Stäng
Meny

Arkiv

7 konserter

2019-04-17 19:30 Stora salen

Program


FELIX MENDELSSOHN (1809-1847) HEBRIDERNA, KONSERTUVERTYR B-MOLL OP 26 Tiden har gjort Mendelssohns musik alltmer spännande. För oss är han inte längre eleganten och underbarnet som blev salongsgunstling. När vi inser hur han stressade ihjäl sig, hur inget kunde gå tillräckligt snabbt, att han aldrig var stillastående, då framstår han som en helt modern konstnär. År 1829 hade den 20-årige Mendelssohn just återuppväckt Bachs Matteuspassion - utsålt medan 1000 personer köade för biljett. Mendelssohn var redan på väg till London lockad av vännen och diplomaten Karl Klingemann. Mendelssohn kom till London 25 april 1829, medtagen av sjösjuka över Engelska kanalen, men i juli bar det iväg för de två, först till Edinburgh, sen upp i högländerna och den 7 augusti till Fingalsgrottan på ön Staffa i Inre Hebriderna. Första intrycket var överväldigande, trots ny lika svår sjösjuka, inte minst av landstigningen via en liten båt i den höga sjön, men direkt på plats kastade Mendelssohn ned sina intryck i notskrift - vad som skulle bli de 21 öppningstakterna i uvertyren. Ingången till den 70 meter djupa Fingalsgrotten är sex våningar hög. Grottan ekar av vågbruset och har kallats melodiernas grotta. Namnet Fingalsgrottan hade den fått av skalden James Macpherson (1736-1796), i ett slags skotsk Kalevala kring den fiktive gaeliske skalden Ossian. Men de starka intrycken till trots blev arbetet knepigt för Mendelssohn. I synnerhet mellanpartiet "fick mera smak av kontrapunkt än av tran, måsar och kabeljo, när det skulle vara tvärtom", skrev han. Först i maj 1832 framförde Mendelssohn en redan ofta omarbetad version - i London - men var ännu inte nöjd. Det blev han först efter en ny genomgripande omarbetning, som han dirigerade i Berlin den 10 januari 1833. Då stod det klart att han signerat ett mästerverk där han fångat människans litenhet inför naturens krafter, den tomma, grå himlen över det väldiga, stormpiskade havet, upplevelsen av den öde ön och intrycken av den sällsamma grottan med dess vinkelräta kolonnad av svart pelarbasalt. Redan vikingarna hade kallat den "ön med pelare". Turner målade den, Wordsworth utforskade den, men det var Mendelssohn som i uvertyren Hebriderna fångade ljudupplevelsen i grottan, skapad av ett underjordiskt vulkanutbrott för 60 miljoner år sedan. ROLF HAGLUND


ANDREA TARRODI (f 1981) NÄKTERGALEN Andrea Tarrodi skrev Näktergalen till sin masterexamen vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Stycket uruppfördes av Kammarensemblen den 4 juni 2009 och har sedan dess bland annat framförts vid Icelandic Music Days i Amsterdam 2011. Stycket har inspirerats av H C Andersens saga med samma namn från 1844. Näktergalen handlar om kejsaren i Kina som får höra att Näktergalens sång är bland det vackraste som finns i hans land. Han låter några från hovet besöka den närbelägna skogen för att få fatt på en näktergal som kan presenteras som gäst vid det kejserliga hovet. Fågeln kan förstå människor och tackar ja till inbjudan, men när kejsaren får en mekanisk näktergal täckt av ädelstenar tappar han intresset för den levande fågeln som flyger tillbaka till skogen. Den mekaniska fågeln går snart sönder. När kejsaren blir dödligt sjuk anländer näktergalen och sången rör döden så starkt att han vänder åter, varpå kejsaren kan leva vidare. Tonsättaren Andrea Tarrodi föddes 1981 i Stockholm. Hon började spela piano som åttaåring och redan då väcktes lusten att skapa egen musik. Andrea Tarrodi har studerat komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Conservatorio di Musica di Perugia och Musikhögskolan i Piteå. Hon tog sin masterexamen i komposition vid Kungliga Musikhögskolan år 2009. Hon fick sitt genombrott som tonsättare när hon 2010 vann förstapris i Uppsala tonsättartävling med verket Zephyros för orkester, något som ledde till flera framföranden av orkestrar runt om i världen. 2011-2013 var hon Sveriges Radio P2:s hustonsättare, ett uppdrag som inneburit beställningar från Sveriges Radios symfoniorkester, Radiokören, Dahlkvistkvartetten med flera. 2012 var hon Vårens tonsättare i Berwaldhallen, då bland annat hennes orkesterverk Liguria uruppfördes av Sveriges Radios symfoniorkester under chefdirigent Daniel Harding. Sommaren 2017 framfördes det vid BBC Proms av Kungliga filharmonikerna och Sakari Oramo. Våren 2018 ägnades Weekendfestivalen i Stockholms Konserthus Andrea Tarrodi. Hennes verk har framförts av orkestrar som Sveriges Radios Symfoniorkester, Kungliga Filharmonikerna, Göteborgs Symfoniker, Cape Philharmonic Orchestra, Malmö Symfoniorkester, Norrköpings Symfoniorkester och Spartanburg Philharmonic i USA. Hennes musik har fått stor internationell spridning och har spelats i Europa, Nordamerika och Afrika. 2013-2014 var hon Composer in Residence hos Västerås sinfonietta. Andrea Tarrodi är medlem i STIM och KVAST och invaldes 2009 i Föreningen Svenska Tonsättare.


ALBAN BERG (1885-1935) SJU TIDIGA SÅNGER Nacht Schilflied Die Nachtigall Traumgekrönt Im Zimmer Liebesode Sommertage Av Alban Bergs sammanlagt 88 lieder tillkom de flesta mellan hans sextonde och tjugofjärde år. 70 utgjorde kompositionsstudier under lärotiden hos Arnold Schönberg. I oktober 1904 började Berg praktisera på ett ämbetsverk med att göra statistik över behovet av makadam och av djurimport för att täcka behovet av borsttagel. Vid sidan om läste han nationalekonomi på Wiens universitet. Hans syster Smaragda och bror Charly fick se Schönbergs och Alexander Zemlinskys annons om undervisning i musikteori och begav sig i hemlighet dit för att visa upp några av Albans sånger. Schönberg erbjöd sig att ta emot den 19-årige eleven utan anspråk på honorar. När Bergs rika moster avled i november 1905 (hon efterlämnade bland annat åtta hyreshus i Wien och ett större gods) fick han möjlighet att ägna sig åt musik på heltid. Samma vinter debuterade han som tonsättare genom att vid invigningen av ett änke- och barnhem ackompanjera sin syster i sången Die Nachtigall. Som den verkliga debuten skulle han dock räkna en konsert den 7 november 1907 med verk även av andra Schönbergelever. Då framfördes dels en fuga för stråkkvintett och piano, dels Liebesode, Die Nachtigall och Traumgekrönt. Fugan applåderades men sångerna fick mycket svalt mottagande. Den orkesterbearbetning man i våra dagar vanligen hör tillkom inte förrän 1928 då sju sånger trycktes i bägge versionerna. Uruppförandet av orkesterversionen gavs den 6 november samma år i Wien. Kritikern Korngold (far till tonsättaren Erich Wolfgang) uttryckte i Neue Freie Presse sin sympati för Bergs alltid allvarliga, karaktärsfulla, fria konstnärskap men tyckte att orkestersatsen "trots lätt rebelliska mahlerska färgfläckar" var påfallande "klangfrom". Bäst utföll den "fina och stämningsfulla" Die Nachtigall, vilken påminde Korngold om Schumann, samt Im Zimmer "som nästan kunnat vara av Hugo Wolf". Samma höst gjorde sångerna med Ruzena Herlinger och tonsättaren vid flygeln stor lycka i Paris jämsides med hans Lyrisk svit och avsnitt ur operan Wozzeck. Kritikerna hade nu nästan bara lovord för sångerna som "trots sin absoluta frihet klart vilar på tonala principer". Men Bergs Kammarkonsert för piano, violin och 13 blåsare hade några dagar tidigare blivit utvisslad i Salle Pleyel. ROLF HAGLUND


25 min


FELIX MENDELSSOHN (1809-1847) SYMFONI NR 4 A-DUR OP 90 "DEN ITALIENSKA" Allegro vivace Andante con moto Con moto moderato Saltarello Presto I eftervärldens ögon är Felix Mendelssohns "italienska symfoni" ett ovanligt lyckat och inspirerat mästerverk. Men trots att han här skrivit ner sina starkt positiva upplevelser från en italiensk resa 1830-1831 - inte minst tydliga i finalens härligt medryckande karnevalsstämning - så blev han själv aldrig riktigt nöjd. Han var visserligen bara några och tjugo år gammal vid den här tiden, men för Mendelssohns del betyder det att han redan skrivit flera av sina mest spelade och älskade verk, däribland den strålande uvertyren till En midsommarnattsdröm. Det hela började så glatt och lovande när han i februari 1830 skrev ett brev hem till sin likaså komponerande syster Fanny, där han berättade att "den italienska symfonin tar sig - den kommer att bli det lyckligaste verk jag hittills skrivit". Men tiden gick och i början av 1832 skrev han från Berlin att arbetet kostat honom de värsta ögonblick han någonsin upplevt. Symfonin fullbordades inte förrän i mars 1833 och några månader senare uruppförde han den som dirigent i London, närmare bestämt i Hanover Square Rooms (där Haydns Londonsymfonier introducerats på 1790-talet). Han lät symfonin räknas in bland de tre verk som London Philharmonic Society beställt av honom i november 1832. För en symfoni, en uvertyr och ett vokalverk erbjöds han 100 guineas. Framförandet blev en omedelbar succé, men tonsättaren var inte helt nöjd med symfonin. Trots att den genomgick en rad revideringar framfördes den aldrig i Tyskland under tonsättarens levnad. Inte förrän fyra år efter hans död publicerades symfonin och fick då opusnumret 90 trots att den kronologiskt sett borde ha ett nummer omkring 30. Mendelssohns symfonier skrevs faktiskt i följande ordning: nr 1 op 11 (1824), nr 5 "Reformation" op 107 (1832), nr 4 "Italienska" op 90 (1833), nr 2 "Lobgesang" op 52 (1840) och slutligen nr 3 "Skotska" op 56 (1842). I dag har vi svårt att förstå varför tonsättaren inte godkände denna ungdomligt vitala musik, som är så fylld av söderns glödande sol och dessutom rymmer ömhet och kärlek. Musiken är så spontan att man inte anar upphovsmannens möda. Den är genomskinligt instrumenterad och klassiskt klar i strukturen. Utan förberedande preludier bryter glädjefulla blåsarackord ut, sammanbundna av violinmelodier. Är andra satsen ett vykort från vandrande pilgrimer och är den tredje en lantlig, nattlig naturbild? Och vilken annan dursymfoni slutar med en sats i moll, om än aldrig så livfull? STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 1883 har Västerås sinfonietta bjudit på toner och traditioner. På hemmascenen i Västerås konserthus spelar den 33 musiker starka orkestern för sin publik i bland annat två abonnemangsserier, lunch- och kaffekonserter, julkonserter samt i ett rikt utbud för barn och unga. Västerås sinfonietta tror på variation, tradition och innovation. Det betyder att publiken får möta de klassiska mästarna liksom dagens nya stjärnor, som orkesterns hustonsättare Albert Schnelzer. Orkestern har uppmärksammats för flera cd-skivor. The Nordan Suite tillsammans med Ale Möller, Hans Ek och Lena Willemark vann priset i kategorin Årets utgåva vid Folk- och världsmusikgalan 2015. Sinfoniettan vann tillsammans med Helsingborgs Symfoniorkester Grammis 2017 i kategorin Årets klassiska för cd-skivan med orkesterverk av Mats Larsson Gothe, inklusive andra symfonin.


Mångsidige Simon Crawford-Phillips har utvecklat en osedvanligt varierad karriär som pianosolist, kammarmusiker och dirigent. Han har som dirigent nyligen samarbetat med Sveriges Radios symfoniorkester, Musica vitae, Dalasinfoniettan, Nashensemblen och English Chamber Orchestra samt varit assistent åt Daniel Harding, Alain Altinoglu och Stanislav Kachanovsky vid Verbierfestivalen i Schweiz. 2016 dirigerade han uruppförandet av Britta Byströms violinkonsert vid Östersjöfestivalen och inbjöds i samma veva att inleda säsongen hos Västerås sinfonietta som dirigent och solist. Som ett resultat utsågs han till orkesterns chefdirigent och konstnärlige rådgivare från och med hösten 2017, ett kontrakt som sedan förlängts till 2023. Denna säsong framträder Västerås sinfonietta under Simon Crawford-Phillips ledning vid Östersjöfestivalen liksom vid konserter i Stockholm, Göteborg, Växjö och Vara. Bland dem som samarbetat med orkestern finns sångerskan Elin Rombo, nyckelharpisten Emilia Amper, violinisterna Daniel Hope och Roman Simovic samt cellisten Torleif Thedéen. Simon Crawford-Phillips kommer också att dirigera Nordiska kammarorkestern och Ålborgs symfoniorkester med solisterna Radovan Vlatkovic (horn) och Lawrence Power (viola).


Sopranen Hanna Husáhr har inlett säsongen med Céphise i Pygmalion (Rameau) på Drottningholms slottsteater, och i vår väntar Sophie i Werther (Massenet) på Nationaloperan i Bergen. Förra säsongen inkluderade Pamina i Trollflöjten (Mozart) vid Kungliga Operan i Stockholm följt av den kvinnliga titelrollen i Hans och Greta (Humperdinck) på Malmö Opera. 2017 turnerade hon med Bachs Johannespassion tillsammans med Les Musiciens du Louvre och Marc Minkowski. Hon sjöng även Xenia i konsertanta framföranden samt skivinspelning av Boris Godunov med Göteborgs Symfoniker under ledning av Kent Nagano. Hanna Husáhr har tidigare framträtt som Pat Nixon i John Adams opera Nixon in China på Kungliga Opera, Romilda i Xerxes (Händel) på operan i Versailles, Barbarina i Figaros Bröllop (Mozart) på Drottningholms Slottsteater med Marc Minkowski samt Helena i En midsommarnattsdröm (Britten) och Zerlina i Don Giovanni (Mozart), båda på Nationaloperan i Bergen. Hanna Husáhr är en flitigt anlitad konsertsångerska och hon har arbetat med dirigenter som Stefano Ranzani, Leif Segerstam, Pinchas Steinberg, Rinaldo Alessandrini, Mikko Franck, Jonathan Cohen och Tobias Ringborg. Bland höjdpunkterna kan nämnas Nielsens Symfoni nr 3 med Herbert Blomstedt, Bachs Johannespassionen med Daniel Harding och Leino Songs av Kaija Saariaho vid Polarprisutdelningen, framfört med Kungliga Filharmonikerna i Stockholms Konserthus.


2010-11-27 15:00 Sthlms konserthus

Göteborgs Symfoniker

Program



ALBAN BERG (1885-1935) SJU TIDIGA SÅNGER Nacht Schilflied Die Nachtigall Traumgekrönt Im Zimmer Liebesode Sommertage Av Alban Bergs sammanlagt 88 lieder tillkom de flesta mellan hans sextonde och tjugofjärde år. 70 utgjorde kompositionsstudier under lärotiden hos Arnold Schönberg. I oktober 1904 började Berg praktisera på ett ämbetsverk med att göra statistik över behovet av makadam och av djurimport för att täcka behovet av borsttagel. Vid sidan om läste han nationalekonomi på Wiens universitet. Hans syster Smaragda och bror Charly fick se Schönbergs och Alexander Zemlinskys annons om undervisning i musikteori och begav sig i hemlighet dit för att visa upp några av Albans sånger. Schönberg erbjöd sig att ta emot den 19-årige eleven utan anspråk på honorar. När Bergs rika moster avled i november 1905 (hon efterlämnade bland annat åtta hyreshus i Wien och ett större gods) fick han möjlighet att ägna sig åt musik på heltid. Samma vinter debuterade han som tonsättare genom att vid invigningen av ett änke- och barnhem ackompanjera sin syster i sången Die Nachtigall. Som den verkliga debuten skulle han dock räkna en konsert den 7 november 1907 med verk även av andra Schönbergelever. Då framfördes dels en fuga för stråkkvintett och piano, dels Liebesode, Die Nachtigall och Traumgekrönt. Fugan applåderades men sångerna fick mycket svalt mottagande. Den orkesterbearbetning man i våra dagar vanligen hör tillkom inte förrän 1928 då sju sånger trycktes i bägge versionerna. Uruppförandet av orkesterversionen gavs den 6 november samma år i Wien. Kritikern Korngold (far till tonsättaren Erich Wolfgang) uttryckte i Neue Freie Presse sin sympati för Bergs alltid allvarliga, karaktärsfulla, fria konstnärskap men tyckte att orkestersatsen "trots lätt rebelliska mahlerska färgfläckar" var påfallande "klangfrom". Bäst utföll den "fina och stämningsfulla" Die Nachtigall, vilken påminde Korngold om Schumann, samt Im Zimmer "som nästan kunnat vara av Hugo Wolf". Samma höst gjorde sångerna med Ruzena Herlinger och tonsättaren vid flygeln stor lycka i Paris jämsides med hans Lyrisk svit och avsnitt ur operan Wozzeck. Kritikerna hade nu nästan bara lovord för sångerna som "trots sin absoluta frihet klart vilar på tonala principer". Men Bergs Kammarkonsert för piano, violin och 13 blåsare hade några dagar tidigare blivit utvisslad i Salle Pleyel. ROLF HAGLUND


20 min




Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2010-11-26 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



ALBAN BERG (1885-1935) SJU TIDIGA SÅNGER Nacht Schilflied Die Nachtigall Traumgekrönt Im Zimmer Liebesode Sommertage Av Alban Bergs sammanlagt 88 lieder tillkom de flesta mellan hans sextonde och tjugofjärde år. 70 utgjorde kompositionsstudier under lärotiden hos Arnold Schönberg. I oktober 1904 började Berg praktisera på ett ämbetsverk med att göra statistik över behovet av makadam och av djurimport för att täcka behovet av borsttagel. Vid sidan om läste han nationalekonomi på Wiens universitet. Hans syster Smaragda och bror Charly fick se Schönbergs och Alexander Zemlinskys annons om undervisning i musikteori och begav sig i hemlighet dit för att visa upp några av Albans sånger. Schönberg erbjöd sig att ta emot den 19-årige eleven utan anspråk på honorar. När Bergs rika moster avled i november 1905 (hon efterlämnade bland annat åtta hyreshus i Wien och ett större gods) fick han möjlighet att ägna sig åt musik på heltid. Samma vinter debuterade han som tonsättare genom att vid invigningen av ett änke- och barnhem ackompanjera sin syster i sången Die Nachtigall. Som den verkliga debuten skulle han dock räkna en konsert den 7 november 1907 med verk även av andra Schönbergelever. Då framfördes dels en fuga för stråkkvintett och piano, dels Liebesode, Die Nachtigall och Traumgekrönt. Fugan applåderades men sångerna fick mycket svalt mottagande. Den orkesterbearbetning man i våra dagar vanligen hör tillkom inte förrän 1928 då sju sånger trycktes i bägge versionerna. Uruppförandet av orkesterversionen gavs den 6 november samma år i Wien. Kritikern Korngold (far till tonsättaren Erich Wolfgang) uttryckte i Neue Freie Presse sin sympati för Bergs alltid allvarliga, karaktärsfulla, fria konstnärskap men tyckte att orkestersatsen "trots lätt rebelliska mahlerska färgfläckar" var påfallande "klangfrom". Bäst utföll den "fina och stämningsfulla" Die Nachtigall, vilken påminde Korngold om Schumann, samt Im Zimmer "som nästan kunnat vara av Hugo Wolf". Samma höst gjorde sångerna med Ruzena Herlinger och tonsättaren vid flygeln stor lycka i Paris jämsides med hans Lyrisk svit och avsnitt ur operan Wozzeck. Kritikerna hade nu nästan bara lovord för sångerna som "trots sin absoluta frihet klart vilar på tonala principer". Men Bergs Kammarkonsert för piano, violin och 13 blåsare hade några dagar tidigare blivit utvisslad i Salle Pleyel. ROLF HAGLUND


25 min




Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2010-11-25 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



ALBAN BERG (1885-1935) SJU TIDIGA SÅNGER Nacht Schilflied Die Nachtigall Traumgekrönt Im Zimmer Liebesode Sommertage Av Alban Bergs sammanlagt 88 lieder tillkom de flesta mellan hans sextonde och tjugofjärde år. 70 utgjorde kompositionsstudier under lärotiden hos Arnold Schönberg. I oktober 1904 började Berg praktisera på ett ämbetsverk med att göra statistik över behovet av makadam och av djurimport för att täcka behovet av borsttagel. Vid sidan om läste han nationalekonomi på Wiens universitet. Hans syster Smaragda och bror Charly fick se Schönbergs och Alexander Zemlinskys annons om undervisning i musikteori och begav sig i hemlighet dit för att visa upp några av Albans sånger. Schönberg erbjöd sig att ta emot den 19-årige eleven utan anspråk på honorar. När Bergs rika moster avled i november 1905 (hon efterlämnade bland annat åtta hyreshus i Wien och ett större gods) fick han möjlighet att ägna sig åt musik på heltid. Samma vinter debuterade han som tonsättare genom att vid invigningen av ett änke- och barnhem ackompanjera sin syster i sången Die Nachtigall. Som den verkliga debuten skulle han dock räkna en konsert den 7 november 1907 med verk även av andra Schönbergelever. Då framfördes dels en fuga för stråkkvintett och piano, dels Liebesode, Die Nachtigall och Traumgekrönt. Fugan applåderades men sångerna fick mycket svalt mottagande. Den orkesterbearbetning man i våra dagar vanligen hör tillkom inte förrän 1928 då sju sånger trycktes i bägge versionerna. Uruppförandet av orkesterversionen gavs den 6 november samma år i Wien. Kritikern Korngold (far till tonsättaren Erich Wolfgang) uttryckte i Neue Freie Presse sin sympati för Bergs alltid allvarliga, karaktärsfulla, fria konstnärskap men tyckte att orkestersatsen "trots lätt rebelliska mahlerska färgfläckar" var påfallande "klangfrom". Bäst utföll den "fina och stämningsfulla" Die Nachtigall, vilken påminde Korngold om Schumann, samt Im Zimmer "som nästan kunnat vara av Hugo Wolf". Samma höst gjorde sångerna med Ruzena Herlinger och tonsättaren vid flygeln stor lycka i Paris jämsides med hans Lyrisk svit och avsnitt ur operan Wozzeck. Kritikerna hade nu nästan bara lovord för sångerna som "trots sin absoluta frihet klart vilar på tonala principer". Men Bergs Kammarkonsert för piano, violin och 13 blåsare hade några dagar tidigare blivit utvisslad i Salle Pleyel. ROLF HAGLUND


25 min




Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




1997-08-20 19:30 Stora salen

Program



ALBAN BERG (1885-1935) SJU TIDIGA SÅNGER Nacht Schilflied Die Nachtigall Traumgekrönt Im Zimmer Liebesode Sommertage Av Alban Bergs sammanlagt 88 lieder tillkom de flesta mellan hans sextonde och tjugofjärde år. 70 utgjorde kompositionsstudier under lärotiden hos Arnold Schönberg. I oktober 1904 började Berg praktisera på ett ämbetsverk med att göra statistik över behovet av makadam och av djurimport för att täcka behovet av borsttagel. Vid sidan om läste han nationalekonomi på Wiens universitet. Hans syster Smaragda och bror Charly fick se Schönbergs och Alexander Zemlinskys annons om undervisning i musikteori och begav sig i hemlighet dit för att visa upp några av Albans sånger. Schönberg erbjöd sig att ta emot den 19-årige eleven utan anspråk på honorar. När Bergs rika moster avled i november 1905 (hon efterlämnade bland annat åtta hyreshus i Wien och ett större gods) fick han möjlighet att ägna sig åt musik på heltid. Samma vinter debuterade han som tonsättare genom att vid invigningen av ett änke- och barnhem ackompanjera sin syster i sången Die Nachtigall. Som den verkliga debuten skulle han dock räkna en konsert den 7 november 1907 med verk även av andra Schönbergelever. Då framfördes dels en fuga för stråkkvintett och piano, dels Liebesode, Die Nachtigall och Traumgekrönt. Fugan applåderades men sångerna fick mycket svalt mottagande. Den orkesterbearbetning man i våra dagar vanligen hör tillkom inte förrän 1928 då sju sånger trycktes i bägge versionerna. Uruppförandet av orkesterversionen gavs den 6 november samma år i Wien. Kritikern Korngold (far till tonsättaren Erich Wolfgang) uttryckte i Neue Freie Presse sin sympati för Bergs alltid allvarliga, karaktärsfulla, fria konstnärskap men tyckte att orkestersatsen "trots lätt rebelliska mahlerska färgfläckar" var påfallande "klangfrom". Bäst utföll den "fina och stämningsfulla" Die Nachtigall, vilken påminde Korngold om Schumann, samt Im Zimmer "som nästan kunnat vara av Hugo Wolf". Samma höst gjorde sångerna med Ruzena Herlinger och tonsättaren vid flygeln stor lycka i Paris jämsides med hans Lyrisk svit och avsnitt ur operan Wozzeck. Kritikerna hade nu nästan bara lovord för sångerna som "trots sin absoluta frihet klart vilar på tonala principer". Men Bergs Kammarkonsert för piano, violin och 13 blåsare hade några dagar tidigare blivit utvisslad i Salle Pleyel. ROLF HAGLUND


RICHARD STRAUSS (1864-1949) EIN HELDENLEBEN OP 40 Hjälten Hjältens motståndare Hjältens följeslagerska Hjältens slagfält Hjältens fredsgärningar Hjältens flykt undan världen och hans livs fullbordan (satserna spelas i en följd) "Du behöver inte kunna programmet. Allt du behöver veta är att musiken porträtterar en hjältes kamp mot sina fiender." Så skrev den tyske tonsättaren Richard Strauss om sin symfoniska dikt Ein Heldenleben till den franske författaren Romain Rolland, och Rolland skrev själv i sin kommentar över verket att Strauss hjälte "liknade den nation han representerade. Det finns i Tyskland ansatser till en sjukdom: en arrogansens delirium, en självgodhet och ett förakt för andra. Sådan är nu också Richard Strauss musik." Inte så vänligt och artigt sagt precis, men ärligt talat: på kornet. Och något program lämnade Strauss aldrig ifrån sig - ändå kan man gissa sig till en hel del. Strauss hade länge ägnat sig åt att skriva vitala orkesterdikter som gjort honom till Liszts främste efterträdare. Men i sin musik utvecklade han också nya tankar, vilka gjorde honom till en av tidens ledande modernister. I de symfoniska dikterna hade han hyllat hjältar: Macbeth, Don Juan, Till Eulenspiegel, Zarathustra, Don Quixote - alla litterära hjältar med övermänskliga mått. För att kunna gå vidare behövde Strauss en ännu större hjälte, inte hämtad från litteraturen utan från det verkliga livet - och det behöver knappast påpekas att han mötte bitande kritik när det stod klart att hjälten i Ein Heldenleben var han själv. Något som han med en ironisk vinkling mötte med uttalandet att han minsann fann sig själv lika intressant som Caesar eller Napoleon - eller, med andra ord, att ingen är mer värd än någon annan. Och förresten var detta väl inte värre än att Berlioz skrivit sin Symphonie fantastique om sig själv. Strauss var 34 år gammal. Han hade lämnat operan i München för att överta chefskapet för operan Unter den Linden i Berlin. Han hade gift sig med Pauline de Ahna, operasångerskan som var ökänd för sina vredesutbrott, sitt koketteri och sin hängivna kärlek. Allt detta finns noggrant redovisat i musiken. Det första avsnittet, Hjälten, börjar med ett jublande tema i låga stråkar och horn. Strauss far hade i 49 år varit hornist vid hovoperan i München. Man har också noterat att tonarten är Ess-dur, samma som Beethoven använde i sin Eroica-symfoni. I det andra avsnittet porträtteras hjältens vedersakare - kritikerna. De står där i komisk kontrast till hjälten, petiga och trångsynta. Att hjältens hjälpreda är hans hustru står helt klart. De flirtar, leker, fjäskar, kelar och blir ilskna- och den tredje delen slutar med en intensiv kärleksduett. Hjältens slagfält är sannerligen en grandios krigsmusik. Kritikernas teman står i effektiv kontrapunkt till hans eget tema, och han får moraliskt stöd av sin älskades tema. Slutligen står han som segrare, och det han värderar i livet är arbetet för freden - det vill säga hans egna kompositioner. Ett fredstema vävs samman med fragment ur hans andra redan nämnda hjältedikter, samt ur två verk som hänger ihop med Pauline: operan Guntram och sången Traum im Zwielicht. Ein Heldenleben är en lång symfonisk dikt i sex sammanhängande delar för mastodontorkester, och den slutar med att hjälten drar sig tillbaka och fullbordar sitt värv. Det måste sägas att stycket trots det självgoda innehållet även rymmer en del självkritiska detaljer. Här finns ingen pompös hjälteapoteos på slutet. Tvärtom slutar det hela med resignation, som en föraning om Vier letzte Lieder. Det är också rörande att de teman som representerar honom själv inte är några segermarscher utan lyriska melodier som snarare förordar bekvämlighet och lugn som de högsta dygderna. En trygg borgerlig medelklassattityd med andra ord. Partituret är daterat Berlin-Charlottenburg 27 december 1898, och uruppförandet med tonsättaren själv som dirigent ägde rum den 3 mars året därpå. STIG JACOBSSON


1985-03-14 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) ADAGIO OCH FUGA C-MOLL K 546 Mozart var en av de få tonsättare som under senare delen av 1700-talet både förstod och uppskattade fader Bachs musik. I allmänhet betraktades Bach vid den här tiden som en förlegad och totalt ointressant perukstock. Hans musik var föråldrad och utan räddning. Men 1783 provade Mozart själv på att skriva en fuga i c-moll för två pianon. Kanske var det en hantverksmässig lek för honom men han kunde inte släppa tankarna på detta komplicerade sätt att komponera, så fem år senare skrev han om fugan för stråkkvartett och bifogade då också ett inledande adagio. Temat i fugan har inget av rokoko eller tidig klassicism över sig, det är renaste barock i Bachs anda. Det ligger nära till hands att spela detta stycke även för stråkorkester. STIG JACOBSSON


ALBAN BERG (1885-1935) SJU TIDIGA SÅNGER Nacht Schilflied Die Nachtigall Traumgekrönt Im Zimmer Liebesode Sommertage Av Alban Bergs sammanlagt 88 lieder tillkom de flesta mellan hans sextonde och tjugofjärde år. 70 utgjorde kompositionsstudier under lärotiden hos Arnold Schönberg. I oktober 1904 började Berg praktisera på ett ämbetsverk med att göra statistik över behovet av makadam och av djurimport för att täcka behovet av borsttagel. Vid sidan om läste han nationalekonomi på Wiens universitet. Hans syster Smaragda och bror Charly fick se Schönbergs och Alexander Zemlinskys annons om undervisning i musikteori och begav sig i hemlighet dit för att visa upp några av Albans sånger. Schönberg erbjöd sig att ta emot den 19-årige eleven utan anspråk på honorar. När Bergs rika moster avled i november 1905 (hon efterlämnade bland annat åtta hyreshus i Wien och ett större gods) fick han möjlighet att ägna sig åt musik på heltid. Samma vinter debuterade han som tonsättare genom att vid invigningen av ett änke- och barnhem ackompanjera sin syster i sången Die Nachtigall. Som den verkliga debuten skulle han dock räkna en konsert den 7 november 1907 med verk även av andra Schönbergelever. Då framfördes dels en fuga för stråkkvintett och piano, dels Liebesode, Die Nachtigall och Traumgekrönt. Fugan applåderades men sångerna fick mycket svalt mottagande. Den orkesterbearbetning man i våra dagar vanligen hör tillkom inte förrän 1928 då sju sånger trycktes i bägge versionerna. Uruppförandet av orkesterversionen gavs den 6 november samma år i Wien. Kritikern Korngold (far till tonsättaren Erich Wolfgang) uttryckte i Neue Freie Presse sin sympati för Bergs alltid allvarliga, karaktärsfulla, fria konstnärskap men tyckte att orkestersatsen "trots lätt rebelliska mahlerska färgfläckar" var påfallande "klangfrom". Bäst utföll den "fina och stämningsfulla" Die Nachtigall, vilken påminde Korngold om Schumann, samt Im Zimmer "som nästan kunnat vara av Hugo Wolf". Samma höst gjorde sångerna med Ruzena Herlinger och tonsättaren vid flygeln stor lycka i Paris jämsides med hans Lyrisk svit och avsnitt ur operan Wozzeck. Kritikerna hade nu nästan bara lovord för sångerna som "trots sin absoluta frihet klart vilar på tonala principer". Men Bergs Kammarkonsert för piano, violin och 13 blåsare hade några dagar tidigare blivit utvisslad i Salle Pleyel. ROLF HAGLUND



Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.



Martin Berggren Berättare



1980-11-06 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


ALBAN BERG (1885-1935) SJU TIDIGA SÅNGER Nacht Schilflied Die Nachtigall Traumgekrönt Im Zimmer Liebesode Sommertage Av Alban Bergs sammanlagt 88 lieder tillkom de flesta mellan hans sextonde och tjugofjärde år. 70 utgjorde kompositionsstudier under lärotiden hos Arnold Schönberg. I oktober 1904 började Berg praktisera på ett ämbetsverk med att göra statistik över behovet av makadam och av djurimport för att täcka behovet av borsttagel. Vid sidan om läste han nationalekonomi på Wiens universitet. Hans syster Smaragda och bror Charly fick se Schönbergs och Alexander Zemlinskys annons om undervisning i musikteori och begav sig i hemlighet dit för att visa upp några av Albans sånger. Schönberg erbjöd sig att ta emot den 19-årige eleven utan anspråk på honorar. När Bergs rika moster avled i november 1905 (hon efterlämnade bland annat åtta hyreshus i Wien och ett större gods) fick han möjlighet att ägna sig åt musik på heltid. Samma vinter debuterade han som tonsättare genom att vid invigningen av ett änke- och barnhem ackompanjera sin syster i sången Die Nachtigall. Som den verkliga debuten skulle han dock räkna en konsert den 7 november 1907 med verk även av andra Schönbergelever. Då framfördes dels en fuga för stråkkvintett och piano, dels Liebesode, Die Nachtigall och Traumgekrönt. Fugan applåderades men sångerna fick mycket svalt mottagande. Den orkesterbearbetning man i våra dagar vanligen hör tillkom inte förrän 1928 då sju sånger trycktes i bägge versionerna. Uruppförandet av orkesterversionen gavs den 6 november samma år i Wien. Kritikern Korngold (far till tonsättaren Erich Wolfgang) uttryckte i Neue Freie Presse sin sympati för Bergs alltid allvarliga, karaktärsfulla, fria konstnärskap men tyckte att orkestersatsen "trots lätt rebelliska mahlerska färgfläckar" var påfallande "klangfrom". Bäst utföll den "fina och stämningsfulla" Die Nachtigall, vilken påminde Korngold om Schumann, samt Im Zimmer "som nästan kunnat vara av Hugo Wolf". Samma höst gjorde sångerna med Ruzena Herlinger och tonsättaren vid flygeln stor lycka i Paris jämsides med hans Lyrisk svit och avsnitt ur operan Wozzeck. Kritikerna hade nu nästan bara lovord för sångerna som "trots sin absoluta frihet klart vilar på tonala principer". Men Bergs Kammarkonsert för piano, violin och 13 blåsare hade några dagar tidigare blivit utvisslad i Salle Pleyel. ROLF HAGLUND



JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 5 ESS-DUR OP Tempo molto moderato. Allegro moderato Andante mosso, quasi allegretto Allegro molto Jämförd med den fjärde symfonin är Sibelius femte symfoni färgrik och levande, heroisk och tillgänglig. Men likafullt krävde den mer arbete än den grubblande och inåtvända fyran. Inget annat verk vållade honom så mycket bekymmer. Första gången han nämnde den nya symfonin i sin dagbok var 1912, och 1915 uruppfördes den första versionen. Men när man sent omsider fått ta del av denna version på nytt, visade sig skillnaderna vara himmelsvida. I första versionen hade den fyra satser, och var inte alls lika tät och laddad. Sibelius lyckades inte förmedla sitt budskap, och drog därför in musiken för revidering. Året därpå framfördes en andra version men tonsättaren var fortfarande inte nöjd. Han bearbetade den ännu en gång, och först 1919 fullbordade han det definitiva partituret. "Promenerade i kall vårsol. Haft en våldsam impression av symfoni nr 5. Den nya!" "Såg idag (21 april 1915) tio före elva 16 svanor. Ett av de största intrycken i mitt liv! … Lätet av samma träblåsartyp som tranornas, men utan tremolo. Svanornas närmar sig mer trumpeten ehuru sarrusofonklangen är tydlig. Naturmystik och livsve! Femte symfonins finaltema." Första satsen består av två delar. Den första av dessa börjar med en sann herdeidyll, med signalartade hornmotiv och svarande träblåsare. I hela denna del är naturupplevelsen stark, men i satsens andra del får musiken en mer scherzoartad karaktär. I den långsamma satsen återkommer det idylliska, den här gången med en graciös, nästan rokokoartad elegans. "I bakgrunden vandrar klarinetternas, fagotternas och hornens ständigt växlande molnformationer." Finalens huvudtema lyser fram över ett impressionistiskt stråkskimmer, som kontrasterar mot trumpeternas svantema. Och så de ödesmättade, strängt isolerade ackorden som avslutar detta arkitektoniska mästarbygge. STIG JACOBSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!