Göteborgs Konserthus Grand Opening

BÉLA BARTÓK (1881-1945) VIOLINKONSERT NR 1 OP POSTH Andante sostenuto Allegro giocoso Närmare än i denna violinkonsert kommer vi knappast den unge Bartók som människa. Bakom Violinkonsert nr 1 ligger hans heta men kortvariga kärlek till den unga violinisten Stefi Geyer, född 1888. När den skrevs var Bartók nybliven 25-årig pianoprofessor vid Budapest-akademin och Stefi Geyer hans 19-åriga elev. Hon skulle förvara manuskriptet i sin ägo fram till sin död 1956. Konserten uruppfördes inte förrän 1958, drygt 50 år efter tillkomsten, av Paul Sacher och Basels Kammarorkester. En oftare spelad Violinkonsert nr 2 i tre satser skrevs 1937-1938 för violinisten Zoltan Szekely, uruppförd i Amsterdam i april 1939. Ändå har vi hört musiken i den första konserten utan att ana att musiken var två sidor av samma mynt. Bartók hade en kopia och han lät musiken återuppstå som Två porträtt op 5. Det första porträttet, kallat "Ett ideal", var konsertens första sats i nästan oförändrat skick, uruppfört 1911. Stycket uruppfördes tillsammans med det andra, "Nidbild" eller "Karikatyr" (Ein Zerrbild) 1916. Det första är komponerat för symfoniorkester, det andra med konsertens bemanning utökad med essklarinett och basklarinett plus tre tromboner. I breven till Stefi Geyer kan vi följa konsertens framväxt, först hennes "ledmotiv", därnäst tre teman i rad med överskriften "Kärlek". Vi får också veta att han komponerade "som i en narkotisk dröm". Först hade han tänkt sig tre satser som porträtt av den älskade. Det första var en idealiserad bild: "överjordisk och innerlig", nästan änglalik, och i brev till Stefi övervägde han rentav att överge den ateism han bekände sig till sen fyra år. Nästa sats skulle avbilda hennes livlighet: "trevlig, snillrik och rolig". Men en sida återstod, den "likgiltiga, kalla och stumma Stefi" som dock förmodligen skulle ha blivit en "hatisk, avskyvärd musik" och han beslöt stryka satsen. Den skulle inte bara ha blivit myntets avigsida. Redan i breven till henne bekände han: "Mitt rike är dissonansernas värld!" Den långsamma öppningssatsen kallade han "den mest omedelbara musik" han dittills hade skrivit, "direkt ur hjärtat", säkert att uppfatta som hans kärleksförklaring. Den snabba satsen var mera utåtvänd, virtuos och avbildade Stefi som "sällskapsdam och konstnärinna". I ett brev skrev han: "Alltid skall hennes spel föresväva mig". När hon fick manuskriptet hade dock hans känslor redan hunnit svalna. På sista sidan hade han skrivit in en lång dikt som kommit att ses som en av Bartóks inspirationskällor till den groteska balettpantomimen Träprinsen: "Aldrig står två stjärnor så långt ifrån varann som två människosjälar." Ledmotivet för Stefi kom också att omarbetas till den snabba vals som avslutar hans 14 Pianobagateller op 6, kanske ett tänkt ursprung till den aldrig utförda tredje konsertsatsen. Violinkonsertens öppning domineras av soloviolinens sång kring det lugna ledmotivet, följt av ett orkestermellanspel och ett nästan extatiskt vackert soloavsnitt i pianissimo ackompanjerat av harpa. Andra satsen är brokig, dansant och rytmisk. ROLF HAGLUND

RICHARD STRAUSS (1864-1949) SINFONIA DOMESTICA Bewegt. Sehr lebhaft. Ruhig Scherzo: Munter Adagio Finale: Sehr lebhaft (Satserna spelas i en följd) Sinfonia domestica, "Hemsymfonin", blev klar nyårsafton 1903 som det nionde verket i den rad symfoniska dikter Strauss komponerat sedan 1886. "Hemsymfonin" skildrar ett dygn i familjen Strauss liv i en ytterst utstuderad komposition - över 40 teman lär förekomma, däribland besöken av sotaren och mjölkbudet. Det drygt 40 minuter långa stycket är ensatsigt men med fyra klart urskiljbara delar. Symfonins tre huvudpersoner porträtteras i första delen: Mannen (bewegt), kvinnan (sehr lebhaft) och barnet (ruhig). Mannen skildras med ett inledande "makligt" cellotema följt av ett "drömskt" oboetema, en kort glimt "vresighet" i klarinetterna och ett "eldigt" violintema. Hustrun beskrivs i två avsnitt, det första vitalt och livsnära men också kapriciöst och lynnigt, det andra "känslofullt". Sedan dessa olika teman för en stund vävts samman introduceras barnet (oboe d'amore) med ett kraftigt anslag. Medan andrafiolerna tremolerar på ett mollackord växer barntemat fram först i moll och sedan via egenartat beslöjade ackord med full uttryckskraft i dur - förlossningen hade varit livshotande för både mor och barn. Inledningen avslutas med en anekdot i toner: släkten är på besök, konversationen flödar och barnet beskådas. Den kvinnliga delen av släkten utbrister "pappa upp i dagen" (sordinerade trumpeter medan fortissimot går över i diminuendo) varefter herrarna svarar "mamma upp i dagen". Båda replikerna är inskrivna i partituret! Scherzot inleds av barntemat med inflätade fragment av mans- och kvinnomusiken: föräldrarna betraktar sitt lekande barn. Efterhand blir pojken trött och läggs efter vissa protester i säng. Två klarinetter intonerar en vaggvisa, barnet somnar och klockan slår sju. Adagiots inledning domineras av mannens musik: han tar sig tid till "skapande och begrundande". Plötsligt för violinerna in kvinnomusiken i appassionato, mannen svarar på signalen och snart omslingras mans- och kvinnoteman i en märkligt frigjord och åskådlig kärleksscen. I "drömmar och sorger" figurerar återigen barnet. Så börjar en ny dag, klockan slår sju, och barnet gråter hjärtskärande. Finalen börjar med ett morgongräl åskådliggjort i en dubbelfuga. Fagotterna intonerar mannens irritation varefter violinerna skildrar hustruns replik. Efter en kulmination har barnet slutat gråta och leker medan modern pysslar om honom. En folkvisa illustrerar försoningen mellan makarna som bekräftas i avslutningsdelen, "ett gott beslut", där alla teman på nytt sammanflätas och låter stycket klinga ut i glädje och livslust. Sinfonia domestica uruppfördes i Carnegie Hall i New York den 21 mars 1904 med en till 108 musiker förstärkt orkester. ROLF HAGLUND

"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Nyligen förlängdes hans kontrakt ytterligare fyra år och sträcker sig därmed till 2025. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London (2021 blir han även där chefdirigent). Förra säsongen turnerade Santtu-Matias Rouvali framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åkte han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. I höstas utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. De har tidigare givit ut en rosad inspelning av Nielsens och Sibelius violinkonserter med Tammerfors stadsorkester. Nyligen utkom den första volymen med Sibelius kompletta symfonier (Alpha) som redan hyllats av kritikerna. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.

"En violinist med sällsynt expressiv energi och avväpnande informalitet, härligt nyckfull och med teatrala ambitioner" (Zachary Woolfe, New York Times) Patricia Kopatchinskaja, med ursprung i Moldavien, har kallats "en av de mest distinkta artisterna i violinvärlden" och hennes personlighet lyser tydligt igenom i repertoaren som sträcker sig från barocken och den klassiska epoken till uruppföranden av beställningsverk och nytolkningar av moderna mästerverk. Denna säsong har hon bland annat framträtt med Montreals symfoniorkester och Kent Nagano samt både Bayerska Radions symfoniorkester och Berlins filharmoniker under ledning av Kirill Petrenko. Hon har även turnerat i Europa med Heinz Holliger och Basels kammarorkester. Tjajkovskijs violinkonsert har hon spelat med City of Birmingham Symphony Orchestra och Los Angeles Philharmonic Orchestra under ledning av Mirga Grazinyte-Tyla, samt med den oförliknelige Teodor Currentzis och hans orkester Musica Aeterna. Bland Patricia Kopatchinskajas senaste inspelningar finns ett duoalbum med pianisten Polina Leschenko (Alpha Classics), Tjajkovskijs violinkonsert (Sony Classical), Schumanns violinkonsert (Audite) samt konserter av Bartók, Ligeti och Eötvös (Naïve Classique).