JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) JULORATORIET (BWV 248) KANTATER NR 1-3 1. Jauchzet, frohlocket! 2. Und es waren Hirten in der selben Gegen 3. Herrscher des Himmels Det börjar med pukor och trumpeter! Men så ska det ju också vara glädje och fest i musik avsedd för julen. "Jublen, lovsjungen, giv ära åt Herran!" Jubelkören försätter genast åhöraren i den rätta stämningen. Men fader Bach har inte glömt den nordeuropeiska adventstidens mörker och kyla och han skapar därför en vinterstämning vi kan identifiera oss med genom ensamma slag på pukan. Sedan kommer snabba löpningar i stråkarna: det är brådskan att komma fram till Betlehem i tid som illustreras så påtagligt! I den tredelade körsatsens andra avsnitt blir orkestern mindre, musiken mer lyrisk och stämningen kontemplativ. Evangelisten presenterar sig med de kända orden: "Och vid denna tid begav det sig, att ifrån kejsar Augustus ett påbud utgick, att hela världen skulle beskattas… Och när de voro där, så kom den tiden, att hon skulle föda." Texterna till Bachs juloratorium är, som man kan förstå, till största delen hämtade från Lukas 2:1-21 och Matteus 2:1-12, men sammanställda av Christian Friedrich Henrici, känd som Picander, vilken också bidragit med nya texter. Han skrev också texten till några andra av Bachs kantater och till Matteus-passionen. Vi behöver inte bekymra oss om olika översättningar för verket framförs på originalspråket, tyska. Härpå kommer ett recitativ och en altaria som stannar upp för att betrakta det under som ska ske, och sångerskan ackompanjeras av en oboe d'amore. "Bered Dig, o Sion, med kärlekens längtan…" uppmanar hon, och kören (folket) svarar undrande "Hur skall mitt hjärtas längtan väl rätt välkomna dig?", och det märkliga är att de gör det till den kända koralmelodi vi oftare förknippar med texten "O huvud blodigt sårat". Naturligtvis var detta ett mycket medvetet melodival och Bach visste att hans åhörare mycket väl kände till denna originaltext. På detta vis gav han redan nu, när Jesusbarnet ännu låg i krubban, en liten antydan om hans kommande öde - törnekronan han fick bära på korset. I barockens stora verk hittar man ofta sådana finurliga, dolda budskap, inte alltid så lätta att klura ut. Redan av detta kan man i alla fall förstå att Bachs juloratorium egentligen är ett mycket lärt verk. Men Bach delade, med bland andra Shakespeare, det ovanliga genidrag som innebar att han kunde uttrycka det djupt tänkta på ett både folkligt och enkelt sätt. Här kunde såväl menigheten som akademikerna hitta något värdefullt. Detta har bidragit till att Juloratoriet blivit ett av de mest älskade kyrkomusikaliska verken från barocken. Till skillnad från Bachs Johannes- och Matteus-passionerna är Juloratoriet däremot inte ett speciellt enhetligt verk. I själva verket består detta omfattande oratorium i sin fullständiga form av sex fristående kantater avsedda att framföras på juldagen, annandag jul, tredjedag jul, nyårsdagen, söndagen efter nyår respektive trettondagen. I dag är det emellertid praxis att man framför de tre första kantaterna vid ett och samma tillfälle. De tre avslutande kantaterna bildar tillsammans cirka sjuttio minuter av lika högkvalitativ musik som de tre första delarna, men gör detta mästerverk till en alltför omfattande manifestation för jäktade nutidsmänniskor, i synnerhet i juletid. Varje kantat står på egna ben och kan framföras separat, men de har en "handling" som löper genom alla sex kantater. Det är också intressant att notera att Bach inte gjorde någon skillnad mellan profan och sakral musik, och att han inte alls drog sig för att använda ursprungligen världsligt tänkt musik ens i sitt juloratorium. Redan den inledande jubelkören är exempel på detta. Bach lånade nämligen denna festligt majestätiska musik ur ett verk med världslig text: "Tönet ihr Pauken! Erschallet Trompeten!" avsett att hylla drottning Maria Josefa av Polen-Sachsen på hennes födelsedag. "Bered dig, o Sion …" hämtade Bach ur sin världsliga kantat Herkules vid Skiljevägen. Den första avdelningen (kantaten) avslutas med den ståtliga basarian Konung, Herre i det höga och en riktigt älsklig julkoral i vars tyska originaltext några diminutiver (Jesulein, Bettlein…) används för att visa hur obetydligt ett barns födelse kan vara ur jordiskt perspektiv - men i orkestermellanspelet är synsättet ett helt annat: där blir det åter pukor och trumpeter som får frammana bilden av en konung i krubban. I den andra kantaten är orkesterklangen annorlunda, här framhålls träblåsarna medan pukor och trumpeter får vila. Den inledande orkestersinfonian anger stämningen: "Och där voro några herdar i den samma ängden …" Flöjt och violiner spelar ett "änglamotiv", medan oboe d'amore och engelskt horn frammanar herdarnas musik. Tenorarian "Fromma herdar, skynden snarligt" är nästan extatisk i sin iver att egga herdarna att snabbt ta sig fram till Betlehem, och i koralen "Så märken nu det tecknet rätt!" betraktar de med häpenhet underverket i skyn. Den stora körsatsen "Ära ske Gud uti höjden" symboliserar den jublande änglakören, och i den avslutande koralen "Vi sjunger för dig i din här av all kraft lov, pris och ära" anslöt sig på Bachs tid hela församlingen i lovsången. Den tredje kantaten inleds på nytt festligt med körsatsen "Himlens härskare, hör mumlet", och i den glatt upprymda körsatsen "Låtom oss nu vandra till Betlehem" uppbådar Bach entusiastiskt all sin kompositionsfantasi för att illustrera allas vilja att skynda fram till krubban: ett målande tema dyker ständigt upp i alla stämmor, det kan spelas rättvänt eller spegelvänt, bara för att visa den förvirrade ivern och brådskan. I basen finns ett typiskt promenadmotiv, medan violiner och flöjter bidrar med snabbare löpningar. Till slut kommer de fram till målet och Evangelisten berättar kantatens innerligaste ingivelse: "Och de gingo hastigt och funno båda, Maria och Josef, och barnet nederlagt i krubban". Den följande altarian "Slut, o mitt hjärta, det saliga undret uti tro och kärlek in!" är naturligtvis också en underbar melodisk skapelse. Så slutar tredje delen med att dess inledande körsats tas om på nytt. STIG JACOBSSON

"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.

Göteborgs Symfoniska Kör firade nyligen sitt 100-årsjubileum. Kören grundades 1917 av Elsa Stenhammar med stöd av orkesterföreningens ordförande Peter Lamberg. Den 8 december 1917 debuterade kören i Beethovens Körfantasi med Wilhelm Stenhammar som solist vid flygeln. En del körmedlemmar har gedigna musikutbildningar medan andra har tagit privata sånglektioner. Kören repeterar regelbundet med kormästare Alexander Einarsson och Symfonikernas pianist Erik Risberg. Alexander Einarsson är utbildad organist och har solistexamen i kördirigering från det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Han har också ägnat sig åt studier i Paris för Laurence Equilbey och Denis Rouger samt deltagit i mästarklasser och kurser för dirigenter som Michael Gläser, Stefan Parkman, Stephen Cleobury och Helmut Rilling. Som dirigent har Alexander Einarsson bland annat arbetat med Uppsala akademiska kör, Lunds vokalensemble, Ars Nova Copenhagen, Gächinger Kantorei Stuttgart, Malmö kammarkör, Malmö symfoniorkester, Malmö barockorkester och Malmö sinfonietta. Vid Grand Prix-tävlingarna i körsång i Tours, Frankrike, fick Alexander Einarsson festivalens dirigentpris 2015.