Vi har hittat in och efter lite labyrintiska krumbukter är även de sex violinisterna i Seven utplacerade i lokalens olika nivåer och sektioner.
Efter att ha gått omkring i delar av Berlin som är nya och där närvaron av den rivna muren är ständig så kan jag inte undgå att fundera kring konsertlokalens mening.
Den är byggd samtidigt som muren restes bara 100 meter bort. Det brutna Berlin syns i de brutna publiksektionerna. Men alla samlas runt scenen. Nu förstår jag arkitektens tanke om huset som ett frö till Berlins enande. (se tidigare inlägg)
I vårt program med Seven blir detta än tydligare, med fioler på olika sidor på olika plan som på avstånd kommunicerar med varandra tvärs över gränserna. Väldigt vackert..
På återskrivande.
/
Måns Pär