Göteborgs Symfoniker
Tillgänglig till 6 december 2022

Bartók: Riddar Blåskäggs borg

Inspelning med Göteborgs Symfoniker, 7 maj 2022, Göteborgs Konserthus.

Marin Alsop var den första kvinnan som blev chefdirigent för en stor amerikansk orkester: Baltimore Symphony. Hon lägger mycket tanke bakom varje program hon dirigerar. Ett bra program ska ha ett budskap, kanske till och med en sensmoral, men samtidigt bjuda på variation för örat.

Béla Bartóks enaktsopera Riddar Blåskäggs Borg är också berättande till sin karaktär, men än mer ger verket röst åt människans inre psykologiska landskap. Premissen är avskalad: efter att ha brutit upp från en tidigare trygg tillvaro söker Judith upp föremålet för sin kärlek, en man vid namn Blåskägg. Dennes hem, en mörklagd borg, tornar upp sig bakom dem. Ska hon fly eller följa med honom in och se vad som döljer sig i borgens sju förseglande rum?

Operans öppningsscen ger oss Judith och Blåskägg stående inför den mörka byggnaden. En dov, hotfull stråkmatta ljuder från orkestern. Träblåset tar vid i böljande intervall och en på en gång vemodig och skrämmande melodi tar form. Blåskägg inleder. Varför har hon kommit till honom? Endast faror lurar i slottet, han avråder sin älskade att följa med. Det blir till en dynamiskt gestaltad kärlekstvekamp. Den kvartslånga scenen avslutas med att Blåskägg viker sig. Borgen öppnas…

Blåskäggs borg har en direkthet och bär på en suggestion som är närmast hypnotisk. Att dyka ner i denna själsliga labyrint i all sin musikaliska komplexitet är en upplevelse som är svår att skaka av sig. Librettot av Béla Balázs är tidstypiskt. Bartók sägs ha drabbats av tematiken och känt igen sig i Blåskägg, som en känslomässigt förborgad person. Men ännu mer såg han i librettot en möjlighet att med musikens hjälp söka gestalta själens mest ljusskygga vrår då han – som så många andra under den här tiden – betraktade musiken som den konstform som stod i närmast förbund med människans undermedvetna. En konstform som på ren kraft kunde försätta sin lyssnare i själsliga tillstånd av alla de slag. Och hör man vad han åstadkommer i denna pärla till kortopera är det svårt att säga emot.

Luta dig tillbaka och njut.

 

Få nyhetsbrev från GSOplay

Håll dig uppdaterad om nya konserter på GSOplay.

Program

BÉLA BARTÓK (1881-1945) RIDDAR BLÅSKÄGGS BORG, OPERA I EN AKT Om än berättande till sin karaktär, med tydliga bilder behäftade vid varje scen, söker Béla Bartóks enaktsopera Blåskäggs Borg (1911) – till skillnad från MacMillan som i sitt 80 år yngre verk i huvudsak utforskar ett yttre skeende – snarare ge röst åt människans inre psykologiska landskap. Premissen är avskalad: efter att ha brutit upp från en tidigare trygg tillvaro söker Judith upp föremålet för sin kärlek, en man vid namn Blåskägg. Dennes hem, en mörklagd borg, tornar upp sig bakom dem. Ska hon fly eller följa med honom in och se vad som döljer sig i borgens sju förseglande rum? Operans öppningsscen ger oss Judith och Blåskägg stående inför den mörka byggnaden. En dov, hotfull stråkmatta ljuder från orkestern. Träblåset tar vid i böljande intervall och en på en gång vemodig och skrämmande melodi tar form. Blåskägg inleder. Varför har hon kommit till honom? Endast faror lurar i slottet, han avråder sin älskade att följa med. Det blir till en dynamiskt gestaltad kärlekstvekamp. Den kvartslånga scenen avslutas med att Blåskägg viker sig. Borgen öppnas. Det första rummet visar sig vara en tortyrkammare. Rädsla översköljer Judith och musiken bryter ut i ett hotfullt kaos i vilket Blåskägg åter försöker övertala Judith att låta borgen (honom) vara. Men Judith låter sig inte stoppas. Det andra rummet är en mörk vapenkammare, musikaliskt illustrerad med marschliknande slagverk och dekonstruerade trumpetfanfarer. Åter gestaltas kärleksparets ordduell, med ömsom vilsna, dissonanta utbrott, ömsom tankfullt vemod i vackra, skimrande bågar. Judith tänker inte låta sig avskräckas av sin älskares inre mörker. Det visar sig bära frukt. För det tredje rummet är en skattkammare. Judith kan emellertid inte undgå att lägga märka till blodfläckar här och var. Det stegrar åter hennes oro. Samma sak i det fjärde rummet som är en vacker trädgård, också den fläckad av blod. Operan når sin kulmen i det femte rummet i vilket hela Blåskäggs rike materialiserar sig, ett rike vidsträckt och blodfyllt. Nu kräver Blåskägg att Judith ska nöja sig, att hon ska älska honom utan att ställa fler frågor. Men nej, hon vill veta allt. Allt till dånande blåsarfanfarer och ett stormande orkesterpådrag som lämnar lyssnaren andlös. Så återstår då de två sista rummen, musiken lämnar det korta, explosiva format som illustrerat de första fem rummen. Tempot går ner, formen förlängs. Judith träder in i ett rum som visar sig vara en sjö av tårar. Nu finns det ingen väg tillbaka, det förstår hon själv. Lyssnaren slungas mellan långsam, bråddjup sorg och maximala dramatiska höjdpunkter. Det sista och sjunde rummet utgör en mellanvärld mellan liv och död där Blåskäggs tidigare fruar väntar. Väl därinne kan Judith inte göra annat än att sälla sig till deras dystra skara. Hennes öde är beseglat. Blåskäggs borg har en direkthet och bär på en suggestion som är närmast hypnotisk. Att dyka ner i denna själsliga labyrint i all sin musikaliska komplexitet är en upplevelse som är svår att skaka av sig. Librettot av Béla Balázs är tidstypiskt. Bartók sägs ha drabbats av tematiken och känt igen sig i Blåskägg, som en känslomässigt förborgad person. Men ännu mer såg han i librettot en möjlighet att med musikens hjälp söka gestalta själens mest ljusskygga vrår då han – som så många andra under den här tiden – betraktade musiken som den konstform som stod i närmast förbund med människans undermedvetna. En konstform som på ren kraft kunde försätta sin lyssnare i själsliga tillstånd av alla de slag. Och hör man vad han åstadkommer i denna pärla till kortopera är det svårt att säga emot. Edith Söderström

Medverkande

Göteborgs Symfoniker

Marin Alsop dirigent

Ausrine Stundyte sopran

Gerald Finley basbaryton

Georg Zlabinger regissör

Karin Tufvesson-Hjörne regissör