Archive Dive into the archive

Bach Materia (2017) För några år sedan skapade Gregor Zubicky, konstnärlig ledare för Svenska Kammarorkestern, Brandenburg-projektet. Sex kompositörer - Brett Dean, Mark-Anthony Turnage, Olga Neuwirth, Steven Mackey, Uri Caine och jag ombads att komponera sällskapsstycken till Bachs Brandenburg-konserter, och jag tilldelades nr 3. Bach Materia är skriven för violinsolo och stråkorkester med den finske violinisten Pekka Kuusisto i åtanke - en unik musiker för vilken improvisation är en naturlig ingrediens i hans framträdanden, därför är improvisation en viktig del av denna komposition. I materialet i mitt verk finns också musik från Bachs konsert, såväl som musik skriven i hans anda, och min egen. Det finns 3 sektioner där solisten får carte blanche att göra vad han/hon vill. På begäran av dirigenten Thomas Dausgaard, som uruppförde verket, komponerade jag dessutom en 2:a sats till Bachs egen Brandenburgkonsert 3, eftersom det inte finns någon. En variant av det materialet finns också i mitt eget verk. Bach Materia är varmt tillägnad Pekka Kuusisto. Anders Hillborg, juli 2017

Anders Hillborg (f 1954) Beast Sampler, Göteborgs Symfonikers sambeställningsverk Beast Sampler beställdes av Kungliga Filharmonikerna, Göteborgs Symfoniker och NDR Sinfonieorchester, Hamburg med premiär 2014. Verket är tillägnat Kungliga filharmonikernas chefdirigent Sakari Oramo. En viktig utgångspunkt för Anders Hillborg var att fokusera mer på ljudobjekt än harmoniskt baserade tonstrukturer. Han refererar ofta till orkestern som ett "ljuddjur" där de enskilda instrumentens identitet uppgår i en samlad klang. Samplingar från tidigare stycken och nytillkomna utgör styckets struktur.

Anders Hillborg (f 1954) Cellokonsert Anders Hillborgs första cellokonsert komponerades 2020 för Nicolas Altstaedt och framfördes första gången i Antwerpen, Belgien. Den har framförts ett flertal gånger i Sverige av cellisten Amalie Stalheim. Konserten kännetecknas av intimitet och en direkt och sammankopplad enkelhet i uttrycket. Mycket av verkets 27 minuter långa spännvidd spelas enbart i stråkarna, med bländande virtuositet som släpper fram långa, höga sångbara linjer. Solistens rika och resonanta låga C-sträng används bara vid några få viktiga ögonblick. Det förtjusande vackra, glaciala ljudlandskapet brister ibland – vi hör fragment av renässanspolyfoni som genom gasväv, och senare leder ett frenetiskt surrealistiskt utbrott för full orkester till ett krisartat ögonblick – men den rådande stämningen är en vidsträckt rymd, ensamhet och längtan. (Faber Music)

Eleven Gates (2006) Titeln anspelar på det faktum att verket är uppbyggt av elva sektioner och på de imaginära portar som man passerar genom - antingen plötsligt eller sömlöst - för att flytta sig från den ena till den andra. Jag roade mig med att ge varje avsnitt en titel, som på ett mer eller mindre surrealistiskt sätt beskrev vad som händer: 1. Drifting into D Major - precis vad titeln antyder, musiken driver från ett kluster till ett majestätiskt D-durackord. 2. Suddenly in the Room with Chatting Mirrors - en något mer surrealistisk beskrivning av vad som händer. 3. D Major Still Life - ett stilleben - igen, precis vad som händer. 4. Confused Dialogues with Woodpecker - ett märkligt möte mellan Weberns Pianovariationer Op 27 och en tecknad Kalle Anka. 5. Suddenly in the Room with Floating Mirrors – en surrealistisk bild. 6. Into the Great Wide Open - styckets dynamiska klimax med hela orkestern som anar oändliga, öppna vyer. 7. Meadow of Sadsongs - oboerna svävar i en cantilena full av sorg. 8. Toypianos on the Surface of the Sea - ännu en surrealistisk beskrivning av musiken. 9. String Quartet spiralling to the Seafloor - Jag tycker den här bilden är väldigt fängslande, stråkkvartetten sjunker sakta ner till en ... 10. Seafloor Meditation (meditation på havsbotten) 11. Waves, Pulse and Elastic Seabirds - en ganska exakt beskrivning av vad som händer. Eleven Gates är beställt av Los Angeles Philharmonic. Den hade premiär i Walt Disney Hall i maj 2006, under ledning av Esa-Pekka Salonen, som verket varmt tillägnas. Anders Hillborg

En meditation över tiden och vattnet komponerad till Göteborgs Symfonikers turné till Kina 1999.

En sång Anders Hillborg skrev tillsammans med Eva Dahlgren till hennes skiva Jag vill se min älskade komma från det vilda 1995. Esa-Pekka Salonen dirigerade Radiosymfonikerna. Det blev också ett legendariskt liveframträdande i Berwaldhallen, där Esa-Pekka då var ledare.

The Strand Settings (2013) Black Sea Dark Harbor XX Dark Harbor XXXV Dark Harbor XI Författaren Mark Strand växte upp i USA och i Central- och Sydamerika. Återkommande teman i hans ofta elegiska poesi är ensamhet, frånvaro och sökandet efter identitet i en passionerad värld. Strand hade först för avsikt att bli målare, och därför innehåller hans dikter ofta ett starkt inslag av visuellt bildspråk. Det märks i det urval som Anders Hillborg gjorde, när sångerskan Renée Fleming (som verket är tillägnat) gav honom i uppdrag att skapa denna vackra sångcykel. Hillborg skriver för en stor orkester, men använder den för att väva en magisk matta som hela tiden stödjer vokallinjen. I den första sången, 'Black Sea', hämtad från Strands samling Man and Camel från 2008, frammanar stråkarna den stora rymden när sångerskan betraktar himlen och havet. De övriga tre texterna är hämtade från Strands Dark Harbor, ett omfattande poem publicerat 1993 och uppbyggd – nästan som en uppsättning variationer på ett musikaliskt tema – från 45 kortare dikter, som var och en består av treradiga strofer. ‘Dark Harbor XX’ följer attacca på den första sången; brass och träblås introducerar en mörk och dramatisk ton som omedelbart förångas men återkommer med enstaka inslag av illvilja. Martin Andersson 2015

Through Lost Landscapes (2020) Through Lost Landscapes är en sambeställning av bland andra Orquesta Sinfónica de Castilla y León, BBC Symphony och Kungliga Filharmonikerna. Det första framförandet ägde rum den 7 februari 2020 i Sala Sinfónica i Valladolid under ledning av Andrew Gourlay. Stycket inleds med vad som måste vara det mest storslagna hittills av Hillborgs kluster, med tre enorma ackord, det tredje märkt "Ecstatic". Det släpper lös en hektisk jakt, ett jazzigt piano framträdande i texturen. Texturen börjar skimra, med vågor av färg från framför allt piano och celesta. Ytterligare en serie av massiva ackord, sammanlänkade av rullande melodiska linjer, antyder bilden av skogen, med trädstammar stora som en kattedral som håller upp en matta av vegetation; en sopransaxofon dyker upp i en sällsynt ö av lugn. En annan jakt (ett eko av aporna i Koechlins symfoniska dikt Les bandar-log?) sätter igång ett aldrig sinande glissando nedåt, och initierar idén som kommer att ligga till grund för resten av stycket. En serie träblåsmönster antyder viss aktivitet i trädtopparna, en idé som blir svår att motstå när Hillborg två sidor senare i partituren markerar dem som att de "imiterar fågelrop". (Oavsett om de är av en slump eller design, låter dessa rop väldigt lika de från den stora paradisfågeln, Paradisaea apoda.) Under täckmanteln av en nytt glissando förvandlas fågelropen till en snabb puls, men den tystnar snart och lämnar plats för ytterligare en passage av bullriga fågelrop. De skimrande vågorna av piano och celesta återvänder, saktar ner för att tillåta ännu ett grandiost ackord att omsluta orkestern. Paradisfåglarna hörs igen, två gånger, och musiken sjunker försiktigt till vila. Martin Anderson

Anders Hillborg (f 1954) Violinkonsert nr 2 Anders Hillborg skrev sin andra violinkonsert 2016 för världsberömda violinisten Lisa Batiashvili. Uruppförandet dirigerades av Sakari Oramo i Stockholm. “Man kan gissa att Anders Hillborgs nya violinkonsert blir ett stycke som violinisten Lisa Bathiashvili kommer att vaka över svartsjukt de närmaste åren”, skrev Svenska Dagbladet i sin recension. Nu har norska Eldbjørg Hemsing trots varningen också gjort konserten till sin, bland annat genom att spela in den på skiva. Hillborgs violinkonsert nr 2 är ett dynamiskt och meditativt verk som bjuder in lyssnaren på en resa genom kontrasterande ljudlandskap. Här finns “eterisk skönhet”, som Hemsings album utlovar, med passager av rytmisk intensitet. Anders Hillborg skrev sin första violinkonsert redan 1992, och den har spelats över hela världen. Hillborg har själv beskrivit att han låter solisten vara mer solistisk i nummer två, och har definitivt höjt ribban. “Bitvis rasande svår”, var bedömningen i recensionen från 2016.