konsert för tre celli och orkester med NHK-orkestern i Tokyo och Charles Dutoit samt Haflidi Hallgrímssons cellokonsert, en sambeställning av Oslofilharmonin, Islands symfoniorkester och Skotska kammarorkestern. Bland hans många skivinspelningar för Virgin Classics, EMI, Deutsche Grammophon och andra bolag finns de flesta stora cellokonserterna. Flera av inspelningarna har erhållit utmärkelser som Grammy, Gramophone Award, ECHO Klassik och Midem-priset. Bland hans senaste inspelningar finns Sjostakovitjs cellokonserter med Oslofilharmonin och Vassilij Petrenko (Ondine) samt musik för cello och orkester av Massenet med Orchestre de la Suisse Romande och Neeme Järvi (Chandos).


1993-01-22 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




1993-01-21 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




1993-01-20 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




1989-09-08 19:30 Stora salen

Program



DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND


Medverkande


Kungliga Filharmonikerna bildades 1902 och har sedan 1926 haft sitt hem i Konserthuset Stockholm. Orkestern arbetar aktivt med att förnya och bredda den traditionella symfoniska repertoaren, till exempel genom de världen över uppmärksammade och hyllade tonsättarfestivalerna, regelbundna uruppföranden av nyskriven musik samt nydanande arbeten med spelmusikkonserter. Orkestern medverkar även årligen vid högtidliga Nobelprisutdelningen. På den egna filmkanalen KonserthusetPlay kan man världen över, utan kostnad, se och höra Kungliga Filharmonikerna i en mängd konserter. Finländaren Sakari Oramo är sedan 2008 Kungliga Filharmonikernas chefdirigent och konstnärlige rådgivare. Oramos företrädare var amerikanen Alan Gilbert 2000-08, som numera är Kungliga Filharmonikernas hedersdirigent. Med turnéer har orkestern tillsammans med Sakari Oramo befäst sin ställning på den internationella arenan. Under de senaste åren har orkestern framträtt i bland annat Schweiz, Österrike, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Man har givit konserter i klassiska arenor som Musikverein i Wien och Concertgebouw i Amsterdam, och den tyska tidningen Die Welt har utnämnt Kungliga Filharmonikerna till "en av världens bästa orkestrar". Orkestern har även fått stor internationell uppmärksamhet för en rad skivinspelningar tillsammans med Sakari Oramo, som Carl Nielsen-cykeln - cd:n med Symfoni nr 1 och 3 tilldelades BBC Music Magazine Award - och Sirens med musik av Anders Hillborg som blev Grammisvinnare 2016. 2017 släpptes cd:n Distant Light (Decca), med Kungliga Filharmonikerna, Sakari Oramo och stjärnsopranen Renée Fleming. Fleming var därefter med Kungliga Filharmonikerna på sensommarturnén 2017 i Europa. Våren 2018 turnerade Kungliga Filharmonikerna i Spanien och Italien och i september 2018 gick resan till Japan och tre konserter i Suntory Hall i Tokyo. I vår väntar en turné i Schweiz.



1988-04-09 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Den 28 januari 1936 var Dmitrij Sjostakovitj i Arkangelsk för att spela sin cellosonat tillsammans med cellisten Viktor Kubatskij. Strax före konserten fick han se dagens Pravda och en artikel, rubricerad "Kaos istället för musik", som handlade om hans opera Lady Macbeth från Mtsensk. Verket kritiserades för disharmoni, ett kaotiskt sammelsurium av melodiska brottstycken och fraser utan sammanhang, för skrik i stället för sång och för vanvettiga rytmer istället för uttryckskraft. Nio dagar senare kom Pravda med ännu ett angrepp, denna gång mot baletten Den klara bäcken, och snart haglade attackerna för formalism även över verk som hans pianokonsert och pianopreludier. Under loppet av 1936 skrev Sjostakovitj sin fjärde symfoni, men dirigenten Fritz Stiedry - som några år tidigare uruppfört pianokonserten - ställde sig under repetitionerna ytterst tveksam. Sjostakovitj drog tillbaka symfonin som inte uruppfördes förrän 1961. Under sommarmånaderna 1937 tog han istället itu med sin femte symfoni. Arbetet gick fort - symfonin var klar redan efter tre månader. Många teman kom till honom i sömnen. Uruppförandet ägde rum i Leningrad den 21 november 1937, detta Moskvaprocessernas år, och till 20-årsminnet av ryska revolutionen. Leningrad-filharmonikernas framförande under Jevgenij Mravinskij blev en enastående framgång: "Människor som i sitt allra bästa humör kom till konserten för att lyssna på femman grät… Nu säger alla: "Vi visste inte, vi förstod inte, vi trodde på Stalin, vi blev lurade." Jag känner vrede mot sådana människor. Vem förstod inte, vem blev lurad? Det var fråga om bildade människor - författare, tonsättare, skådespelare. Folk som applåderade min femte symfoni. Naturligtvis hade de förstått. De förstod väl vad som hände omkring dem och de förstod vad den femte rörde sig om." Men hur var det då med den artikel i Sjostakovitjs namn som publicerades den 25 januari 1938 och där han kallade femte symfonin "En sovjetkonstnärs praktiska svar på berättigad kritik" och där han sade sig i finalen ha strävat efter att "lösa upp första satsens tragiska motiv i livsbejakande optimism"? Idag vet vi att Sjostakovitj ofta inte ens själv fick läsa dessa artiklar som publicerades i hans namn. I självbiografin säger han på tal om den så kallade jubelfinalen: "Glädjen är påtvingad, skapad under hot, precis som i Boris Godunov. Det är som om någon slår dig med en käpp samtidigt som han säger: du ska vara glad, du ska vara glad; du reser dig och går darrande din väg muttrande "vi ska vara glada, vi ska vara glada". Vad är det för en apoteos? Man skall vara en fullkomlig idiot för att inte höra det." ROLF HAGLUND




Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.



Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!