Snacket vid frukostbordet dagen efter konserten i Uppsala var positivt – musikerna var mycket nöjda med sin insats och dirigenten Manuel López Gómez trivdes som fisken i vattnet. Det är ett tungt ansvar att ersätta Gustavo Dudamel – ett ansvar mot orkestern, musiken, publiken och vår chefdirigent – men han har verkligen uppfyllt sina åtaganden och på kuppen blivit publikfavorit. Vår VD Helena Wessman hör till beundrarskaran:
– Det har varit en fantastisk vecka med Manuel López Gomez och orkestern har toppat sig själv varje kväll. Både vi och arrangörerna är oerhört nöjda, säger hon.
Göteborgs Symfoniker har gjort en insats som kan jämföras med en idrottsprestation på elitnivå: sju konserter på nio dagar. En turné från Göteborg till Norrköping, Visby och Jönköping. En resa på omkring 140 mil inklusive färjeturerna mellan Nynäshamn och Visby.
Många musiker jag talat med tycker att turnén varit krävande men givande. Det är inte ofta man får lyxen att spela samma program så många gånger – då kan man finslipa tekniken, finna sin egen väg i musiken och tillsammans skapa en orkesterklang utöver det vanliga. Det blir en perfekt kombination av verkkännedom, avspändhet och koncentration som för oss åhörare resulterar i en enda sak: skön musik! Så också i Jönköping.
För egen del tyckte jag det var en aning vemodigt att för sista gången få höra Sara Trobäck Hesselink spela violinsolo i Stenhammars Serenad och få njuta av klarinettisten Urban Claessons smygande ton i samma verks andra sats, eller Mårten Larssons sammetslena oboe och Håvard Lysebos eteriska flöjt. Faktum är att soloinsatser från enskilda instrument eller instrumentgrupper är legio både i serenaden och Prokofjevs femte symfoni – det har varit en fröjd att ta del av dessa passager såväl som den homogena orkesterklangen. Det håller för övrigt flera recensenter med om på andra ställen i denna blogg.
En turné är ett äventyr, och då hotar faran ibland. Som ett alltför lågt stämt piano (tre-fyra herz skillnad kan bli plågsam för ett känsligt öra men vår pianist Erik Risberg kämpade tappert) eller bomben utanför skattehuset i Visby som polisen lyckades desarmera samma kväll vi hade konsert (ännu inget motiv eller någon förövare). Men när musiken klingar som bäst och väcker våra känslor känns allt annat mindre viktigt.
Härmed avslutar jag denna turnérapportering. Ytterligare recensioner och radioreportage är på ingång, liksom en liten bildkavalkad.
Tack för att ni hängt med!
Stefan Nävermyr, redaktör
P.S. Jönköping: stående ovationer, extranummer, lycklig publik.