Here you can find almost anything about all the concerts Gothenburg Symphony has played over the years, both in the Concert Hall and on tour.
Search for conductors, soloists and other artists that has played together with us. Or search for composers and music that we have played. And filter on specific seasons. Guesting orchestras and ensembles are also included in the archive.
The result is presented by season.
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
Serenad nr 13 G-dur K 525, Eine kleine Nachtmusik
Allegro
Romanze: Andante
Menuetto e Trio
Rondo: Allegro
Man kan undra om det finns en mer välskapt och välpolerad pärla än Eine kleine Nachtmusik - så tilltalande, så perfekt. Nachtmusik är tyska för "serenad", och vid dess tillkomst hade Mozart redan komponerat tolv serenader. Jämfört med de tidigare serenaderna gör den verkligen skäl för namnet - en liten serenad. Det blir en miniatyr, en enkel, klassiskt ren och lätttillgänglig bagatell, vad omfånget beträffar. De tidigare serenaderna kunde vara 45 minuter långa. En serenad borde också vara avsedd att spelas utomhus, men något sådant fungerar inte alls med Eine kleine Nachtmusik med dess älskvärda och intima stråkmusik.
Mozart införde Eine kleine Nachtmusik i sin egen kompositionskatalog i Wien den 10 augusti 1787 och angav den då som femsatsig. På andra plats fanns ytterligare en menuett - men denna sats försvann tidigt i verkets historia och har aldrig återfunnits. Varför Mozart skrev denna älskvärda underhållningsmusik har man inte heller lyckats ta reda på. Det tycks i alla fall inte ha varit en beställning, utan att han skrev musik av eget intresse. Man har förvånats över att den mogne mästaren i det kosmopolitiska Wien avbröt det krävande arbetet med att orkestrera de spännande nattstämningarna i operan Don Giovanni till förmån för denna läckerhet. Var det själva kontrasten han behövde? Var det inspirationen som trängde på?
STIG JACOBSSON
Åtta satser, en mystisk besökare och en hastigt avliden kompositör. Sällan har ett verk varit mer mytomspunnet än Mozarts Requiem i d-moll, K. 626. Ett requiem är en katolsk dödsmässa, som är tonsatt efter den latinska gudstjänstens texter, vars första rad lyder: ”Requiem aeternam dona eis, Domine” (Giv dem, o Herre, den eviga vilan). Mozarts Requiem består av åtta satser, men hur dessa egentligen kom till har förbryllat människor i flera århundraden.
Lacrimosa betyder "gråtande" och var ett av de partier som färdigställdes av kollegan Süssmayr efter Mozarts död. Verket levererades till sin beställare 1792.
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
Pianokonsert nr 21 C-dur K 467 "Elvira Madigan"
Allegro maestoso
Andante
Allegro vivace assai
Pianokonsert nr 21 förknippas oftast i Sverige med Bo Widerbergs internationella filmsuccé Elvira Madigan från 1967. Mellansatsen användes som ledmotiv i den tragiska kärlekssagan om lindanserskan Elvira Madigan och löjtnant Sixten Sparre. Om ung kärlek förutbestämd till undergång visste Mozart en del. Det här är en av Mozarts mest självfulla långsamma satser.
Mozarts betydelse för klaverkonsertens utveckling var lika stor som Beethovens för symfonin. Han förnyade både form och innehåll, till exempel genom att låta blåsarna inte bara förstärka klangen utan ge ytterligare färg. Därtill ett fritt växelspel mellan solist och orkester. Det blev totalt 27 pianokonserter under Mozarts korta levnad.
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
Pianokonsert nr 24 c-moll K491 (Kadenser Markus Schirmer)
Allegro
Larghetto
Allegretto
Under början av 1786 arbetade Mozart som intensivast med operabuffan Figaros bröllop. Men som alltid avbröts arbetet nu och då av andra uppdrag och av andra verk som pockade på att få bli nedskrivna. Troligen uruppförde Mozart själv sin 24:e pianokonsert den 7 april i Burgtheater i Wien. Efter denna mycket personliga och öppenhjärtiga musik kunde han återgå till komiken i Figaro och utan fler avbrott fullborda operan.
Huvudtemat i första satsen presenteras unisont i orkestern och får tvärs genom satsen spela rollen av ett slags refräng. När pianot kommer in tar det upp ett annat tema, som ändå visar visst släktskap. Denna metod hade Mozart endast använt en gång tidigare och det var i pianokonserten i d-moll, nr 20. Några fler konserter i moll skrev han inte! Denna första sats är mera symfonisk än konsertant och orkestern är den största som Mozart föreskrivit i såväl konsert- som symfonisammanhang. Mot detta kraftprov framstår det enkla larghettot som en bjärt kontrast, även om den lyhörde lyssnaren märker gråten bakom leendet.
Stig Jacobsson
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
Requiem d-moll K. 626
Introitus - Kyrie - Sequence - Offertorium - Sanctus - Benedictus - Agnus dei - Communion
Åtta satser, en mystisk besökare och en hastigt avliden kompositör. Sällan har ett verk varit mer mytomspunnet än Mozarts Requiem i d-moll, K. 626. Ett requiem är en katolsk dödsmässa, som är tonsatt efter den latinska gudstjänstens texter, vars första rad lyder: ”Requiem aeternam dona eis, Domine” (Giv dem, o Herre, den eviga vilan). Mozarts Requiem består av åtta satser, men hur dessa egentligen kom till har förbryllat människor i flera århundraden.
En varm sommardag knackar en främling på dörren. Han påstår sig representera en framstående man som vill beställa en requiemmässa av Mozart på ett villkor – beställarens identitet måste förbli anonym. En nyfiken Mozart kastar sig som besatt in i arbetet, ovetande om att hans tid håller på att rinna ut. Han jobbar kontinuerligt i flera månader, allteftersom hans hälsa gradvis försämras. Den 5 december 1791 går Mozart bort, blott 35 år gammal. Han har då hunnit komponera endast den första satsen (Introitus) i sin helhet, medan han efterlämnar utförliga skisser av de tre nästkommande satserna (Kyrie, Sequentia, Offertorium). Verket kom senare att slutföras av Franz Xaver Süssmayr, med tillåtelse av Mozarts änka Constanze. Süssmayr var en av Mozarts tidigare elever, som hade ansenlig kunskap om hur Mozart planerade att avsluta requiet.
Mozarts Requiem levererades 1792 till Greve Franz von Walsegg, som beställt ett requiem för att hylla sin bortgångna fru. Hans avsikt var sannolikt att själv ta åt sig äran för Mozarts arbete. Men, precis som historiens gång har visat oss gav Walsegg med sig, och lät erkänna Mozart som dess sanna kompositör. Mozarts ständiga närvaro i nutida kulturen är ett faktum, och hans requiem förekommer i bland annat filmer som Eyes Wide Shut och The Big Lebowski och tv-serier som The Crown och Peaky Blinders. I den Oscarsbelönade storfilmen Amadeus från 1984 skildras rivaliteten mellan Mozart och den italienska tonsättaren Antonio Salieri. En förklädd Salieri beställer en requiemmässa av Mozart, i hopp om att denne ska arbeta ihjäl sig. Men, hur Mozarts och Salieris relation egentligen såg ut har vi fortfarande inte svar på.
Kajsa Löfroth
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
Sinfonia concertante Ess-dur K 364, för stråksextett
Allegro maestoso - Andante - Presto
"Konsertant symfoni" innebar konsert för mer än en solist. Allt eftersom de offentliga konserterna för betalande publik slog igenom ökade behovet av "briljant" orkestermusik där kända solister fick visa upp sig. Gärna flera i samma verk.
Mozart skrev en Symphonie Concertante för fyra blåsare under sitt halvår i Paris - då när mamman dog där borta. Den tycks inte ha blivit framförd där och finns idag bara i en hårt bearbetad version från 1800-talet. I Paris skrev han också konserten för flöjt och harpa. Hans Concertone från 1773 hör strängt taget också till genren. Dubbelklaverkonserten i Ess-dur likaså.
Sinfonia concertante i Ess dur för fiol och altfiol med orkester skrevs förmodligen i Salzburg någon gång under sommaren 1779. Originalnoterna har kommit bort på vägen. Då blir det svårare att tidsbestämma musiken. Första kända tryckta utgåva är från 1801. Det är en av Mozarts längsta konserter, dryga halvtimmen. Altfiolstämman är noterad i D-dur så musikern fick lov att stämma sitt instrument en halvton högre. Tanken var kanske att få en vassare klang så att solisten inte skulle bli överröstad. Dessutom lär det vara lättare att spela med "D-dur-grepp".
Ingemar von Heijne, utdrag
Mycket har skrivits om de tre symfonier Mozart komponerade sommaren 1788, nr 39-41, hans sista verk i genren. Det finns inga uppgifter om att symfonierna skrevs på beställning eller framfördes under Mozarts tid och forskningen har därför ofta dragit slutsatsen att han komponerade dem för sitt eget höga nöjes skull. Men symfonierna har alla olika besättningar vilket tyder på att de avsetts för speciella framföranden.
Nr 40 har den minsta besättningen utan klarinetter, pukor och trumpeter vilket passar dess melankoliska karaktär. Men symfonin finns också i en andra version där klarinetter lagts till och oboestämmorna anpassats - ytterligare ett tecken på att symfonin faktiskt spelades under Mozarts tid, annars hade han knappast gjort sig besvär med en omarbetning. Det är denna version som framförs här. Symfonin är ett under av balans, klassisk formkonst och konstnärlig uppfinningsrikedom. Mozart leder oss på välbekanta vägar men bakom varje krök väntar en överraskning - precis vad som behövs!
Teman som upprepas med små intervallförändringar, harmonier som växlar från dur till moll, snabba figurer som spelar mot statiska bakgrunder. Ofta betecknas symfonin som en dramatisk och gripande tragedi men sanningen är snarare att verket präglas av den mogna livserfarenhet där glädje och sorg inte längre går att skilja. Man kan också se en parallell till Bachs religiösa extas, kanske mest tydligt i finalens fugato (flerstämmigt parti) med upprörda stråkar och en intensiv virvelvind av basar och träblås. Det är dessa lyft över jordbundna musikaliska element som gör Mozart till ett geni.
Stefan Nävermyr
Symfoni nr 40 (version utan klarinetter) (1788) 35 min
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
Symfoni nr 41 C-dur “Jupiter” K551
Allegro vivace
Andante cantabile
Allegretto
Molto allegro
Sommaren 1788 uppbådade Wolfgang Amadeus Mozart alla sina krafter för att under loppet av en och en halv månad fullborda sina tre sista symfonier: den leende nr 39 i Ess-dur (fullbordad den 26 juni), den vemodiga nr 40 i g-moll (25 juli) och den grandiosa nr 41 i C-dur (10 augusti). Varför skrev han sedan inga fler symfonier när han levde ytterligare tre år, och kunde komponera med otrolig snabbhet? Jupitersymfonin blev hans sista.
Kan det vara så att han i dessa tre mästerverk hade nått längre än i något tidigare verk, längre än någon tidigare symfoni över huvud taget! Kanske kände han att han gett sig ut på vägar som ledde längre än han kunde överblicka. Han var ute på svag is. Han levde ju trots allt under klassicismens tidevarv, då "lidelser, hur häftiga de än må vara, aldrig får uttryckas så att de blir osmakliga, och musiken inte ens i de hemskaste situationer får såra örat, utan även då måste behaga, det vill säga alltid förbli musik" - i dessa symfonier står han redan på gränsen till något nytt. Här håller klassicismen redan på att förvandlas till romantiken.
I sina brev uppehöll sig Mozart under denna tid mycket vid de svarta tankar som förföljde honom, och han led dessutom av ovanligt besvärande penningbrist. Men Mozart var ingen dagbokstonsättare och han lät sällan egna bekymmer spegla sig i den musik han skrev. Hade han varit bedrövad när han skrev symfonin i g-moll (nr 40) så hade han lyckats skriva av sig sina bekymmer, för när han omedelbart därefter kastade sig in i arbetet med nästa symfoni var hans tonspråk åter ljust och överväldigande. Han använde sig dessutom av den problemfriaste och ljusaste av alla tonarter, C-dur.
Symfoni nr 41 har uppkallats efter den romerska överguden Jupiter, men vem som hittade på namnet vet man inte med säkerhet. Tecken tyder på att det kan vara den impressarion Johann Peter Salomon, han som lockade Haydn till London, och som även förgäves försökte få Mozart att resa dit. Hur som helst är namnet ovanligt väl valt.
Första satsen är brett upplagd och majestätisk. Den långsamma andra satsen är däremot nästan genomskinlig och himmelskt vacker. Menuetten är en raffinerad kusin till Mozarts många bondska tyska danser. Finalen är ett oöverträffat mästerverk av kontrapunktisk skicklighet. Man har med all rätt här talat om andens seger över materien.
STIG JACOBSSON