Nu är vi i Schweiz. Det är omöjligt att missa. Som en fond till den stora sjön stoltserar ett panorama av branta bergstoppar. Tyckte mig skymta en skylt som pekade mot ”Paradiset” när bussen närmade sig dagens resmål – Lugano. Och det var så det kändes när vi slingrade oss in med bussarna till den fina staden vid sjön överöst av grönska, blommor och vackra hus.
Vi behövde inte ens jaga efter mat idag, den var redan förbeställd på ett av de två hotell som vi nu bor på. Inte en enda smula av lunchbuffén fanns kvar när vi satt mätta och belåtna i den varma solen på hotellets uteservering och laddade batterierna inför kvällens konsert i Palazzo dei Congressi.
Medan vi tog igen oss så var det några andra som jobbade desto mer – podieteknikerna. När man reser samma dag som man har konsert är det tajt schema för att allt ska hinna komma på plats innan soundcheck. Teknikerna kastade sig in i en taxi direkt efter ankomsten till flygplatsen i Milano. De hade inte tid att vänta på oss andra som åkte buss över gränsen till Schweiz.
Apropå buss så var det nära att vi inte ens tog oss iväg från Udine i morse. Efter frukost steg vi som vanligt in i den väntande bussen utanför hotellet som skulle ta oss till flygplatsen i Trieste. Vi rullade cirka tio meter innan det tog tvärstopp. Gränden var smal, bussen stor och till råga på allt hade minst två italienare blockerat vägen genom att parkera sina bilar där det inte alls var tänkt att man skulle parkera. Efter sju lååååånga minuter och många tappra försök på kreativa lösningar kom ett par stressandes över torget på väg mot en av bilarna. Lite skamsna och lätt svettiga gled de in i en av bilarna, och så var den proppen borta. Tur för oss…
Kvällens konsert spelades som sagt i Palazzo dei Congressi, strax intill den stora sjön. Förvånande nog såg huset ut som ett parkeringshus från sextiotalet. Att gå in i foajén var som att gå in i en skog av stureplanssvampar.
Trots det föga inspirerande huset så levererade orkestern självklart på toppnivå. Schweizarna fick möta Tuonelas svan av Sibelius, Mozarts Pragsymfoni och Sibelius tvåa. Också denna konsert var utsåld till sista plats.
Dagens hjälte, förutom podieteknikerna som trollade med tiden så att allt var perfekt för musikerna när de kom till lokalen, var harpisten Erik som på egen hand transporterat en harpa från Milano i en hyrbil av det stora måttet för medverkan i Tuonelas svan. Och så en av trailerchaufförerna som lite diskret putsade kromet på lastbilen, där den stod stolt parkerad på sidan av konsertlokalen när publiken anlände till konserten.
Anna Löfgren