Han föddes i Serbiens tredje största stad Nis men flyttade som tonåring till Frankrike där han byggt upp sitt liv och sin karriär. Och den har gått som på räls: turnéer till olika delar av världen och ett exklusivt skivkontrakt med Deutsche Grammophon. På senaste albumet Baïka, det serbiska ordet för berättelse eller saga, är Chatjaturians violinkonsert huvudnumret. Han berättade nyligen om detta för Bachtrack:
– Jag försöker alltid hitta en berättelse i ett stycke, det är inte bara en rad noter. Jag föreställer mig flera saker, inspirerad av vad jag hör från orkestern, eller stämningen i konsertsalen. Samtidigt gäller det att vara fokuserad. I Chatjaturians violinkonsert, i tredje satsen, är det flera sidor där violinen inte har avbrott någon gång. Jag måste vara fullständigt koncentrerad, från början till slut, veta exakt när det gäller att sakta ner, och när jag ska öka tempot… det är som ett Formel 1-lopp! Om tankarna far i väg bara för bråkdelen av en sekund, tappar man spåret och kan vara väldigt illa ute.
Han håller formen genom att börja dagen med lite Bach och Mozart. Två timmar avsätter han dagligen åt fysisk träning, även om det kan vara svårt att få till under resandet och turnéerna. Men han kan också släppa musiken och violinen helt
– som när han åkte på semester och inte rörde instrumentet på 20 dagar: ”Det var bra både för mig och violinen!” Han spelar sedan en tid på ett franskt instrument, tillverkare okänd, från 1800-talet, som passar honom perfekt. Klangfärgerna påminner om en violas med en ton som kan vara både mjuk och fyllig.
Instrumentet är hans verktyg när tonerna ska produceras på rätt sätt och i rätt följd (den eviga utmaningen!) men det är egentligen bara startpunkten för Nemanja Radulovic. I en intervju för sitt skivbolag berättar han om kärnan i sitt musikerskap.
– Jag tycker att känslorna är viktigast. För känslorna ger dig möjlighet att uttrycka dig själv genom musiken. Man har förstås noterna och ska respektera det tonsättaren skrev men som musiker måste man hitta ett sätt att skapa något i ögonblicket. Om man försöker att undvika känslor under konserten blir det mycket svårt, för då kan man inte skapa kontakt särskilt bra med musiken eller publiken. Men om du känner glädje i musiken så måste du uttrycka glädjen, om du känner sorgsenhet så tror jag att du verkligen måste vända dig inåt för att känna verklig sorg, och försöka uttrycka den genom musiken.
Viljan att berätta och beröra är stark hos Nemanja Radulovic.
– Jag kan inte ens tänka mig hur världens skulle te sig utan känslor. Det är som att se en film på ett helt främmande språk och man tror att man inte förstår någonting, men om det är en stor skådespelare, en komiker till exempel, så kan du förstå uttrycken och känslorna, och det är det viktigaste. Då skapar du din egen berättelse. Det är samma sak med musiken.
TEXT STEFAN NÄVERMYR, FOTO LUKAS ROTTER
