Here you can find almost anything about all the concerts Gothenburg Symphony has played over the years, both in the Concert Hall and on tour.
Search for conductors, soloists and other artists that has played together with us. Or search for composers and music that we have played. And filter on specific seasons. Guesting orchestras and ensembles are also included in the archive.
The result is presented by season.
Felix Mendelsohn (1809-1847)
Symfoni nr 2, Lobgesang Op 52
Allegro
Allegretto un poco agitato
Adagio religioso
Lobgesang är inte en symfoni i traditionell mening, Mendelsohn själv kallade den för symfoni-kantat och efter tre orkestersatser träder kören fram i ytterligare tio. Beethovens nionde symfoni gör sig här påmind, men där Beethoven därigenom lät ett revolutionerande brott i symfoniformen klinga fram, är det i Lobgesang något annat som verkar. Körsatsen är snarast verkets nav, där lovsången till Guds ära får klinga fram i liturgiska övertoner.
Lobgesang skrevs till 400-årsjubiléet av boktryckarkonstens födelse; den innovation som förde det skrivna ordet utanför de lärdes kretsar. Verket inleds högtidligt i trombonerna, en signal som presenterar satsens centrala tema ur vilket musiken växer fram i en klassiskt präglad form där variation, instrumentation och stämföring leder förloppet framåt. Brasset är genomgående framträdande, men det bär på en mer ceremoniell än heroisk stämning och pekar redan från början fram mot verkets stora vokala del. Och när kören till slut träder in, sjunger de om en färd från mörker till ljus, där Mendelsohn för text och musik till en oskiljaktig förening: en lovsång för det tryckta ordets omvälvande kraft.
Esaias Järnegard
Felix Mendelssohn (1809-1847)
Symfoni nr 4 A-dur Op 90 "Den italienska"
Allegro vivace
Andante con moto
Con moto moderato
Saltarello Presto
Ingen annan tonsättare - Mozart ej undantagen - har skrivit så storslaget begåvad musik redan som barn. Felix Mendelssohn komponerade mellan elva och femton års ålder tretton stråksymfonier, fyra sångspel, fem konserter och oräkneliga kammarmusikverk, förutom piano- och orgelstycken, solosånger och körer. Och en hel del av detta står fortfarande på standardrepertoaren världen över. Han var son till den förmögne bankiren Abraham, i vars hem konstnärer och musiker var ständiga gäster. På söndagarna brukade bankiren anordna konserter i hemmet i Berlin. Hovkapellister och syskonen Felix och Fanny framträdde som solister, och i publiken hittade man inte sällan filosofen Hegel eller vetenskapsmannen Humboldt. Så det förvånar kanske inte att den begåvade Felix redan i pojkåren gjorde sådana framsteg.
När han var femton år gammal gav han sig på sin första symfoni för fullstor orkester. Han hann skriva fyra symfonier till innan han avled i förtid endast 38 år gammal.
Stig Jacobsson
Symfoni nr 4 (piano 4 händer)
Felix Mendelssohn (1809-1847)
Symfoni nr 5 D-dur Op 107, Reformationssymfonin
Andante. Allegro con fuoco
Allegro vivace
Andante
Andante con moto. Allegro vivace. Allegro maestoso
Symfoni nr 5 skrevs 1831 och höll på att inte få någon premiär alls. Pariskonservatoriets orkester tyckte inte den var tillräckligt melodiös och vägrade att spela den. Även Mendelsson kallade den "en fullständig missanpassning". Istället hölls premiären i Berlin året därpå.
Symfonin skrevs till minne av reformationen och första satsen bygger på psalmen Dresden Amen. Wagner skulle använda samma melodi i Parsifal. Den andra satsen är ett livligt scherzo, medan tredje satsen, markerad Andante och i g-moll, är huvudsakligen för stråkarna.
Finalen citerar också en psalm, den välkända Vår Gud är oss en väldig borg. I slutet av den intensiva codan bjuder Mendelssohn på en sista, högljudd variant av koralen där hela orkestern stämmer in.
Jenny Svensson
Felix Mendelssohn (1809-1847)
Violinkonsert e-moll Op 64
Allegro molto appassionato
Andante
Allegretto non troppo. Allegro molto vivace
Felix Mendelssohn kom från en tysk-judisk familj och strävade som tonsättare efter att förena frågor om andlighet och religiös tolerans inom samhället, och inom sig själv. Violinkonserten i e-moll skrevs för solisten Ferdinand David. Väntan blev dock sex år lång innan premiären kunde ske i Leipzig den 13 mars 1845 med David och Gewandhausorkestern. Nytt var övergången till andra satsen utan paus, liksom att solisten tog upp öppningstemat, inte orkestern, och att en solokadens kom redan i genomföringen - något även Sibelius och Tjajkovskij skulle ta efter. Succén var omedelbar. Men i Nazityskland förnekades Mendelssohns storhet och hans namn utplånades från det offentliga livet.