Flöjtisten Marjolein Vermeeren

"Det finns inte någon känsla i världen man kan jämföra med att sitta på podiet när publiken sitter i salen." Lär känna flöjtisten Marjolein Vermeeren och hennes förväntningar inför säsongen 2022-2023 med Göteborgs Symfoniker.

Det finns inte någon känsla i världen man kan jämföra med att sitta på podiet när publiken sitter i salen. Detta att jobba tillsammans så bra man bara kan, för att få ett musikaliskt toppresultat.

Jag minns känslan när jag var 17 år gammal och spelade i en stor symfoniorkester för första gången. Som flöjtist sitter man ju mitt i orkestern och det var så häftigt att jobba tillsammans med så många människor. Jag kommer aldrig att glömma det.

Marjolein Vermeeren håller sin flöjt

Musik är ett universellt språk som alla kan förstå, det är så speciellt. Går man långt tillbaka i tiden, är det en stor del av alla möjliga kulturer; flöjter och trummor har funnits med överallt och alltid. Musiken är en del av nästan alla människor, det är på sätt och vis som en drog.

Jag minns när Barbara Hannigan var här och gjorde Girl Crazy. Plötsligt började hela orkestern sjunga och det är ingenting vi gör varje vecka. De där tjugo takterna som vi skulle sjunga, repade hon ordentligt med oss. Allting skulle vara perfekt. Publiken började skratta, men inte för att vi var dåliga, utan för att de blev så förvånade. Det blev en så stor överraskning för vår klassiska abonnemangspublik, att de inte kunde hålla sig tysta. Den reaktionen var otrolig och så rolig för oss.

Dirigering är något jag brinner för att göra, särskilt för blåsorkester. I Norge görs en stor insats på unga dirigenter, Dirigentlöftet, och där har jag kommit in och får ta del av deras onlinemöten, mästarklasser eller föreläsningar varje månad. Jag har också dirigerat Arméns musikkår här i Sverige. Det känns extra roligt, för jag jobbar redan mycket med att dirigera barn och unga här i huset.

Marjolein Vermeeren håller i sin flöjt och kollar upp mot taket

När restriktionerna släpptes förra säsongen öppnade vi med En galakväll för musiken. Artister som Jill Johnson, Daniel Lemma och Linnea Henriksson sjöng låtar i arrangemang av Martin Schaub. På såna konserter har vi lite yngre publik, de blir väldigt entusiastiska över nästan allting. Det spelar inte så stor roll vad vi gör, känns det som. Det var otroligt mycket applåder efteråt, det gjorde nästan ont i öronen. Vi använder hörselskydd ibland när vi spelar, men då fick använda dem för applåderna i stället.

Flera gånger om året har vi skolproduktioner och jag tror väldigt starkt på att om man har haft bra upplevelser när man var ung, så stimuleras man att börja spela och kommer tillbaka när man är lite äldre. Det är viktigt att ge barn bra och inspirerande upplevelser på Konserthuset.

Förutom skolkonserterna har vi också veckor med musik från filmer och dataspel och så det vi kallar för Popical, som är popmusikveckor. Såna upplevelser talar direkt till unga. Det finns också massor med möjligheter för barn och unga som vill musicera; höstlovskör, sportlovsorkester, Side by side, VÄGUS. Jag tror att vi kan vara rätt stolta över att vi har så mycket i huset.

Marjolein Vermeeren berättade för Ulla M Andersson.

Konserttips