Stäng
Meny

Arkiv

8 konserter

1997-11-23 18:00 Stenhammarsalen

Program



JOHANNES BRAHMS (1833-1897) VIOLINSONAT NR 2 A-DUR OP 100 Allegro amabile Andante tranquillo. Vivace. Andante. Vivace di più. Andante. Vivace Allegretto grazioso (quasi Andante) Brahms andra violinsonat går i A-dur och brukar ibland kallas Thun-sonaten eftersom den komponerades vid denna schweiziska sjö, en kär tillflyktsort som Brahms besökte tre somrar i rad med början 1886. Här frigjordes hans inre känslor. De sex veckorna sommaren 1886 var särskilt lyckliga och han komponerade då även den andra cellosonaten och den tredje pianotrion - vid sidan av en lång rad sånger. Sonaten skrev han "medan han väntade på en kär väns ankomst". Vännen i fråga var den unga, vackra sångerskan Hermine Spies som han vid denna tid hade en mycket intensiv och uppmärksammad kärlekshistoria med. Detta kan också vara förklaringen till att Brahms i sin ljusa och laddade musik citerar ett par egna sånger vars texter kan ges kärleksfulla associationer. Fröken Spies lade säkert märke till citaten eftersom sångerna skrivits direkt med tanke på henne. I första satsen förekommer således sångerna Komm bald op 97:5 och Wie Melodien zieht es op 105:1. I genomföringsdelen kombinerar tonsättaren dessa båda melodier på ett synnerligen konstfullt sätt. Andra satsen kan ses som en kombination av långsam koral (andante) och en virvlande dans (vivace). I finalens början citeras också sången Immer leise wird mein Schlummer op 105:2 innan musiken utvecklas i ett rondomönster. Men avslutningen blir inte ett briljant jubel, utan snarare en lyrisk och kärleksfull avrundning. Sonaten uruppfördes i Wien den 2 december 1886 då Brahms redan hade påbörjat sin tredje violinsonat, den i d-moll op 108. STIG JACOBSSON




Medverkande




1994-11-15 19:30 Stenhammarsalen

Medverkande




1991-12-02 19:30 Stenhammarsalen

Program



SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) VIOLINSONAT NR 2 D-DUR OP 94B Moderato Scherzo: Presto Andante Allegro con brio Mitt under brinnande krig skrev Sergej Prokofjev sommaren 1943 en sonat för flöjt och piano. Han påbörjade den i Kazakstan och fullbordade den på andra sidan Uralbergen dit han som så många av sina kolleger tagit sig för att kunna arbeta i lugn och ro, långt ifrån krigets oro. Prokofjevs huvuduppgift var då att komponera baletten Askungen. Men istället för att skildra krigets fasor valde han att knyta an till en solig klassisk tonkonst med gamla dansrytmer och genomskinlig struktur. Det var väl ett sätt att fjärma sig från den skrämmande verkligheten. Den första satsen bjuder på ett brett lyriskt tema, den andra avkräver sina musiker ett briljant virtuoseri. Mozarts anda vilar över den sångbara tredje satsen och i den narraktiga finalen sneglar han på Haydn. Sonaten blev snabbt en så stor framgång att den kände ryske violinisten David Ojstrach - som tillägnats och uruppfört Prokofjevs första violinsonat - beklagade att den nya sonaten inte var skriven för violin. Tillsammans med tonsättaren, som var förtjust i idén, gjorde han därför en version för violin och i den formen blev sonaten till och med mer känd och älskad än i originalversionen. Sonaten flödar från den stillsamt tankfulla första satsen till den glädjerika finalen över av Prokofjevs melodiska rikedom. Här finns den sorts neoklassicism som också genomsyrar hans första symfoni, "Den klassiska". Naturligtvis var det Ojstrach som än en gång var den förste som spelade versionen för violin, i Moskva i juni 1944, med Lev Orbin vid pianot. STIG JACOBSSON





Medverkande




1987-04-13 19:30 Stenhammarsalen

Medverkande




1985-02-19 19:30 Stenhammarsalen

Medverkande




1967-04-04 20:00 Stenhammarsalen

1946-02-19 20:00 Stenhammarsalen

1920-01-15 20:00 Nya Handelsinstitutets sal

Medverkande




Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!