Nu har vi förflyttat oss från Frankrike till Italien. Bussarna gick från hotellet imorse kl 10 och jag var nog inte ensam att komma extra tidigt till frukosten för att hinna njuta ännu en gång av den fantastiska frukostbuffén innan avfärden.
Kände mig extra proffsig eftersom jag lärt mig från förra turnén att det är bra att 1) Packa väskan innan man går ner till frukosten 2) Betala rumsnotan innan man börjar äta frukosten 3) Ta hissen ner från rummet med den färdigpackade väskan minst 30 minuter innan bussarnas avfärd för att inte fastna i den trafikstockning som uppstår när 100 musiker ska åka med samma hiss samtidigt. Annars kan man nämligen missa bussen (vilket jag nästa gjorde förra turnén). Lyckades dessutom komma ihåg att pricka av mig på den obligatoriska listan i lobbyn. Om man inte gör det utan går ut för att ta en promenad istället så blir det inte bra.
Bussresan gick lätt som en plätt. Vi gled ner för de slingriga vägarna som hala ålar. Men när vi kom in på flygplatsen var det totalt stopp. Oändliga köer till incheckning. Oändliga köer till säkerhetskontrollen. Det kunde inte ens vår fantastiska turnéadministration råda bot på, trots sina superkrafter.
Väl på plats i planet flöt allt på som planerat igen. Lite oroligt pratades det här och var om vädret. Skulle det fortsätta regna? Nej, absolut inte, sa nån. Imorgon är det sol! Men från annat håll hördes den dystra prognosen regn varje dag under hela turnén.
Hur det blir med den saken får vi se. Men klart är i alla fall att – ja, det regnar här i Udine. Men det gör inget. En ledig kväll kan lätt fördrivas i gamla stans vindlande vrår oavsett väderleken. Italien är ju alltid Italien!
Och så var det ju det där med turnéglamouren, som en musiker nämnde i förbifarten. Den har man ju liksom inom sig i alla fall – det är en fråga om attityd. Inte väder. Dessutom ska vi ju skapa stor konst, inte sola. Men inte förrän imorgon.
Anna Löfgren