Archive Dive into the archive

Edvard Grieg (1843-1907) Peer Gynt Op 23 "Du tror väl inte att det är ett frivilligt val från min sida! " Så skrev Grieg till vännen sin vän 1874 om uppdraget att förse Ibsens drama Peer Gynt med scenmusik. Ibsen blev eld och lågor över musiken och erbjöd sig att dela sitt honorar på 400 speciedaler med Grieg. I första akten är vi i bröllopstagen, folk kommer gående, stämningen präglas av såväl oro som munterhet, och så hör vi Solveigs toner: milda, trofasta och väntande. Pjäsens båda motsatta tonlägen är därmed antydda: den vilde Peer och den ömma Solveig. Andra aktens scen 6 inleds med den välkända I Bergakungens sal. Musiken föds ur ett tema i basar och celli. Det arbetar sig upp i högre register, upprepas i växande styrka, stigande tempo och med större klangmassor. Sådana är nu en gång för alla trollen: groteska, komiska och vederstyggliga. Så följer Dovregubbens dotters dans där "trollen bör deltaga i dansen och bilda grupper omkring dovregubbens dotter." Dansen är tänkt att vara så parodisk och oskön som möjligt. Men trollungarna jagar hjälten ut ur salen, till musik som är fylld av skrik och vildhet. När det ser som värst ut hör Peer klockklang och en trollunge skriker: "Bjällror i fjället" och trollen flyr undan huller om buller samtidigt som hallen störtar samman. Tredje akten utspelas i vildmarken och ett av de få musikavsnitten i denna akt kallas Djupt inne i skogen. Vi hittar också ett av teater- och musik-historiens mest gripande ögonblick, Åses död. Det är en melodram, alltså ett avsnitt där Peer, full av fantasi och kärlek, och med musikens hjälp tillsammans med stoet Åsedin galopperar sin mor Åse in i himmelriket. Den älskade Morgonstämning är inledningen till fjärde akten. Man skulle kunna tro att vi befinner oss på en nordisk sommaräng, men denna akt utspelas faktiskt på Afrikas nordkust. Det har gått 25 år och svindlaren Peer gör upp illvilliga affärer med internationella skojare. Beduinhövdingens dotter dansar till stråkackompanjemang: Anitras dans. I femte akten kommer så Peer äntligen hem till Norges kust igen efter en stormig seglats. Han hör Solveigs sång i stugan. Här borde han ha stannat. Hans känslor tar överhanden, musiken blir alltmer introvert och han flyr därifrån, rakt in i en Nattscen. Innan Knappstöparen får tag i Peer för gott, räddar Solveig honom. Han sjunker ner i hennes knä och somnar till Solveigs vaggsång: Sov dyraste gossen min. Stig Jacobsson

Edvard Grieg (1843-1907) Peer Gynt Op 23 "Du tror väl inte att det är ett frivilligt val från min sida! " Så skrev Grieg till vännen sin vän 1874 om uppdraget att förse Ibsens drama Peer Gynt med scenmusik. Ibsen blev eld och lågor över musiken och erbjöd sig att dela sitt honorar på 400 speciedaler med Grieg. I första akten är vi i bröllopstagen, folk kommer gående, stämningen präglas av såväl oro som munterhet, och så hör vi Solveigs toner: milda, trofasta och väntande. Pjäsens båda motsatta tonlägen är därmed antydda: den vilde Peer och den ömma Solveig. Åtta takter från slutet går ridån upp. Som en del av bröllopsmusiken lade Grieg också in en orkestrering av pianostycket Bröllopståget drar förbi, och en folklig Springdans för soloviolin - som enligt scenanvisningen ska upprepas så länge folket dansar. Alla är klädda i nationaldräkt. Men Peer står inte ut, utan springer till skogs med Ingrid över axeln, och andra akten inleds med Brudrovet och Ingrids klagan. Längre fram fattar Peer kärlek till Dovregubbens dotter, och de rider iväg på en stor gris, musikaliskt skildrat i Slutet på scenen med den grönklädda. Andra aktens scen 6 inleds med den välkända I Bergakungens sal. Musiken föds ur ett tema i basar och celli. Det arbetar sig upp i högre register, upprepas i växande styrka, stigande tempo och med större klangmassor. Sådana är nu en gång för alla trollen: groteska, komiska och vederstyggliga. Så följer Dovregubbens dotters dans där "trollen bör deltaga i dansen och bilda grupper omkring dovregubbens dotter." Dansen är tänkt att vara så parodisk och oskön som möjligt. Men trollungarna jagar hjälten ut ur salen, till musik som är fylld av skrik och vildhet. När det ser som värst ut hör Peer klockklang och en trollunge skriker: "Bjällror i fjället" och trollen flyr undan huller om buller samtidigt som hallen störtar samman. Tredje akten utspelas i vildmarken och ett av de få musikavsnitten i denna akt kallas Djupt inne i skogen. I fjärde scenen hittar vi ett av teater- och musik-historiens mest gripande ögonblick, Åses död. Det är en melodram, alltså ett avsnitt där Peer, full av fantasi och kärlek, och med musikens hjälp tillsammans med stoet Åsedin galopperar sin mor Åse in i himmelriket. Den älskade Morgonstämning är inledningen till fjärde akten. Man skulle kunna tro att vi befinner oss på en nordisk sommaräng, men denna akt utspelas faktiskt på Afrikas nordkust. Det har gått 25 år och svindlaren Peer gör upp illvilliga affärer med internationella skojare. Beduinhövdingens dotter dansar till stråkackompanjemang: Anitras dans. I femte akten kommer så Peer äntligen hem till Norges kust igen efter en stormig seglats. Han hör Solveigs sång i stugan. Här borde han ha stannat. Hans känslor tar överhanden, musiken blir alltmer introvert och han flyr därifrån, rakt in i en Nattscen. Innan Knappstöparen får tag i Peer för gott, räddar Solveig honom. Han sjunker ner i hennes knä och somnar till Solveigs vaggsång: Sov dyraste gossen min. Stig Jacobsson

Edvard Grieg (1843-1907) PEER GYNT Svit nr 1 - Åses död och Anitras dans Henrik Ibsens drama Peer Gynt skrevs redan 1867. Grieg försåg det med 23 musikvinjetter med totalt omkring en och en halv timmes speltid! Detta är väl skälet till att man så sällan får höra musiken i sin helhet. Grieg sammanställde sviter för att åtminstone en del ur musiken skulle kunna fortsätta att spelas även sedan teaterföreställningarna lagts ner. Peer Gynt är ett äventyrsdrama om drömmaren Peer, som fantiserar sig bort från uppväxtens fattigdom, och som kringresande iklädd olika roller sviker alla i sin närhet. Tredje akten utspelas i vildmarken och ett av de få musikavsnitten i denna akt kallas Djupt inne i skogen. I fjärde scenen hittar vi ett av teater- och musikhistoriens mest gripande ögonblick, Åses död. Det är en melodram, alltså ett avsnitt där Peer, full av fantasi och kärlek, och med musikens hjälp tillsammans med stoet Åsedin galopperar sin mor Åse in i himmelriket. Det är en sorgmarsch som skrider fram enkelt, lugnt och obevekligt som döden själv med sina på samma gång försynta och intensivt smärtsamma klanger. Fjärde akten utspelar sig faktiskt på Afrikas nordkust. Det har gått 25 år och svindlaren Peer gör upp illvilliga affärer med internationella skojare. Här hör alla de orientaliska satserna hemma med sin monotoni, sina många slagverk och rytmiska förtrollning. Och det är beduinhövdingens dotter själv som dansar till stråkackompanjemang i Anitras dans.