Stäng
Meny

Arkiv

10 konserter

2019-05-23 19:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


BÉLA BARTÓK (1881-1945) VIOLINKONSERT NR 1 OP POSTH Andante sostenuto Allegro giocoso Närmare än i denna violinkonsert kommer vi knappast den unge Bartók som människa. Bakom Violinkonsert nr 1 ligger hans heta men kortvariga kärlek till den unga violinisten Stefi Geyer, född 1888. När den skrevs var Bartók nybliven 25-årig pianoprofessor vid Budapest-akademin och Stefi Geyer hans 19-åriga elev. Hon skulle förvara manuskriptet i sin ägo fram till sin död 1956. Konserten uruppfördes inte förrän 1958, drygt 50 år efter tillkomsten, av Paul Sacher och Basels Kammarorkester. En oftare spelad Violinkonsert nr 2 i tre satser skrevs 1937-1938 för violinisten Zoltan Szekely, uruppförd i Amsterdam i april 1939. Ändå har vi hört musiken i den första konserten utan att ana att musiken var två sidor av samma mynt. Bartók hade en kopia och han lät musiken återuppstå som Två porträtt op 5. Det första porträttet, kallat "Ett ideal", var konsertens första sats i nästan oförändrat skick, uruppfört 1911. Stycket uruppfördes tillsammans med det andra, "Nidbild" eller "Karikatyr" (Ein Zerrbild) 1916. Det första är komponerat för symfoniorkester, det andra med konsertens bemanning utökad med essklarinett och basklarinett plus tre tromboner. I breven till Stefi Geyer kan vi följa konsertens framväxt, först hennes "ledmotiv", därnäst tre teman i rad med överskriften "Kärlek". Vi får också veta att han komponerade "som i en narkotisk dröm". Först hade han tänkt sig tre satser som porträtt av den älskade. Det första var en idealiserad bild: "överjordisk och innerlig", nästan änglalik, och i brev till Stefi övervägde han rentav att överge den ateism han bekände sig till sen fyra år. Nästa sats skulle avbilda hennes livlighet: "trevlig, snillrik och rolig". Men en sida återstod, den "likgiltiga, kalla och stumma Stefi" som dock förmodligen skulle ha blivit en "hatisk, avskyvärd musik" och han beslöt stryka satsen. Den skulle inte bara ha blivit myntets avigsida. Redan i breven till henne bekände han: "Mitt rike är dissonansernas värld!" Den långsamma öppningssatsen kallade han "den mest omedelbara musik" han dittills hade skrivit, "direkt ur hjärtat", säkert att uppfatta som hans kärleksförklaring. Den snabba satsen var mera utåtvänd, virtuos och avbildade Stefi som "sällskapsdam och konstnärinna". I ett brev skrev han: "Alltid skall hennes spel föresväva mig". När hon fick manuskriptet hade dock hans känslor redan hunnit svalna. På sista sidan hade han skrivit in en lång dikt som kommit att ses som en av Bartóks inspirationskällor till den groteska balettpantomimen Träprinsen: "Aldrig står två stjärnor så långt ifrån varann som två människosjälar." Ledmotivet för Stefi kom också att omarbetas till den snabba vals som avslutar hans 14 Pianobagateller op 6, kanske ett tänkt ursprung till den aldrig utförda tredje konsertsatsen. Violinkonsertens öppning domineras av soloviolinens sång kring det lugna ledmotivet, följt av ett orkestermellanspel och ett nästan extatiskt vackert soloavsnitt i pianissimo ackompanjerat av harpa. Andra satsen är brokig, dansant och rytmisk. ROLF HAGLUND


RICHARD STRAUSS (1864-1949) SINFONIA DOMESTICA Bewegt. Sehr lebhaft. Ruhig Scherzo: Munter Adagio Finale: Sehr lebhaft (Satserna spelas i en följd) Sinfonia domestica, "Hemsymfonin", blev klar nyårsafton 1903 som det nionde verket i den rad symfoniska dikter Strauss komponerat sedan 1886. "Hemsymfonin" skildrar ett dygn i familjen Strauss liv i en ytterst utstuderad komposition - över 40 teman lär förekomma, däribland besöken av sotaren och mjölkbudet. Det drygt 40 minuter långa stycket är ensatsigt men med fyra klart urskiljbara delar. Symfonins tre huvudpersoner porträtteras i första delen: Mannen (bewegt), kvinnan (sehr lebhaft) och barnet (ruhig). Mannen skildras med ett inledande "makligt" cellotema följt av ett "drömskt" oboetema, en kort glimt "vresighet" i klarinetterna och ett "eldigt" violintema. Hustrun beskrivs i två avsnitt, det första vitalt och livsnära men också kapriciöst och lynnigt, det andra "känslofullt". Sedan dessa olika teman för en stund vävts samman introduceras barnet (oboe d'amore) med ett kraftigt anslag. Medan andrafiolerna tremolerar på ett mollackord växer barntemat fram först i moll och sedan via egenartat beslöjade ackord med full uttryckskraft i dur - förlossningen hade varit livshotande för både mor och barn. Inledningen avslutas med en anekdot i toner: släkten är på besök, konversationen flödar och barnet beskådas. Den kvinnliga delen av släkten utbrister "pappa upp i dagen" (sordinerade trumpeter medan fortissimot går över i diminuendo) varefter herrarna svarar "mamma upp i dagen". Båda replikerna är inskrivna i partituret! Scherzot inleds av barntemat med inflätade fragment av mans- och kvinnomusiken: föräldrarna betraktar sitt lekande barn. Efterhand blir pojken trött och läggs efter vissa protester i säng. Två klarinetter intonerar en vaggvisa, barnet somnar och klockan slår sju. Adagiots inledning domineras av mannens musik: han tar sig tid till "skapande och begrundande". Plötsligt för violinerna in kvinnomusiken i appassionato, mannen svarar på signalen och snart omslingras mans- och kvinnoteman i en märkligt frigjord och åskådlig kärleksscen. I "drömmar och sorger" figurerar återigen barnet. Så börjar en ny dag, klockan slår sju, och barnet gråter hjärtskärande. Finalen börjar med ett morgongräl åskådliggjort i en dubbelfuga. Fagotterna intonerar mannens irritation varefter violinerna skildrar hustruns replik. Efter en kulmination har barnet slutat gråta och leker medan modern pysslar om honom. En folkvisa illustrerar försoningen mellan makarna som bekräftas i avslutningsdelen, "ett gott beslut", där alla teman på nytt sammanflätas och låter stycket klinga ut i glädje och livslust. Sinfonia domestica uruppfördes i Carnegie Hall i New York den 21 mars 1904 med en till 108 musiker förstärkt orkester. ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Förra säsongen turnerade han framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åkte han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första volymen av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.


"En violinist med sällsynt expressiv energi och avväpnande informalitet, härligt nyckfull och med teatrala ambitioner" (Zachary Woolfe, New York Times) Patricia Kopatchinskaja, med ursprung i Moldavien, har kallats "en av de mest distinkta artisterna i violinvärlden" och hennes personlighet lyser tydligt igenom i repertoaren som sträcker sig från barocken och den klassiska epoken till uruppföranden av beställningsverk och nytolkningar av moderna mästerverk. Denna säsong har hon bland annat framträtt med Montreals symfoniorkester och Kent Nagano samt både Bayerska Radions symfoniorkester och Berlins filharmoniker under ledning av Kirill Petrenko. Hon har även turnerat i Europa med Heinz Holliger och Basels kammarorkester. Tjajkovskijs violinkonsert har hon spelat med City of Birmingham Symphony Orchestra och Los Angeles Philharmonic Orchestra under ledning av Mirga Grazinyte-Tyla, samt med den oförliknelige Teodor Currentzis och hans orkester Musica Aeterna. Bland Patricia Kopatchinskajas senaste inspelningar finns ett duoalbum med pianisten Polina Leschenko (Alpha Classics), Tjajkovskijs violinkonsert (Sony Classical), Schumanns violinkonsert (Audite) samt konserter av Bartók, Ligeti och Eötvös (Naïve Classique).


Erik Heide Violin 1


2016-05-12 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



BÉLA BARTÓK (1881-1945) VIOLINKONSERT NR 1 OP POSTH Andante sostenuto Allegro giocoso Närmare än i denna violinkonsert kommer vi knappast den unge Bartók som människa. Bakom Violinkonsert nr 1 ligger hans heta men kortvariga kärlek till den unga violinisten Stefi Geyer, född 1888. När den skrevs var Bartók nybliven 25-årig pianoprofessor vid Budapest-akademin och Stefi Geyer hans 19-åriga elev. Hon skulle förvara manuskriptet i sin ägo fram till sin död 1956. Konserten uruppfördes inte förrän 1958, drygt 50 år efter tillkomsten, av Paul Sacher och Basels Kammarorkester. En oftare spelad Violinkonsert nr 2 i tre satser skrevs 1937-1938 för violinisten Zoltan Szekely, uruppförd i Amsterdam i april 1939. Ändå har vi hört musiken i den första konserten utan att ana att musiken var två sidor av samma mynt. Bartók hade en kopia och han lät musiken återuppstå som Två porträtt op 5. Det första porträttet, kallat "Ett ideal", var konsertens första sats i nästan oförändrat skick, uruppfört 1911. Stycket uruppfördes tillsammans med det andra, "Nidbild" eller "Karikatyr" (Ein Zerrbild) 1916. Det första är komponerat för symfoniorkester, det andra med konsertens bemanning utökad med essklarinett och basklarinett plus tre tromboner. I breven till Stefi Geyer kan vi följa konsertens framväxt, först hennes "ledmotiv", därnäst tre teman i rad med överskriften "Kärlek". Vi får också veta att han komponerade "som i en narkotisk dröm". Först hade han tänkt sig tre satser som porträtt av den älskade. Det första var en idealiserad bild: "överjordisk och innerlig", nästan änglalik, och i brev till Stefi övervägde han rentav att överge den ateism han bekände sig till sen fyra år. Nästa sats skulle avbilda hennes livlighet: "trevlig, snillrik och rolig". Men en sida återstod, den "likgiltiga, kalla och stumma Stefi" som dock förmodligen skulle ha blivit en "hatisk, avskyvärd musik" och han beslöt stryka satsen. Den skulle inte bara ha blivit myntets avigsida. Redan i breven till henne bekände han: "Mitt rike är dissonansernas värld!" Den långsamma öppningssatsen kallade han "den mest omedelbara musik" han dittills hade skrivit, "direkt ur hjärtat", säkert att uppfatta som hans kärleksförklaring. Den snabba satsen var mera utåtvänd, virtuos och avbildade Stefi som "sällskapsdam och konstnärinna". I ett brev skrev han: "Alltid skall hennes spel föresväva mig". När hon fick manuskriptet hade dock hans känslor redan hunnit svalna. På sista sidan hade han skrivit in en lång dikt som kommit att ses som en av Bartóks inspirationskällor till den groteska balettpantomimen Träprinsen: "Aldrig står två stjärnor så långt ifrån varann som två människosjälar." Ledmotivet för Stefi kom också att omarbetas till den snabba vals som avslutar hans 14 Pianobagateller op 6, kanske ett tänkt ursprung till den aldrig utförda tredje konsertsatsen. Violinkonsertens öppning domineras av soloviolinens sång kring det lugna ledmotivet, följt av ett orkestermellanspel och ett nästan extatiskt vackert soloavsnitt i pianissimo ackompanjerat av harpa. Andra satsen är brokig, dansant och rytmisk. ROLF HAGLUND


25 min



Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2016-05-11 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



BÉLA BARTÓK (1881-1945) VIOLINKONSERT NR 1 OP POSTH Andante sostenuto Allegro giocoso Närmare än i denna violinkonsert kommer vi knappast den unge Bartók som människa. Bakom Violinkonsert nr 1 ligger hans heta men kortvariga kärlek till den unga violinisten Stefi Geyer, född 1888. När den skrevs var Bartók nybliven 25-årig pianoprofessor vid Budapest-akademin och Stefi Geyer hans 19-åriga elev. Hon skulle förvara manuskriptet i sin ägo fram till sin död 1956. Konserten uruppfördes inte förrän 1958, drygt 50 år efter tillkomsten, av Paul Sacher och Basels Kammarorkester. En oftare spelad Violinkonsert nr 2 i tre satser skrevs 1937-1938 för violinisten Zoltan Szekely, uruppförd i Amsterdam i april 1939. Ändå har vi hört musiken i den första konserten utan att ana att musiken var två sidor av samma mynt. Bartók hade en kopia och han lät musiken återuppstå som Två porträtt op 5. Det första porträttet, kallat "Ett ideal", var konsertens första sats i nästan oförändrat skick, uruppfört 1911. Stycket uruppfördes tillsammans med det andra, "Nidbild" eller "Karikatyr" (Ein Zerrbild) 1916. Det första är komponerat för symfoniorkester, det andra med konsertens bemanning utökad med essklarinett och basklarinett plus tre tromboner. I breven till Stefi Geyer kan vi följa konsertens framväxt, först hennes "ledmotiv", därnäst tre teman i rad med överskriften "Kärlek". Vi får också veta att han komponerade "som i en narkotisk dröm". Först hade han tänkt sig tre satser som porträtt av den älskade. Det första var en idealiserad bild: "överjordisk och innerlig", nästan änglalik, och i brev till Stefi övervägde han rentav att överge den ateism han bekände sig till sen fyra år. Nästa sats skulle avbilda hennes livlighet: "trevlig, snillrik och rolig". Men en sida återstod, den "likgiltiga, kalla och stumma Stefi" som dock förmodligen skulle ha blivit en "hatisk, avskyvärd musik" och han beslöt stryka satsen. Den skulle inte bara ha blivit myntets avigsida. Redan i breven till henne bekände han: "Mitt rike är dissonansernas värld!" Den långsamma öppningssatsen kallade han "den mest omedelbara musik" han dittills hade skrivit, "direkt ur hjärtat", säkert att uppfatta som hans kärleksförklaring. Den snabba satsen var mera utåtvänd, virtuos och avbildade Stefi som "sällskapsdam och konstnärinna". I ett brev skrev han: "Alltid skall hennes spel föresväva mig". När hon fick manuskriptet hade dock hans känslor redan hunnit svalna. På sista sidan hade han skrivit in en lång dikt som kommit att ses som en av Bartóks inspirationskällor till den groteska balettpantomimen Träprinsen: "Aldrig står två stjärnor så långt ifrån varann som två människosjälar." Ledmotivet för Stefi kom också att omarbetas till den snabba vals som avslutar hans 14 Pianobagateller op 6, kanske ett tänkt ursprung till den aldrig utförda tredje konsertsatsen. Violinkonsertens öppning domineras av soloviolinens sång kring det lugna ledmotivet, följt av ett orkestermellanspel och ett nästan extatiskt vackert soloavsnitt i pianissimo ackompanjerat av harpa. Andra satsen är brokig, dansant och rytmisk. ROLF HAGLUND


25 min



Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2005-05-04 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




BÉLA BARTÓK (1881-1945) VIOLINKONSERT NR 1 OP POSTH Andante sostenuto Allegro giocoso Närmare än i denna violinkonsert kommer vi knappast den unge Bartók som människa. Bakom Violinkonsert nr 1 ligger hans heta men kortvariga kärlek till den unga violinisten Stefi Geyer, född 1888. När den skrevs var Bartók nybliven 25-årig pianoprofessor vid Budapest-akademin och Stefi Geyer hans 19-åriga elev. Hon skulle förvara manuskriptet i sin ägo fram till sin död 1956. Konserten uruppfördes inte förrän 1958, drygt 50 år efter tillkomsten, av Paul Sacher och Basels Kammarorkester. En oftare spelad Violinkonsert nr 2 i tre satser skrevs 1937-1938 för violinisten Zoltan Szekely, uruppförd i Amsterdam i april 1939. Ändå har vi hört musiken i den första konserten utan att ana att musiken var två sidor av samma mynt. Bartók hade en kopia och han lät musiken återuppstå som Två porträtt op 5. Det första porträttet, kallat "Ett ideal", var konsertens första sats i nästan oförändrat skick, uruppfört 1911. Stycket uruppfördes tillsammans med det andra, "Nidbild" eller "Karikatyr" (Ein Zerrbild) 1916. Det första är komponerat för symfoniorkester, det andra med konsertens bemanning utökad med essklarinett och basklarinett plus tre tromboner. I breven till Stefi Geyer kan vi följa konsertens framväxt, först hennes "ledmotiv", därnäst tre teman i rad med överskriften "Kärlek". Vi får också veta att han komponerade "som i en narkotisk dröm". Först hade han tänkt sig tre satser som porträtt av den älskade. Det första var en idealiserad bild: "överjordisk och innerlig", nästan änglalik, och i brev till Stefi övervägde han rentav att överge den ateism han bekände sig till sen fyra år. Nästa sats skulle avbilda hennes livlighet: "trevlig, snillrik och rolig". Men en sida återstod, den "likgiltiga, kalla och stumma Stefi" som dock förmodligen skulle ha blivit en "hatisk, avskyvärd musik" och han beslöt stryka satsen. Den skulle inte bara ha blivit myntets avigsida. Redan i breven till henne bekände han: "Mitt rike är dissonansernas värld!" Den långsamma öppningssatsen kallade han "den mest omedelbara musik" han dittills hade skrivit, "direkt ur hjärtat", säkert att uppfatta som hans kärleksförklaring. Den snabba satsen var mera utåtvänd, virtuos och avbildade Stefi som "sällskapsdam och konstnärinna". I ett brev skrev han: "Alltid skall hennes spel föresväva mig". När hon fick manuskriptet hade dock hans känslor redan hunnit svalna. På sista sidan hade han skrivit in en lång dikt som kommit att ses som en av Bartóks inspirationskällor till den groteska balettpantomimen Träprinsen: "Aldrig står två stjärnor så långt ifrån varann som två människosjälar." Ledmotivet för Stefi kom också att omarbetas till den snabba vals som avslutar hans 14 Pianobagateller op 6, kanske ett tänkt ursprung till den aldrig utförda tredje konsertsatsen. Violinkonsertens öppning domineras av soloviolinens sång kring det lugna ledmotivet, följt av ett orkestermellanspel och ett nästan extatiskt vackert soloavsnitt i pianissimo ackompanjerat av harpa. Andra satsen är brokig, dansant och rytmisk. ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Dirigenten Johannes Gustavsson är uppvuxen i Arvika och inledde sin musikaliska bana som violaspelare. Han tog sitt dirigentdiplom på Norges musikhögskola efter studier för Lars Anders Tomter, Ole Kristian Ruud och Olav Anton Thommessen. Därefter kompletterade han med studier för Simon Streatfeild och Jorma Panula. Nu är han en av Sveriges ledande unga dirigenter. Han förfogar över ett brett register och dirigerar både symfonisk repertoar och operarepertoar tillsammans med flera av de ledande skandinaviska orkestrarna och operahusen. Han dirigerar regelbundet orkestrar över hela Sverige, Norge och Finland. Som ivrare för nutida musik har Johannes Gustavsson dirigerat över 30 uruppföranden av nyskrivna nordiska orkesterverk. Johannes Gustavsson är chefdirigent hos Wermland Opera och för Uleåborgs Symfoniorkester samt konstnärlig ledare för Norska Ungdomssymfonikerne. Tidigare har han varit Västerås sinfoniettas förste gästdirigent, konstnärlig rådgivare för Nordiska kammarorkestern i Sundsvall samt en av Österbottens kammarorkesters huvuddirigenter. Johannes Gustavsson har mottagit flera utnämningar och priser. Han var den förste mottagaren av både Svenska dirigentpriset och Herbert Blomstedts stipendium. Han har även vunnit priser i Soltitävlingen samt Frankfurt- och Toscaninitävlingarna i Parma och Taormina i Italien.




1996-09-05 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



BÉLA BARTÓK (1881-1945) VIOLINKONSERT NR 1 OP POSTH Andante sostenuto Allegro giocoso Närmare än i denna violinkonsert kommer vi knappast den unge Bartók som människa. Bakom Violinkonsert nr 1 ligger hans heta men kortvariga kärlek till den unga violinisten Stefi Geyer, född 1888. När den skrevs var Bartók nybliven 25-årig pianoprofessor vid Budapest-akademin och Stefi Geyer hans 19-åriga elev. Hon skulle förvara manuskriptet i sin ägo fram till sin död 1956. Konserten uruppfördes inte förrän 1958, drygt 50 år efter tillkomsten, av Paul Sacher och Basels Kammarorkester. En oftare spelad Violinkonsert nr 2 i tre satser skrevs 1937-1938 för violinisten Zoltan Szekely, uruppförd i Amsterdam i april 1939. Ändå har vi hört musiken i den första konserten utan att ana att musiken var två sidor av samma mynt. Bartók hade en kopia och han lät musiken återuppstå som Två porträtt op 5. Det första porträttet, kallat "Ett ideal", var konsertens första sats i nästan oförändrat skick, uruppfört 1911. Stycket uruppfördes tillsammans med det andra, "Nidbild" eller "Karikatyr" (Ein Zerrbild) 1916. Det första är komponerat för symfoniorkester, det andra med konsertens bemanning utökad med essklarinett och basklarinett plus tre tromboner. I breven till Stefi Geyer kan vi följa konsertens framväxt, först hennes "ledmotiv", därnäst tre teman i rad med överskriften "Kärlek". Vi får också veta att han komponerade "som i en narkotisk dröm". Först hade han tänkt sig tre satser som porträtt av den älskade. Det första var en idealiserad bild: "överjordisk och innerlig", nästan änglalik, och i brev till Stefi övervägde han rentav att överge den ateism han bekände sig till sen fyra år. Nästa sats skulle avbilda hennes livlighet: "trevlig, snillrik och rolig". Men en sida återstod, den "likgiltiga, kalla och stumma Stefi" som dock förmodligen skulle ha blivit en "hatisk, avskyvärd musik" och han beslöt stryka satsen. Den skulle inte bara ha blivit myntets avigsida. Redan i breven till henne bekände han: "Mitt rike är dissonansernas värld!" Den långsamma öppningssatsen kallade han "den mest omedelbara musik" han dittills hade skrivit, "direkt ur hjärtat", säkert att uppfatta som hans kärleksförklaring. Den snabba satsen var mera utåtvänd, virtuos och avbildade Stefi som "sällskapsdam och konstnärinna". I ett brev skrev han: "Alltid skall hennes spel föresväva mig". När hon fick manuskriptet hade dock hans känslor redan hunnit svalna. På sista sidan hade han skrivit in en lång dikt som kommit att ses som en av Bartóks inspirationskällor till den groteska balettpantomimen Träprinsen: "Aldrig står två stjärnor så långt ifrån varann som två människosjälar." Ledmotivet för Stefi kom också att omarbetas till den snabba vals som avslutar hans 14 Pianobagateller op 6, kanske ett tänkt ursprung till den aldrig utförda tredje konsertsatsen. Violinkonsertens öppning domineras av soloviolinens sång kring det lugna ledmotivet, följt av ett orkestermellanspel och ett nästan extatiskt vackert soloavsnitt i pianissimo ackompanjerat av harpa. Andra satsen är brokig, dansant och rytmisk. ROLF HAGLUND


JOHANNES BRAHMS (1833-1897) SYMFONI NR 2 D-DUR OP 73 Allegro non troppo Adagio non troppo Allegretto grazioso (Quasi andantino) Allegro con spirit Det var inte självklart och enkelt för den tidigt etablerade tyske tonsättaren Johannes Brahms att komponera symfonier. Han hade en fot kvar i wienklassicismen, var inte så intresserad av att förändra och modernisera sitt tonspråk och var en stor beundrare av Beethoven. Det sägs att han kände dennes "ryggsäck" som en belastning. Att det inte fanns mera att göra efter dennes "nia". Men Brahms var inte reaktionär, bara oerhört mån om sin personliga stil och tekniska skicklighet i allt han skapade. Han gav inte sina verk berättande titlar, han ansåg att instrumentalmusik skulle vara musik och ingenting annat. Först vid 43 års ålder - efter stora framgångar med pianoverk (solostycken och första pianokonserten), solosånger och körkompositioner (Ein deutsches Requiem med flera) och kammarmusik - fullbordade han 1876 sin Symfoni nr 1, som han arbetat med i över 20 år. För Symfoni nr 2 behövde han betydligt kortare tid, sommaren 1877 i det idylliska Pörtschach vid Wörthersee i Österrike. Om denna lugna och vänliga miljö inspirerade honom eller om han var inne i en harmonisk fas av livet ändå, vet man inte. Hans andra symfoni kallas dock ofta för "Brahms pastoralsymfoni". Den är betydligt ljusare och mera optimistisk än den första, även om han själv - säkert med glimten i ögat - skrev till en god vän att det var "det sorgligaste han skrivit". Visst finns det stråk av vemod även i denna symfoni, särskilt i den långsamma andra satsen, men tonarten D-dur talar sitt språk och flera influenser från ländler och annan tysk och österrikisk folkton ger musiken en gladare och festligare karaktär. Hans käraste väninna Clara Schumann beskrev i sin dagbok hur Brahms spelat musiken för henne på piano: "Den här symfonin kommer att bli mera framgångsrik än den första och dess genialitet och Brahms fantastiska hantverk kommer även att göra intryck på musikerna." Uruppförandet ägde rum 30 december 1877 i Wien med Hans Richter på dirigentpulten och symfonin gjorde mycket riktigt succé - så uppskattad blev den att tredje satsen repriserades. Första satsen inleds av tre toner i cello- och basstämmorna, som återkommer likt ett motto genom hela symfonin i olika instrumentkombinationer och förvandlingar. Två huvudteman dominerar satsen, det första introduceras genast i horn och stråkar, det andra är mycket "brahmskt", byggt på folkmusik. Det har stor likhet med hans kända sång Wiegenlied. I andra satsen introduceras dess drömmande och vemodiga dubbeltema i cello- och träblåsarstämmorna med ett mörkt, stämningsfullt tonspråk, som behärskar hela satsen med avbrott för ett ljusare, snabbare och kraftfullare mellanavsnitt. Tredje satsen har en lätt och luftig intermezzo-karaktär och är den sats som närmast ger symfonin dess pastorala karaktär med bland annat en folklig träblåsmelodi till pizzicato i cellostämman. Fjärde satsen är mera kraft- och glansfull med vissa marschliknande avsnitt även om den inleds allvarligt, "mystiskt" lågmält. Formellt är satsen komplicerat uppbyggd med influenser från Johann Sebastian Bachs kontrapunktik, Haydn, Beethoven och ungersk folkton. Flera motiv från de tidigare satserna dyker upp, liksom mottot från första satsens inledning. Efter ett lugnare avsnitt slutar symfonin jublande och livsbejakande i en storartad stegring. GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




1996-09-04 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



BÉLA BARTÓK (1881-1945) VIOLINKONSERT NR 1 OP POSTH Andante sostenuto Allegro giocoso Närmare än i denna violinkonsert kommer vi knappast den unge Bartók som människa. Bakom Violinkonsert nr 1 ligger hans heta men kortvariga kärlek till den unga violinisten Stefi Geyer, född 1888. När den skrevs var Bartók nybliven 25-årig pianoprofessor vid Budapest-akademin och Stefi Geyer hans 19-åriga elev. Hon skulle förvara manuskriptet i sin ägo fram till sin död 1956. Konserten uruppfördes inte förrän 1958, drygt 50 år efter tillkomsten, av Paul Sacher och Basels Kammarorkester. En oftare spelad Violinkonsert nr 2 i tre satser skrevs 1937-1938 för violinisten Zoltan Szekely, uruppförd i Amsterdam i april 1939. Ändå har vi hört musiken i den första konserten utan att ana att musiken var två sidor av samma mynt. Bartók hade en kopia och han lät musiken återuppstå som Två porträtt op 5. Det första porträttet, kallat "Ett ideal", var konsertens första sats i nästan oförändrat skick, uruppfört 1911. Stycket uruppfördes tillsammans med det andra, "Nidbild" eller "Karikatyr" (Ein Zerrbild) 1916. Det första är komponerat för symfoniorkester, det andra med konsertens bemanning utökad med essklarinett och basklarinett plus tre tromboner. I breven till Stefi Geyer kan vi följa konsertens framväxt, först hennes "ledmotiv", därnäst tre teman i rad med överskriften "Kärlek". Vi får också veta att han komponerade "som i en narkotisk dröm". Först hade han tänkt sig tre satser som porträtt av den älskade. Det första var en idealiserad bild: "överjordisk och innerlig", nästan änglalik, och i brev till Stefi övervägde han rentav att överge den ateism han bekände sig till sen fyra år. Nästa sats skulle avbilda hennes livlighet: "trevlig, snillrik och rolig". Men en sida återstod, den "likgiltiga, kalla och stumma Stefi" som dock förmodligen skulle ha blivit en "hatisk, avskyvärd musik" och han beslöt stryka satsen. Den skulle inte bara ha blivit myntets avigsida. Redan i breven till henne bekände han: "Mitt rike är dissonansernas värld!" Den långsamma öppningssatsen kallade han "den mest omedelbara musik" han dittills hade skrivit, "direkt ur hjärtat", säkert att uppfatta som hans kärleksförklaring. Den snabba satsen var mera utåtvänd, virtuos och avbildade Stefi som "sällskapsdam och konstnärinna". I ett brev skrev han: "Alltid skall hennes spel föresväva mig". När hon fick manuskriptet hade dock hans känslor redan hunnit svalna. På sista sidan hade han skrivit in en lång dikt som kommit att ses som en av Bartóks inspirationskällor till den groteska balettpantomimen Träprinsen: "Aldrig står två stjärnor så långt ifrån varann som två människosjälar." Ledmotivet för Stefi kom också att omarbetas till den snabba vals som avslutar hans 14 Pianobagateller op 6, kanske ett tänkt ursprung till den aldrig utförda tredje konsertsatsen. Violinkonsertens öppning domineras av soloviolinens sång kring det lugna ledmotivet, följt av ett orkestermellanspel och ett nästan extatiskt vackert soloavsnitt i pianissimo ackompanjerat av harpa. Andra satsen är brokig, dansant och rytmisk. ROLF HAGLUND


JOHANNES BRAHMS (1833-1897) SYMFONI NR 2 D-DUR OP 73 Allegro non troppo Adagio non troppo Allegretto grazioso (Quasi andantino) Allegro con spirit Det var inte självklart och enkelt för den tidigt etablerade tyske tonsättaren Johannes Brahms att komponera symfonier. Han hade en fot kvar i wienklassicismen, var inte så intresserad av att förändra och modernisera sitt tonspråk och var en stor beundrare av Beethoven. Det sägs att han kände dennes "ryggsäck" som en belastning. Att det inte fanns mera att göra efter dennes "nia". Men Brahms var inte reaktionär, bara oerhört mån om sin personliga stil och tekniska skicklighet i allt han skapade. Han gav inte sina verk berättande titlar, han ansåg att instrumentalmusik skulle vara musik och ingenting annat. Först vid 43 års ålder - efter stora framgångar med pianoverk (solostycken och första pianokonserten), solosånger och körkompositioner (Ein deutsches Requiem med flera) och kammarmusik - fullbordade han 1876 sin Symfoni nr 1, som han arbetat med i över 20 år. För Symfoni nr 2 behövde han betydligt kortare tid, sommaren 1877 i det idylliska Pörtschach vid Wörthersee i Österrike. Om denna lugna och vänliga miljö inspirerade honom eller om han var inne i en harmonisk fas av livet ändå, vet man inte. Hans andra symfoni kallas dock ofta för "Brahms pastoralsymfoni". Den är betydligt ljusare och mera optimistisk än den första, även om han själv - säkert med glimten i ögat - skrev till en god vän att det var "det sorgligaste han skrivit". Visst finns det stråk av vemod även i denna symfoni, särskilt i den långsamma andra satsen, men tonarten D-dur talar sitt språk och flera influenser från ländler och annan tysk och österrikisk folkton ger musiken en gladare och festligare karaktär. Hans käraste väninna Clara Schumann beskrev i sin dagbok hur Brahms spelat musiken för henne på piano: "Den här symfonin kommer att bli mera framgångsrik än den första och dess genialitet och Brahms fantastiska hantverk kommer även att göra intryck på musikerna." Uruppförandet ägde rum 30 december 1877 i Wien med Hans Richter på dirigentpulten och symfonin gjorde mycket riktigt succé - så uppskattad blev den att tredje satsen repriserades. Första satsen inleds av tre toner i cello- och basstämmorna, som återkommer likt ett motto genom hela symfonin i olika instrumentkombinationer och förvandlingar. Två huvudteman dominerar satsen, det första introduceras genast i horn och stråkar, det andra är mycket "brahmskt", byggt på folkmusik. Det har stor likhet med hans kända sång Wiegenlied. I andra satsen introduceras dess drömmande och vemodiga dubbeltema i cello- och träblåsarstämmorna med ett mörkt, stämningsfullt tonspråk, som behärskar hela satsen med avbrott för ett ljusare, snabbare och kraftfullare mellanavsnitt. Tredje satsen har en lätt och luftig intermezzo-karaktär och är den sats som närmast ger symfonin dess pastorala karaktär med bland annat en folklig träblåsmelodi till pizzicato i cellostämman. Fjärde satsen är mera kraft- och glansfull med vissa marschliknande avsnitt även om den inleds allvarligt, "mystiskt" lågmält. Formellt är satsen komplicerat uppbyggd med influenser från Johann Sebastian Bachs kontrapunktik, Haydn, Beethoven och ungersk folkton. Flera motiv från de tidigare satserna dyker upp, liksom mottot från första satsens inledning. Efter ett lugnare avsnitt slutar symfonin jublande och livsbejakande i en storartad stegring. GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




1981-09-04 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



BÉLA BARTÓK (1881-1945) VIOLINKONSERT NR 1 OP POSTH Andante sostenuto Allegro giocoso Närmare än i denna violinkonsert kommer vi knappast den unge Bartók som människa. Bakom Violinkonsert nr 1 ligger hans heta men kortvariga kärlek till den unga violinisten Stefi Geyer, född 1888. När den skrevs var Bartók nybliven 25-årig pianoprofessor vid Budapest-akademin och Stefi Geyer hans 19-åriga elev. Hon skulle förvara manuskriptet i sin ägo fram till sin död 1956. Konserten uruppfördes inte förrän 1958, drygt 50 år efter tillkomsten, av Paul Sacher och Basels Kammarorkester. En oftare spelad Violinkonsert nr 2 i tre satser skrevs 1937-1938 för violinisten Zoltan Szekely, uruppförd i Amsterdam i april 1939. Ändå har vi hört musiken i den första konserten utan att ana att musiken var två sidor av samma mynt. Bartók hade en kopia och han lät musiken återuppstå som Två porträtt op 5. Det första porträttet, kallat "Ett ideal", var konsertens första sats i nästan oförändrat skick, uruppfört 1911. Stycket uruppfördes tillsammans med det andra, "Nidbild" eller "Karikatyr" (Ein Zerrbild) 1916. Det första är komponerat för symfoniorkester, det andra med konsertens bemanning utökad med essklarinett och basklarinett plus tre tromboner. I breven till Stefi Geyer kan vi följa konsertens framväxt, först hennes "ledmotiv", därnäst tre teman i rad med överskriften "Kärlek". Vi får också veta att han komponerade "som i en narkotisk dröm". Först hade han tänkt sig tre satser som porträtt av den älskade. Det första var en idealiserad bild: "överjordisk och innerlig", nästan änglalik, och i brev till Stefi övervägde han rentav att överge den ateism han bekände sig till sen fyra år. Nästa sats skulle avbilda hennes livlighet: "trevlig, snillrik och rolig". Men en sida återstod, den "likgiltiga, kalla och stumma Stefi" som dock förmodligen skulle ha blivit en "hatisk, avskyvärd musik" och han beslöt stryka satsen. Den skulle inte bara ha blivit myntets avigsida. Redan i breven till henne bekände han: "Mitt rike är dissonansernas värld!" Den långsamma öppningssatsen kallade han "den mest omedelbara musik" han dittills hade skrivit, "direkt ur hjärtat", säkert att uppfatta som hans kärleksförklaring. Den snabba satsen var mera utåtvänd, virtuos och avbildade Stefi som "sällskapsdam och konstnärinna". I ett brev skrev han: "Alltid skall hennes spel föresväva mig". När hon fick manuskriptet hade dock hans känslor redan hunnit svalna. På sista sidan hade han skrivit in en lång dikt som kommit att ses som en av Bartóks inspirationskällor till den groteska balettpantomimen Träprinsen: "Aldrig står två stjärnor så långt ifrån varann som två människosjälar." Ledmotivet för Stefi kom också att omarbetas till den snabba vals som avslutar hans 14 Pianobagateller op 6, kanske ett tänkt ursprung till den aldrig utförda tredje konsertsatsen. Violinkonsertens öppning domineras av soloviolinens sång kring det lugna ledmotivet, följt av ett orkestermellanspel och ett nästan extatiskt vackert soloavsnitt i pianissimo ackompanjerat av harpa. Andra satsen är brokig, dansant och rytmisk. ROLF HAGLUND


JOHANNES BRAHMS (1833-1897) SYMFONI NR 4 E-MOLL OP 98 Allegro non troppo Andante moderato Allegro giocoso Allegro energico e passionato (Tema con variazioni) Brahms ägnade gärna somrarna åt att komponera och åren 1884 och 1885 vistades han i den lilla alpstaden Mürzzuschlag söder om Wien där han under de varma månaderna komponerade sin sista symfoni, den fjärde. Så småningom dirigerade han själv uruppförandet av verket. Detta ägde rum i Meiningen den 25 oktober 1885, men blev ingen omedelbar framgång, trots att Brahms även denna gång komponerat melodiskt träffsäker och eftertänksamt orkestrerad musik. Det som gjorde det hela lite tveksamt var att musiken inte alls var särdeles lättköpt. Publiken fann alltför mycket vemod och man talade om höstmusik. Liknelsen är i själva verket inte alls så tokig, om man också tänker på att hösten inte bara är mörk, utan även har starka färger. Det har sagts att Brahms vid denna tid ingående studerade den antike grekiske tragöden Sofokles drama Oidipus, och möjligen har några av stämningarna därifrån smugit sig in i musiken. I dag har Brahms fjärde symfoni hög status. Den betraktas som krönet på ett väldigt symfoniskt skapande, och som en mästares testamente. Det är en djup, mild och lätt resignerad musik med sällsynt väl balanserad form och karaktär. Och särskilt har man beundrat finalen med dess i blåsarna presenterade åttataktiga passacagliatema i strängt genomförda och konstfulla variationer. STIG JACOBSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




1981-09-03 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



BÉLA BARTÓK (1881-1945) VIOLINKONSERT NR 1 OP POSTH Andante sostenuto Allegro giocoso Närmare än i denna violinkonsert kommer vi knappast den unge Bartók som människa. Bakom Violinkonsert nr 1 ligger hans heta men kortvariga kärlek till den unga violinisten Stefi Geyer, född 1888. När den skrevs var Bartók nybliven 25-årig pianoprofessor vid Budapest-akademin och Stefi Geyer hans 19-åriga elev. Hon skulle förvara manuskriptet i sin ägo fram till sin död 1956. Konserten uruppfördes inte förrän 1958, drygt 50 år efter tillkomsten, av Paul Sacher och Basels Kammarorkester. En oftare spelad Violinkonsert nr 2 i tre satser skrevs 1937-1938 för violinisten Zoltan Szekely, uruppförd i Amsterdam i april 1939. Ändå har vi hört musiken i den första konserten utan att ana att musiken var två sidor av samma mynt. Bartók hade en kopia och han lät musiken återuppstå som Två porträtt op 5. Det första porträttet, kallat "Ett ideal", var konsertens första sats i nästan oförändrat skick, uruppfört 1911. Stycket uruppfördes tillsammans med det andra, "Nidbild" eller "Karikatyr" (Ein Zerrbild) 1916. Det första är komponerat för symfoniorkester, det andra med konsertens bemanning utökad med essklarinett och basklarinett plus tre tromboner. I breven till Stefi Geyer kan vi följa konsertens framväxt, först hennes "ledmotiv", därnäst tre teman i rad med överskriften "Kärlek". Vi får också veta att han komponerade "som i en narkotisk dröm". Först hade han tänkt sig tre satser som porträtt av den älskade. Det första var en idealiserad bild: "överjordisk och innerlig", nästan änglalik, och i brev till Stefi övervägde han rentav att överge den ateism han bekände sig till sen fyra år. Nästa sats skulle avbilda hennes livlighet: "trevlig, snillrik och rolig". Men en sida återstod, den "likgiltiga, kalla och stumma Stefi" som dock förmodligen skulle ha blivit en "hatisk, avskyvärd musik" och han beslöt stryka satsen. Den skulle inte bara ha blivit myntets avigsida. Redan i breven till henne bekände han: "Mitt rike är dissonansernas värld!" Den långsamma öppningssatsen kallade han "den mest omedelbara musik" han dittills hade skrivit, "direkt ur hjärtat", säkert att uppfatta som hans kärleksförklaring. Den snabba satsen var mera utåtvänd, virtuos och avbildade Stefi som "sällskapsdam och konstnärinna". I ett brev skrev han: "Alltid skall hennes spel föresväva mig". När hon fick manuskriptet hade dock hans känslor redan hunnit svalna. På sista sidan hade han skrivit in en lång dikt som kommit att ses som en av Bartóks inspirationskällor till den groteska balettpantomimen Träprinsen: "Aldrig står två stjärnor så långt ifrån varann som två människosjälar." Ledmotivet för Stefi kom också att omarbetas till den snabba vals som avslutar hans 14 Pianobagateller op 6, kanske ett tänkt ursprung till den aldrig utförda tredje konsertsatsen. Violinkonsertens öppning domineras av soloviolinens sång kring det lugna ledmotivet, följt av ett orkestermellanspel och ett nästan extatiskt vackert soloavsnitt i pianissimo ackompanjerat av harpa. Andra satsen är brokig, dansant och rytmisk. ROLF HAGLUND


JOHANNES BRAHMS (1833-1897) SYMFONI NR 4 E-MOLL OP 98 Allegro non troppo Andante moderato Allegro giocoso Allegro energico e passionato (Tema con variazioni) Brahms ägnade gärna somrarna åt att komponera och åren 1884 och 1885 vistades han i den lilla alpstaden Mürzzuschlag söder om Wien där han under de varma månaderna komponerade sin sista symfoni, den fjärde. Så småningom dirigerade han själv uruppförandet av verket. Detta ägde rum i Meiningen den 25 oktober 1885, men blev ingen omedelbar framgång, trots att Brahms även denna gång komponerat melodiskt träffsäker och eftertänksamt orkestrerad musik. Det som gjorde det hela lite tveksamt var att musiken inte alls var särdeles lättköpt. Publiken fann alltför mycket vemod och man talade om höstmusik. Liknelsen är i själva verket inte alls så tokig, om man också tänker på att hösten inte bara är mörk, utan även har starka färger. Det har sagts att Brahms vid denna tid ingående studerade den antike grekiske tragöden Sofokles drama Oidipus, och möjligen har några av stämningarna därifrån smugit sig in i musiken. I dag har Brahms fjärde symfoni hög status. Den betraktas som krönet på ett väldigt symfoniskt skapande, och som en mästares testamente. Det är en djup, mild och lätt resignerad musik med sällsynt väl balanserad form och karaktär. Och särskilt har man beundrat finalen med dess i blåsarna presenterade åttataktiga passacagliatema i strängt genomförda och konstfulla variationer. STIG JACOBSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




1976-12-02 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



BÉLA BARTÓK (1881-1945) VIOLINKONSERT NR 1 OP POSTH Andante sostenuto Allegro giocoso Närmare än i denna violinkonsert kommer vi knappast den unge Bartók som människa. Bakom Violinkonsert nr 1 ligger hans heta men kortvariga kärlek till den unga violinisten Stefi Geyer, född 1888. När den skrevs var Bartók nybliven 25-årig pianoprofessor vid Budapest-akademin och Stefi Geyer hans 19-åriga elev. Hon skulle förvara manuskriptet i sin ägo fram till sin död 1956. Konserten uruppfördes inte förrän 1958, drygt 50 år efter tillkomsten, av Paul Sacher och Basels Kammarorkester. En oftare spelad Violinkonsert nr 2 i tre satser skrevs 1937-1938 för violinisten Zoltan Szekely, uruppförd i Amsterdam i april 1939. Ändå har vi hört musiken i den första konserten utan att ana att musiken var två sidor av samma mynt. Bartók hade en kopia och han lät musiken återuppstå som Två porträtt op 5. Det första porträttet, kallat "Ett ideal", var konsertens första sats i nästan oförändrat skick, uruppfört 1911. Stycket uruppfördes tillsammans med det andra, "Nidbild" eller "Karikatyr" (Ein Zerrbild) 1916. Det första är komponerat för symfoniorkester, det andra med konsertens bemanning utökad med essklarinett och basklarinett plus tre tromboner. I breven till Stefi Geyer kan vi följa konsertens framväxt, först hennes "ledmotiv", därnäst tre teman i rad med överskriften "Kärlek". Vi får också veta att han komponerade "som i en narkotisk dröm". Först hade han tänkt sig tre satser som porträtt av den älskade. Det första var en idealiserad bild: "överjordisk och innerlig", nästan änglalik, och i brev till Stefi övervägde han rentav att överge den ateism han bekände sig till sen fyra år. Nästa sats skulle avbilda hennes livlighet: "trevlig, snillrik och rolig". Men en sida återstod, den "likgiltiga, kalla och stumma Stefi" som dock förmodligen skulle ha blivit en "hatisk, avskyvärd musik" och han beslöt stryka satsen. Den skulle inte bara ha blivit myntets avigsida. Redan i breven till henne bekände han: "Mitt rike är dissonansernas värld!" Den långsamma öppningssatsen kallade han "den mest omedelbara musik" han dittills hade skrivit, "direkt ur hjärtat", säkert att uppfatta som hans kärleksförklaring. Den snabba satsen var mera utåtvänd, virtuos och avbildade Stefi som "sällskapsdam och konstnärinna". I ett brev skrev han: "Alltid skall hennes spel föresväva mig". När hon fick manuskriptet hade dock hans känslor redan hunnit svalna. På sista sidan hade han skrivit in en lång dikt som kommit att ses som en av Bartóks inspirationskällor till den groteska balettpantomimen Träprinsen: "Aldrig står två stjärnor så långt ifrån varann som två människosjälar." Ledmotivet för Stefi kom också att omarbetas till den snabba vals som avslutar hans 14 Pianobagateller op 6, kanske ett tänkt ursprung till den aldrig utförda tredje konsertsatsen. Violinkonsertens öppning domineras av soloviolinens sång kring det lugna ledmotivet, följt av ett orkestermellanspel och ett nästan extatiskt vackert soloavsnitt i pianissimo ackompanjerat av harpa. Andra satsen är brokig, dansant och rytmisk. ROLF HAGLUND


JOHANNES BRAHMS (1833-1897) SYMFONI NR 2 D-DUR OP 73 Allegro non troppo Adagio non troppo Allegretto grazioso (Quasi andantino) Allegro con spirit Det var inte självklart och enkelt för den tidigt etablerade tyske tonsättaren Johannes Brahms att komponera symfonier. Han hade en fot kvar i wienklassicismen, var inte så intresserad av att förändra och modernisera sitt tonspråk och var en stor beundrare av Beethoven. Det sägs att han kände dennes "ryggsäck" som en belastning. Att det inte fanns mera att göra efter dennes "nia". Men Brahms var inte reaktionär, bara oerhört mån om sin personliga stil och tekniska skicklighet i allt han skapade. Han gav inte sina verk berättande titlar, han ansåg att instrumentalmusik skulle vara musik och ingenting annat. Först vid 43 års ålder - efter stora framgångar med pianoverk (solostycken och första pianokonserten), solosånger och körkompositioner (Ein deutsches Requiem med flera) och kammarmusik - fullbordade han 1876 sin Symfoni nr 1, som han arbetat med i över 20 år. För Symfoni nr 2 behövde han betydligt kortare tid, sommaren 1877 i det idylliska Pörtschach vid Wörthersee i Österrike. Om denna lugna och vänliga miljö inspirerade honom eller om han var inne i en harmonisk fas av livet ändå, vet man inte. Hans andra symfoni kallas dock ofta för "Brahms pastoralsymfoni". Den är betydligt ljusare och mera optimistisk än den första, även om han själv - säkert med glimten i ögat - skrev till en god vän att det var "det sorgligaste han skrivit". Visst finns det stråk av vemod även i denna symfoni, särskilt i den långsamma andra satsen, men tonarten D-dur talar sitt språk och flera influenser från ländler och annan tysk och österrikisk folkton ger musiken en gladare och festligare karaktär. Hans käraste väninna Clara Schumann beskrev i sin dagbok hur Brahms spelat musiken för henne på piano: "Den här symfonin kommer att bli mera framgångsrik än den första och dess genialitet och Brahms fantastiska hantverk kommer även att göra intryck på musikerna." Uruppförandet ägde rum 30 december 1877 i Wien med Hans Richter på dirigentpulten och symfonin gjorde mycket riktigt succé - så uppskattad blev den att tredje satsen repriserades. Första satsen inleds av tre toner i cello- och basstämmorna, som återkommer likt ett motto genom hela symfonin i olika instrumentkombinationer och förvandlingar. Två huvudteman dominerar satsen, det första introduceras genast i horn och stråkar, det andra är mycket "brahmskt", byggt på folkmusik. Det har stor likhet med hans kända sång Wiegenlied. I andra satsen introduceras dess drömmande och vemodiga dubbeltema i cello- och träblåsarstämmorna med ett mörkt, stämningsfullt tonspråk, som behärskar hela satsen med avbrott för ett ljusare, snabbare och kraftfullare mellanavsnitt. Tredje satsen har en lätt och luftig intermezzo-karaktär och är den sats som närmast ger symfonin dess pastorala karaktär med bland annat en folklig träblåsmelodi till pizzicato i cellostämman. Fjärde satsen är mera kraft- och glansfull med vissa marschliknande avsnitt även om den inleds allvarligt, "mystiskt" lågmält. Formellt är satsen komplicerat uppbyggd med influenser från Johann Sebastian Bachs kontrapunktik, Haydn, Beethoven och ungersk folkton. Flera motiv från de tidigare satserna dyker upp, liksom mottot från första satsens inledning. Efter ett lugnare avsnitt slutar symfonin jublande och livsbejakande i en storartad stegring. GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




1964-04-16 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) SYMFONI NR 7 A-DUR OP 92 Poco sostenuto. Vivace Allegretto Presto. Assai meno presto (trio) Allegro con brio Beethovens Symfoni nr 7 innebar en av hans livs största framgångar vid uruppförandet i Wien den 8 december 1813, jämte bataljmålningen Wellingtons seger (om slaget vid spanska Vitoria 21 juni 1813). 5000 lyssnare hörde denna välgörenhetskonsert för Napoleon-krigens invalider, och repris följde 12 december. Tre år hade gått efter det parallella arbetet på symfonierna nr 5 och 6, och redan under arbetet på symfoni nr 7 anade Beethoven slutet på Napoleon-epoken efter dennes nederlag i slaget vid Leipzig sex veckor före uruppförandet. Detta jämte musikens vitalitet och optimism bäddade för en succé som fick Wiener Allgemeine Musikalische Zeitung att utnämna Beethoven till samtidens största instrumentaltonsättare, "som bortom all förkonstling var helt klar i varje detalj, med varje tema så uppenbart och lättfattligt att varje musikvän, utan att vara kännare, starkt greps av skönheten och glödde av begeistring". De rena programmusikaliska protesternas tid var dock nu förbi. Wagner kom att kalla symfonin en dansens apoteos. Berlioz upplevde första satsen som en "ronde de paysans", bonddans kort och gott, och musikforskarna har i samma sats sett nästan spöklika likheter med ett tema i finalen till Mozarts tidiga D-dursymfoni K 97. Andra satsen jämförs med en sorgmarsch kring ett tema som Beethoven långt tidigare tänkt använda i C-durkvartetten opus 59:3. Den måste vid uruppförandet bisseras och har i vår tid använts i ett halvdussin filmer, däribland kultrullen Zardoz med Sean Connery och Charlotte Rampling (1974). Tredje satsens femdelade Scherzo kan direkt härledas till fjärde symfonin. Finalen skulle visserligen få Weber att kalla honom mogen för dårhus och Schumanns svärfar Wieck att tro att han varit berusad. All denna sinnlighet har man än härlett till den irländska folkvisan Nora Creina ("Den kloka Nora"), än till czardasrytmerna i Gossecs Triumfmarsch. Aldrig förr hade Beethoven släppt lös lika ohejdat. Orkestern med ett enormt uppbåd av Wiens främsta musiker gjorde sitt till. Där spelade stjärnor som Romberg, Spohr, Hummel, Meyerbeer, Salieri och gitarrmästaren Giuliani, här dock på cello. Orkesterspelet beskrevs som utomordentligt. Beethoven hade efter "Eroican" tappat tron på Napoleon, men i själ och hjärta var han samma revolutionär - dock utan tro på en revolution i hemlandet: "Så länge österrikaren får mörkt öl och korv revolterar han inte", ansåg Beethoven. Men han var ivrig anhängare av Sällskapet för jämlikhet och frihet och trägen gäst hos det musikälskande franska sändebudet i Wien, general Jean Baptiste Bernadotte, från 1818 kung Karl XIV Johan av Sverige. 20 år tidigare hade för övrigt Bernadotte varit nära att mördas i tumultet sedan han hissat trikoloren på sin balkong i Wien. Hans hem var träffpunkt för franska jakobiner och polska och tyska revolutionärer. Via honom lärde Beethoven känna den franska revolutionsmusiken och tonsättare som inte bara Gossec utan också Cherubini, Méhul och Kreutzer. Deras musik satte avgörande spår i Beethovens symfonier och uvertyrer och alla hade de "en plats djupast i hans hjärta". ROLF HAGLUND


BÉLA BARTÓK (1881-1945) VIOLINKONSERT NR 1 OP POSTH Andante sostenuto Allegro giocoso Närmare än i denna violinkonsert kommer vi knappast den unge Bartók som människa. Bakom Violinkonsert nr 1 ligger hans heta men kortvariga kärlek till den unga violinisten Stefi Geyer, född 1888. När den skrevs var Bartók nybliven 25-årig pianoprofessor vid Budapest-akademin och Stefi Geyer hans 19-åriga elev. Hon skulle förvara manuskriptet i sin ägo fram till sin död 1956. Konserten uruppfördes inte förrän 1958, drygt 50 år efter tillkomsten, av Paul Sacher och Basels Kammarorkester. En oftare spelad Violinkonsert nr 2 i tre satser skrevs 1937-1938 för violinisten Zoltan Szekely, uruppförd i Amsterdam i april 1939. Ändå har vi hört musiken i den första konserten utan att ana att musiken var två sidor av samma mynt. Bartók hade en kopia och han lät musiken återuppstå som Två porträtt op 5. Det första porträttet, kallat "Ett ideal", var konsertens första sats i nästan oförändrat skick, uruppfört 1911. Stycket uruppfördes tillsammans med det andra, "Nidbild" eller "Karikatyr" (Ein Zerrbild) 1916. Det första är komponerat för symfoniorkester, det andra med konsertens bemanning utökad med essklarinett och basklarinett plus tre tromboner. I breven till Stefi Geyer kan vi följa konsertens framväxt, först hennes "ledmotiv", därnäst tre teman i rad med överskriften "Kärlek". Vi får också veta att han komponerade "som i en narkotisk dröm". Först hade han tänkt sig tre satser som porträtt av den älskade. Det första var en idealiserad bild: "överjordisk och innerlig", nästan änglalik, och i brev till Stefi övervägde han rentav att överge den ateism han bekände sig till sen fyra år. Nästa sats skulle avbilda hennes livlighet: "trevlig, snillrik och rolig". Men en sida återstod, den "likgiltiga, kalla och stumma Stefi" som dock förmodligen skulle ha blivit en "hatisk, avskyvärd musik" och han beslöt stryka satsen. Den skulle inte bara ha blivit myntets avigsida. Redan i breven till henne bekände han: "Mitt rike är dissonansernas värld!" Den långsamma öppningssatsen kallade han "den mest omedelbara musik" han dittills hade skrivit, "direkt ur hjärtat", säkert att uppfatta som hans kärleksförklaring. Den snabba satsen var mera utåtvänd, virtuos och avbildade Stefi som "sällskapsdam och konstnärinna". I ett brev skrev han: "Alltid skall hennes spel föresväva mig". När hon fick manuskriptet hade dock hans känslor redan hunnit svalna. På sista sidan hade han skrivit in en lång dikt som kommit att ses som en av Bartóks inspirationskällor till den groteska balettpantomimen Träprinsen: "Aldrig står två stjärnor så långt ifrån varann som två människosjälar." Ledmotivet för Stefi kom också att omarbetas till den snabba vals som avslutar hans 14 Pianobagateller op 6, kanske ett tänkt ursprung till den aldrig utförda tredje konsertsatsen. Violinkonsertens öppning domineras av soloviolinens sång kring det lugna ledmotivet, följt av ett orkestermellanspel och ett nästan extatiskt vackert soloavsnitt i pianissimo ackompanjerat av harpa. Andra satsen är brokig, dansant och rytmisk. ROLF HAGLUND



Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!