Göteborgs Konserthus Symfonikernas skickliga solister

KONSERT FÖR VIOLIN OCH OBOE D-MOLL BWV 1060 Allegro Adagio Allegro Här en konsert i många skepnader. Vi har ett utgångsmaterial för två cembalister och några stråkare i en avskrift gjord av Bachs ende svärson, Altnikol. Musik som till exempel kunde användas vid konserterna i Zimmermanns café i centrala Leipzig där Bach var i farten, i synnerhet 1729-1741 när han ledde verksamheten. Det lär ha gått in uppåt 150 åhörare. De fick sig till livs all möjlig aktuell musik, sjungen och spelad. Det är så klart en bestickande tanke att Bach blandat in sina två äldsta söner i den här dubbelkonserten för två klaverspelare. Flera forskare har menat att det bör ha funnits en äldre version för två melodiinstrument, från tidigare arbetsplatser. Det har redigerats fram några sådana varianter och den för violin och oboe hör till de mest spelade. Ingemar von Heijne

KONSERT FÖR SJU BLÅSARE, PUKOR, SLAGVERK och stråkar Allegro Adagietto, misterioso ed elegante Allegro vivace Frank Martin föddes i Genève och blev en av Schweiz mest betydande tonsättare. Han var länge en sökare i en tid när musikutvecklingen genomgick stora förändringar, så efter första världskriget levde han under åtta år i Zürich, Rom och Paris och influerades i omgångar av Franck, Honegger, Chopin, Debussy, Ravel, Stravinsky, folkmusik och äldre musik av framförallt J S Bach. I början av 1930-talet när han var verksam i Genève, bland annat som lärare vid Dalcrozeinstitutet, blev han intresserad av Schönbergs tolvtonsteknik och använde delar av den i sin egen musik tillsammans med sin personliga assimilering av tidigare influenser. "Martin låter paradoxalt nog de atonala bildningarna domineras av ett tonalt skeende" har någon sagt om hans musik, som också har en stark känsla för uttryck, klang och rytm. Martin ville aldrig acceptera musikaliska regler och strukturer för deras egen skull. "Det enda som kan övertyga både utövarna och lyssnarna är tonsättarens trohet till den innersta känslan av ett musikaliskt uttryck och en konstruktion". Och i både sitt genombrottsverk, oratoriet Le vin herbé (Trolldrycken) från 1942, och i sitt mest spelade verk, Petite symphonie concertante (1945) för stråkar, piano, harpa och cembalo utvecklade han sin teknik till fullo: "Vad gäller det musikaliska språket i ett verk så gör det aldrig avkall på det som för mig är musikens fundament - dess tonala uppgift - även om det nästan konstant använder sig av kromatik". Konsert för sju blåsare (fagott, klarinett, flöjt, horn, oboe, trombon, trumpet), pukor, slagverk och stråkar var en beställning från Musiksällskapet i Bern och uruppfördes den 25 oktober 1949 under ledning av Luc Balmer. "Min avsikt med detta", skriver tonsättaren, "var att visa upp kvaliteterna och virtuositeten hos de olika blåsarsolisterna i en symfoniorkester. Även pukslagaren får visa upp sin skicklighet. Men särskilt viktigt var att uppskatta de klangliga, tekniska, rena uttrycksmöjligheterna hos dessa instrument, som är så olika varandra i fråga om hur tonerna skapas genom deras mekanik." I första satsen är varje musiker en solist, som möts i dialoger med sina olikheter och med stråkorkestern. I andra satsen dominerar stråkarnas och blåsarnas melankoliska långsamt taktfasta rytm tillsammans med lyriska soloinslag och i tredje satsen ställer Martin olika grupper mot varandra i en livlig dans i tretakt, pukan och slagverk avbryter i tvåtakt, en marschrytm blir allt starkare i hela orkestern. Till sist leder flöjt och klarinett över till en folkdansliknande melodi som accelererar i alla instrument. Gunilla Petersén

SYMFONI NR 3 F-DUR OP 90 Allegro con brio Andante Poco allegretto Allegro Brahms tredje symfoni kan ståta med ett av de vackraste romantiska teman som skrivits: allegrettot i c-moll som med sin lätta tretakt får strängar att resonera hos de flesta kännande människor. I modern tid blev det känt som tema i Ingrid Bergman-filmen Tycker ni om Brahms… (1961) efter Françoise Sagans novell Aimez- vous Brahms? som den mer kärleksfullt heter i original. Brahms tredje symfoni var naturinspirerad, han skapade bäst med grönskan inpå knutarna. Han hade ärvt strategin av Beethoven och andra föregångare: arbeta som pianist, musiker och lärare höst till vår, komponera på sommaren. För Brahms blev det en livsstil. Mahler följde samma modell. Egentligen hade Brahms tänkt tillbringa sommaren i Bad Ischl men planerna ändrades när han fann avskildhet och inspiration i tyska Wiesbaden, en gammal kurort, dit han anlänt efter en resa längs Rhen. Det är uppenbart att Brahms skrev symfonin under lyckliga omständigheter denna sommar 1883. Var han förälskad? Alltid i Clara Schumann. När hon spelat igenom symfonin i versionen för två pianon skrev hon till Brahms: "Alla satser tycks bilda en enhet, som ett hjärtslag." Symfonin är en hälsning till henne och en hyllning till hennes framlidne make Robert Schumann, Brahms mentor och vän. Själva inledningen till symfonin - som öppnar sig likt en vidunderlig utsikt när man efter en lång vandring bland tallar och granar når en hög höjd - påminner inte så lite om inledningen till Schumanns "Rhensymfoni" (den tredje). Det nämnda allegrettot har också likheter med romansen i Schumanns fjärde symfoni som Brahms utgav i originalversion på egen bekostnad efter tonsättarens död. Brahms kostar också på sig en ironisk kommentar till den fortfarande pågående fejden mellan Brahmsanhängare (traditionalister) och wagnerianer (nytyska skolan) - tre toner i horn och oboe i förstasatsens avslutning. Känner ni igen det? Just det, Tristan och Isolde. Wagner hade dött i februari samma år… Stefan Nävermyr

Göteborgs Symfoniker har kallats "En av världens mest formidabla orkestrar" av The Guardian och har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Sedan 2013 är den respekterade och efterfrågade amerikanen Kent Nagano förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han ledde Symfonikerna på framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland 2015. Göteborgs Symfoniker driver också en omfattande verksamhet för barn, inklusive det årliga musiklägret Side by Side by El Sistema, samt erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se. Dessa konserter kan också ses på mobiler och surfplattor via egna appar. Hösten 2017 inträder finske Santtu-Matias Rouvali som orkesterns chefdirigent. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, senast en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent.

Amerikanske Kent Nagano blev 2006 chefdirigent för Montreals symfoniorkester och 2015 konstnärlig ledare för Hamburgs statsopera och filharmoniska orkester. Sedan 2013 är han förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker och tillsammans har de bland annat turnerat i Kina samt framfört Sibelius sju symfonier vid firandet av tonsättarens 150-årsdag. Nyligen utgavs också den första volymen i en serie med orkestermusik av Richard Strauss, En alpsymfoni, på Farao Classics. 2006-2013 var Kent Nagano konstnärlig ledare för Bayerska statsoperan i München.Tillsammans med Montreals symfoniorkester har han bland annat framfört Mahlers och Beethovens symfonier, operor av Wagner samt konsertserier med musik av Dutilleux och Boulez. Som gästdirigent har Kent Nagano framträtt med flera av världens ledande orkestrar. Bland aktuella orkestrar han samarbetat med finns Münchens filharmoniker, Bayerska Radions symfoniorkester, London Symphony Orchestra, Tonhalle-orkestern i Zürich och Santa Cecilia-orkestern i Rom. En viktig period i Kent Naganos karriär var hans tid som konstnärlig ledare och chefdirigent för Deutsches Symphonie-Orchester Berlin 2000-2006. Han utsågs sedan till orkesterns hedersdirigent. Kent Nagano har också varit chefdirigent för operan i Los Angeles. Han tillbringade sin första yrkesverksamma tid i Boston där han arbetade vid operan och som assisterande dirigent till Seiji Ozawa hos Bostons symfoniorkester. Kent Naganos framgångar i USA ledde till europeiska utnämningar: konstnärlig ledare för Nationaloperan i Lyon (1988-1998) och för Halléorkestern i Manchester (1991-2000). Kent Nagano har gjort ett stort antal skivinspelningar med orkestrarna i Montreal och Berlin. Tillsammans med Göteborgs Symfoniker har Kent Nagano spelat in vokalverk av Hillborg, Gefors och Boldemann med Anne Sofie von Otter som solist (DG). Nästa utgåva blir Dvoráks och Schumanns cellokonserter med Truls Mørk (Ondine).

Violinisten Vlad Stanculeasa föddes 1984 i Craiova, Rumänien. Han har vunnit pris i flera internationella tävlingar, bland annat schweiziska Renata Molinari-tävlingen och italienska Valsesia Musica-tävlingen. Efter grundstudier i Rumänien fortsatte han sin utbildning för Alberto Lysy och Liviu Prunaru vid Yehudi Menuhin International Music Academy i Gstaad, Schweiz, och för Pierre Amoyal vid Conservatoire de Lausanne där han tog sin mastersexamen. Han har deltagit i mästarklasser med kända violinister och professorer som Ana Chumachenco, Philippe Graffin, Andrew Manze och Herman Krebbers. Vlad Stanculeasa är alternerande förste konsertmästare i Göteborgs Symfoniker. 2009-2013 var han gästande konsertmästare i Basels kammarorkester. Han har framträtt som solist med George Enescu-filharmonin, Lausannes kammarorkester, Basels kammarorkester och Koreas kammarorkester. Han har också samarbetat med dirigenten Konrad von Abel vars mästarklasser i fenomenologi har skänkt nya insikter i vårt sätt att tolka och uppfatta musik. 2011 spelade han Ravels virtuosa Tzigane tillsammans med Göteborgs Symfoniker och hösten 2014 samt i våras Mendelssohns violinkonsert.

"Justyna Jara spelade satsens anspråksfulla solo med största precision och beskedlig lätthet. Tillsammans med övriga musiker trollade hon fram en vinter som fick enskilda flingor att klinga i detalj för att i nästa ögonblick bli till en virvlande storm." (Bachtrack, Vivaldis Vintern) Polska Justyna Jara började spela violin när hon var sju år. Efter att ha vunnit pris vid en tävling för unga violinister i Gdansk fortsatte hon på en skola för särskilda begåvningar i Warszawa. Där studerade hon för Miroslaw Lawrynowicz och under studietiden erhöll hon pris i flera violintävlingar, bland dem förstapriset vid Wieniawski- och Serwaczynski-tävlingen för unga violinister i Lublin. Efter hennes lärares tragiska död 2005 fortsatte Justyna Jara sina studier för Andrzej Gebski och under hans studieledning spelade hon in Wieniawskis etydcapricer op 10 och 18 för skivbolaget Acte Préalable som en hyllning till Miroslaw Lawrynowicz. Hon studerade därefter ett år vid Chopin-universitetet i Warszawa och sedan vid Juilliard i New York. När hon tagit sin masterexamen flyttade hon till London och arbetade med orkestrar som London Symphony Orchestra, London Philharmonic Orchestra, Philharmonia Orchestra och Royal Philharmonic Orchestra, ofta som assisterande konsertmästare. 2014 utsågs hon till andre konsertmästare i Göteborgs Symfoniker.

1992 kom Anders Jonhäll till Göteborgs Symfoniker och fyra år senare blev han orkesterns soloflöjtist. Han utbildades vid musikhögskolan i Stockholm - där han bland annat gjorde ett projekt om tillämpning av 1700-talspraxis på moderna instrument - och fortsatte sedan sina studier vid musikhögskolan i Göteborg. Sedan 1996 är han medlem och en av de drivande krafterna i ensemblen Gageego!. Anders Jonhäll har framträtt som solist med ett flertal orkestrar och ensembler och uruppförde bland annat Per Mårtenssons flöjtkonsert med Göteborgs Symfoniker och Hans Graf 2001. Han har också spelat Iberts flöjtkonsert med Helsingborgs symfoniorkester och Gustavo Dudamel 2005. Bland hans skivinspelningar finns kritikerrosade Flauto con forza (Phono Suecia) samt två flöjtkonserter av Mieczyslaw Weinberg med Thord Svedlund och Göteborgs Symfoniker (Chandos). Han medverkade också vid Polarpriskonserten 2013 då hans spelade ur prisvinnaren Kaija Saariahos solostycke NoaNoa, vilket kan ses på YouTube. Han har varit flöjtlärare vid Högskolan för scen och musik i Göteborg och är sedan 2009 också soloflöjtist i Sveriges Radios symfoniorkester.