Here you can find almost anything about all the concerts Gothenburg Symphony has played over the years, both in the Concert Hall and on tour.
Search for conductors, soloists and other artists that has played together with us. Or search for composers and music that we have played. And filter on specific seasons. Guesting orchestras and ensembles are also included in the archive.
The result is presented by season.
Béla Bartók (1881-1945)
Den sällsamme mandarinen, svit
Musiken kommer från en balett, en vild skröna om desperata karaktärer i samhällets utkant. I ett sjabbigt slumkvarter utspelar sig jakten på pengar, två giriga män tvingar en kvinna att sälja sig och överfaller en av hennes kunder – en kinesisk mandarin (välbärgad man). Den brutala misshandeln slutar med att han dör. Bartóks musik till dramat är inte sällan aggressiv och våldsam, med många orientaliska klanger och ett skickligt nyttjande av bleckblåset som illustrerar mandarinen med ett ödesmättat, fallande intervall. Men här finns också mildare passager som skänker nyanser åt den psykologiska skildringen.
Ett uppförande av baletten som planerades i Köln 1926 slutade med att dirigenten hotades att dras inför rätta. Två planerade framföranden i Budapest blev officiellt förbjudna. Inte förrän efter tonsättarens död tilläts baletten i hans eget hemland. Konsertversionen gick det bättre för, den spreds över världen efter uruppförandet 1928.
Barbara Hannigan själv har berättat: ”De borde inte ens ha kallat det för Den mirakulösa mandarinen – ... det handlar så mycket mer om henne! Verket är verkligen mytiskt: det behandlar det övernaturliga, det vi betraktar som magiska krafter. Det handlar om det som ligger bortom vår mänskliga fattningsförmåga.”
Jenny Svensson / Stefan Nävermyr
Bela Bartók (1881-1945)
Konsert för orkester
Introduzione
Gioco delle coppie
Elegia
Intermezzo interrotto
Finale
När den här musiken skrevs 1943 hade Bela Bartók två år kvar att leva. Han hade kommit till USA på flykt från ett Europa i krig och hankat sig fram under några magra år i New York. Hedersdoktoratet vid Harvard gav ingen inkomst. Därtill blev han allt sjukare, det som tidigare verkat vara tuberkulos visade sig vara leukemi. Men han komponerade vidare som alltid. Arbetet var hans liv - och nöje också, om man så vill. Likt ett barn vilade han genom att göra andra saker. Han var först och främst musiketnolog, det vill säga nedtecknare och insamlare av folkmusik. Och det var bland annat detta omätliga bibliotek, mer än 13 000 melodier, han var så mån om att rädda undan andra världskriget. Otaliga resor i Ungern, Rumänien, Bulgarien, Slovakien och Turkiet företogs med en fonograf som minneshjälp. Dessemellan komponerade han, ovanpå det en hel massa undervisning som inkomst och omväxling, och så förstås en omfattande verksamhet som konsertpianist i många länder. Dessutom var han intresserad av att samla växter, skalbaggar, att lära sig nya språk. Palestrinas musik låg alltid på pianot och han reste aldrig utan sitt tummade partitur av Stravinskys Våroffer under armen. Finns det en diagnos för detta? skulle vi fråga i dag.
Musiken Bela Bartók skrev var i högsta grad påverkad av all musik han sett och hört på sina insamlingsresor, men i de senare verken hör man också hur fascinerad han var av barockmästarna. Konserten för orkester skrevs på beställning av Sergej Kussevitskijs musikstiftelse. Bartók själv har beskrivit musiken som en resa från stränghet via en dödsbådande sång till ett livsbejakande slut. Likt Mozart komponerade han oerhört snabbt, han hann inte få ur sig en idé förrän nästa dök upp. Med en sådan kakafoni inombords är det inte underligt att han genom hela livet uppsökte tysta platser.
Insamlandet av folkmusik såg Bartok själv som sin största och viktigaste gärning av mer än ett skäl: "Min idé är folkens brödraskap; brödraskap trots alla krig och konflikter. Jag försöker - så gott jag kan - att tjäna den idén i min musik: därför avvisar jag inga influenser, vare sig slovakiska, rumänska, arabiska, eller från andra källor." (Bartók, 1931)
KATARINA A KARLSSON
Béla Bartók (1881-1945)
Violinkonsert nr 2
Allegro non troppo
Tema med variationer: Andante tranquillo
Rondo: Allegro molto
Bartók skrev en violinkonsert redan 1907, dock opublicerad under hans livstid. 30 år därefter bad violinisten Zoltán Székely honom om en ny konsert. Först var Bartók ovillig. Själv tänkte han sig ett större variationsverk. Han hade börjat arbeta redan i maj 1937, innan han stack emellan med sonaten för två pianon och slagverk. Likaså avbröt han arbetet hösten 1938 för det av Benny Goodman beställda Contrasts för klarinett, violin och piano. Bartók var vid denna tid inte okontroversiell. Han förbjöd sina radiokonserter att återutsändas i Italien och Tyskland. I ett privat brev hävdade han att Ungern närmade sig dessa staters "rövar- och mördarsystem". Han planerade att utvandra, "bort från detta förpestade lands grannskap".
Musiken saknar dock alla spår av missmod. Som de stora klassikerna, Beethoven och Mozart, förmådde han höja sig över det alldagliga, som i de båda ungdomligt friska yttersatserna, i den tredje rentav i 3/4-takt med ett par folksångspräglade variationer. Variationerna präglar också den utsökta mellansatsen, i den första faktiskt med pukan som melodiinstrument, i nästa variation med desto större klangrikedom i harpa, träblås och celesta, varpå solisten får allt större plats. Musiken blir till sist nästan dansant. Som så ofta i svåra tider fyllde musiken den större uppgiften att skänka motståndskraft, hopp och livsmod. Vid uruppförandet i Amsterdam 1939 med Székely och Concertgebouworkestern var Bartók redan på väg till USA. Utvandringen skedde i oktober 1940.
Rolf Haglund