Archive Dive into the archive

Olivier Messiaen (1908-1992) Chants de Terre et de Ciel -Bail avec Mi (till min fru) -Antienne du silence (till Skyddsänglarnas dag) -Danse du bébé-pilule (till min lille Pascal) -Arc-en-ciel d'innocence (till min lille Pascal) -Minuit pile et face (till döden) -Résurrection (till påskdagen) Den inflytelserika tonsättaren Olivier Messiaen skrev både text och musik till “Sånger till jorden och himlen”. Det är ett tidigt verk som återger glädjen över hans nyfödde son 1937. Precis som i systerverket Poèmes pour Mi, tillägnat hans fru Claire, så blandar det religiös föreställning med personlig erfarenhet. Barbara Hannigan och Bertrand Chamayou spelade in verket på skiva 2024. "Hannigans röst och regnbågen av färger i Chamayous piano blottlägger den sexuella lusten och den religiösa glöden.”, skrev The Guardian. Det sällan spelade verket framförs nu i Göteborgs Konserthus för första gången.

Olivier Messiaen (1908-1992) Fåglarnas avgrund, ur Kvartett för tidens ände Fåglarnas avgrund är skriven för soloklarinett och är den tredje av åtta satser i detta märkliga verk. Olivier Messiaen uppförde det i ett fångläger under andra världskriget. “Kvartett för tidens ände uruppfördes i Görlitz, Schlesien, i ohygglig kyla den 15 januari 1941. Fånglägret var begravt i snö. Vi var 30 000 fångar (mest fransmän samt polacker och belgare). De fyra musikerna spelade på trasiga instrument. Etienne Pasquiers cello hade bara tre strängar; tangenterna på mitt piano gick ned men inte upp igen. Våra kläder var obeskrivliga. Jag var utstyrd i trasig grön jacka och träskor. I publiken satt alla klasser: präster, läkare, småborgare, soldater, arbetare, bönder. ... Kvartetten har åtta satser. Varför? Sju är perfekt antal - skapelsens sex dagar helgade av en gudomlig sabbat. Sjunde dagens vila förlängs i evighet och blir en åttonde av outsägligt ljus, oavlåtlig frid.” (Olivier Messiaen)

Olivier Messiaen (1908-1992) Livre du Saint-Sacrement Livre du Saint-Sacrement från 1984 handlar om nattvardens mysterium och är den största av Olivier Messiaens orgelcykler. Den summerar hans skapande, både i fråga om musikalisk stil och musikaliska former. Helheten avspeglar det fromma katolska sättet att delta i mässan: efter inre förberedelse närmar man sig nattvarden i medvetande om vad Kristus har gjort, och man deltar så i själva den heliga handlingen. Ur Bibeln citeras dels vissa ställen i evangelierna som på ett eller annat sätt har anknytning till nattvarden, dels andra texter som har tillämpats på nattvarden eller förekommer i liturgiska sammanhang. Flera av de övriga mottona är hämtade ur välkända katolska texter. Tonspråket är genomgående det för Messiaen karakteristiska; han har utvecklat egna stilmedel som skiljer honom klart från andra 1900-talstonsättare. Färgrikedom i ackordföringen, vissa intervall som ofta återkommer (till exempel överstigande kvart), ett skickligt utnyttjande av orgelns klangresurser, en ständigt varierad rytmik med inslag från de skiftande och intrikata rytmerna i gammalgrekisk poesi och framför allt indisk musiktradition, en melodik som långa stycken är influerad av den gregorianska sången (där det inte rentav rör sig om citat från eller variationer över gregorianska teman). Och i allt detta en starkt förnimbar vilja att måla scener och uttrycka sinnesstämningar – allt detta för vidare linjen från Messiaens tidigare verk. Även fågelsången spelar en viktig roll i Sakramentsboken – denna naturens egen musikaliska gåva som Messiaen systematiskt utnyttjat i sina kompositioner sedan 1940-talet och som under en period helt dominerade hans musik. Det anmärkningsvärda med fågelsången i Sakramentsboken är att de fåglar vars sång imiteras här enbart är sådana som förekommer i Israel – alltså, som tonsättaren själv skriver i sin kommentar, bara fåglar som Jesus själv kan ha hört. Allt detta sammantaget gör Sakramentsboken till en summering av Messiaens outtröttliga musikaliska arbete genom ett sextiotal år – ett arbete som inriktats på att tänja musikens gränser i syfte att nå en universell dimension i musiken, att (som han själv har uttryckt det) frambringa “en musik som rör vid alla ting och samtidigt rör vid Gud“. Anders Ekenberg (utdrag)

Exotiska fåglar komponerades 1955. Verket är tillägnat Yvonne Loriod (tonsättarens fru, red. anm) och skrivet för pianosolo, xylofon, två klarinetter, en liten blåsarensemble och slagverk. Det är uppbyggt över exotiska fågelläten från Indien, Kina, Malacka, Nord- och Sydamerika. Några detaljer om de viktigaste fåglarna som förekommer i partituret: Skogstrastens strålande och solglittrande och nästan högtidliga fanfar avslutar den första och inleder den andra pianokadensen. Vandringstrasten, med gråbrun rygg, bröst i tegelfärgat rött och vit strupe med svarta fläckar, gav upphov till de glada toner som återges av två klarinetter och ger liv åt det stora tuttipartiet i verkets mitt ... Skrattrasten vistas i Himalaya. Han har ett väldigt svart streck över ögat, vilket ger honom ett nästan skräckinjagande utseende. Han refräng är kraftig, med våldsamma skrin som erinrar om någon ond “Asura” (demon) inom indisk mytologi. Det är dessa skrin som avslutar verket. Olivier Messiaen, utdrag

Olivier Messiaen (1908-1992) Poèmes pour Mi Action de grâces - Paysage - La Maison - Épouvante - L'épouse - Ta voix - Les deux guerriers - Le collier - Prière exaucée Olivier Messiaen var känd för sitt radikala tonspråk präglat av färgstarka harmonier, komplexa rytmer och partier med tolkningar av fågelsång. Stilen han utvecklade utgick från västerländsk konstmusik, med införlivade icke-västerländska stildrag från Indien, Japan och andra delar av Asien. Många av Messiaens verk avspeglar också hans starka katolska tro. Poèmes pour Mi (Dikter till Mi) är en sångcykel skriven för sopran och piano eller orkester. I dikterna parafraserar Messiaen verser ur Nya Testamentet. Det handlar här om den jordiska kärleken och äktenskapet. Verket som skrevs 1936–37 var tillägnat Messiaens första fru, violinisten Claire Delbos, med smeknamnet "Mi". Nio satser, uppdelade i två böcker – från de jublande höjderna i Action de grâces (Tacksägelse) till den stilla, ömma, bönen i Prière exaucée (Besvarad bön). Poèmes pour Mi sprakar av färg, vibrerar av känsla, och som alltid med Messiaen suddas gränserna ut mellan det jordiska och det eviga. Jörgen Wade

Olivier Messiaen (1908-1992) Trois petites liturgies de la présence divine -Anthem of the Inward Conversation -Sequence of the Word, Divine Canticle -Psalmody of Ubiquity through Love I en tid präglad av krig och andlig tomhet skapade Olivier Messiaen Trois petites liturgies de la Présence Divine (1944), en jublande lovsång “till Guds närvaro i världen”. Att överföra det religiösa budskapet i musikaliska element är en central drivkraft bakom Messiaens musik, så även i detta verk, där de tre satserna skildrar olika aspekter av Guds närvaro (i människans hjärta, gemenskapen genom nattvarden och i skapelsen). Verket är skrivet för damkör, solopiano, stråkar, slagverk och det då futuristiska instrumentet ondes Martenot, vars eteriska klang ger en änglalik lyster. Musikens intensitet och mystik återspeglar inte bara Messiaens katolska tro, utan också hans djupa fascination för färg, rytm och främmande tonskalor. Han låter pianot och vibrafonen samverka som en liten kammarensemble, liknade den balinesiska gamelanen. Ställda mot körens sensuella, fylliga sång och rytmiska rop, ackompanjerad av kraftfulla slagverk, väver stråkarna samman helheten och skapar en rik, skimrande väv. Andreas Konvicka