Archive Dive into the archive

Gustav Mahler (1860-1911) Kindertotenlieder Nun will die Sonn' so hell aufgeh'n Nun seh' ich wohl, warum so dunkle Flamen Wenn dein Mütterlein Oft denk' ich, sie sind nur ausgegangen! In diesem Wetter I partituret till sina fem Kindertotenlieder framhöll Wagner att de var tänkta som “ett enda och oupplösligt helt”. Såvitt man vet utformades de redan från början för orkester och framförs heller nästan aldrig med piano. Texterna hämtades från Friedrich Rückert, en av den tidiga romantikens mest omtyckta poeter. Denne hade efter förlust av två barn i scharlakansfeber som ett sorgearbete diktat sin samling. Mahler började tonsätta några av dem strax före sitt giftermål. Tre år senare hade han själv fått döttrar, och hustrun Alma förfasade sig över att han kunde ägna sig åt detta laddade ämne. Efter ytterligare tre år avled den äldre flickan och det talades om att Mahler måste haft någon föraning. Men att han greps så starkt av Rückerts ord kan har att göra med att han förlorat sin egen bror Ernst vid 13 års ålder. De fem sångerna blev Mahlers sista och följdes några år senare av den stora symfoniska vokalcykeln Das Lied von der Erde där han efter besked om ett obotligt hjärtfel sa farväl till världen och livet. Sven Kruckenberg

Gustav Mahler (1860-1911) Rückertsånger Blicke mir nicht in die Lieder Ich atmet’ einen linden Duft Um Mitternacht hab’ ich gewacht Ich bin der Welt abhanden gekommen Liebst du um Schönheit Gustav Mahler är en kontrasternas man. Samtidigt som han skrev tidens mest storslagna och omvälvande symfonier skrev han också ömsinta och ibland folkvisebetonade sånger. Hans ”Rückert Lieder” är inte en sångcykel (även om de publicerades tillsammans), utan fem fristående sånger komponerade mellan tidig sommar 1901 och sensommaren 1902 till texter av Friedrich Rückert. Rückert var inte professionell diktare utan en professor i orientaliska språk, som i sorgen över att ha förlorat två av sina barn i späd ålder sökte tröst i att skriva lyrik. Han ägnade de i scharlakansfeber avlidna Ernst och Luise inte mindre än 448 dikter! Mahler fascinerades och använde vid samma tid hans dikter även till samlingen Kindertotenlieder, och som i afton även andra av hans dikter som inte i huvudsak handlar om barn. I den första dikten ”Lyssna inte i smyg till mina visor” söker diktaren ensamheten och i ”Jag andas väldoft” möter vi minnen från det förflutnas lyckliga år. I ”Vid midnatt” söker han, efter många plågor, förtröstan i Gud. I ”Älskar du skönheten” uppmanas Hon att älska mig för kärlekens skull, inte för skönheten, ungdomen eller rikedomen. Man har sagt att detta är Mahlers enda verkliga kärlekssång – och den är dedicerad till Alma Schindler, det vill säga hans kommande hustru. I ”Jag har förlorat kontakten med världen” ser han sig död för omvärlden, ensam lever han i himlen i sin kärlek, i sina sånger. Den sistnämnda orkestrerades inte av Mahler själv utan av Max Puttmann, som var anställd vid det förlag som gav ut sångerna i tryck. Många av sångerna slutar i en annan tonart än den de började i, som så ofta hos Mahler. Stig Jacobsson

Gustav Mahler (1860-1911) Symfoni nr 1 D-dur "Titan" Langsam. Schleppend. Kräftig bewegt Feierlich und gemessen, ohne zu schleppen Stürmisch bewegt Den första symfonin uruppfördes i Budapest med tonsättaren själv som dirigent. Musiken väckte våldsam kritik, för det här var något man inte hade väntat sig. Mahler hade gjort sig känd som en lysande operadirigent men som tonsättare var han praktiskt taget okänd, och nu kom han med en ambitiös, stilistiskt brokig och märkligt personlig symfoni. Få verk av Mahler har sedan genomgått så många revideringar - ända fram till 1898. När man på 1960-talet hittade första versionen kunde man konstatera att skillnaderna var stora. Inledningen är manande: det börjar med en oförglömlig känsla av rymd och stillhet. Kanske tänkte Mahler på när han lämnats ensam i skogen av sin far med tillsägningen att inte flytta på sig förrän fadern kom tillbaka - och det dröjde många timmar. Efterhand bryter tematiska fragment fram: hornsignaler, trumpetfanfarer, fågelsång. Andra satsen gick först under namnet "Fulla segel" och speglar en längtan till naturen och livliga, österrikiskt inspirerade bonddanser. "Sorgmarsch à la Callot" kallade han den tredje satsen, och konstnärens åsyftade etsning visar hur den döde jägaren bärs på bår av skogens djur. Det är en parodisk bild och en i högsta grad parodisk musik, som bygger på den kända barnvisan Broder Jakob i en ironisk, grotesk och bitter mollversion. I triodelen förekommer ytterligare ett citat ur Lieder eines fahrenden Gesellen. Finalen är ett sårat hjärtas förtvivlan. Rubriken på satsen lånade han från Dante: "Från inferno till paradiset". Nog kan musiken tyckas börja i helvetet, och nog var Mahler i alla fall en bra bit på väg till paradiset. Men ända fram nådde han inte ännu, det gjorde han först i andra symfonin - och den påbörjades omedelbart efter den första. STIG JACOBSSON

Gustav Mahler (1860-1911) Symfoni nr 2 c-moll Uppståndelsesymfonin Allegro maestoso Andante moderato In ruhig fliessender Bewegung Urlicht Im Tempo des Scherzos Gustav Mahlers andra symfoni är en av hans mest monumentala och allomfattande. Det är musik som gestaltar livet självt och dess mest grundläggande existentiella frågor. En symfoni där konsten och livet sammanfaller och kanske just därför drabbar oss med sådan kraft. Frågor om metafysik, kosmologi, religiösa problem och existentialism fascinerade Mahler. Tankarna om livets mening och det paradoxala med döden uppehöll honom ständigt, och andra symfonin från 1894 är en magnifik musikalisk manifestation av föreställningar om livet, döden och återfödelsen. Den kallas därför Uppståndelsesymfonin. För att gestalta sina visioner om livets alla tillstånd och känslor har Mahler tagit sopran- och altsolister, kör och en jätteorkester i anspråk. Till formen omsluter två dramatiska yttersatser de mer uppsluppna mittensatserna. Första satsen är ödesmättad och laddad, drömsk och romantisk och får en skarp kontrast i andra satsens sorglösa andante. Tredje satsens inledande skarpa pukslag bryter tvärt den behagfulla stämningen. Osäkerheten breder ut sig och humor, känslor av triumf och allvar avlöser varandra. I fjärde satsen, Urlicht (Urljuset), hör vi ett upphöjt vackert altsolo med text ur folkvisesamlingen Des Knaben Wunderhorn (Gossens förtrollade horn), som bokstavligen hade drabbat Mahler. I femte och sista satsen träder kören in och vi lyfts mot en högre, himmelsk sfär. Göran Persson

Gustav Mahler (1860-1911) Symfoni nr 4 G-dur för orkester och sopran Bedächtig. Nicht Eilen In gemächlicher Bewegung. Ohne Hast Ruhevoll (Poco Adagio) Sehr behaglich Fjärde symfonin innebar ett nytänkande i Mahlers symfoniska skapande. Den är kortare än symfonierna nr 2 och nr 3, orkesterbesättningen är inte lika omfattande. Den har ingen programförklaring som rubrik till varje sats, som Mahler tidigare haft, även om han till en början hade en skiss att utgå ifrån. Det är också oftast en "gladare" och mera "lekfull", nästan kammarmusikalisk symfoni, fylld av melodier och dansrytmer. Man kan höra reminiscenser av wienklassikernas och särskilt Haydns musik i den, av österrikiska ländler och valsmelodier. Symfonin är en skrämmande vandring från det jordiska till det himmelska livet efter döden. I första satsen finns bjällerklang och paradismotiv som blandas med marschrytmer och wienskt gemyt i stråkar och blåsare. I andra satsen, ett scherzo, möter vi en spöklik, kuslig dödsdans i ett violinsolo med strängarna stämda en ton högre än normalt. Men det ska låta "som en spelman på fiddla - vännen Hein (ett medeltida namn på Döden) spelar upp!” Och i blåsarna hörs skrämmande valsrytmer. Så tredje satsen. Ruhevoll. En lugn och gripande variationssats. "Gudomligt glada och djupt sorgsna melodier" enligt tonsättaren. Ett adagio som bara Mahler kan skriva. Mot slutet ett kraftigt orkesterutbrott som övergår i "himmelska" klanger i stråkar och harpa. Portarna öppnas till paradiset. "När människan, nu full av förundran, frågar vad allt detta betyder, svarar barnet honom med den fjärde satsen: Detta är himmelskt liv!" förklarar tonsättaren. Och det himmelska livet är fyllt av glädje, sång, dans, musicerande och framför allt av mat och dryck. Temat kommer från folkvisesamlingen Des Knaben Wunderhorn, "Das himmlische Leben", och är tonsatt för sopran. Det var inte den Mahler åhörarna kände igen och ville höra vid uruppförandet i München november 1901, men i dag står den fjärde symfonin ofta på orkesterrepertoaren världen över. Gunilla Petersén