Archive Dive into the archive

George Bizet (1838-1875) Arlésienne-svit nr 1 Preludium Menuett Adagietto Carillon Författaren Alphonse Daudet skildrade landsbygden och folket i det exotiska Provence. En av de mest älskade novellerna kallade han Flickan från Arles, en helt kort berättelse, som han utökade till ett drama i fem akter. Pjäsen blev med tiden en opera av Francesco Cilea (1897), men mest uppskattad blev den scenmusik Georges Bizet komponerade. Totalt bidrog hFörfattaren Alphonse Daudet skildrade landsbygden och folket i det exotiska Provence. En av de mest älskade novellerna kallade han Flickan från Arles, en helt kort berättelse, som han utökade till ett drama i fem akter. Pjäsen blev med tiden en opera av Francesco Cilea (1897), men mest uppskattad blev den scenmusik Georges Bizet komponerade. Totalt bidrog han med 27 korta vinjetter för en liten kammarorkester om 26 musiker, mer hade Théatre de Vaudeville inte råd med. Bizet själv bidrog gratis med pianospel. Några satser skrevs för kör. Uruppförandet den 1 oktober 1872 blev en total flopp, och pjäsen lades ner efter 21 föreställningar för halv salong. Författaren utbrast: "Det var ett bländande fiasko med den mest charmerande musiken i världen, kostymer av silke och sammet och Opéra-Comique-sceneri. Jag lämnade teatern modfälld och med samma skratt, som punkterade de tragiska scenerna, ännu i mina öron, beslöt jag att inte skriva fler teaterpjäser." Men Bizet trodde på sin musik och var ivrig att rädda den, varför han genast sammanställde fyra av styckena till en orkestersvit, samtidigt som han arrangerade dem för stor symfoniorkester, och behöll den viktiga saxofonstämman; ett spännande, nytt instrument som dittills använts mest på experiment. Denna första svit uruppfördes sex veckor efter scenpremiären, och blev omedelbart en stor framgång. Han behöll inte dramats kronologi, det var viktigare att satserna skulle skapa en enhet. Handlingen är mycket enkel men berättas med psykologiskt djup på ett drömskt och poetiskt sätt. "Han hette Jan. Han han hade blott ögon för en - en liten flicka från Arles, klädd i sammet och spetsar, som han en gång hade träffat på marknadsplatsen i Arles. Hemma hos honom såg man - till att börja med - inte med blida ögon på partiet. Det sades att flickan var kokett och hennes föräldrar var inte från trakten men Jan ville ha sin flicka från Arles till varje pris. Han sade: Jag dör om jag inte får henne." Dessa få ord fångar och sammanfattar hela storyn. Allting kretsar kring henne, men flickan från Arles visar sig aldrig på scenen, och han tar sitt liv när det står klart för honom att hon har en annan kär. Den som kan sin julmusik känner igen kungarnas marsch i öppningssatsen. an med 27 korta vinjetter för en liten kammarorkester om 26 musiker, mer hade Théatre de Vaudeville inte råd med. Bizet själv bidrog gratis med pianospel. Några satser skrevs för kör. Uruppförandet den 1 oktober 1872 blev en total flopp, och pjäsen lades ner efter 21 föreställningar för halv salong. Författaren utbrast: "Det var ett bländande fiasko med den mest charmerande musiken i världen, kostymer av silke och sammet och Opéra-Comique-sceneri. Jag lämnade teatern modfälld och med samma skratt, som punkterade de tragiska scenerna, ännu i mina öron, beslöt jag att inte skriva fler teaterpjäser." Men Bizet trodde på sin musik och var ivrig att rädda den, varför han genast sammanställde fyra av styckena till en orkestersvit, samtidigt som han arrangerade dem för stor symfoniorkester, och behöll den viktiga saxofonstämman; ett spännande, nytt instrument som dittills använts mest på experiment. Denna första svit uruppfördes sex veckor efter scenpremiären, och blev omedelbart en stor framgång. Han behöll inte dramats kronologi, det var viktigare att satserna skulle skapa en enhet. Handlingen är mycket enkel men berättas med psykologiskt djup på ett drömskt och poetiskt sätt. "Han hette Jan. Han han hade blott ögon för en - en liten flicka från Arles, klädd i sammet och spetsar, som han en gång hade träffat på marknadsplatsen i Arles. Hemma hos honom såg man - till att börja med - inte med blida ögon på partiet. Det sades att flickan var kokett och hennes föräldrar var inte från trakten men Jan ville ha sin flicka från Arles till varje pris. Han sade: Jag dör om jag inte får henne." Dessa få ord fångar och sammanfattar hela storyn. Allting kretsar kring henne, men flickan från Arles visar sig aldrig på scenen, och han tar sitt liv när det står klart för honom att hon har en annan kär. Den som kan sin julmusik känner igen kungarnas marsch i öppningssatsen. Stig Jacobsson