Göteborgs Konserthus Artist in Residence: Truls Mørk

Evenemanget har ägt rum. Göteborgs Symfoniker, Kent Nagano Dirigent, Truls Mørk Cello.

Speltid ca: 1 t 42 min Scen: Stora salen
420 kr Student 100 kr

Evenemanget har ägt rum

Vissa musiker tycks i benådade ögonblick vara ett med sitt instrument, med sin ton. Cellisten Truls Mørk hör dit, norrmannen från sjöfartsstaden Bergen som är hela världens angelägenhet.

Här inleder han sin sejour som säsongens Artist in Residence med att spela cellokonserternas cellokonsert – Dvoráks formfulländade mästerverk. Den speglas vackert mot två Richard Strauss: den unge romantikern i serenaden för blåsare och den erfarne åldermannen i upphöjda Metamorfoser för 23 solostråkar.

Introduktion till konserten

Kostnadsfri introduktion en timme innan konsertstart med Karin Knutson, cellist i Symfonikerna.

Program

ANTONIN DVORÁK (1841-1904) CELLOKONSERT H-MOLL OP 104 Allegro Adagio ma non troppo Finale. Allegro moderato Under 1880- och 1890-talen stod Antonin Dvorák på höjden av sin karriär. Han bodde i Prag och försörjde sin familj som tonsättare, dirigent, organist och kompositionslärare vid Pragkonservatoriet. Han älskade hemlandets folkmusik, var redan Tjeckoslovakiens store nationaltonsättare som fick sin inspiration från just "folkets röst" i flera av sina verk och han uppskattades högt även i andra länder. Detta var ett av skälen till att den förmögna Jeanette M Thurber 1891 inbjöd honom att bli direktör för hennes nya National Conservatory of Music i New York (bilden). För hon hade en speciell önskan. Att Dvorák skulle hjälpa och uppmuntra skolans kompositionselever att skapa en amerikansk nationalmusik. Han var först oerhört tveksam till att lämna sitt hemland. Men den stora lönen avgjorde och familjen installerade sig i en lägenhet på Manhattan där man bodde 1892-1895. Snart förstod Dvorák vilken betydelse de amerikaska urinvånarnas och de svartas sånger kunde ha som grund för "en stor och ädel musikalisk tradition… de är Amerikas folksånger och era tonsättare måste ta dem i bruk." 1893 uruppfördes hans mest kända symfoni "Från nya världen", med inspiration från både amerikansk och tjeckisk folkmusik, i Carnegie Hall. Under många år hade Antonin Dvorák inte varit så intresserad av att komponera en hel konsert för cello och orkester. Men vid konservatoriet i New York fanns Victor Herbert som, förutom tonsättare och pedagog, var en välkänd solocellist och konsertmästare i New York Philharmonic Society. Dvorák hörde dennes egen cellokonsert i mars 1894 och insåg äntligen instrumentets många möjligheter. Under sina sista månader i Amerika skrev Dvorák sin cellokonsert som fortfarande är solocellisters och åhörares önskekonsert. Han fick hjälp av landsmannen, cellisten Hans Wihan, med instrumenttekniska detaljer, men avböjde dennes vidlyftiga förslag till solokadens, som Wihan helst själv velat spela. Men liksom Herbert ville Dvorák att solisten och orkestern skulle vara jämbördiga. Konserten börjar därför med ett långt orkesteravsnitt innan cellon kommer in. Det var mycket ovanligt! Den både högromantiska och klassiskt tresatsiga konserten uruppfördes i London i mars 1896 med Dvorák själv på dirigentpulten. Solist var den engelske cellisten Leo Stern. Därefter började dess segertåg över världen. Några hävdar att Dvoráks hemlängtan här speglas i enbart böhmiska influenser, andra hittar även amerikanska tonfall i exempelvis första satsens horntema, i andra satsens vemodiga melodi som citerar hans egen sång "Lämna mig ensam" från opus 82 och i den tredje satsens högtidliga marschinledning. Även mot slutet av finalsatsen kan man höra ett längre avsnitt av sångtemat som Dvorák lade till när han kommit tillbaka till hemlandet, en hyllning till hans just bortgångna svägerska Josefina som alltid tyckt om den sången. Hon som en gång var hans första, men obesvarade kärlek. Johannes Brahms, Dvoráks vän och mentor, lär ha yttrat när han fått se partituret: "Om jag bara hade vetat att man kunde skriva en cellokonsert på det här sättet, så skulle jag ha gjort det för längesedan!" GUNILLA PETERSÉN

Paus 25 min

RICHARD STRAUSS (1864-1949) SERENAD ESS-DUR FÖR 13 BLÅSINSTRUMENT OP 7 Richard Strauss växte upp i ett musikaliskt hem där fadern var professionell hornist och en inte oäven tonsättare. Redan 1882 skrev Richard Strauss en hornkonsert i Ess-dur till honom. Men fadern fann pojkens verk alltför svårt för att våga spela det offentligt. Blåsinstrument kom i alla fall att höra till Strauss favoriter, och endast 17 år gammal och ännu skolpojke hade han komponerat sitt första verk för blåsarensemble, Serenad i Ess-dur för 13 blåsinstrument. Verket väckte berättigad uppmärksamhet och kom ut i tryck redan året därpå, samma år som musiken också uruppfördes i Dresden av den store dirigenten Hans von Bülow som redan tidigare hade sett - och ogillat - några av Strauss ungdomsverk. Men serenaden tilltalade honom och den tog han gärna med på sin repertoar. Samtidigt beställde han ytterligare ett verk för blåsare av den unga begåvningen; det blev Svit op 4, som trots ett lägre opusnummer alltså skrevs först 1884. Serenaden har bara en sats, men är mycket charmfull. Musiken visar att tonsättaren var väl förtrogen med de enskilda blåsinstrumentens egenheter. Och även om man här och var kan finna påverkan från Mozart, Schumann och Brahms, så dominerar sådana drag som man kan hitta fullt utvecklade hos den mogne Strauss. STIG JACOBSSON

RICHARD STRAUSS (1864-1949) METAMORFOSER: IN MEMORIAM, STUDIE FÖR 23 SOLOSTRÅKAR 80-årige Richard Strauss komponerade sina Metamorfoser i mars-april 1945 då andra världskriget gick mot sitt slut. Sedan de tyska bakslagen börjat vintern 1942-1943 hade trycket från de allierade hårdnat, attackerna blivit alltmer intensiva. Skådeplatsen för hemskheterna hade flyttats till hemmaplan. Verket avspeglar tonsättarens känslor inför förstörelsen av hans land och den tyska kulturens undergång. Fyra stora städer betydde för honom särskilt mycket: München (där han var född), Berlin, Dresden och Wien. Här hade man turats om att framföra hans musik och här hade han haft sina största framgångar som dirigent. Nu kom det ena beskedet efter det andra om tyska städer som förstörts av bomber. Det närbelägna München (han bodde själv i Garmisch söder därom) svårt skadat, Nationalteatern lagd i ruiner. Berlin bombat, Staatsoper unter den Linden förstörd, likaså berömda Philharmonie på Bernburger Strasse som använts sedan 1882. Så kom den 13 februari 1945 det enorma luftangrepp som ödelade Dresden. Därmed förintades Semperoperan, den kanske mest betydande tyska operascenen med flerhundraåriga anor. Den 2 mars 1945 skriver Strauss till en vän: "Jag är förtvivlad! Goethehuset, världens främsta helgedom, är förstört! Mitt underbara Dresden, mitt Weimar, München, allt är borta!" Senare samma månad kom beskedet att även Wienoperan skadats allvarligt. Det är hans känslor inför allt detta som avspeglas i Metamorfoser. Partituret påbörjades den 13 mars och avslutades den 12 april. Man kan dock anta att han burit idéerna inom sig under en längre tid; musiken är alldeles för sinnrikt utarbetad för att vara något tillfällighetsstycke. Verket hör till höjdpunkterna i hans produktion. Man tänker sig i förstone att titeln valts med tanke på den tematiska bearbetningsteknik som använts. Men metamorfoser i ordets musikaliska betydelse, på exempelvis Liszts maner, förekommer knappast. Troligen var det något annat Strauss avsåg. Kanske lånade han termen från litteraturen. Man vet att han just då ägnade sig intensivt åt Goethes verk. Några av dennes Zahme Xenien (vers tillfogad en present) skrev han till och med in bland metamorfosernas manuskriptblad. Ordet kan mycket väl vara hämtat från Goethe som med det betecknat människans själsliga utveckling. I flera av hans sena dikter förekommer det även i titlarna: Die Metamorphose der Pflanzen och Metamorphose der Tiere. En helt annan anknytning till det förgångna är Strauss citat av huvudmotivet ur sorgmarschen i Beethovens "Eroica", den centraleuropeiska musikens kanske främsta sorgesymbol. Han sade själv att det "flödat ur hans notpenna", att han först mitt inne i kompositionsarbetet blivit medveten om dess härkomst. Frasen förekommer mer eller mindre oförändrad genom hela verket för att i de sista takterna fullföljas med klanger av yttersta förtvivlan. "In memoriam!" skrev han här i noterna. LENNART DEHN

Medverkande

Sveriges Nationalorkester Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Från och med hösten 2013 är Kent Nagano förste gästdirigent och konstnärlig rådgivare för Göteborgs Symfoniker. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde orkestern en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Göteborgs Symfoniker har kallats "en av Europas mest formidabla orkestrar" (The Guardian) och har med sin hedersdirigent Gustavo Dudamel (chefdirigent 2007-2012) hänfört publik och kritiker i såväl Göteborg och Västra Götaland som London, Paris och Wien. Orkestern har en stark lokal förankring och ger årligen omkring 100 konserter i Göteborgs Konserthus vid Götaplatsen. Byggnaden invigdes 1935 och är ett av den nordiska funktionalismens stora monument och berömt för sin fina akustik. Vid sidan av de ordinarie konserterna framträder orkestern varje sommar på Götaplatsen och i Slottsskogen samt gästspelar i Vara Konserthus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Stenhammar och den nordiska profilen Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, blev orkesterns chefdirigent 1907. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och inbjöd kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. I raden av stora gästdirigenter från förr finns Wilhelm Furtwängler, Pierre Monteux och Herbert von Karajan. Idag samarbetar Göteborgs Symfoniker regelbundet med dirigenter som Joana Carneiro, Andrew Manze, David Afkham, Esa-Pekka Salonen, Neeme Järvi, Gustavo Dudamel, Christian Zacharias och Herbert Blomstedt. Turnéer till världens musikcentra Det stora internationella genombrottet kom 1987 när Göteborgs Symfoniker besökte Asien och USA. Sedan dess har orkestern också turnerat i Japan, Kina och Europa och framträtt vid BBC Proms i London, Luzern i Schweiz, Salzburgfestivalen, Musikverein i Wien samt Barbican i London. "En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian efter framträdandet i London 2004. Gustavo Dudamel och Göteborgs Symfoniker har med stor framgång turnerat i Frankrike, Tyskland, Luxemburg, Spanien och Storbritannien, inklusive hyllade gästspel vid BBC Proms i London och Musikverein i Wien. "Göteborgs Symfoniker hade publiken helt i sin hand i går kväll. Salen fullkomligt exploderade." (The Telegraph) "Det hettade till ordentligt när Gustavo Dudamel och hans svenska orkester spelade i Musikverein." (Wiener Zeitung) Prestigefyllda inspelningar på DG, BIS och Chandos Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i ett 100-tal CD. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat symfonier och orkesterverk av Mieczyslaw Weinberg (god vän till Sjostakovitj), Alban Bergs orkestermusik, Brahms dubbelkonsert och Beethovens trippelkonsert med solister ur orkestern samt symfonier av Kurt Atterberg som kommer att ges ut i sin helhet med Neeme Järvi som dirigent. Samtliga skivor som finns utgivna (och som inte utgått) finns i vår butik på Götaplatsen. En del går även att beställa via vår butik. I vårt kalendarium hittar du orkesterns samtliga konserter i Göteborgs Konserthus.

Amerikanske dirigenten Kent Nagano är hemmastadd i klassisk, romantisk och samtida musik och har skänkt konsertpubliken världen runt nya upplevelser i den etablerade repertoaren. 2006 blev han chefdirigent för Montreals symfoniorkester och 2015 konstnärlig ledare för Hamburgs statsopera och filharmoniska orkester. Hans första produktioner i Hamburg omfattade Berlioz Trojanerna, världspremiären av Toshio Hosokawas opera Stilles Meer samt Messiaens Turangalîlasymfoni. Sedan 2013 är han förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker och tillsammans har de bland annat turnerat i Kina samt framfört Sibelius sju symfonier vid firandet av tonsättarens 150-årsdag. Nyligen utgavs också den första volymen i en serie med orkestermusik av Richard Strauss, En alpsymfoni, på Farao Classics. 2006-2013 var Kent Nagano konstnärlig ledare för Bayerska statsoperan i München. Under sin tid där dirigerade han världspremiären av Jörg Widmanns opera Babylon samt uruppförde verk av tonsättare som Wolfgang Rihm och Unsuk Chin. Tillsammans med Montreals symfoniorkester har han bland annat framfört Mahlers och Beethovens symfonier (de senare också inspelade för Sony), operor av Wagner samt konsertserier med musik av Dutilleux och Boulez. I mars 2015 framförde de L'Aiglon, en sällsynt opera av Honegger och Ibert som också spelades in för Decca. Som gästdirigent har Kent Nagano framträtt med flera av världens ledande orkestrar. Bland aktuella orkestrar han samarbetat med finns Münchens filharmoniker, Bayerska Radions symfoniorkester, Tonhalleorkestern i Zürich, London Symphony Orchestra och Santa Cecilia-orkestern i Rom. En viktig period i Kent Naganos karriär var hans tid som konstnärlig ledare och chefdirigent för Deutsches Symphonie-Orchester Berlin 2000-2006. Han utsågs sedan till orkesterns hedersdirigent. Tillsammans spelade de in en rad skivor med musik av Bernstein, Beethoven, Mahler och Schönberg (Harmonia Mundi). Kent Nagano har också varit chefdirigent för operan i Los Angeles. Han tillbringade sin första yrkesverksamma tid i Boston där han arbetade vid operan och som assisterande dirigent till Seiji Ozawa hos Bostons symfoniorkester. Kent Naganos framgångar i USA ledde till europeiska utnämningar: konstnärlig ledare för Nationaloperan i Lyon (1988-1998) och för Halléorkestern i Manchester (1991-2000). Tillsammans med Göteborgs Symfoniker har Kent Nagano spelat in vokalverk av Hillborg, Gefors och Boldemann med Anne Sofie von Otter som solist (DG).

Norske Truls Mørks fängslande framträdanden, där eldig intensitet förenas med integritet och känslighet, har etablerat honom som en av vår tids främsta cellister. Han är en hyllad artist som framträtt med ledande orkestrar som Orchestre de Paris, Berlins filharmoniker, Wiens filharmoniker, Concertgebouworkestern, Münchens filharmoniker, Philharmonia Orchestra, London Philharmonic Orchestra och Gewandhausorkestern i Leipzig. I Nordamerika har han bland annat samarbetat med New York Philharmonic, orkestrarna i Philadelphia och Cleveland, Boston Symphony Orchestra och Los Angeles Philharmonic Orchestra. Han samarbetar med vår tids främsta dirigenter, bland dem Myung-Whun Chung, Mariss Jansons, Manfred Honeck, Esa-Pekka Salonen, Gustavo Dudamel, Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Yannick Nézét-Séguin och Christoph Eschenbach. Säsongen 2016-2017 är Truls Mørk Artist in Residence hos Göteborgs Symfoniker och han kommer också att turnera med Bergens filharmoniska orkester och Oslofilharmonin. Samtidigt fortsätter han att framträda på viktiga scener och festivaler i olika delar av världen. Han deltog i den internationella Piatigorsky-festivalen i Los Angeles samt vid BBC Proms och återvänder till Verbier-festivalen 2017. Truls Mørk har ett stort intresse för samtida musik och han har gjort fler än 30 uruppföranden, bland dem Rautavaaras Towards the Horizon med BBC Symphony Orchestra och John Storgårds, Pavel Haas cellokonsert med Wiens filharmoniker och Jonathan Nott, Pendereckis Konsert för tre celli och orkester med NHK-orkestern i Tokyo och Charles Dutoit samt Haflidi Hallgrimssons cellokonsert, en sambeställning av Oslofilharmonin, Islands symfoniorkester och Skotska kammarorkestern. Bland hans många skivinspelningar för Virgin Classics, EMI, Deutsche Grammophon och andra bolag finns de flesta stora cellokonserterna. Flera av inspelningarna har erhållit utmärkelser som Grammy, Gramophone Award, ECHO Klassik och Midem-priset. Bland hans senaste inspelningar finns Sjostakovitjs cellokonserter med Oslofilharmonin och Vassilij Petrenko (Ondine) samt musik för cello och orkester av Massenet med Orchestre de la Suisse Romande och Neeme Järvi (Chandos).

Frågor? Hör av dig till biljettkontoret