Göteborgs Konserthus A Tale Of Four Cities: 2. Paris

GERARD GRISÉY (1946-1998) STÈLE (1995) FÖR TVÅ SLAGVERKARE Gerard Griséy gick bort blott 52 år gammal. Det korta levernet till trots efterlämnade han en diger verklista med flera verk som kommit att definiera en hel skolbildning inom den sena 1900- talsmusiken: spektralismen. En metod där musikens fundament analyserades fram med hjälp av sonogram och matematiska analyser av inspelade klanger. Griséy står som dess portalfigur, men ville aldrig kännas vid dess skolbildning. I hans musik är spektralismen snarast en kort fas. Kvällens verk, Stèle, är skrivet för två bastrummor och komponerades till minne av tonsättaren Dominique Troncin som hastigt gick bort 32 år gammal. Det är en begravningsmarsch. Ett verk där bastrummorna på avstånd från varandra svarar som i tunga, långsamma ekon. Likt en ritual stegras intensiteten allteftersom och förtätas i rytmer för att slutligen nå en dramatisk nivå. De två bastrummorna skiljer sig i storlek samt i preparering. Den större trumman är behängd med träpärlor. Skinnen på bastrummorna delas in i ytor med olika klangliga egenskaper, som med hjälp av en rik uppsättning klubbor och redskap bildar en mångfacetterad och färggrann ljuduppsättning. En ljudvärld fjärran från bastrummans ensidiga vanliga användning i orkesterdiket. Istället för bara "boom" hörs här såväl ett "sch", ett "sss", ett "rrrrr", ett gny… ESAIAS JÄRNEGARD

KAREN TANAKA (f 1961) LILAS (1988) FÖR SOLOCELLO Paris som studieort förenar så många av, ja, flera århundranden av tonsättare. Det är en plats många passerar igenom, vissa stannar, andra lämnar, men förenande för denna konsert är att den kommit att vara en språngbräda in i en stor tonsättargärning. Japanskan Karen Tanaka kom till Paris 1986 för att studera vid det berömda musikteknologiska institutet IRCAM, strax därefter mottog hon det prestigefyllda Gaudeamuspriset i Amsterdam, ett pris som resulterade i kvällens soloverk för cello, Lilas ("syrén"). I verkkommentaren till Lilas står det "att stycket framförs bäst en vacker dag i maj". Troligen, får vi anta, i skuggan av en syrén i blom. Musiken är omsorgsfull och fylld av patos, där dess nav utgörs av en underliggande skala minnande om Tanakas hemland, Japan. Yo-skalan, som ofta hörs i den traditionella Gagaku-musiken, mejslas ut och varieras, inte minst intensifieras skalan harmoniskt genom en andra stämma som växlar mellan att fungera som orgelpunkt och att melodiskt svara. ESAIAS JÄRNEGARD

PER MÅRTENSSON (f 1967) TRIO (1999) FÖR KLARINETT, VIOLA OCH PIANO Med sin violinkonsert, diplomverket från musikhögskolan i Stockholm, etablerade sig Per Mårtensson som ett av de mest profilerade namnen på den svenska musikhimlen. Under kommande år skrev han flera stort upplagda verk, bland dem flöjtkonserten som uruppfördes av Gageego!s Anders Jonhäll och Göteborgs Symfoniker. Under de senare åren har verken kommit att alltmer utforska det kammarmusikaliska - den hemvist som han själv ofta beskriver som den mest väsentliga i att förnya den egna poetiken. För Gageego!-abonnenten kommer det i april att uruppföras ett nytt verk i anslutning till konsertseriens nedslag i Berlin. I kväll klingar kort och gott verket Trio från 1999. Musiken tar avstamp i en till synes dunkel fråga: möjligheten att taktilt förnimma tid? Själva frågan handlar i hög utsträckning om att utforska lyssnandet och inkludera i själva skaparakten flera olika nivåer av tidsliga och perceptuella tekniker. Å ena sidan utforska en upplevelse av tiden där vi snarast förnimmer musiken som ett objekt som rusar eller stilla svävar framför oss, å andra sidan en upplevelse där vi som åhörare kastas in i klangen, följer varje linje, hör varje dynamiskt skifte - där vi nästan vibrerar själva i takt med musiken. ESAIAS JÄRNEGARD

FAUSTO ROMITELLI (1963-2004) DOMENICHE ALLA PERIFERIA DELL'IMPERO. SECONDA DOMENICA: HOMMAGE À GÉRARD GRISÉY (2000) FÖR BASFLÖJT, BASKLARINETT, VIOLIN OCH CELLO Italienaren Fausto Romitelli förlorade en lång kamp mot cancern när han var 41 år, men hans musik har kommit att växa markant i rykte. Verk som Professor Bad Trip- trilogin, videooperan An Index of Metals eller det redan nästan ikoniska el-gitarrsolot Trash TV trance. Kvällens kvartett är skriven i åminnelse av Romitellis lärare i Paris, Gerard Griséy, och knyter kvällens program an. Griséys musik karaktäriseras ofta av hur ton blir till klang, som blir till distorsion och vänder åter, något som bottnar även i Romitellis musik. Instrumenten transformerar, i drivna loopade segment, vad som börjar likt en uppåtgående skalrörelse, eller inledningens glissandiekon till täta, skorrande frasavslut, interfolierade av tunga, markerade slag. Verket rymmer även flera till synes lekfulla inslag, som i den samlade klangen ändå understryker det tematiska: plötsligt hör man invävt en barnkalasets kazoo, eller ett gäckande munspel i ett kromatiskt spel mellan e och f (som kan sägas utgöra verkets centraltoner) till en speciell gitarrstämmare. Romitellis egna ord speglar i hög utsträckning såväl detta som hans livsverk: "Sedan jag föddes, har jag översköljts av digitaliserade bilder, syntetiska ljud och objekt. Det artificiella, det skitiga, det filtrerade - det är det som i dag är människans natur". ESAIAS JÄRNEGARD

PAUL CHIHARA (f 1938) REDWOOD (1968) FÖR VIOLA OCH SLAGVERK Paul Chiharas namn må klinga obekant, men för den med filmvana är hans musik troligen något som farit förbi. Det är i den genren hans största framgångar skördats, men hans kammarmusik och orkesterverk framförs även de kontinuerligt, inte minst i USA. Till Paris letade han sig under 1960-talet för att studera för den legendariska Nadia Boulanger som hållit sin hand över en oöverskådlig mängd av 1900-talets stora tonsättare. Paul Chiharas musik karaktäriseras av en rik användning av material och stilar. I kvällens Redwood växlar musiken mellan lugnare, klangliga passager till rytmiska, repetitiva ostinaton. Det melodiska paras med det rytmiska i mindre celler, som upprepas, varieras och roterar mellan de två instrumenten i ett spel mellan förgrund och bakgrund. ESAIAS JÄRNEGARD

GYÖRGY KURTÁG (f 1926) HOMMAGE À R. SCH. (1990) OP 15D FÖR KLARINETT, VIOLA OCH PIANO György Kurtág flydde Ungern 1956 och tog sin tillflykt till Paris. Hans sejour där blev inte lång men kom att bli avgörande för hans framtida musik inte minst genom studier för såväl Darius Milhaud som Olivier Messiaen, samt upptäckten av Weberns musik och Samuel Becketts strama språkdräkt. Möten och valfrändskap som kom att peka ut riktningen för hans kommande tonsättargärning. I Paris tillkom det han kom att kalla opus 1 och på den vägen är det. Under framförallt 1980-talet spred sig musiken med vinden och Kurtág är i dag en av de mest spelade tonsättarna världen över med en verkkatalog som sträcker sig över alla möjliga (och omöjliga) ensemblekonstellationer. Kvällens verk är som titeln antyder en hommage till Schumann, men även den medeltida tonsättaren Guillaume De Machaut ses som dunkla hänvisningar på partitursidorna. Det är en intrikat väv där Schumann och vissa vagt antydda medeltida körtekniker filtreras genom Kurtágs strama, klangliga precision. Verkets fem relativt korta satser blir till ett kalejdoskop av Kurtágs poetiska universum. Den halvt citerade musiken blir till olika narrativ som speglar Kurtágs egen relation till musiken och dess historia, inte minst iscensatt i en berättande gestik. Teknikerna och stilarna som den som gräver djupt i partituret kan upptäcka blir aldrig till pastisch, för den lyssnande knappt ens hörbara, istället slås man av en genomskinlighet i hanteringen av materialet och instrumenten. Hur musiken lyser fram i korta, koncentrade sjok - det är en hommage, men likaså ett panorama av Kurtág själv. ESAIAS JÄRNEGARD

KLAS TORSTENSSON (f 1951) PARIS 1993 FÖR FLÖJT, KLARINETT, TVÅ SLAGVERKARE, PIANO, VIOLA OCH CELLO P2s beställningsverk, uruppförande Klas Torstensson bor sedan många år i Nederländerna - även om hela världen är hans arbetsfält. Hans musik - opera, musikteater, orkesterverk, kammarmusik och solostycken - beställs av orkestrar, konserthus, radiostationer, ensembler och solister, och har framförts i USA, Europa, Asien och Australien. Av Torstenssons priser kan nämnas det Stora Christ Johnson-priset och dess Nederländska motsvarighet Matthijs Vermeulenpriset, i Sverige har han bland annat fått Rosenbergpriset och Järnåkerstipendiet. Om kvällens uruppförande säger tonsättaren följande: "Paris 1993 har sin upprinnelse i en halvårslång vistelse vid Ircam (Institut de Recherche et Coordination Acoustique/Musique) i Paris i början på 1990-talet. I Ircams katakomber (ingång ned till höger vid Centre Pompidou, bakom Niki de Saint-Phalles färgglada skulpturer i Stravinskyfontänen) arbetade jag på mitt beställningsverk för sångerskan Charlotte Riedijk och Ensemble Intercontemporain, Urban Songs. I studion samplade jag och min assistent (whizzkid från Kalifornien) slagverk och rappare så att det kom rök ur datorerna. Om man så önskade, kunde man även koppla in sig på högtalarna från grannstudion, där en ung fransk kollega jobbade. Efter en hel dags idogt arbete med stökiga ljudmassor hörde vi så ett försynt, men mycket elegant, synthetiskt altfiol-pizzicato komma ur grannens högtalare. Kanske är det detta altfiol-pizzicato som inleder mitt stycke Paris 1993? I verket skymtar vi även girlanger à la Boulez (salig i åminnelse) och kanske även reminiscenser från Radio Maxximum - radiostationen som då var min favorit vad det gällde fransk disco. Återbesök i Paris alltså." ESAIAS JÄRNEGARD

Ensemblen har sedan 1995 spelat modern, ofta nyskriven, kammarmusik av både svenska och utländska tonsättare. Medlemmarna spelar till vardags i Göteborgs Symfoniker, Göteborgsoperans orkester eller frilansar. I juni 2015 fick Gageego! Föreningen Svenska Tonsättares interpretpris på 50 000 kronor. I motiveringen står att ensemblen har ett stort antal uruppföranden på meritlistan och ett unikt perspektiv på två decenniers nutida konstmusikliv. Interpretpriset delas ut till musiker, körledare eller dirigenter som särskilt utmärkt sig inom nutida konstmusik. Säsongen 2015-2016 firade Gageego! 20-årsjubileum med en egen serie i Göteborgs Konserthus och den har följts av en ny serie 2016-2017 med fyra europeiska huvudstäder som teman: Rom, Paris, London och Berlin.