COSTELLO/BRODSKYKVARTETTEN
THE JULIET LETTERS
The Juliet Letters skrevs och komponerades av The Brodsky Quartet och Elvis Costello i början av 1990-talet. Elvis Costello har beskrivit sångerna och den kollektiva process där han och kvartettens medlemmar kom med bidrag som sedan formades och arrangerades gemensamt. Ursprungsidén kom från en tidningsnotis om en italiensk professor som tagit sig an uppgiften att besvara brev adresserade till Juliet Capulet, en av de två huvudpersonerna i Shakespeares Romeo och Julia. Formen lät dem utforska olika uttryck: kärleksbrev, tiggarbrev, kedjebrev, självmordsbrev… I texten nedan beskriver Elvis Costello The Juliet Letters, sång för sång. Brodskykvartetten bestod av Michael Thomas och Ian Belton, violin, Paul Cassidy, viola och Jacqueline Thomas, cello.
The Juliet Letters börjar med en kort komposition med titeln Deliver Us. Den fungerar helt enkelt som en inledning av storyn, för även om de följande breven inte är tänkta som en genomgående berättelse kan man välja att dra sina egna slutsatser utifrån hur de placerats intill varandra.
En av de vedertagna uppfattningar vi hämtat från den klassiska sången, eller folkvisan för den delen, är det faktum att vi "köper" att en man sjunger en kvinnas berättelse. I For Other Eyes erkänner en kvinna sina svartsjuka misstankar och rädslor.
"Brevet" Swine tar en mer ovanlig form som förvirrade, politiska kommentarer inristade i en trädörr.
I nästa sång, Expert Rites, har jag tagit mig friheten att föreställa mig ett svar från en figur lik professorn i Verona som omedvetet försåg oss med titeln The Juliet Letters. Om han någonsin skulle höra detta verk hoppas jag att han inte blir förolämpad av våra antaganden om denna person - i vår version av mysteriet är brevets författare en medlidsam och romantisk själ. Expert Rites går sömlöst över till Paul Cassidys Dead Letter som förmörkar den redan melankoliska stämningen med tankar kring sorg och förlust.
Efter en kort introduktion kommer Michael Thomas första sång, I Almost Had a Weakness, där jag la till tangoavsnitten. Det är en excentrisk mosters kortfattade svar på ett tiggarbrev.
Texten till Why? har sitt ursprung i Ian Beltons återgivning av ett meddelande från ett barn nedklottrat på en papparslapp. Jag la till de sista upprepade raderna och musiken.
Who Do You Think You Are? är i högsta grad Michael Thomas sång. Den skildrar en ung man som sitter på ett kafé vid kusten och skriver ett vykort där han i detalj beskriver alla fel hos kvinnan som fjärmat sig från honom. Sanningen om vad som egentligen hänt framträder gradvis.
Taking My Life in Your Hands utvecklades från ett stycke först skissat av Jacqueline Thomas. Sången beskriver en besatt och bedragen person som skriver brev som aldrig skickas, och lönlöst väntar på svar som aldrig kommer.
This Offer Is Unrepeatable handlar helt enkelt om den värsta sortens junkmail.
Texten till Dear Sweet Filthy World är ett självmordsbrev där personen inledningsvis är blasé och trött på livet men sedan blir alltmer desperat, och där allt slutligen försvinner i en dröm.
The Letter Home utnyttjar musikaliska kontraster, framförallt från Ian Belton (jag bidrog med musiken till avsnittet Why Must I Apologize) när berättelsen går från formell artighet, över nostalgi till ren bitterhet.
Jacksons, Monk and Rowe är namnet på en advokatfirma och ett återkommande motiv bland barndomsbilder och vuxenlivets desillusioner. Författarskapet till de två verserna delas av syskonen Michael och Jacqueline, medan Michael har skrivit musiken på egen hand.
Musiken till This Sad Burlesque är mestadels Paul Cassidys verk, även om jag och Michael la fram det besläktade musikaliska materialet i övergången. Händelserna som beskrivs i brevet bör vara bekanta för alla som levde i England våren 1992*.
Nästa brev har formulerats av ett glas som rör sig under händerna på en bordsskiva. Romeo's Seance berättar om en besynnerlig ung mans försök att nå sin älskade i andevärlden. Han hävdar till och med att hon skrev denna sång. I själva verket är musiken av Michael Thomas, även om jag får ta på mig ansvaret för den ganska töntiga melodi som Jacky spelar i den centrala "flying furniture"-delen.
I sången Thought I'd Write to Juliet citerar en cynisk brevskrivare ett brev han fått. Detta "soldatbrev" liknar ett som skickades till mig under händelserna som eskalerade i Gulfkrigets tragedi. Jag vill helst inte gå in på det mer än så, förutom att säga att det inte tagits med som en ytlig politisk gest, varken "för" eller "emot" någonting, utan snarare för att beskriva den besvärliga situation som uppstår när två motparter tvingas ifrågasätta sina antagna positioner. Ur det avslutande tumultet framträder en enda ton som leder in i Michael Thomas Last Post. Trots titeln har detta stycke inte någon militär anknytning. Jag upplever att den är fylld av ro, men inte utan starka känslor. Den fungerar också som ett förspel till den trio sånger som avslutar sekvensen då den utan avbrott går över till The First to Leave. I denna sång efterlämnar en man som tror på livet efter detta ett brev till sin ateistiska älskade, som, måste vi anta, läser det efter hans bortgång. Damnation's Cellar ger en glimt av en befängd sorts omoral. Det sista brevet kommer också från en plats bortom döden, men utan morbid avsikt. Det är en sång om sorgebetygelse och förnyelse, The Birds Will Still Be Singing, som leder The Juliet Letters, enligt min mening, till en hoppfull avslutning.
*Arbetslöshet, folkuppror i flera städer, politiska oroligheter och nyval.
ELVIS COSTELLO
031-726 53 00 
biljett@gso.se 
