Idag har vi turistat i Köln. Repetitionen startar inte förrän kl 17.00, så det fanns gott om tid för sightseeing. Själv tog jag sällskap med Peter för en ca två timmar lång promenad i Tysklands äldsta storstad. Kölns historia sträcker sig så långt tillbaka som till Romartiden (ca år 50 e kr), då hette staden Colonia Agrippina (fru till kejsar Claudius). Det engelska namnet för Köln är Cologne och det är faktiskt Köln som gett namn åt våra dagars ”doftvatten” Eau de Cologne (Vatten från Köln). Det var en fransk parfymör som på 1700-talet framställde ett speciellt doftande toalettvatten av örter, olja och sprit. Namnet har sedan ”missbrukats” och blivit ett begrepp. Man lär sig mycket när man är ute och reser.
Hotellet som vi bor på ligger centralt några 100 meter från Rehns flodkant och bara ett stenkast bort, åt andra hållet ligger den mäktiga katedralen Kölnerdomen, vars två torn sträcker sig 157 meter över marken. Ett otroligt imponerande byggnadsverk – som tagit 632 år att bygga! År 1248 la ärkebiskop Konrad von Hochstaden grunden till katedralen som färdigställdes 1880. Under andra världskriget var Kölnerdomen ett av de få byggnader i staden som klarade sig från att bombas sönder, tack vare de höga tornen som fungerade som landmärken från luften. Det kryllar av tinnar och torn och utsirade figurer som blickar ner på myllret av människor som konstant omger katedralen. Den ständiga folkmassan utnyttjas av gatukonstnärer av olika slag – det är tydligen här det händer; här samlas bland annnat musiker, mänskliga statyer och konstnärer som målar färgranna motiv på stenbeläggningen. De tillfälliga byggnadsställningar som finns uppsatta lite här och var kring katedralens torn smälter faktiskt in i arkitekturen ganska bra!
Mer intressant fakta om Kölnerdomen finns att läsa på Wikipedia. Vad som däremot inte nämns där är katedralens adress. Dess gatuadress är Domkloster nr 4, och för den brevbärare som är osäker finns även på detta byggnadsverk en liten nummerplatta vid porten, för säkerhets skull (och till vår VD Ed’s förtjusning – han tycker det är jätterolig detalj, vilket jag kan hålla med om – katedralen går liksom inte att missa!).
Utanför mitt hotellrumsfönster, två våningar ner ligger ingången till Kölner Philharmonie – också ett spännande byggnadsverk i mer modern tappning, vars baksida består av bågformade tak. Konsertsalen är byggd som en amfiteater och akustiken ska vara enastående. I kväll får jag själv erfara detta då onsdagens konsert i Göteborg ges i repris här. Tydligen är dock ytterväggarna inte tillräckligt tjocka för på baksidan av huset skyltas det i stil med ”beträd ej gräset” fast här handlar det om markplattor på ett mindre ”torg”. Dessutom står ett antal vakter och ser till att inga obehöriga fötter (eller skateboards) kommer för nära.
Peter passade för skojs skull på att gå fram till en av vakterna för att fråga var konserthuset låg – och han pekar här ut det på bilden. Efter denna promenad var vi väl förunnade en kopp kaffe, och jag passade på att gotta mig med en apfelstudel. Den var så mastig så det fick bli min lunch!
Efter en trevlig middag på en mexikansk restaurang i går kväll i sällskap av ett gäng musiker kunde jag inte motstå att sällskapa med cigarrökarna i orkestern i det cigarrum som Mårten berättade om igår (se gårdagens inlägg). Han var också en av dem som dök upp för att återuppleva gamla minnen… (och han heter Mårten, inte Måsten som jag skrev i går!)
Nu ska jag kila över till Philharmonien och se vad som händer där när teknikerna nu har fått tillträde tillscenen. Möjlig rapport före konsert – annars får ni vänta…
På återbloggande!
/Magdalena