Stäng
Meny

Arkiv

46 konserter

2018-03-16 18:00 Stora salen

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER



25 min


NIKOLAJ RIMSKIJ-KORSAKOV (1844-1908) SCHEHERAZADE OP 35 Havet och Sindbad sjöfararens skepp Sagan om Prins Kalender Den unge prinsen och den unga prinsessan Festen i Bagdad och skeppsbrottet Bland ryska kompositörer intar Nikolaj Rimskij-Korsakov utan tvivel en rangplats, men han hade utbildat sig till något helt annat: han var marinofficer och hade som sådan rest jorden runt och upplevt det mesta. Inte minst skulle hans erfarenheter från österlandet smitta av sig på hans kompositioner. Vi märker det i exotiska verk som den symfoniska sviten Scheherazade, i den andra symfonin Antar och i flertalet av hans operor. Rimskij-Korsakov var liksom kollegerna Balakirev, Musorgskij, Cui och Borodin medlem i den i St Petersburg verksamma tonsättargruppen "De fem unga" som satte rysk tradition mycket högt, till skillnad från de mer västligt orienterade Moskvatonsättarna. Som symfoniker nådde Rimskij-Korsakov knappast upp till Tjajkovskijs nivå men i sin programmusik är han den store mästaren. I den symfoniska sviten Scheherazade leder han oss rakt in i de sagor som ingår i Tusen och en natt: Det var en gång en sultan som hette Shakriar, och som beslutat att döda var och en av sina hustrur i gryningen efter varje bröllopsnatt, övertygad som han var om alla kvinnors trolöshet och falskhet. Men flickan Scheherazade lyckades rädda sitt liv genom att i "tusen och en natt" berätta underbara sagor och påpassligt somna just när något så spännande skulle hända att sultanen verkligen måste låta henne leva för att få höra fortsättningen. Till slut återtog sultanen sitt stränga påbud och de levde lyckliga i alla sina dar… Rimskij-Korsakov var en av sin tids allra främsta orkesterdomptörer, något som han lärde vidare till sina elever som Stravinsky och Respighi. Hans förmåga att färga sin musik är imponerande, och han har i Scheherazade skapat ett utomordentligt underhållande verk - en sorts förryskad orientalism. Han förnekade att de melodiska motiven hade berättande innebörd, men nog ligger det nära till hands att tänka sig det inledande temat som den otåliga sultanens tema, och att det till synes improviserade violinsolo som går genom alla satserna porträtterar Scheherazade när hon berättar sina sagor. Satstitlarna väcker nyfikenhet och associationer och några kan knytas till specifika sagor. Den om Sindbad är välkänd, Sagan om Kalender handlar om en tiggarprins. Men titlarna ger bara stämningsunderlag. De berättar inga påtagliga historier. Ursprungligen tänkte han sätta neutrala titlar på satserna: Preludium, ballad, adagio, finale. Scheherazade är ett graciöst, underhållande verk med stor skönhet och drömska klanger som uruppfördes hösten 1888. Det var en gång… STIG JACOBSSON


2011-09-01 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER





Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1995-03-10 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1995-03-09 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1990-10-13 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER






Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1990-10-12 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER






Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1982-03-06 18:00 Sandefjord, Hjertnes

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER




Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Jan Krenz Dirigent



1982-03-05 19:30 Oslo, Konserthuset

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER




Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Jan Krenz Dirigent



1982-03-04 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER




Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Jan Krenz Dirigent



1979-03-17 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER




Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1969-03-24 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER




Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1965-10-17 19:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER




Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.





1942-10-30 19:30 Folkets hus

Göteborgs Symfoniker

Program


SYMFONI NR 5 E-MOLL OP 64 Andante. Allegro con anima Andante cantabile, con alcuna licenza Valse: Allegro moderato Finale: Allegro maestoso. Allegro vivace Det var svårt för Pjotr Tjajkovskij att komponera den femte symfonin, hans näst sista, som till slut uruppfördes i S:t Petersburg i november 1888. Han kände ingen inspiration. Man får inte glömma att han höll på med andra verk vid samma tid, som den stora operan Spader dam uruppförd 1890. I ett brev till brodern Modest undrade han om han i själva verket gjort sitt vad gällde musikskapande. Allteftersom arbetet fortskred blev han mera hoppfull. Efter uruppförandet och publikens svala reaktion började han tvivla igen. Men när den därefter framfördes i Moskva och, efter några ändringar, i Hamburg i mars 1889 med tonsättaren själv som dirigent, kände han sig äntligen lugn och nöjd: "Musikerna tog till sig musiken mer och mer för varje speltillfälle och var riktigt entusiastiska på de sista repetitionerna och konserten. Jag tycker om den igen." Femte symfonin är liksom den fjärde en "ödessymfoni" enligt Tjajkovskij själv. Men i den fjärde, som skrevs elva år tidigare, hade han bara ibland använt ett ledmotiv som han beskriver för brevväninnan Nadezjda von Meck: "Det representerar ödet, den oundvikliga makt som gäckar vår längtan efter lyckan…". I femte symfonin går han längre. Här finns "ödesmotivet" i varje sats i olika former. Till en början dovt och tragiskt i låga klarinetter, fagotter och stråkar. Så följer ett rastlöst tema i allegrotempo. Tjajkovskij beskriver det som "tvivel, klagan, föraningar". Men ett valstema bryter optimistiskt. En lyrisk melodi i hornstämman inleder andra satsen åtföljt av ett oboetema, "som en stråle av ljus", även utvecklat i klarinett, fagott och stråkar. Det blir en kamp mellan detta ljusa och det hotfulla ödestemat. I tredje satsen fortsätter Tjajkovskij med en nästan naiv vals i hela orkestern i stället för ett sedvanligt scherzo. Korta, hetsiga toner avbryter. I sista takterna dyker ödesmotivet upp svagt och kusligt. I finalsatsen sker ett slags apoteos. Ödesmotivet omvandlas till en stolt och heroisk marsch som återkommer genom satsen i varierande form med avbrott för snabba, dramatiska avsnitt. Denna triumfmarsch förkroppsligar dock enligt tonsättaren en "fullständig kapitulation inför ödet eller försynens outgrundliga styrning". Kanske var det ödet som till sist gav Tjajkovskij "nycklarna" till denna hans känsloladdade, personliga och spännande symfoni. Efter bara några få framföranden ansågs den vara ett av hans mest betydande orkesterverk. Och det gäller än idag. GUNILLA PETERSÉN


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER







Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1942-10-23 00:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER







Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.





1939-11-26 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER







Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1939-02-02 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER





Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Tor Mann Dirigent



1936-10-25 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER









Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1936-03-12 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



25 min



FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1935-04-07 18:15 Stadsteatern

Göteborgs Symfoniker

Program


RICHARD WAGNER (1813-1883) WESENDONCKSÅNGER Der Engel Stehe still! Im Treibhaus Schmerzen Träume 20 min Sedan 1849 bodde Richard Wagner och hans hustru Minna i Zürich, Schweiz. Wagner hade tvingats i landsflykt på grund av sin medverkan i Dresdenrevolutionen. Han hade börjat skriva texten till sin operatetralogi Nibelungens ring, men gjorde avbrott, när han bokstavligen drabbades av Gottfried von Strassburgs dikt om Tristan och Isolde från början av 1200-talet, som i sin tur byggde på tidigare franska förlagor och en försvunnen keltisk text. Wagners äktenskap var inte lyckligt. Minna befann sig ständigt på kurort av hälsoskäl. "Då jag aldrig fått njuta av riktig kärlek i mitt liv, tänker jag nu uppresa ett monument till den härligaste av alla drömmar, ett verk där kärleken verkligen ska få sin fullbordan från början till slut: I mitt huvud har jag frambringat en Tristan och Isolde" skrev han 1854 till vännen Franz Liszt och beklagade sig över hur mycket han fått uppoffra för sin hustrus skull. Samtidigt umgicks han alltmera med paret Otto och Mathilde Wesendonck, som han träffat 1852 i samband med sina dirigentuppdrag för Zürichs Musiksällskap. Minna och Richard fick till och med bosätta sig i ett hus som Wesendonck hyrde för deras räkning nära sitt eget. Wagner kallade det "Asylen". Mathilde blev oerhört påverkad av den store tonsättaren och bad att få bli hans elev. Och han njöt av hennes dyrkan och intresse för både hans konst och teorier, som nu alltmera tog intryck av Arthur Schopenhauers filosofi. I deras korrespondens och dagböcker framkommer att deras känslor för varandra blev allt starkare. Hon blev hans själsfrände och musa. I ett skaparrus skrev Wagner 1857-1858 både prosautkastet och en del av partituret till operan Tristan och Isolde samt tonsatte fem dikter av Mathilde Wesendonck för en kvinnoröst. Det är ett av få tillfällen Wagner skrev musik till andra texter än sina egna. Mathildes dikter är inga storverk, men ärliga uttryck för hennes omtumlande känsloliv och hennes insikt i de filosofiska spörsmål hon diskuterat med Wagner. Till dennes musik blev de storartade romanser, med flera förebud om operan Tristan och Isoldes nyskapande intrikata kromatik och emotionella intensitet i pianosatsen och med en sångstämma som flyter ovanpå likt en av Wagners "oändliga melodier". Sångerna Im Treibhaus och Träume fick också underrubrikerna "en studie till Tristan och Isolde". I Der Engel kan man höra Lohengrinmelodik och i Stehe still! finns en aning av Ringenmotiv. Schopenhauers tes att man måste försaka och lida för att nå befrielse, lade ytterligare en dimension till Wagners och fru Wesendoncks livssituation, till dikterna och musiken. Wagner skrev Wesendoncksångerna för en kvinnoröst och piano. Senare arrangerade han den sista, Träume, för soloviolin och kammarorkester. Hans elev Felix Mottl arrangerade de fyra övriga för sång och orkester. GUNILLA PETERSÉN


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER







Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



1933-03-12 18:15 Lorensbergsteatern

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER







Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



1930-12-07 18:15 Lorensbergsteatern

Göteborgs Symfoniker

Program




FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER



Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1928-03-04 18:15 Lorensbergsteatern

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER



Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



1927-12-26 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Program



FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER








Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1927-01-30 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Program


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER





Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1926-03-03 20:00 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Program


HECTOR BERLIOZ (1803-1869) SYMPHONIE FANTASTIQUE Drömmar, passioner: Largo. Allegro agitato e appassionato assai En bal: Allegro non troppo Scen på landet: Adagio Marsch till avrättningsplatsen: Allegro non troppo Dröm om en nattlig häxsabbat: Larghetto. Allegro Berlioz skrev sin "overkliga symfoni" 1829-1830. Den uruppfördes den 5 december 1830 i Paris och togs emot med samma bestörtning som Beethovens symfonier. Wagner talade om "djävulskt förvirrat musikspråk". 1827 hade Berlioz hört François-Antoine Habenecks första banbrytande tolkningar av Beethovens symfonier i Paris. I självbiografin berättar Berlioz hur han efteråt mötte tonsättaren Leseur som störtade ut för att få luft och flämtade: "När jag tog på mig hatten kunde jag inte hitta huvudet." Utan denna Beethoven vore också Berlioz verk nästan otänkbart. Den är i stor utsträckning självbiografisk och berättar om en ung man som just mött sin idealkvinna. I hans eget fall var det den irländska Shakespeare-aktrisen Harriet Smithson som befann sig på turné Europa runt som Ofelia och Julia. Men Berlioz eldiga brev till henne besvarades aldrig. Först när hon hört hans symfoni gifte de sig 1833. I ett program, tryckt på rosa papper, fick publiken läsa om den unge musikerns blixtförälskelse, skildrad i en genom hela symfonin löpande dubbel "idée fixe" enligt Chateaubriands begrepp "le vague des passions", en melankolisk konflikt mellan den utsattes inre hetta och omvärldens kyla. I andra satsens balscen, en berömd vals, hoppas han ännu. I den tredje, Scen på landet, med dess vallåtar och naturbilder, har han utan tvekan hört Beethovens Pastoralsymfoni. Den fjärde är däremot nattsvart. Inför kvinnans nu uppenbara kallsinnighet försöker han ta sitt liv med opium, men en alltför svag dos ger bara mardrömmar om att han mördat henne och nu förs till sin egen avrättning. Sedan bilan fallit väntar i sista satsen helvetet, befolkat av häxor, monster och osaliga andar, som firar likbegängelsen. När kärlekens idée fixe dyker upp är den förvanskad till en vulgär och grotesk danslåt. Den blandas med begravningsklockor och en parodi på dödsmässans Dies iræ under vanvettigt larmande. Vår tid vet att här föddes med ofattbar djärvhet hela den moderna orkesterns och orkesterklangens framtid. ROLF HAGLUND


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER



Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



1925-02-20 20:00 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Program



FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER




Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



1922-10-01 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Program


LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) SYMFONI NR 1 Adagio molto - Allegro con brio Andante cantabile con moto Menuetto: Allegro molto e vivace Finale: Adagio - Allegro molto e vivace Ludwig van Beethovens första symfoni, skriven år 1799-1800, är förvisso inget trevande försök av någon orutinerad och omogen tonsättare. Nej, Beethoven var redan sedan länge känd som en av sin tids främsta pianister och improvisatörer, och hans kompositioner hade redan uppmärksammats ordentligt. Han hade hunnit skriva två pianokonserter, elva pianosonater och sex stråkkvartetter - för att nu nämna några. Men å andra sidan måste man nog erkänna att han inte lade ner så värst stor skaparmöda på sin första symfoni, och inte var han heller så djärv som han tordes vara i några av kammarmusikverken. Detta var nu inte tecken på ovilja eller okunskap, utan tvärtom på stor insikt i de praktiska omständigheterna. Det fanns vid den här tiden inga fasta orkestrar annat än vid några få operateatrar och furstehov. Han visste att han själv skulle vara tvungen att kalla samman enskilda musiker för detta speciella tillfälle, och han visste att det skulle bli mycket ont om tid för repetition. Att då komma med nymodigheter som krävde mycket övning var värre än han trodde. Urpremiären leddes av den i och för sig förträfflige böhmiske tonsättaren Pavel Vranicky men just den här konserten har gått till historien som en riktigt dålig tillställning. Till dirigentens försvar kan dock sägas att han fick uppdraget mycket sent, efter att erbjudandet bollats fram och tillbaka mellan många musikprofiler i Wien. Kritikerna tyckte trots allt att symfonin i stort sett var bra och att den bjöd på många nyheter och "en hel värld av idéer". "Men alltför många blåsinstrument kom till användning, så det lät mer som en blåskår än en orkester". Så här 200 år senare tycker vi att symfonin är både tydlig och klar, konventionell och starkt besläktad med Mozarts och Haydns symfonier. Men vi märker också att här finns något mer - ett starkt personligt drag. Den framåtdrivande andan är inte utlånad, den är Beethovens eget signum. Det inledande adagiot tvekar över sin tonartstillhörighet, och det var något som chockerade de samtida kritikerna. Men sedan lugnade de ner sig när de kände igen den trygga sonatformen som ju också återkommer i andra och fjärde satsen. I menuetten är Beethoven på väg mot nästa stora nyhet: den är redan något annat än en liten hövisk dans. Den bär embryot till ett beethovenskt scherzo. STIG JACOBSSON


25 min



FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



1920-01-14 20:00 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Program




FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



1919-02-26 20:00 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Program


RICHARD WAGNER (1813-1883) WESENDONCKSÅNGER Der Engel Stehe still! Im Treibhaus Schmerzen Träume 20 min Sedan 1849 bodde Richard Wagner och hans hustru Minna i Zürich, Schweiz. Wagner hade tvingats i landsflykt på grund av sin medverkan i Dresdenrevolutionen. Han hade börjat skriva texten till sin operatetralogi Nibelungens ring, men gjorde avbrott, när han bokstavligen drabbades av Gottfried von Strassburgs dikt om Tristan och Isolde från början av 1200-talet, som i sin tur byggde på tidigare franska förlagor och en försvunnen keltisk text. Wagners äktenskap var inte lyckligt. Minna befann sig ständigt på kurort av hälsoskäl. "Då jag aldrig fått njuta av riktig kärlek i mitt liv, tänker jag nu uppresa ett monument till den härligaste av alla drömmar, ett verk där kärleken verkligen ska få sin fullbordan från början till slut: I mitt huvud har jag frambringat en Tristan och Isolde" skrev han 1854 till vännen Franz Liszt och beklagade sig över hur mycket han fått uppoffra för sin hustrus skull. Samtidigt umgicks han alltmera med paret Otto och Mathilde Wesendonck, som han träffat 1852 i samband med sina dirigentuppdrag för Zürichs Musiksällskap. Minna och Richard fick till och med bosätta sig i ett hus som Wesendonck hyrde för deras räkning nära sitt eget. Wagner kallade det "Asylen". Mathilde blev oerhört påverkad av den store tonsättaren och bad att få bli hans elev. Och han njöt av hennes dyrkan och intresse för både hans konst och teorier, som nu alltmera tog intryck av Arthur Schopenhauers filosofi. I deras korrespondens och dagböcker framkommer att deras känslor för varandra blev allt starkare. Hon blev hans själsfrände och musa. I ett skaparrus skrev Wagner 1857-1858 både prosautkastet och en del av partituret till operan Tristan och Isolde samt tonsatte fem dikter av Mathilde Wesendonck för en kvinnoröst. Det är ett av få tillfällen Wagner skrev musik till andra texter än sina egna. Mathildes dikter är inga storverk, men ärliga uttryck för hennes omtumlande känsloliv och hennes insikt i de filosofiska spörsmål hon diskuterat med Wagner. Till dennes musik blev de storartade romanser, med flera förebud om operan Tristan och Isoldes nyskapande intrikata kromatik och emotionella intensitet i pianosatsen och med en sångstämma som flyter ovanpå likt en av Wagners "oändliga melodier". Sångerna Im Treibhaus och Träume fick också underrubrikerna "en studie till Tristan och Isolde". I Der Engel kan man höra Lohengrinmelodik och i Stehe still! finns en aning av Ringenmotiv. Schopenhauers tes att man måste försaka och lida för att nå befrielse, lade ytterligare en dimension till Wagners och fru Wesendoncks livssituation, till dikterna och musiken. Wagner skrev Wesendoncksångerna för en kvinnoröst och piano. Senare arrangerade han den sista, Träume, för soloviolin och kammarorkester. Hans elev Felix Mottl arrangerade de fyra övriga för sång och orkester. GUNILLA PETERSÉN


FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER




Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




1918-04-17 20:00 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Program



FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!