Here you can find almost anything about all the concerts Gothenburg Symphony has played over the years, both in the Concert Hall and on tour.
Search for conductors, soloists and other artists that has played together with us. Or search for composers and music that we have played. And filter on specific seasons. Guesting orchestras and ensembles are also included in the archive.
The result is presented by season.
Franz Schubert (1797-1828)
Der Leiermann ur Winterreise (text W. Müller)
Franz Schubert var njutningslysten, sa vännerna. De möttes, sjöng och spelade hans musik i så kallade Schubertiader. Ibland somnade Franz vid bordet med glasögonen på, utarbetad som han var av sitt arbetstempo. Han skrev oerhört många sånger; över 600 stycken för soloröst och därtill körverk och kantater för underhållning. Tyvärr mötte han i festandet också njutningens följeslagare syfilis. Det var han inte ensam om, en femtedel av Europas stadsbefolkning gjorde det. För Schubert ledde det till en tidig död.
Sångcykeln Winterreise blev en av sånglitteraturens största utmaningar: att i 24 sånger starta på botten och sen arbeta sig ner, alltså tvärtom mot skidkungen Gunde Svan som startade på topp och sen maxade. Der Leierman är den berömda samlingens sista sång.
Ljusare blir det lyckligtvis. Solen och nattens ljus manar oss att bryta våra bojor. Den långa bönen (Gebet) är soldaten som ber om beskydd för sin familj. Der Tages Weihe blir bokslutet och vi får hoppas att Franz kände något av detta; Ödets vägvisare lyser som ett band av stjärnor genom dimman och tar kärleksfullt bort allt lidande.
Katarina A Karlsson
Franz Schubert (1797-1828)
Symfoni nr 5 B-dur D. 485
- Allegro
- Andante con moto
- Menuetto, allegro molto
- Allegro vivace
Ingen av de stora tonsättarna rönte under sin livstid så liten uppmärksamhet internationellt som Schubert. När han dog, endast 31 år gammal, var han praktiskt taget okänd utanför Wiens gränser och i Wien var han mest känd för sina sånger. Schuberts vokala sångstil återfinns även i hans instrumentala kompositioner.
Franz Schuberts femte symfoni, utan trumpeter och pukor, är ett ungdomligt mästerverk – skrivet när han var 19 år. Verket bär på en lätthet, elegans och lyskraft. Mozart hade varit död i 25 år och hans musik var mer populär än någonsin. För en ung kompositör var Mozart förebilden att efterlikna. Symfoni nr 5 är en kammarsymfonisk pärla där varje instrument får andas. Delar av melodin ekar i de lägre instrumenten som ackompanjemang, en teknik som kan höras genom hela symfonins fyra satser. Allegrosatsen som inleder bubblar av energi och finalen efter menuetten sprakar av lekfull briljans. Den långsamma andra satsen är kanske den mest originella. De sångbara melodierna (cantilenorna) bär ett opera-liknande lugn. Duetten mellan fioler och träblås har en drömsk skärpa.
Ett par månader innan verket färdigställdes (1816) skrev Schubert i sin dagbok :"O Mozart, odödlige Mozart! Vilka otaliga intryck, av ett ljusare och bättre liv, du stämplat på våra själar."
Jörgen Wade
Franz Schubert (1797-1828)
Symfoni nr 9 C-dur D 944
Andante. Allegro, ma non troppo
Andante con moto
Scherzo: Allegro vivace
Allegro vivace
Den Stora C-dursymfonin skrev Schubert 1825-1826. Han tillägnade den Sällskapet musikvännerna i Wien hösten 1827, men de vågade sig inte på detta monster. Franz var själv spelande medlem i denna förening men hans förmåga att tala i egen sak var direkt usel. Han undvek faktiskt offentligheten hela sitt korta liv och umgicks mest i slutna skön-ande-kretsar. Hans tjocka C-durpartitur blev kvar i "Musikvännernas" stora bibliotek. Han dog hösten 1828.
Storebror Ferdinand försökte bringa ordning i hans efterlämnade notpackar. Han gjorde en egen avskrift av C-dursymfonin. 1839 får han besök av Robert Schumann, en sann Schubertentusiast. Han häpnar när han blir förevisad sju symfonier. Han ser till - elva år efter Schuberts död - att Mendelssohn får C-dursymfonin i hand. Även han häpnar och genomdriver i all hast ett framförande den 21 mars i Leipzig på abonnemangskonsert. Han får snart ett tack från den lycklige broder Ferdinand som hört talas om stor framgång; applåder mellan satserna. "Ni, herr doktor, har rest en hederskolonn åt den hädangångne. Ni har befriat de okunniga från ögonbindeln, de som bara såg den avlidne som en sångkomponist."
Tonsättaren Robert Schumann får tillfälle att titta in på en repetition inför det andra framförandet i Leipzig sent på hösten samma år. Han skriver till sin älskade Clara: "I dag har jag varit salig. På repetitionen spelades en symfoni av Schubert. Å, om du varit där! Jag kan inte beskriva den. Instrumenten är som människoröster, det hela är över alla gränser spirituellt. Jag blev lycklig; det enda jag kunde önska var att Du vore min hustru och att även jag kunde skriva sådana symfonier."
Ingemar von Heijne 2014 (utdrag)