Recension av Siv Jogfors i Folkbladet (Norrköping) 12 april:
”Vilket tryck! Söndagens gästspel av Sveriges nationalorkester, Göteborgs symfoniorkester, kan ha orsakat sprickor i tak och väggar i De Geerhallen! Intensiteten i spelet var stundtals av en sådan kaliber att man som åhörare kunde känna musikens g-krafter rent fysiskt i kroppen! Man kunde höra hur några i publiken drog häftigt efter andan när ett kraftfullt crescendo och accellerando plötsligt tvärbromsade! Den snart avgående chefdirigenten och stjärnan från Venezuelas El Sistema, Gustavo Dudamel , var annonserad som dirigent men visade sig vara ersatt av den unge Manuel López Gómez. Om någon ett kort ögonblick blev besviken över att Dudamel inte var på plats så lär det ha fallit i glömska rätt så omgående. ”
”I Stenhammars Serenad för orkester i F-dur fick dirigenten orkestern att glöda och de hisnande akustiska flöden som steg ur orkesterkroppen stegrades ibland till nivåer så att man kände behov av säkerhetsbälte! Ett gudomligt vackert klarinettsolo blev startskott på en vårlik flödande serenad, med stråkmyller och sensibel soloduett där violinens silverton gifter sig med den mörkare cellon! Härligt böljande stråkklanger där stämmorna är varma och ofattbart homogena. Blåset har en bländande lyster!”
”Efter pausen höjdes temperaturen ytterligare med Prokofjevs femte symfoni som sjuder av en fantastisk fantasirikedom, det sprudlar och spritter… Här byggs igen i en mäktig tsunami av hela orkestern där pukslagaren ger impulsen till att den bryts mot publiken! Det är nära att man tappar andan!”
”Och sedan som kronan på verket, det som gör den stora skillnaden, karisman och det brinnande engagemanget hos dirigenten och hos de enskilda musikerna! Resultatet lysande och togs emot med stående ovationer!”