Vilken vecka. Jag nyper mig i armen. Santtu-Matias Rouvali är i stan. Det är hans första produktion sedan vi offentliggjorde att han tillträder posten som chefdirigent för Göteborgs Symfoniker fr o m säsongen 2017/18. Det är en alldeles speciell vecka med andra ord. Jag sitter på min plats i Stora salen i Göteborgs Konserthus. Är förtrollad. Förtrollad av hans slagteknik, av händernas och armarnas gracila koordination, av den koreografi som sänder impulser till musikerna på podiet.
Vilket välljud (samtidigt hänförd över den nya akustiken efter stolsbytet!). Salen fylls av ett briljant ljudspektra, toner ur Bartóks Konsert för orkester. Energinivåerna är kännbara. Kan inte sluta titta, följa slagen, gestaltningen genom kroppens rörelser. Dansen på pulten. Jag förtrollas av rörelsemönstret.
Veckan har präglats av glada ansikten, en förväntan, en glädje. Nu kör vi, en ny epok eller period har inletts i orkesterns mångåriga historia. Förväntningarna är givetvis stora, men det går inte att ta miste på optimismen. Framåtandan. Den kollektiva energin ger kraft. Det pratas konst i husets alla hörn. Stämningen är kreativ. Vi planerar kommande program. Stora planer ritas upp. Under veckan tas nya pressbilder. Det är fotografering – ett nytt ”klassfoto”, orkestern tillsammans med sin blivande chef.
Torsdagens konsert sänds live via vår plattform GSO-play. Ryktet når oss om att vi har en stor tittarskara i Tammerfors, Rouvalis andra orkester. Nyfiket tar de del av det nya samarbetet mellan Santtu och Göteborgs Symfoniker. Santtu-Matias själv får en stor drös grattis-sms efter konserten. De flesta kommer från vårt grannland i öst. Entusiasmen är påtaglig.
Och i Göteborg det går inte att ta miste på publikens fina mottagande. Värmen i applåderna, ovationerna, är påtaglig. Det är en bra, intensiv och spännande början. Känslan är enorm när konsten kan påverka åhöraren på ett så starkt sätt. En rörande känsla. Jag längtar redan tills nästa gång! Jag anar en Santtu-effekt!!
Marco Feklistoff
Planeringschef