Archive Dive into the archive

Hugo Alfvéns Festspel beställdes för invigningen av Dramatiska Teatern i Stockholm 1908. Projektet sysselsatte Alfvéns tankar under en tid utan att han kunde komma på något rimligt uppslag. Han har berättat att han började frukta att han inte skulle få något alls gjort i tid. Men under ett besök hos författaren Verner von Heidenstam infann sig plötsligt inspirationen, och smattrande fanfarer och den festliga polonäsrytmen ljöd i tonsättarens inre. En dag senare var hela stycket nedskrivet i god tid före teaterinvigningen. Dirigerade på Dramaten den 18 februari 1908 gjorde Tor Aulin. Festspelet har med tiden blivit officiell musik för högtidliga tillfällen.

Hugo Alfvén (1872–1960) Gustav II Adolf-svit Vision - Intermezzo - I Kejsar Ferdinands slottskapell Sarabande – Bourrée – Menuett – Elegi - Breitenfeld Under flera decennier var Hugo Alfvén en återkommande leverantör av fest- och jubileumsmusik. Hans starka position gjorde att musiken i sig blev en markering av festens eller jubileets betydelse. Invigningsmusiken till nya Dramaten 1908 resulterade i repertoarverket Festspel. Till det första firandet av Svenska flaggans dag 1916, skrev han körsången Sveriges flagga (Flamma stolt mot dunkla skyar). Och när 300-årsminnet av Gustav II Adolfs död skulle högtidlighållas på Kungliga Operan 1932 med Ludvig Nordströms skådespel Vi, var det en självklarhet att Alfvén skulle komponera musiken. Ämnet lockade honom, skriver han i sina memoarer: ”Där måste finnas anledning att skildra såväl kärlek som slagsmål – båda ämnena är för mig lika tilldragande.” Och det var ett spännande kompositionsuppdrag för Alfvén. Han fick möjlighet att gestalta, som han skriver: ”svenska kungars hjältedåd, men också slaktningens fasor, en katolsk mässa så levande, att rökelsen ännu sitter kvar i näsan; fått skåda himmelska visioner, dansa saraband och menuett, pimpla öl med glada fagotter och ge uttryck för hjärtats innerligaste ömhet.” Nordströms skådespel föll efter jubileumsföreställnigen omedelbart i glömska. Alfvéns musik däremot har levt vidare, även om sviten sällan framförs i sin helhet. Egentligen var Alfvén likgiltig inför Nordströms text, men ett replikskifte, mellan Gustav II Adolf och nunnan före slaget vid Lützen, berörde honom. Kungen säger ”Du är lik någon, som jag aldrig kunna glömma”. Alfvén tyckte det klingade som en ”upphöjd stämma, fylld av ömhet”, och det inspirerade honom att skriva satsen som i sviten fått namnet Elegi. Det har blivit ett av Alfvéns mest älskade och spelade stycken. Göran Persson

Hugo Alfvén (1872-1960) Svit ur Den förlorade sonen Gånglåt från Leksand - Sonens gånglåt - Drottningens av Saba festmarsch - Polketta - Polka - Final: Polska Med en musik som kan sägas kännetecknas av romantikens musikaliska efterdyningar satte tonsättaren och dirigenten Hugo Alfvén sin prägel på det svenska musiklivet under 1900-talets första hälft. Baletten Den förlorade sonen, eller mer precist: orkestersviten därur, skulle komma att bli Alfvéns sista större komposition. Baletten skildrar den bibliska berättelsen om sonen som lämnar fadern, slösar sitt arv, men som sedan i ånger återvänder och genom försoning ges en bild av det genuint mänskliga. Musiken kan sägas spegla denna inre resa – vi färdas från det lyriska till det dramatiska. Från det ungdomliga till ålderns eftertänksamhet. Däremellan hör vi prov på Alfvéns faiblesse för det folkligt melodiska och det rytmiskt dansanta. Flera av melodierna återfinns även i de många sånger som Alfvén lät arrangera och komponera för Orphei Drängar, som han under många år kom att göra till den beryktade manskör det är än idag. Esaias Järnegard