Archive Dive into the archive

Benjamin Britten (1913-1976) Fyra havsmellanspel ur Peter Grimes Gryning Söndagsmorgon Månsken Storm Benjamin Brittens opera Peter Grimes, som hade premiär 1945, är ett av 1900-talets mest centrala verk inom brittisk opera. Den berättar historien om en fiskare som orsakar sina lärlingars död, trakasseras av småstadsbefolkningen och förlorar förståndet. Mellan akterna infogade Britten fyra orkestrala mellanspel som kan framföras som en fristående orkestersvit, Four Sea Interludes. De bär titlarna Dawn, Sunday Morning, Moonlight och Storm. De fyra mellanspelen skildrar inte bara naturen utanför den lilla kustbyn där operan utspelar sig, utan även operans psykologiska innehåll och titelrollens kamp mot samhället och sina inre demoner. Havet är i Brittens musik både konkret och symboliskt, en naturkraft och en spegel för mänsklig ensamhet, utanförskap och konflikt – något som resonerade djupt hos honom som homosexuell i en tid av fördömande. Med sitt känsliga tonspråk skapar Britten en stämningsfull klangvärld, och dess fylliga, vidsträckta musik påminner om Debussys La Mer och Mahlers känslostämningar. Mellanspelen rör sig mellan impressionistiska färger och skarp dramatik, och visar Brittens mästerskap i att förvandla havets färger till uttrycksfull musik av både skönhet och oro. Andreas Konvicka

Benjamin Britten (1913-1976) Jubilate Deo in C Benjamin Britten var 20 år gammal då han skrev ett Te deum för kören i St Mark’s i London. Han följde upp det senare samma år med ett Jubilate i Ess-dur, och fullbordade därmed den traditionella kombinationen i anglikanska kantater. Det senare utgavs dock inte. Nästan tre decennier senare, på begäran av hertigen av Edinburgh, gottgjorde Britten sitt "utelämnande" och producerade Jubilate i C-dur som hörs här. Den sparsamma texturen är typisk för Brittens senare stil. Röststämmorna är ofta parvisa – med divergerande versioner av samma melodi, ett drag från österländsk musik som Britten mötte under denna period. Även om musikens ton generellt är livfull, påminner en del av ordsättningen om Stravinskys Psalmsymfoni. "Var tacksam mot honom" är till exempel inte skriven som en lovsång, utan som en viskning över ett långt orgelackord. Historien säger inget om hertigens reaktion. Martin Ennis 2018 Sv text Gloria Patri, Katolska liturgiska nämnden & Veritas Förlag, 2021. Sv text Psalm 100, Katolska liturgiska nämnden, 2013.

Benjamin Britten (1913-1976) Missa Brevis in D Kyrie Gloria Sanctus - Benedictus Agnus Dei Engelsmannen Benjamin Britten var en av 1900-talets mest älskade kompositörer. Han skrev mycket musik för kör och sångare, och stilen kan växla från ljus, lätt och folklig till inåtvänd och ibland religiös. Men alltid med gripande tonspråk och vackra texter. Missa brevis betyder “kort mässa”, och skrevs för gosskören i Westminster Cathedral 1959. Nuförtiden framförs den lika mycket av damkör eller blandad pojk- och flickkör uppdelad i tre stämmor. De olika delarna följer den traditionella mässan i kyrkan, med latinska bönetexter som Gloria och Agnus Dei.

Benjamin Britten (1913-1976) Serenad för tenor, horn och stråkar Op 31 -Prologue -Pastoral (Text Charles Cotton) -Nocturne (Text Alfred Tennyson) -Elegy (Text William Blake) -Dirge -Hymn (Text Ben Jonson) -Sonnet (Text John Keats) -Epilogue I Serenad för tenor, horn och stråkar från 1943 bidrar engelska poeter från 1400-tal till 1800-tal med texter som kretsar kring natten. Sex sånger om natten som både vila och hot. Två hornsolon ramar in verket och naturtonerna skapar med sina – för den ovane – nästan falskt klingande intervaller, ett ambivalent klangrum mellan ljus och mörker. Tydligt utmejslade satser präglar serenaden. Det gäller såväl den närmast paraderande Nocturne som den mer spöklika Dirge med sitt drag av mekanisk obönhörlighet. Britten arbetar sparsmakat, och knyter ofta motivet till hornets, där en kontrapunktisk dialog uppstår mellan horn och tenorsolist. Harmoniken rör sig fritt, spänning skapas genom förskjutningar, inte genom traditionell upplösning. Kanske är återhållsamheten och spelet mellan hot och hopp kompositörens sätt att förhålla sig till de fasor som utspelades mitt under brinnande krig. Sådana var förhållandena, när Britten skrev sitt verk, i ett England där begreppet natt var synonymt med skräckfylld väntan på mullret av annalkande tyska bombplan. Esaias Järnegard Översättning Gunilla Petersén