Stäng
Meny

Arkiv

1 konserter

2014-01-09 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



FRANZ LISZT (1811-1886) PIANOKONSERT NR 2 A-DUR Franz Liszt har bland mycket annat gått till historien som en av alla tiders främsta pianovirtuoser. Därför är det kanske inte heller förvånande att han även som tonsättare kom att ägna pianot mycket stor uppmärksamhet. Vi känner väl till hans Ungerska rapsodier, Mefistovalsen och andra ofta spelade slagnummer, men också en grandios sonat. Kanske är det ändå lite förvånande att han bara skrev två pianokonserter. Nåja, nu har forskningen faktiskt funnit också en tredje, och ytterligare några verk för piano och orkester, men det är bara de två numrerade som är ordentligt etablerade. Det var omkring 1840 som Liszt samtidigt påbörjade sina båda konserter i Rom, och av allt att döma gav de honom stora bekymmer. Detta framkommer av att han inte förmådde fullborda dem förrän efter ett decennium, i Weimar. Konserterna blev tämligen olika varandra. Den första (Ess-dur) följer den klassiska uppbyggnaden, fast i fyra satser, men den andra (A-dur) är mer utformad som en symfonisk dikt med obligat piano, med sex satser som utan paus går över i varandra och där tempo och karaktär skiftar många gånger. Många anser den vara den bästa av de två konserterna. Den första är virtuos och utåtriktad, medan den andra är mer djupsinnig och poetisk. Den uruppfördes med Liszt som dirigent och hans elev Hans von Bronsart vid pianot (han fick sig också konserten tillägnad). STIG JACOBSSON


25 min



ANTONÍN DVORÁK (1841-1904) CELLOKONSERT H-MOLL OP 104 Allegro Adagio ma non troppo Finale: Allegro moderato I själva verket är detta Dvoráks andra cellokonsert, men den första i A-dur (1865) var ett ungdomsverk som han aldrig orkestrerade. Inspiration till den nu aktuella konserten fick Dvorák efter att ha hört en cellokonsert av den berömde operettkomponisten Victor Herbert som också var firad cellist i New York Philharmonic. Men Herberts konsert var bara en tankeväckare, Dvorák gick så mycket längre, och fyllde sin konsert med en överväldigande romantik. Det är inte bara det uttrycksfulla användandet av soloinstrumentet som bidragit till detta, utan även den färgrika orkesterpaletten där blåsarna spelar så stor roll. Den kände förläggaren Simrock köpte rättigheterna för 6000 mark och meddelade tonsättaren att han ämnade trycka konserten med professor Hanuš Wihans kadens i sista satsens sluttakter. Dvorák reagerade ytterst kraftfullt på detta meddelande och trots att konserten tillägnats vännen Wihan, cellist i Tjeckiska kvartetten, skrev han till Simrock: "Jag måste insistera på att verket trycks så som jag skrivit det! Ni får verket endast om ni lovar att inte tillåta någon göra ändringar - vännen Wihan inte undantagen - utan min kännedom och mitt medgivande - och heller inte den kadens som Wihan lagt till sista satsen. Jag sade Wihan rent ut när han visade mig den, att det var omöjligt att lägga till ett sådant parti." Wihan, som tidigare uruppfört Dvoráks kortare verk Waldesruhe och Rondo för cello och orkester, tog illa vid sig och överlät uruppförandet i London den 19 mars 1896 till Leo Stern som solist och med tonsättaren själv som dirigent. Med tiden försonades Dvorák med Wihan och de framförde ofta konserten tillsammans. Skälet till att Dvorák inte ville ändra något i slutpartiet var rent personligt. Hemkommen till Böhmen hade han nåtts av budet att en kär svägerska avlidit. Han erinrade sig att han citerat en av hennes älsklingsmelodier i den andra av Fyra sånger op 82, Lämna mig ensam. Reminiscenser av sången lät han nu också ingå i codan och med denna personliga bakgrund kan vi lättare förstå varför han reagerade så skarpt mot Wihans säkert välmenande tillägg. För att betona verkets betydelse har man ibland kallat cellokonserten för "Dvoráks tionde symfoni". Och Brahms frågade sig: "Varför i all världen har jag inte vetat att man kunde skriva en sådan cellokonsert?" Den musikaliskt mogna och storslagna konserten är ett verkligt mästarprov för solisten. STIG JACOBSSON



Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




Sedan han vann Solistpriset 2014 har svenske pianisten David Huang etablerat sig som en av Nordens mest intressanta och framstående unga musiker. 2012 fick han sitt första genombrott då han vann den prestigefyllda Vera Lothar-Schevchenko-tävlingen i Jekaterinenburg. Det var första gången en svensk pianist vann en rysk pianotävling. Han spelade finalerna ur pianokonserter av Mozart och Liszt tillsammans med Urals filharmoniska orkester. Som Artist in Residence hos SR P2 mellan 2014 och 2016 gjorde David Huang ett flertal inspelningar och framträdanden i radio och tv och spelade solo- och kammarmusik samt framträdde som solist med Sveriges Radios symfoniorkester, Göteborgs Symfoniker och Gävle symfoniorkester. I dag har han sin bas i Stockholm och framträder gärna som solist och kammarmusiker. Hans passion för kammarmusiken har lett till samarbeten med ledande nordiska musiker. 2015 bildade han trio LEK tillsammans med violinisten Daniel Migdal och cellisten Frida Fredrikke Waaler Waervågen som utforskar samtida musik och även den traditionella triorepertoaren. David Huang var också med att grunda Sveriges kammarsolister. David Huang föddes 1988 i Taiyuan i Kina och kom som treåring till Sverige. Under sin karriär som pianist har han fått ta emot flera hedersutmärkelser, bland dem stipendier från Kungliga musikaliska akademin.



Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!