Here you can find almost anything about all the concerts Gothenburg Symphony has played over the years, both in the Concert Hall and on tour.
Search for conductors, soloists and other artists that has played together with us. Or search for composers and music that we have played. And filter on specific seasons. Guesting orchestras and ensembles are also included in the archive.
The result is presented by season.
Paul Hindemith (1895 – 1963)
Liten Kammarmusik Op 24 nr 2
Paul Hindemith, ytterligare en tonsättare vars musik kom att förbjudas och förföljas av den nazistiska regimen, tillhörde Weimarrepublikens mest centrala musikgestalter, som tonsättare, violinist och dirigent. Kvällens två verk – som också delar musikaliskt material – är båda skrivna redan 1922. I det klingande skiljer de två verken sig åt utan att i någondera fallen sakna Hindemiths signum. I Liten Kammarmusik möter vi en sakligare och torrare frasering: ett antal dansformer virvlar förbi, men utan sentimentalitet. Valsen spelas, som nästan förnumstigt understryks i partituret, genomgående mycket svagt, och det centrala lugna partiet reducerar musiken till det allra enklaste.
I nästa stycke Kammarmusik möter vi en mer frimodig tonsättare. Tolv musiker, där även slagverk, piano, dragspel och till och med en siren och en plåtburk gör sig hörda. Här återkommer danserna; vi hör foxtrot och marsch, inte minst anar vi dåtidens populärmusik, men silad genom Hindemiths handlag. Det groteska och det virtuosa får samsas med det mest vardagliga.
Båda verken må vara kammarmusik, men inte bara i sin sättning är de väsensskilda, troligen också i sin ambition. Ändå är de delar av samma kompositoriska undersökning: vad kan kammarmusik vara när den befrias från föreställningen om det förfinade, det allvarliga och det vackra? Hos Hindemith kan fem såväl som tolv musiker föra oss från det lilla till det storslagna och åter.
Esaias Järnegard
Paul Hindemith (1895-1963)
Morgenmusik nr 1 & 3
Paul Hindemith komponerade Morgenmusik år 1932 för en ungdomsfestival i den nordtyska staden Plön. Det är ett exempel på vad Hindemith kallade bruksmusik för ett specifikt syfte. Enligt tysk tradition inleder bleckblåsare en festivaldag genom att spela från ett torn. Stycket har en rundad ceremoniell inledning, och en snabb, ljus final.
Paul Hindemith (1895-1963)
Violinkonsert
Mässig bewegte Halbe
Langsam
Lebhaft
Innan Paul Hindemith slog igenom som tonsättare var han berömd som skicklig instrumentalist på violin och sedan även viola och viola d’amore. Hans intresse för dessa instrument visade sig tidigt i hans Bach-inspirerade Kammermusik från 1920-talet där både viola och viola d’amore agerar solist.
Trots det skrev Hindemith bara en violinkonsert med full orkester, ett verk som brukar pekas ut som hans främsta både för violin och i konsertform, från 1939. Året innan, 1938, lämnade han Tyskland eftersom hans fru hade judiskt påbrå. När violinkonserten hade sin urpremiär i Amsterdam 1940, inte långt innan nazisterna gick in i Holland, var Hindemith och hans fru redan i USA. Under de kommande decennierna framfördes konserten regelbundet, men har sedan dess tappat en aning i popularitet.
Trots de oroliga omständigheterna kring dess tillkomst är violinkonserten ett energiskt och livligt verk. Det är virtuost, urbant och rymmer allt från storslagenhet till lyrisk intimitet.
Carl Magnus Juliusson