Stäng
Meny

Arkiv

2 konserter

1967-11-09 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



GEORG FRIEDRICH HÄNDEL (1685-1759) HARPKONSERT B-DUR OP 4:6 Andante. Allegro Larghetto Allegro moderato Händel samlade sina sex orgelkonserter i opus 4 och han skrev dem för att sats för sats spelas under pauserna i sina omfattande oratorier. Händel var då ofta själv solist vid orgeln där han också sägs ha improviserat en inledning till varje sats. Sedan han mot ålderns höst blivit blind spelade han dem ur minnet. Konserterna publicerades 1738 men hade då redan spelats under några år. Den sjätte konserten går i B-dur, och har en lite mer speciell historia. Händel har i flera av sina stora vokalverk också tagit med en harpa i orkestern, ett instrument vars klang han uppskattade. Många har menat att konserten op 4:6 från början var tänkt som en konsert för harpa och att han först senare gjorde en orgelversion när det var dags att lämna till tryck. I alla händelser spelades konserten första gången under ett framförande av Händels oratorium Alexander's Feast i februari 1736, och i det verket har sångaren och lyraspelaren Timotheus en så stor roll att han kan ha fått Händel road av att komponera sin konsert. Solist vid premiären var den walesiske harpisten William Powell och det var då troligen en lite enklare Welsh harp som kom till användning. STIG JACOBSSON


MAURICE RAVEL (1875-1937) INTRODUKTION OCH ALLEGRO FÖR SOLOHARPA, FLÖJT, KLARINETT OCH STRÅKKVARTETT Sébastien Erard hette den instrumentmakare i Paris som redan omkring 1810 uppfann dubbelpedalharpan, ett instrument som tack vare en pedal för varje ton i den diatoniska skalan möjliggjorde spel i alla tonarter. Efter hand konstruerade andra fabriker instrument som konkurrerade om uppmärksamheten, varför Erardfabriken beställde ett verk av Maurice Ravel. Avsikten var att detta verk skulle demonstrera Erardharpans stora förtjänster. Man kan tycka att det var en vågad beställning för Ravel hade inte mer än hunnit avsluta sina studier vid Pariskonservatoriet, och dessutom tre år i rad ratats som mottagare av det stora Rom-priset. Nu hade han dessutom helt andra saker att tänka på för ägaren av tidningen Le Matin hade bjudit honom och två konstnärer på en segeltur till Belgien, Holland och Tyskland - och det i samma veva som verkbeställningen dök upp. Åtta dagar och tre sömnlösa nätter ägnade han sin komposition innan han tvingades uppsöka sin skräddare (eller om det var hattmakaren) för att skaffa lämplig utrustning till segelfärden. Stressad och nervös lyckades han glömma skisserna till sitt nya verk hos skräddaren. Men till slut redde allt upp sig. När han kom hem till Paris fick han tillbaka skisserna och kunde fullborda detta friskt saltstänkta verk, som med elegans genomskådar harpans alla komplicerade hemligheter. I den korta kadensen används harpans alla pedaler i alla lägen. Introduktion och allegro för soloharpa och kammarensemble tillägnades Erard-företagets VD, Albert Blondel. Ravel gav sig i kast med arbetet med stor inspiration och med målsättningen att låta musiken utvecklas från långsamt till snabbt, att kombinera enkelt med komplicerat, elegant med vitalt. Dessutom är musiken genomsyrad av Ravels klangliga magi. Uruppförandet ägde rum i Paris den 22 februari 1907. STIG JACOBSSON



1956-03-18 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) SYMFONI NR 5 C-MOLL OP 67 "ÖDESSYMFONIN" Allegro con brio Andante con moto Allegro Allegro Under konserten på Theater an der Wien den 22 december 1808 började den kunniga publiken i Wien ana att Beethoven var en tonsättare av stora mått. Han hade fått möjligheten att presentera sig själv med en porträttkonsert, och han tog verkligen chansen. Det blev en fyra timmar lång konsert, och han gav prov på många verk som dittills varit ospelade. Beethoven fick verkligen slita med sin musik. "Jag bär med mig mina idéer under lång tid", sade han, och det var i själva verket en underdrift. När det gäller femte symfonin bar han på idéerna i åtta år. Han arbetade minutiöst med varje detalj, och det är intressant att betrakta arbetet i hans ännu bevarade skissböcker. Alla strykningar, ändringar och tillägg gör att notsidorna blir obegripligt röriga - bara Beethoven själv visste hur han skulle tolka dem. De första tankarna förefaller förvånansvärt torftiga, men när han fått brottas med dem en tid, antar de alltmer spännande former, och när han slutligen är nöjd har han också åstadkommit något genialt. Till och med femte symfonins till synes självklara inledning, detta bankande på ödets port som genast griper tag i lyssnaren och som tycks vara en så given och orubblig tanke, genomgår i skisserna en rad i efterhand svårförståeliga förvandlingar. På liknande sätt har han arbetat med hela verket, och även instrumentationen har vållat problem. Andra satsens tema kan i skisserna återfinnas i åtminstone fjorton olika versioner. Scherzots övergång i finalen har genomgått oräkneliga utvecklingsfaser. Skisserna visar också att Beethoven ursprungligen inte alls tänkt sig en final i triumferande dur, utan en patetisk mollstämning. Visst är Beethovens femma värd all den beundrande uppmärksamhet den får. Den är resultatet av ett hårt arbetande genis vedermödor. STIG JACOBSSON


GEORG FRIEDRICH HÄNDEL (1685-1759) HARPKONSERT B-DUR OP 4:6 Andante. Allegro Larghetto Allegro moderato Händel samlade sina sex orgelkonserter i opus 4 och han skrev dem för att sats för sats spelas under pauserna i sina omfattande oratorier. Händel var då ofta själv solist vid orgeln där han också sägs ha improviserat en inledning till varje sats. Sedan han mot ålderns höst blivit blind spelade han dem ur minnet. Konserterna publicerades 1738 men hade då redan spelats under några år. Den sjätte konserten går i B-dur, och har en lite mer speciell historia. Händel har i flera av sina stora vokalverk också tagit med en harpa i orkestern, ett instrument vars klang han uppskattade. Många har menat att konserten op 4:6 från början var tänkt som en konsert för harpa och att han först senare gjorde en orgelversion när det var dags att lämna till tryck. I alla händelser spelades konserten första gången under ett framförande av Händels oratorium Alexander's Feast i februari 1736, och i det verket har sångaren och lyraspelaren Timotheus en så stor roll att han kan ha fått Händel road av att komponera sin konsert. Solist vid premiären var den walesiske harpisten William Powell och det var då troligen en lite enklare Welsh harp som kom till användning. STIG JACOBSSON


Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!