Gästerna på Elite Grand Hotel lyfte något på ögonbrynen när ”Jag må han leva” ekade från hissen mitt emellan våningarna. Födelsedagsbarnet var vår trombonist Lars-Göran Dimle – grattis! – som verkade glad över att få fira sin 54-årsdag på turné med Symfonikerna.
På eftermiddagen finslipade Manuel López Gómez detaljerna i både Prokofjevs femma och Stenhammars Serenad. Varje konserthus har sin unika akustik och Manuel López Gómez sprang vid flera tillfällen ut på parketten i De Geerhallen för att se till att klangbalansen blev så bra som möjligt.
De Geerhallen byggdes 1994 i det gamla pappersbruket som ny hemvist för snart 100-åriga Norrköpings Symfoniorkester. Orkestern har en trogen och kunnig publik som uppskattar musicerande på hög nivå. Här är ett gäng från småländska Dacke-buss på väg till konserten.
Stenhammars läckra Serenad fick många nya anhängare efter kvällens varma framförande, en sepiafärgad sekelskiftesbild, och jag riktigt kände hur publiken kippade efter andan vid det magnifika avslutningscrescendot i Prokofjevsymfonins första sats. Detta var en ny upplevelse för Norrköpings musikälskare. Laddningen var elektrisk symfonin igenom. Stående ovationer och som extranummer Tico-Tico i ett elegant arrangemang som svepte hela publiken med sig i utrop och handklappningar.
Manuel López Gómez torkar svetten ur pannan efter konserten – han överraskade alla med att dirigera båda verken utantill.
I morgon väntar Visby.
Vi hörs!
Stefan Nävermyr, redaktör