Archive Dive into the archive

Sergej Prokofjev Masker ur Romeo och Julia, svit nr 1 Shakespeare’s berättelse om det olyckliga kärleksparet Romeo och Julia har gett upphov till massa fantastisk musik. Ett av de mest berömda verken är en balett som Prokofjev skrev 1936. Han levde i Sovjet men var född i Ukraina. Musiken sammanställdes som orkestersvit och blev mycket populär. Mest känd är kanske Riddarnas dans, som du bland annat hör som inledning till SVT:s frågesport Kulturfrågan Kontrapunkt. Stycket Masker, som vi hör här, skildrar när Romeos gäng klär ut sig för balen.

Sergej Prokofjev (1891-1953) Toccata d-moll Op 11, transkribering J. Guillou Toccata-genren har genomgått stora förändringar sedan Bachs tid. Ursprungligen betecknade den verk av recitativ eller improvisatorisk karaktär, men sedan 1800-talet har betoningen legat på en kontinuerlig pulserande rytm. I Prokofjevs mästerverk från 1912 växer denna rytm till en hamrande motorisk drivkraft som utvecklar teman eller motiv. Det som verkar fascinerande och fängslande för oss idag kom som en chock för den tidens kritiker. Men det fanns också förespråkare som Prokofjevs vän Nikolaj Mjaskovskij, som skrev om toccatan: "Den är en djävulskt smart sak; edgy, energisk och full av personlighet". Den här versionen för orgel gjordes av den franske organisten och tonsättaren Jean Guillou. Henle förlag

Sergej Prokofjev (1891-1953) Ur Romeo och Julia Introduktion - Montague och Capulet - Den unga Julia - Masker - Romeo och Julia: balkongen - Tybalts död - Julia ensam - Romeo vid Julias grav - Julias död I 400 år har Shakespeares verk utgjort en outsinlig inspirationskälla för tonsättare. Jagos svartsjuka, Lady Macbeths ondska, Falstaffs frosseri, den trolska skogsromantiken i En midsommarnattsdröm, Ariels och Calibans eviga strid i Stormen, alla är de teman som gett upphov till oräkneliga musikaliska utläggningar. Men frågan är väl om inte den odödliga kärleken mellan Romeo och Julia, släktkonflikten på liv och död och den slutliga tragedin för de unga älskande, är det drama som satt djupast musikaliska spår. I våra dagar är det inte minst musikalkompositörerna som ständigt återvänder till Shakespeare, och Leonard Bernsteins West Side Story är visst inte det enda guldägget. Redan 1938 gjorde Richard Rogers och Lorenz Hart Boys from Syracuse byggd på den rätt okända komedin Förvillelser. Cole Porters "Kiss me Kate", byggd på Så tuktas en argbigga, blev en Broadwaysuccé med över 1000 föreställningar. Men naturligtvis var det när trion Bernstein-Laurents-Sondheim omplanterade Romeo och Julia-motivet i raskonflikterna mellan två ungdomsligor på Manhattan som Shakespeare på nytt blev en realitet för en hel värld. Frågan är väl om det finns så många fler rester av klassisk bildning som är kända av dagens ungdom. Men nästan alla har hört talas om Romeo och Julia. Sergej Prokofjev fick 1944 en beställning från Kirovteatern i Leningrad på en balett om Romeo och Julia. Musiken komponerades 1935-1936 men eftersom de flesta balettexperter menade att musiken var helt omöjlig för dansbruk drog uppsättningen ut på tiden. Man försökte också påverka tonsättaren att lägga in ett "happy end". Först efter starka protester från litterär expertis gick det att bevara originalet. Redan i oktober 1936 hade Prokofjev dock spelat upp några pianotranskriptioner av balettmusiken vid en konsert i Moskva och fått beröm av Izvestias kritiker for sitt nya "realistiska språk". I otålighet över allt krångel med Kirovteatern fortsatte han med att arrangera ett par orkestersviter ur balettmusiken. Svit nr 1 framfördes i Moskva i november 1936, och i april 1937 dirigerade tonsättaren själv den andra sviten i Leningrad. Senare samma år framförde han en pianosvit omfattande tio utdrag ur baletten. Några år senare sammanställde han också en tredje orkestersvit. Premiären på Prokofjevs balett kom att gå Kirovteatern förbi. Den ägde i stället rum på en provinsteater i Brno i Tjeckoslovakien i december 1938. Problemet var musikens "kammarkvaliteter", alla harmoniska rytmer och finesser samt den genomskinliga orkestreringen, som gjorde dansarna förskräckta. Prokofjev rasade inför protesterna: "Jag vet vad det är ni vill. Ni vill ha trummor, inte musik." Så småningom kom Romeo och Julia att betecknas som inledningen på en ny era inom rysk balett. ROLF HAGLUND