Stäng
Meny

Mitt instrument: Urška Kurbos, trumpet

När Urška Kurbos fick sin första blockflöjt i Slovenien anade hon inte att musiken skulle föra henne till den svenska västkusten 20 år senare. Här är hon nu sedan ett år tillbaka en fjärdedel av trumpetsektionen i Göteborgs Symfoniker.

Urška Kurbos möter upp vid musikernas ingång till Konserthuset. Med sig har hon två stora svarta väskor, hon bär en på varje axel. Just idag är det upptaget nästan överallt i Konserthuset, men efter lite spring upp och ner för trappor hittar vi ett ställe att slå oss ner.
– När jag sökte tjänsten som trumpetare i Göteborgs Symfoniker var det mer än 30 sökande i första omgången och fyra, två kvinnor och två män, gick vidare. Var och en av oss fick göra två prov-
veckor och jag var först ut. Jag blev vald och fick tjänsten efter ännu en provperiod på ett år. Alla orkestrar har olika system för hur de väljer ut nya medlemmar, berättar Urška Kurbos.

Urška Kurbos sitter i en trappa med sin trumpet.

Nu är det nästan två år sedan hon började sitt provår för orkestern. Det blev en märklig början för henne när de åkte till Japan på turné.
– Vi landade, gick och åt sushi och sen blev vi kallade tillbaka och fick reda på att hela turnén blev inställd på grund av corona. Min pojkvän hade kommit dit från Australien, vad skulle vi nu göra? Det blev två veckors semester där i stället.

Hon plockar upp en, två, tre, fyra, fem trumpeter ur de svarta väskorna, de sväljer mer än vad man kan tro vid första anblicken. Den första är en Bb-trumpet, en Bach som föräldrarna köpte när hon började spela på allvar för 15 år sedan. En annan på bordet är stämd i C, också byggd av Vincent Bach som började sin verksamhet i 1920-talets USA. Den är mycket smalare och smäckrare än sitt syskon och båda har pumpventiler eller piston som de också kallas.

Fyra trumpeter står uppställda på ett bord. En ligger ner.

Två tyska trumpeter ligger bredvid, de har rotaryventiler som är plattare än de amerikanska och liknar dem på ett valthorn. De kallas tyska fastän de är byggda i Österrike av Karl Schagerl, som startade sitt instrumentmakeri 1961. Numera har sönerna tagit över och med sina 30 anställda tillverkar de cirka 550 instrument om året och de flesta säljs på export. Flera musiker är tätt knutna till Schagerl för att tillverkaren ska kunna leverera det utövarna efterfrågar.

– Tyska trumpeter är knubbigare och har en rundare och varmare ton, berättar Urška Kurbos, men hon kan inte visa hur det låter eftersom vi sitter utanför konsertsalen där orkestern just nu spelar in.

Det femte och minsta instrumentet, en Yamaha, är hälften så stort som en normal trumpet.
– Ofta spelar solotrumpetaren piccolatrumpet, som i Musorgskijs Tavlor på en utställning eller i Bolero av Ravel och vi spelar också barockmusik på den.

Alla trumpeterna används regelbundet i orkestern. Vilka det blir, beror på dirigenten, kompositören, men också vad musikerna i sektionen gillar.

Urška Kurbos har badat i musik ända sedan hon föddes den där sommardagen för 29 år sedan i den lilla byn Blaguš i norra Slovenien. Morföräldrarna bor i en av bondgårdarna alldeles vid gränsen till Österrike och farföräldrarna hade en vattendriven kvarn som de malde mjöl i när hon var liten. I det större samhället intill, Sveti Jurij ob Ščavnici, fanns en blåsorkester.
– Av 30 medlemmar var hälften mina släktingar; min pappa Anton spelade klarinett, min bror Gregor var med, flera farbröder, en faster och flera kusiner. Jag fick min första trumpet av en farbror och en kusin visade mig hur man spelar.

Urškas hand i närbild håller i en trumpet.

I kyrkokören, som leddes av en farbror, sjöng hon själv, pappa i tenorstämman och mamma Marta i alten. Men det var nog folkmusikbandet med pappa och hans fyra bröder som påverkade familjen allra mest, i alla fall på somrarna. De spelade oberkrainermusik med sättningen klarinett, trumpet, dragspel, gitarr och barytonhorn. Sångerna driver framåt i polkatakt eller vals, gärna med handklapp till.

– Oberkrainer finns både i Slovenien och Österrike. På somrarna spelade de på bröllop varje helg, pappa var nästan aldrig hemma. Bröllopen började på fredagen och höll på till söndagen. Men en helg varje sommar åkte vi på semester, tre familjer tillsammans. Hon skrattar lite när hon berättar.

Blockflöjt blev det första instrumentet på grundskolan, sedan valde hon trumpet och var samtidigt aktiv i ett handbollslag.
– När jag började på musikgymnasium i Maribor, Sloveniens andra stad, bodde jag på internat och så fick jag sluta med handbollen. 16 år gammal gick jag på opera för första gången, med mina klasskamrater. Det blev som en musikalisk chock för mig, att de spelade teater och sjöng på samma gång. Och att de sjöng så starkt!

I valet mellan att studera vidare i huvudstaden Ljubljana eller i österrikiska Graz, valde hon den sistnämnda staden som ligger närmare hembyn. På universitetet fick hon Stanko Arnold som lärare.
– Alla ville studera för honom, han är också sloven och som en pappa för alla oss trumpetare. Och så fick jag lära mig bättre tyska.
Efter tre år sökte hon Erasmusstipendium för bachelorexamen vid musikhögskolan i Karlsruhe och började för professor Reinhold Friedrich. Hon beskriver honom som en fantastisk musiker med ett stort och varmt hjärta.
Masterstudierna på högskolan i Hannover blev för välkände Jeroen Berwaerts. Han gav henne ett råd som hon burit med sig sedan dess: ”Som kvinna måste du spela 20 procent bättre än en man och du måste kämpa hårt med det. Håll det i minnet”.

Nästa steg i karriären var att bli antagen till akademin ansluten till Bayreska Radions Symfoniorkester i München.
– Jag fick spela med dem, fick en lägenhet och tillgång till övningsrum. Under två år fick vi instrumentallektioner, i Alexanderteknik, mental träning och hjälp och råd om provspelningar. Jag fick bland annat åka på turné med dem och dirigenten Zubin Mehta till Asien under tre veckor. Det var oförglömliga upplevelser, fantastiska konsertlokaler, entusiastisk publik och så mycket att se. Jag skulle så gärna vilja åka tillbaka.

Trots att jämställdheten inom musiken gått framåt finns ändå vissa föreställningar om kvinnligt och manligt kvar.
– I Slovenien är det ovanligt att kvinnor spelar trumpet, jag tror att jag är den andra i landet som tagit en master. Min mamma var skeptisk till en början. Hon började tro på mitt yrkesval först när jag var 18 år och vann första pris i en nationell musiktävling.

Det är inte bara trumpetare som Urška Kurbos får inspiration av, det kan hon få av alla instrument och den mänskliga rösten. Alla lärare genom åren, och trumpetare som Maurice André och klassiskt utbildade jazzmusikern Wynton Marsalis, har definitivt påverkat henne. Det har också trumpetaren och dirigenten Håkan Hardenberger.
– Han är en av de bästa och en stor inspirationskälla för mig. Som musiker måste du hålla ögon och öron öppna och ta till dig olika idéer. Men viktigast är att vara sig själv, det är då du kan dela med dig och ge ditt bästa till publiken.

Text: Ulla M Andersson
Foto: Oa Kjelbye

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!