Göteborgs Konserthus Inställt: Längtan efter frid

GERALD FINZI (1901-1956) UR SEVEN POEMS OF ROBERT BRIDGES OP 17 I Praise the Tender Flower I have loved Flowers that fade Clear and Gentle Stream My Spirit sang all Day Gerald Finzi var en av den engelska musikens många udda och geniala figurer. Han levde isolerat på landsbygden där han skötte om sina fruktodlingar och sällsynta äppelträd, men spelade likafullt en betydande roll i musiklivet, liksom i politiken. Hans tillbakadragenhet och känsliga osäkerhet sägs ha sin grund i att han vid åtta års ålder förlorade sin far och att en betydelsefull lärare stupade i Frankrike 1917. Dessutom avled tre av hans äldre bröder innan Gerald hunnit bli 18 år. Han sökte tröst och mening i livet genom att skaffa sig en imponerande beläsenhet och genom att komponera mjukt romantisk musik som fått en folklig förankring. Poeten och läkaren Robert Bridges (1844-1930) var djupt troende och skrev flera i England kända och älskade psalmtexter. Men många av hans dikter resulterade också i några av tidens främsta körsånger, av Hubert Parry, Gustav Holst och andra brittiska tonsättare. Även Finzi inspirerades under 1930-talet till sju tonsättningar av vilka vi nu hör ett urval. Han gjorde det inte lätt för sig, och påstod i ett brev att han var mycket missnöjd med sångerna - inte minst därför att Bridges oftast skrev sin lyrik i jag-form vilket tvingade tonsättaren att hitta en enda gemensam röst. Alla sångerna har ändå blivit känsliga, melodiska och avväpnande miniatyrer. STIG JACOBSSON

JOHN RUTTER (f 1945) FIVE CHILDHOOD LYRICS Monday's Child The Owl and the Pussycat (Edward Lear) Windy Nights (Robert Louis Stevenson) Matthew, Mark, Luke and John Sing a Song of Sixpence John Rutter har sedan barnsben vuxit ihop med musiken. Han är aktiv församlingsmedlem, leder kurser, dirigerar. Han har en unik inblick i vilken sorts musik sångare tycker om att sjunga och vad publiken gillar att höra. Detta har gjort honom till en av Englands mest framgångsrika tonsättare av kyrklig vokalmusik, och den har även blivit internationellt uppskattad. Men han är definitivt inte "bara" en lyhörd brukstonsättare, han har också en stor konstnärlig utstrålning vilket gör att hans musik lever och griper tag i lyssnaren. "De fem Barndomsdikterna är en sorts hyllning till barnens värld. Jag har valt några av de rim och verser som jag minns från mina allra första år, och satt musik till dem så enkelt jag förmått. Fast åtminstone den sista av de fem, som använder en bekant barnramsa, rymmer en hel del ironi." Några av dikterna har namngivna författare: The Owl and the Pussycat är en nonsensdikt av Edward Lear (1871) som även tonsatts av Igor Stravinsky, och Robert Louis Stevensons Windy Nights om ryttaren som på sin galopperande häst rider genom nattens alla skrämmande ljud. Sången om de fyra evangelisterna är en aftonbön. De fem sångerna fick sin premiär 1973. STIG JACOBSSON

ALBAN BERG (1885-1935) PIANOSONAT OP 1 Alban Berg hörde till tolvtonsprofeten Arnold Schönbergs innersta elevkrets mellan åren 1904 och 1910 men han kom aldrig att bli någon lärd och sträng teoretiker. I grund och botten var han romantiker, och i Brahms efterföljd planerade han att som 25-åring skriva en stor tresatsig pianosonat. Han ägnade sommaren 1909 åt detta projekt, men när första satsen var klar var också lusten och inspirationen slut. Han vände sig till sin lärare och fick rådet att nöja sig med en sats. Så fick det bli: Pianosonat op 1 har bara en sats, och den har en klart romantisk underton. Även om sonaten är ett fint exempel på klassisk sonatform så är den ibland angivna tonartsbeteckningen h-moll bara angiven av konvention. I själva verket finns här så många utvikningar från grundtonarten att sonaten av det skälet måste räknas till den nya musikens portalverk. Här finns många kontrapunktiska och harmoniska kombinationer som dittills varit okända men som senare skulle bli vanliga. Uruppförandet ägde rum i Wien 1911 och gjorde då ingen lycka. En recensent erkände dock att han tyckte sig finna en antydan till begåvning hos denne tonsättare. Berg gladdes, för han var inte bortskämd med sådant beröm. I dag räknas han till 1900-talets viktigaste tonsättare. STIG JACOBSSON

BENJAMIN BRITTEN (1913-1976) FIVE FLOWER SONGS OP 47 To Daffodils (Robert Herrick) The succession of the four sweet months (Robert Herrick) Marsh Flowers (Georg Crabbe) The Evening Primrose (John Clare) Ballad of Green Broom (anonym) Få 1900-talstonsättare var lika intresserade av människorösten som Benjamin Britten. Han skrev operor, oratorier, mässor, kantater, sångcykler och folkvisebearbetningar. De fem Blomstersångerna skrev han våren 1950 som en gåva till Leonard och Dorothy Elmhirst när de firade silverbröllop. Paret hade generöst donerat pengar till the English Opera Group som Britten grundade några år tidigare för att skapa möjlighet att presentera brittiska tonsättares operor. Eftersom Elmhirsts dessutom var hängivna trädgårdsentusiaster valde Britten att sätta musik till fem blomsterdikter ur historien. Först två dikter av Robert Herrick (1591-1674) där påskliljan välkomnar våren med rytmisk växelverkan mellan stämmorna, och där de fyra ljuva sommarmånaderna (april, maj, juni, juli) alla presenteras med lekfulla fugaton. Georg Crabbes (1754-1832) kärrblomster blir en total kontrast, medan John Clare (1793-1864) i gullvivan bidrar med en sublim stillhet. Den avslutande anonyma balladen berättar till "vokal lutklang" om den late ynglingen som till körens kyrkklockor gifter sig rikt med sin "Lady in full bloom". STIG JACOBSSON

RALPH VAUGHAN WILLIAMS (1872-1958) SERENADE TO MUSIC Ralph Vaughan Williams har i en lång rad verk byggt vidare på den starka engelska traditionen från Elgars dagar att skriva musik för röst och orkester/piano. Han skrev allt från operor, oratorier och kantater till enkla folkvisebearbetningar - men frågan är i vilken kategori man ska placera hans Serenade to Music. Den intar en mycket speciell plats bland alla dessa kompositioner. Han komponerade musiken till den konsert den 5 oktober 1938 som skulle hylla Sir Henry Wood som då varit verksam som dirigent i 50 år. Dessutom skräddarsydde tonsättaren sin musik för 16 utvalda solosångare, som under dessa år stått dirigenten nära. Sångarna sjöng separata solon och stundtals i ensemble. Senare arrangerade Vaughan Williams stycket för blandad kör. Tonsättaren ville i sitt stycke inte bara hylla den dirigent vars byst lagerkröns varje Last Night of the Proms från Albert Hall i London, han ville dessutom hylla själva "musiken", och det är precis vad texten handlar om. Glädjen och nyttan med musik, så genialt tolkad av Willam Shakespeares i Köpmannen i Venedig. Detta är verkligen en serenad till musikens ära. Texten har Vaughan Williams bearbetat en smula från Lorenzos monolog i första scenen i akt 5. STIG JACOBSSON

Göteborgs Symfonikers Vokalensemble består av tolv skickliga, hängivna och yrkesverksamma sångare som kommer att utgöra en aktiv kärna i Göteborgs Symfoniska Kör med ambitionen att utforska körsångens konstnärliga möjligheter. Förutom verksamheten med Göteborgs Symfoniska Kör som ger ett flertal konserter med Göteborgs Symfoniker varje säsong framträder ensemblen också på egen hand med varierade program som visar dess bredd och mångsidighet.

Den svenske dirigenten Alexander Einarsson (f 1978) är utbildad i Malmö, Köpenhamn och Paris. Sedan 2010 arbetar han som kördirigent i S:t Petri kyrka i Malmö där han är konstnärlig ledare för S:t Petri Ungdomskör (SPUK) och kammarkören Petri Sångare. Sedan 2015 är han kormästare hos Göteborgs Symfoniker och arbetar där med Göteborgs Symfoniska Kör samt den professionella Göteborgs Symfonikers Vokalensemble. Alexander Einarsson har arbetat med körer som Ars Nova Copenhagen, Gächinger Kantorei Stuttgart, Uppsala Akademiska Kör och Malmö Kammarkör samt bland annat gästdirigerat Göteborgs Symfoniker, Malmö Symfoniorkester, Berlins symfoniker och Marinens Musikkår. Vid flera tillfällen har Alexander Einarsson medverkat med sina körer vid internationella tävlingar och vunnit Grand Prix i Ungern och Italien, liksom vunnit två guld i World Choir Games i Sydafrika 2018. Vid de internationella Grand Prix-tävlingarna i Tours, Frankrike, fick Alexander Einarsson festivalens dirigentpris till minne av Arthur Oldham. Alexander Einarsson fick 2018 utmärkelsen Årets körledare och blev samma år nominerad som en av de 20 viktigaste musikprofilerna i Sverige av musiktidskriften Opus. Alexander Einarsson är en hängiven sökare efter repertoar utöver den gängse och har initierat ett flertal beställningar av ny musik för kör, inte sällan av kvinnliga kompositörer. En framträdande del av hans gärning är intresset för lyrik och det poetiska innehållet som gör att han alltid närmar sig musiken ur textens djup och perspektiv.