Göteborgs Konserthus Gästspel: Norska Kammarorkestern

SYMFONI NR 28 C-DUR (K189k/173e/200) Allegro spiritoso Andante Menuetto: Allegretto Presto Det är så lätt att glömma bort någon av Mozarts alla symfonier. Vill man spela någon av mellansymfonierna tar man gärna nr 29 i A-dur eftersom den blivit ganska berömd, och på så sätt faller nr 28 lätt i glömska, trots att den innebar ett stort steg i Mozarts utveckling. Han skrev den i Wien 1773 som den första av tre som skrevs tämligen tätt inpå varandra. Att Mozart gjort avsteg från den gängse uppfattningen av en symfoni som ett lättsamt och underhållande verk märker man redan i första satsen där den utåtriktade feststämningen fått vika för en djupare sinnesrörelse. Man kan också notera att Mozart visar större mästerskap och smidighet i konsten att behandla sina teman. Den långsamma satsen börjar ta formen som en symfonis hjärtepunkt, och den av hornet dominerade menuetten har reducerats till en liten kommentar. I finalen märker man den verkliga nyheten - en virvlande prestosats med en härlig dialog mellan solistinslag och orkesterklanger, och med ett avslutande virtuost crescendo. Uvertyren till Enleveringen ur seraljen ligger inte långt borta. Stig Jacobsson

KONSERT FÖR OBOE OCH ORKESTER EFTER ETT TEMA UR DONIZETTIS LA FAVORITA Andante. Allegro. Largo molto Adagio Tema med variationer Molto largo. Cadenza. Allegro velocissimo Antonio Pasculli var 1800-talets enda turnerande virtuos på oboe. Hans enorma skicklighet är väl dokumenterad, och han kallades en oboens Paganini. Redan som 14-åring gav han sig ut på konsertresor, och som 18-åring utsågs han till professor vid konservatoriet i Palermo. Han sprängde gränserna för vad som vid denna tid ansågs vara möjligt att spela på en oboe, och utvecklade tekniker för snabba registerbyten, cirkulär andning och fingersättning. Själv spelade han på en oboe med elva klaffar. Trots sina stora framgångar vet man inget om hans egen utbildning. Och ändå var han mer än en skicklig instrumentalist, han verkade även som tonsättare, pedagog och dirigent. Dessvärre drabbades han av synproblem efter fyllda 40, och lade istället sin kraft på att undervisa. I Palermo fanns Real Teatro Carolino, en väletablerad opera med en gedigen repertoar framförd av många tillresta storheter som solister. Det förvånar inte att Pasculli var mycket väl förtrogen med tidens alla kända operor av Bellini, Rossini, Verdi och Donizetti, förmodligen satt han själv i orkestern. Donizetti hade för övrigt varit konstnärlig ledare för operan 1825-1826. Som så många andra instrumentalister som gärna komponerade för sitt eget instrument, skrev även Pasculli fantasier, parafraser och variationer över kända operamelodier. Men till skillnad från många andra hade han också förmågan att av dessa melodier skapa riktigt bra musik och inte bara enkla potpurrier eller variationer som dominerades av löpningar och utbroderingar. Istället formade han en subtil balans mellan det virtuosa och det melodiska genom att på guldvåg välja rätt melodier, något som är särskilt tydligt i den förnämliga konsert han skrev över melodier ur Donizettis opera La Favorita. Stig Jacobsson

I DET STILLA, EPILOG Under senare år har jag huvudsakligen akustiskt utforskat vilka ljud instrumenten har inneboende i sina traditionella klanger; utökade speltekniker, multiphonics, det strukturella användandet av naturliga harmonier och så vidare. Jag har alltid den klassiska musiktraditionen som en nära bakgrund i mitt arbete och försöker hitta nya former av skönhet, uttryck och estetik att infoga i materialet, utan att förlora kopplingen till historien. Jag arbetar också med elektronik på ett intuitivt, samplingsbaserat sätt och jag har varit delaktig i scenproduktioner och gjort några videor. Att samarbeta med olika koreografer och att komponera originalmusik till baletter har varit ett nöje. Jag finner det alltid inspirerande att arbeta i ett sammanhang där olika discipliner interagerar. I det stilla, epilog rör sig kring mycket svaga stråkljud, naturtempererade harmonier och ett utmanande inslag av en norsk folkvisa, Kärleksblomman, i kontrabasens höga, naturliga övertoner. Stycket beställdes av Ny Musikks Komponistgruppe och uruppfördes av Telemarks kammarorkester hösten 2014. Agnes Ida Pettersen Tonsättaren Agnes Ida Pettersen arbetar främst med akustisk, samtida klassisk musik. Hon medverkar också i projekt med elektronisk musik, teatermusik, arrangemang med mera. Skilda norska och internationella ensembler och musiker har framfört hennes musik. Hon föddes 1981 och växte upp i norra Norge och är numera verksam i Oslo.

ITALIENSK SERENAD Hugo Wolf var en av de främsta mästarna inom den tyska lieden och han skrev nästan bara romanser - omkring 300 stycken. Bland hans fåtaliga instrumentala verk är den Italienska serenaden avgjort den mest spelade. Han skrev den ursprungligen för stråkkvartett. Men den olycklige tonsättaren fick aldrig själv höra den. Uruppförandet ägde inte rum förrän 1904, ett år efter hans död på mentalsjukhus, och blev då en stormande succé. Inte heller fick han någonsin tillfälle att besöka Italien. Men i sin skapande fantasi lyckades han tolka det italienska folkkynnet och stämningarna på ett oöverträffat och varierat sätt, vilket han inte minst också visat i de nära 50 sångerna i samlingen Italienisches Liederbuch, samt i denna serenad som bara har en sats men som uppenbarligen var avsedd att få fler. Han skrev den i Wien i maj 1887. Ett halvår senare inföll en kreativ period som drev Wolf att skriva 200 sånger inom loppet av fyra år. Mot slutet av perioden bearbetade tonsättaren själv serenaden för orkester. Italiensk serenad är ett lätt och elegant verk, med ett berömt solo för altviolin, ett litet mästerverk. Stig Jacobsson

JOSEPH HAYDN (1732-1809) SYMFONI NR 82 C-DUR "BJÖRNEN" Vivace assai Allegretto Menuett Finale: Vivace Mellan åren 1785 och 1786 komponerade Haydn sex symfonier på beställning av orkesterföreningen Le Concert de la Loge Olympique i Paris. Med dessa så kallade "Parissymfonier" (nr 82-87) inledde Haydn ett nytt kapitel i symfonikonstens historia. Parisorkestern var nämligen mycket större än den hovorkester på slottet Esterháza i Ungern som Haydn dittills skrivit nästan alla sina symfonier för. Nu kunde han experimentera som aldrig förr genom att ge musiken större briljans, genom att låta blåsarna få mer självständiga uppgifter, genom att lägga in dramatiska kontraster och breda gester. Man kan lätt förstå att Haydn tog tillfället i akt att för världen få visa upp sina allra bästa sidor. Han uppbådade all sin uppfinningsrikedom för att prestera medryckande förstasatser, lyriska långsamma satser, överraskande menuetter och elegant vitsiga finaler. Den symfoni vi kallar nr 82 passar bra in i detta mönster och tonarten är vald för att skänka musiken största möjliga ljus och klarhet. Inledningssatsen är energisk och fylld av överraskande harmonier. I andra satsen varieras två teman, ett i F-dur och ett i f-moll. Menuetten är ovanligt omfattande och innehåller en lång triodel. I finalen kommer så slutligen förklaringen till symfonins smeknamn "Björnen". Huvudtemat har en bordunbas som kan påminna om en säckpipa. Den lär ha fått Parispubliken att tänka på marknadsgycklarnas föreställningar med dansande björnar. Så slutar symfonin med ett typiskt haydnskt glädjefnatt. Vi kan påminna om att den följande symfonin, nr 83 i g-moll, bär tillnamnet "Hönan". Stig Jacobsson

Sedan starten 1977 har Norska kammarorkestern utvecklats till en av de främsta kammarorkestrarna på den internationella arenan. Orkestern har gästat konserthus i stora delar av Europa, USA och Asien ett flertal gånger. Närmare 40 inspelningar har givits ut med orkestern, både den viktigaste repertoaren för stråkorkester samt samarbeten med solister som pianisten Leif Ove Andsnes, violinisterna Iona Brown och Terje Tønnesen, altviolinisten Lars Anders Tomter samt trumpetaren Tine Thing Helseth. Norska kammarorkestern har spelat med en rad norska och internationella solister och har alltid lagt stor vikt vid att presentera nya verk av inhemska och utländska tonsättare. Orkestern har sin egen konsertserie i Universitetsaulan i Oslo. Därutöver spelar Norska kammarorkestern i flera andra konsertsalar i Oslo och närliggande städer samt genomför regelbundet turnéer i stora delar av Norge. Fasta konstnärliga ledare samt gästande ledare för orkestern har varit Iona Brown, Leif Ove Andsnes och Isabelle van Keulen. Nuvarande konstnärlig ledare är Terje Tønnesen som haft samma befattning sedan 1977. Sedan säsongen 2013-2014 bjuder orkestern in en ny konstnärlig ledare varje år. Först ut i den rollen var klarinettisten Martin Fröst och 2016-2017 är det violinisten Anthony Marwood. 2013 tilldelades Norska kammarorkestern och Terje Tønnesen det prestigefyllda Lindemanpriset.

Franske musikern François Leleux är internationellt verksam som oboist och inbjuds regelbundet till världens ledande orkestrar, festivaler och konsertserier, både som solist och konstnärlig ledare. Under senare säsonger har François Leleux parallellt skapat sig ett rykte som dirigent och är nu regelbundet efterfrågad på podiet både med och utan oboe. 2014-2015 var han gästartist hos Norska kammarorkestern och 2012-2014 hos Paris kammarorkester. Han har också blivit inbjuden som gästdirigent av orkestrar som Sydneys radioorkester, Sveriges Radios symfoniorkester, radioorkestern i Köln och Camerata Salzburg. Som kammarmusiker framträder han med sextetten Les vents Français samt med harpisten Isabella Moretti, violinisten Lisa Batiashvili och pianisterna Emmanuel Strosser och Eric Le Sage. François Leleux har givit ut ett flertal inspelningar på Sony Classical, bland annat verk av Bach med Chamber Orchestra of Europe och Mozart med Camerata Salzburg samt Richard Strauss oboekonsert med Sveriges Radios symfoniorkester under Daniel Hardings ledning. Hans senaste inspelning med musik av Haydn och Hummel tillsammans med Münchens kammarorkester erhöll en Echo Klassik-utmärkelse 2016.

Franske musikern François Leleux är internationellt verksam som oboist och inbjuds regelbundet till världens ledande orkestrar, festivaler och konsertserier, både som solist och konstnärlig ledare. Under senare säsonger har François Leleux parallellt skapat sig ett rykte som dirigent och är nu regelbundet efterfrågad på podiet både med och utan oboe. 2014-2015 var han gästartist hos Norska kammarorkestern och 2012-2014 hos Paris kammarorkester. Han har också blivit inbjuden som gästdirigent av orkestrar som Sydneys radioorkester, Sveriges Radios symfoniorkester, radioorkestern i Köln och Camerata Salzburg. Som kammarmusiker framträder han med sextetten Les vents Français samt med harpisten Isabella Moretti, violinisten Lisa Batiashvili och pianisterna Emmanuel Strosser och Eric Le Sage. François Leleux har givit ut ett flertal inspelningar på Sony Classical, bland annat verk av Bach med Chamber Orchestra of Europe och Mozart med Camerata Salzburg samt Richard Strauss oboekonsert med Sveriges Radios symfoniorkester under Daniel Hardings ledning. Hans senaste inspelning med musik av Haydn och Hummel tillsammans med Münchens kammarorkester erhöll en Echo Klassik-utmärkelse 2016.