Göteborgs Konserthus Artist in Residence: Hélène Grimaud

ESA-PEKKA SALONEN (f 1959) HELIX Esa-Pekka Salonen var redan från början en mångsidig musiker: han spelade horn och studerade komposition och dirigering. Efter hand blev intresset för dirigering allt starkare och han inledde redan som 20-åring en karriär som ledde till chefskap för Sveriges Radios symfoniorkester, Los Angeles Philharmonic och Philharmonia Orchestra i London. Som tonsättare har Esa-Pekka Salonen komponerat flera stora orkesterverk, bland dem Foreign Bodies (2001), Insomnia (2002, framfört av Göteborgs Symfoniker och Gustavo Dudamel 2009) och Wing on Wing som var en gåva till Los Angeles Philharmonic och fick sitt uruppförande 2004 i orkesterns nya hem, Walt Disney Concert Hall. 2005 komponerade han Helix för BBC Proms. Han skriver själv om verket: "Jag bestämde mig för att skriva ett uvertyrlikt stycke med hyllningskaraktär som ändå skulle vara strikt strukturerat och grundat på huvudsakligen en kontinuerlig process. Helix form kan beskrivas som en spiral, eller mer akademiskt en kurva som cirklar runt en kon och har ett konstant vinkelförhållande mot en linje parallell med konens bas. Helix process är i grunden ett nio minuter långt accelerando. Tempot ökas men frasernas notvärden blir motsvarande längre. Därför ändras endast materialets relation till pulsen, inte nödvändigtvis intrycket av hastigheten. Därav spiralmetaforen: materialet (vilket huvudsakligen består av två olika fraser) skjuts framåt genom ständigt mindre koncentriska cirklar tills det når en punkt där det måste stanna eftersom det inte längre finns någon väg att gå. Det musikaliska uttrycket genomgår drastiska förändringar under loppet av dessa nio minuter: den idylliska, nästan pastorala öppningsfrasen för piccolo och kontrafagott återvänder långt senare i horn och trumpeter, fortissimo, omgiven av en väldigt livlig tuttiorkester. I den avslutande delen framstår materialet i ett nästan maniskt ljus." Hans anseende som tonsättare har förstärkts ytterligare de senaste åren. 2007 dirigerade han själv uruppförandet av sin pianokonsert med New York Philharmonic och Yefim Bronfman som solist. Två år senare uruppförde Leila Josefowicz violinkonserten som vann det mycket prestigefyllda Grawemeyer-priset och även kunde höras i Apples internationella iPad-kampanj 2014. Samma år uruppförde Tonhalle-orkestern i Zürich Karawane för orkester och kör, ett verk som också framförts av orkestrar i München, Stockholm, Los Angeles och New York. Esa-Pekka Salonen har också varit med i utvecklingen för en iPad-app, The Orchestra, där användaren på ett unikt sätt får tillgång till åtta symfoniska verk. STEFAN NÄVERMYR

MAURICE RAVEL (1875-1937) PIANOKONSERT G-DUR Allegramente Adagio assai Presto Ravel skrev sin pianokonsert i G-dur 1930-1931 efter en pianistturné i USA där han lyssnat mycket till jazzmusik. Han ville själv spela solopartiet i sin nya konsert men allt övande under turnén och en beställning på ytterligare en pianokonsert - för den enarmade pianisten Wittgenstein - blev för mycket. Konserten för vänster hand i en sats skulle uruppföras i Wien i november 1931 och G-durkonserten i Paris två månader senare. De båda konserterna skrevs samtidigt men är helt olika. "G-durkonserten är en konsert i ordets egentliga mening", skriver Ravel, "skapad i samma anda som Mozarts och Saint-Saëns konserter. Jag tycker verkligen att en konsert kan få vara glad och briljant musik utan att nödvändigtvis sträva efter djupsinne och dramatiska effekter." Vänsterhandskonserten är mörkare och mera dramatisk och följer inte alls utgångspunkterna ovan. Redan i G-durkonsertens första sats hör man influenser från jazzrytmer, George Gershwin, Stravinsky och baskisk folkmusik som blandas med lugnare, mer mystiska avsnitt. Andra satsen inleds av en andlöst vacker melodi i pianistens högerhand över en långsam, motsträvig vals i basen. Träblåsare tar vid och fortsätter den lugna, meditativa stämningen. Den korta tredje satsen är virtuost solistisk i spännande kromatik och rytmer med anspelningar på första satsen. Ravels erkänt skickliga instrumentationskonst når en höjdpunkt i denna konsert med flera solistiska inslag i orkestern. Vid uruppförandet var Marguerite Long solist och Ravel stod på dirigentpulten. GUNILLA PETERSÉN

HECTOR BERLIOZ (1803-1869) SYMPHONIE FANTASTIQUE Drömmar, passioner: Largo. Allegro agitato e appassionato assai En bal: Allegro non troppo Scen på landet: Adagio Marsch till avrättningsplatsen: Allegro non troppo Dröm om en nattlig häxsabbat: Larghetto. Allegro Berlioz skrev sin "overkliga symfoni" 1829-1830. Den uruppfördes den 5 december 1830 i Paris och togs emot med samma bestörtning som Beethovens symfonier. Wagner talade om "djävulskt förvirrat musikspråk". 1827 hade Berlioz hört François-Antoine Habenecks första banbrytande tolkningar av Beethovens symfonier i Paris. I självbiografin berättar Berlioz hur han efteråt mötte tonsättaren Leseur som störtade ut för att få luft och flämtade: "När jag tog på mig hatten kunde jag inte hitta huvudet." Utan denna Beethoven vore också Berlioz verk nästan otänkbart. Den är i stor utsträckning självbiografisk och berättar om en ung man som just mött sin idealkvinna. I hans eget fall var det den irländska Shakespeare-aktrisen Harriet Smithson som befann sig på turné Europa runt som Ofelia och Julia. Men Berlioz eldiga brev till henne besvarades aldrig. Först när hon hört hans symfoni gifte de sig 1833. I ett program, tryckt på rosa papper, fick publiken läsa om den unge musikerns blixtförälskelse, skildrad i en genom hela symfonin löpande dubbel "idée fixe" enligt Chateaubriands begrepp "le vague des passions", en melankolisk konflikt mellan den utsattes inre hetta och omvärldens kyla. I andra satsens balscen, en berömd vals, hoppas han ännu. I den tredje, Scen på landet, med dess vallåtar och naturbilder, har han utan tvekan hört Beethovens Pastoralsymfoni. Den fjärde är däremot nattsvart. Inför kvinnans nu uppenbara kallsinnighet försöker han ta sitt liv med opium, men en alltför svag dos ger bara mardrömmar om att han mördat henne och nu förs till sin egen avrättning. Sedan bilan fallit väntar i sista satsen helvetet, befolkat av häxor, monster och osaliga andar, som firar likbegängelsen. När kärlekens idée fixe dyker upp är den förvanskad till en vulgär och grotesk danslåt. Den blandas med begravningsklockor och en parodi på dödsmässans Dies iræ under vanvettigt larmande. Vår tid vet att här föddes med ofattbar djärvhet hela den moderna orkesterns och orkesterklangens framtid. ROLF HAGLUND

Göteborgs Symfoniker har kallats "En av världens mest formidabla orkestrar" av The Guardian och har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Sedan 2013 är den respekterade och efterfrågade amerikanen Kent Nagano förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han ledde Symfonikerna på framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland 2015. Göteborgs Symfoniker driver också en omfattande verksamhet för barn, inklusive det årliga musiklägret Side by Side by El Sistema, samt erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se. Dessa konserter kan också ses på mobiler och surfplattor via egna appar. Hösten 2017 inträder finske Santtu-Matias Rouvali som orkesterns chefdirigent. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, senast en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent.

Franske Lionel Bringuier är en av de mest intagande dirigenterna i sin generation, hyllad för sin konstnärliga mognad, känslomässiga förståelse och insiktsfulla sammansättning av konsertprogram. Han framträder regelbundet med världens främsta orkestrar och samarbetar med toppsolister både vid konserter och kritikerrosade inspelningar. Under säsongen 2017-2018 är Lionel Bringuier gästartist hos Lyons Nationalorkester. Han framträder med orkestrar som Gewandhausorkestern i Leipzig, Franska Radions filharmoniker, Montreals symfoniorkester, Finska Radions symfoniorkester, Sveriges Radios symfoniorkester och Malaysias filharmoniska orkester. I juli framträdde Lionel Bringuier för första gången med Chicago Symphony Orchestra och under säsongen återvänder han till Boston Symphony Orchestra för sitt årliga besök. Repertoaren är också mycket varierad under säsongen; bland höjdpunkterna finns Dutilleuxs första symfoni, Lutoslawskis Les espaces de sommeil och Brett Deans Amphiteatre, samt verk av Salonen, Sjostakovitj, Ravel, Gruber, Varèse, Berlioz och andra. Bland solister han samarbetar med finns pianisterna Yuja Wang, Nelson Freire, Jean-Yves Thibaudet och Lang Lang, violinisterna Lisa Batiashvili, Renaud Capuçon, Leonidas Kavakos, Gil Shaham och Ray Chen samt cellisten Gautier Capuçon. Lionel Bringuiers diskografi innefattar två Ravel-samlingar på Deutsche Grammophon, den senaste med tonsättarens samtliga orkesterverk (4 cd) där Yuja Wang och Ray Chen medverkar som solister.

Säsongen 2017-2018 är Hélène Grimaud Artist in Residence hos Göteborgs Symfoniker. Hon kommer att spela både kammarmusik samt pianokonserter av Ravel och Beethoven. Vid turnén med Göteborgs Symfoniker och nye chefdirigenten Santtu-Matias Rouvali i mars är hon solist vid konserter i Göteborg, Oslo, Stockholm, Köpenhamn och Reykjavik. Hélène Grimaud är en kvinna med många begåvningar som sträcker sig långt utöver instrumentet hon spelar med poetiskt uttryck och oförliknelig teknisk kontroll. Den franska artisten är känd som hängiven naturvårdare av vilda djur, medkännande aktivist för mänskliga rättigheter och författare. Hélène Grimaud föddes 1969 i Aix-en-Provence och inledde sina pianostudier för Jacqueline Courtin vid det lokala konservatoriet innan hon fortsatte med Pierre Barbizet i Marseille. Hon antogs vid Pariskonservatoriet när hon var bara 13 år och vann förstapris i piano tre år senare. Hon fortsatte studera för György Sándor och Leon Fleisher fram till 1987 då hon gjorde sin kritikerrosade debut i Tokyo. Samma år bjöds hon in att spela med Orchestre de Paris av den berömde dirigenten Daniel Barenboim. Detta innebar starten på hennes musikaliska karriär som sedan dess innefattar konserter med de flesta av världens stora orkestrar och ett flertal uppburna dirigenter. Hennes inspelningar har hyllats av kritikerna och erhållit många priser, bland dem Cannes Classical Recording of the Year, Choc du Monde de la musique, Diapason d'or, Grand Prix du disque, Record Academy Prize (Tokyo), Midem Classic Award och Echo Award. Mellan hennes debut med Berlins filharmoniker och Claudio Abbado 1995 och hennes första framträdande med New York Philharmonic och Kurt Masur 1999 - för att nämna två milstolpar - gjorde Hélène Grimaud en helt annan debut: hon startade ett vargreservat i norra delen av staten New York. Denna säsong spelar hon bland annat pianokonserter av Beethoven, Ravel och Brahms, i samarbeten med Lionel Bringuier och Gewandhausorkestern i Leipzig, James Gaffigan och Luzerns symfoniorkester samt Fabio Luisi och Philharmonia Zürich. Hon genomför också turnéer med Yannick Nézet-Séguin och Philadelphia Orchestra samt Bayerska Radions kammarorkester där hon leder orkestern från pianot. I april 2017 var det premiär för projektet Woodlands and Beyond, ett samarbete mellan Hélène Grimaud och konstfotografen Mat Hennek som denna säsong kan upplevas i Paris, Luzern, München och andra städer. Hon kommer också att spela musik från sitt senaste album Water vid konserter i Europa.