Archive Dive into the archive

Ottorino Resphigi (1879–1936) Roms fontäner Fontana di Valle Giulia all’alba La fontana del Tritone al mattino La fontana di Trevi al meriggio La fontana di Villa Medici al tramonto Ingen har på ett mer måleriskt och övertygande sätt skildrat sin hemstad som Ottorino Respighi, och framför allt har han gjort det i två fyrasatsiga, färggranna orkestersviter: Roms pinjer och Roms fontäner. Respighi har valt ut fyra av Roms berömda och karakteristiska fontäner och skildrat dem ”vid den tidpunkt då deras särart är som mest i harmoni med den omgivande miljön, eller när de är som mest uttrycksfulla för åskådaren” – som det heter i partiturets förord. Vid fontänen i Valle Giulia drar en boskapshjord förbi i den friska, fuktiga morgondimman. Plötsligt ljuder de hornsignaler som introducerar andra delen: Tritonfontänen, full av najader och tritoner som rumlar om varandra bland vattenstrålarna. Ett högtidligt tema leder oss över till Fontana di Trevi vid middagstid, och även här finns en rad mytologiska figurer, men de är värdigare, och låter Neptun följas av ett triumftåg av sirener och tritoner. Processionen försvinner och en trumpetfanfar målar upp fontänen i Villa Medici vid solnedgången. Luften är full av klockklanger, fågelkvitter, löv som prasslar. Så dör allt bort i nattens tystnad. Roms fontäner uruppfördes i Rom i februari 1918 under en konsert dirigerad av ingen mindre än Arturo Toscanini. Stig Jacobsson