Archive Dive into the archive

Edward Elgar (1857 – 1934) Variationer över ett eget tema för orkester Op 36 (Enigmavariationerna) Enigma: Andante. Variationer: 1) C.A.E, L'istesso tempo 2) H.D.S.- P, Allegro 3) R.B.T, Allegretto 4) W.M.B, Allegro di molto 5) R.P.A, Moderato 6) - Ysobel, Andantino 7) Troyte, Presto 8) W.N, Allegretto 9) Nimrod, Moderato 10) Dorabella, Intermezzo Allegretto 11) G.R.S, Allegro di molto 12)B.G.N, Andante 13) ***, Romanza Moderato 14) E.D.U, Finale Ordet enigma, gåta, säger något om en av den engelska musikens mest ryktbara orkestersviter. En del av gåtan återfinns i de olika variationssatsernas undertext (14 till antalet). Dessa erinrar om olika personer som hade en påtaglig inverkan på Elgar. Alltifrån hans fru, musiker, till närstående vänner. Inte sällan bildar deras namn de melodiska och även rytmiska variationer som det ursprungliga temat genomgår, men tydligare återfinns de i satsernas temperament och klangliga utförande av hans vänners karaktäristik. I den allra mest älskade nionde satsen (”Nimrod”), skiner samtalen med Elgars förläggare igenom genom flertalet musikaliska hänvisningar till Beethoven. Den andra gåtan i Enigmavariationerna förblir än idag olöst. Någonstans sägs det gömmas en röd tråd genom variationerna, av vissa identifierad som en melodi, av andra som formelement, troligtvis gör vi dock bäst i att inte leta för nogsamt. Esaias Järnegard